Gulliga Gala

Snyggast på playan

Efter en längre tids sjukdom (ja allting är relativt, det vet vi alla, ok?) orkade jag inte vara inne en sekund till så vi stack till playan i går vid 18.30 då solens stickiga strålar höll sig lite lugna.

Ljusskygg som jag blivit i samband med bihåleinflammationen gjorde jag mitt bästa för att skydda mig men blev utskrattad av övriga familjen. Själv tycker jag att jag är ganska snygg, hög ballhetsfaktor typ.

Senaste iaktagelse om flaggorna...

Jo jag vet att jag är störigt intresserad av de där små flaggorna längst ner till höger men det är sådana små ting som förgyller min vardag, roligare än så är jag inte!

I dag måste jag säga att det är en sak som förbryllar mig och undrar:

Är det Bryssel som har den äran att heta Europeiska Unionen? Eller vem och hur i hela fridens namn kan man komma in under den flaggan?

Nummer två som får mig att längta och fantisera är den spanska flaggan som kommer från Galicien.

Jag har alltid drömt om att åka och tillbringa en sommar där, för mig är det en av de romantiskaste platserna på jorden (efter vad jag sett i reportage och bilder, ser UNDERBART ut, frodigt och regnigt och grönt och vackert).

Några bra thrillers, ett hus vid kusten, skaldjur till frukost lunch och middag..mmmmm.

Bukten heter Costa del Muerte..Dödens kust..mmm, tilltalar mig, thrillertrillare.

Foto av Juan på http://www.galicias.com/rillamillas/f/cenlle06/pages/DSC00553.htm och där finns det många fina foton att titta på

Hejar vi på Spanien?

Idag spelar Spanien match mot Tyskland och ja, pest eller kolera - jag vet inte vet jag hejar på. Fast jag vet att jag INTE vill att Tyskland skall vinna, sorry, inget att göra åt. Men Spanien då?

Jaa...hade det inte varit för kommentaristerna och det otroligt SPANSKA (med allt vad det innebär av antikatalanism) Spanien så hade det varit MYCKET lättare.

Jag tycker spanjackerna spelat fantastiskt bra ( i synnerhet Cesc, Xavi, Puyol, Iniesta, Reina, Sergio Garcia...) men jag pallar inte med alla kommentarer runt omkring: La furio roja ha dejado paso al talento! ÅÅÅHH vi känner det RÖDA blodet svalla i oss! Våra fenomenala TJURAR därborta i Wien! Bjjjäää

Men ok, om t.ex Xavi och Cesc gör målen efter en pass från Iniesta - ja vale! Och sedan bor vi ju i en by som är allt annat än spansk så kommentarer på gatan slipper man till att börja med.

Visca la selecció, doncs!

(och inget jäkla töntigt PODEMOS! som jag har fått på huvudet och gått och sagt i flera dagar nu)

Jag blir så imponerad!

För något år sedan blev jag grymt imponerad av Monica som bloggar på katalanska (hon har nu flyttat tillbaka till Sverige men verkar fortsätta att blogga på katalanska). Jag var ny i bloggsammanhang och skickade, vad jag trodde, ett mail till henne där jag skrev hur fantastiskt detta var. Mailet kom till mig själv och ja, jag skrev nog inget nytt "impad-mail" utan gör i stället ett offentligt "wow" här och nu. Wow!

Och mitt i detta wow-ande hittade jag en annan svensk som bloggar på katalanska, Erik i Vilanova. Jag dedikerar lite för lite tid till att bläddra runt bland andras bloggar men sanning är att det finns så många bra bloggare och bloggar så oändlig tid hade ändå inte varit tillräckligt, men vad jag vill säga med detta är att Erik skriver väldigt bra om livet i Katalonien (på engelska och katalanska).

För mig känns steget att blogga på katalanska enormt men trycket från familjen här är enormt så vem vet, potser un dia..!

La cabra mecanica La lista de la compra

Den bästa versionen, äntligen funnen på youtube.

Jag minns (med en rysning) svensk sjukvård

Junia var väl runt 9 månader, det var kallt och blåsigt vinter-Sverige och hennes hosta blev värre och värre. En dag blev jag till slut orolig och beslöt att gå till doktorn. Efter att inte ha bott i Sverige på några år är man ju lite lost i systemet, hade inget bra telefonnummer tat ringa så jag traskade bort till vad jag visste var ett BVC, tänkte att där borde de väl ta om hand svenska barn och deras diverse åkommor. Satt ett tag och väntade och fick sedan komma in till en snäll BVC-tant. Vi skrev in en massa uppgifter och så frågade hon till slut vad vi ville.


-Jo jag är lite orolig för Junias hosta, den låter lite obehagligt, i synnerhet nattetid.
-Men OJ, hu hu, då får ni inte gå hit, då skall ni gå till vårdcentralen, hit går man inte om man är SJUK!!!! Hon nästan motade ut oss och såg alldeles förskräckt ut och jag kände mig som den dummaste av de dummaste, hur kunde det vara att jag inte begrep något så enkelt???!!


Vårdcentralen låg lyckligtvis bredvid så vi gick in där och ställde oss i kön till det som det stod reception på. Då det blev vår tur beskrev jag vårt ärende och fick till svar att:
-Dåu skau du rringa hi-it uo biställa ti-id!
-Jamen nu är jag ju här, kan jag inte få beställa tid nu då?
-Näe, duu måsste biställa veia telefåun.
-Ok, så om jag tar upp min mobil och ringer till dig, är det bättre.
-Ja vi haur våura rutiiner.


