Sevillanas ja..de där förbaskade skorna..

På ett sätt känns detta sko-tema så uttjatat så jag helst vill dra ett streck över det och glömma det. men det är väl ändå värt att få hamna på bloggen, det liv som mormor Lena och Junia levde här i byn när vi var på BB har ju inte på ngt vis ventilerats ännu. Kanske kan mormor känna det som ett skönt erkännande, att vi alla förfasar oss över denna OTROLIGT ENVISA unge som vi har, och ja, jag måste säga att det känns skönt att ngn på NÄRA håll fått se och uppleva Junia och därmed VET och FÖRSTÅR att när jag säger att jag helt färdig stupar i säng vid 20 pga envis unge som gjort att hela dagen varit på tvären, ja då har jag mina anledningar och det är definitivt inte överdrivet snack.

Oh nej...nu blev jag helt trött..tappade helt inspirationen. Skorna ni ser på bilden...ja kära ni..grrrrrr..Om jag säger så här: Det fanns INGEN som lyckades övertala Junia om att man INTE kunde gå till dagis i dessa.

Så hon gick till dagis iförd: Svarta strumpbyxor med silverränder, sommarklänning i tunn bomull med ränder i orange, brunt, rostrött strl 86 (JUnia har nu strl 104), och till detta, jo visst, sevillanas med höga klackar. Junia har LÄNGE tjatat om ett par skor som "fa soroll" dvs som låter, och i brist på annat springer hon ju alltid omkring i mina silvriga högklackade partyskor. Så när hennes farmor Rosa hittade dessa så fick hon grönt kort, ok att köpa.

Ångrade vi oss? Att vi gjorde! I tre dagar fanns det ingen som lyckades få dem av hennes fötter!!

Men nu är stränga mamma hemma igen, Junia går till dagis iklädd jeans och kängor och sevillanasarna står i garderoben och tas endast fram efter dagis.