Ok, jag ringer till damen i kassan, blir satt i telefonkö och kommer så småningom fram och får, av samma dam som tidigare, veta att det INTE finns tid tills om två dagar, trots att jag sade att det var akut. Var det akut akut fick jag gå på något annat ställe och det öppnade först klockan 18 (klockan var nu cirka 15). Klockan 17.45 går jag till det andra stället som har VÄRLDENS KÖ och då det slutligen blir vår tur får vi veta att man skall vänta tills man blir uppropad, i en sal tillsmamans med cirka 100 andra. Var man inte sjuk innan blir man det nu, ett snörvlande och hostande utan dess like, fy!


Cirka 2 timmar senare fick vi komma in till en väldigt snäll doktor som skickade oss direkt till lungröntgen på MAS. Där fick vi vänta lite till och efter att det var klart fick vi åka tillbaka till snälle doktorn med resultatet och sedan ett recept med ventoline. Hela vår dag hade då gått åt till detta och Junia hade skuffats ut och in på olika ställen trots att hon borde vara hemma och nerbäddad.


Igår började Gala uppföra sig underligt, hon grät och var otröstlig och ville inte ha bröstet.

Ringde till vårdcentralen klockan 15.30 och de ursäktade att min ordinarie läkare inte var på plats men gick det bra med doktor Marti eller doktor Gonzalez (båda barnläkare)? Fick en tid till klockan 17.05, öroninflammation fastställdes och efter att ha hämtat ut beska droppar var vi åter här klockan 17.45. Och allt som allt kostade det oss 4.35 euro (en kur antibiotika samt bebisparacetamol).

Besöket hos läkaren är gratis. Alltid. För ung som gammal.

Och jo, jag vet att man av någon anledning ständigt hör att det är den ju i Sverige också men det skulle jag faktsikt kunna säga rakt av att det är dikt och förbannad lögn.

Jag skrattar ihjäl mig åt bloggen Tidningen Varför

Får man helcitera en annan bloggare? Kan man klippa ut hela inlägg för att de är så roliga? Nähä, är det ingen vits med att ha en blogg då? Jasså. Nähä.

Men bara en gång? Ok? Lovar att det inte skall hända igen. Men jag vill inte bara länka, jag vill verkligen att alla skall läsa detta, ingen skall undgå tidningen varförs svada. Underbar. Eller är det för att jag har bihåleinflammation, dvs huvudet fyllt med var och snor i stället för lip gloss..?

Inlägget lyder följande:

"Bioyard shooting

Hade lite lågt blodtryck.
Tänkte åtgärda det.
Gick och såg "Sex and the City" - slutrökta och sönderbantade tanter som fnissar åt fula ord, som tar sig kokett för munnen när någon sagt något riktigt riktigt fult, som idkar välgörenhet genom att mata tjocka negresser med handväskor för 40 000 kronor, som har 55 år gammalt gäddhäng där botox inte längre verkar - men sju år gammal hjärna.
Som ägnar sina liv åt att shoppa med "tjejerna" och vars mål är från anno 1856: att bli bortgift i ett överdekorerat tacky prinsessbröllop iklädda en gräddbakelse. Ja, huvudpersonen Carrie - modeförebild för en hel värld kvinnor som nu tvingar mig att byta kön - hade även en blå fågel på huvudet.
Det är hysteriska rusa-ut-på-gatan-scener. Snyftande återföreningar. Örfilar med blombuketten. Allt du trodde tog slut i och med lågstadiet.

Salongen var fylld av tjejer med läppglans i huvudet.
De tyckte det här var årets film.
De tillber modebloggare.
De applåderade.

Det har sagts förut men tål att sägas igen:
Så många läppglansidioter - så lite automatkarbiner.

Hans Wiklund har rätt i allt.
Aldrig förr har mina cravings för en riktigt nasty Stockholmyard shooting varit så stark. "

Finns på http://tidningenvarfor.blogspot.com/

Melendi och La Hungara

En av mina favoriter, tyvärr finns det ingen fin video och av alla galna home mades så var denna den bästa.

Fucking Hell

Ja det är inte jag som säger det utan namnet på The Chapman brothers skapelse efter att deras "Hell" brann upp.

Fantastisk, får ni en chans så se den live.

Finns (tillfälligt, säkert) på adressen: http://www.jakeanddinoschapman.com/

Bihåleinflammation

Ja det säger jag er gott folk, att detta med bihåleinflammation, det är fan bland det värsta jag har varit med om. Värst var den där riktigt jäkliga influensan (Peking) som jag fick 1900-frös-ihjäl men detta kommer inte långt efter.

Att ligga ner GÅR inte, det dunkar i halva tandkäken och kinden känns som att någon har slagit in den och ja, det blir inte mycket bättre av att sitta och blogga men faktiskt lite. För bloggar jag inte går jag och plockar och då blir jag sämre.

Läste på Vårdguiden om Bihåleinflammation och vartenda litet symtom stämmer och det värsta av allt: Det behöver inte bli bättre på en 3-4 dagar TROTS att jag utsätter både mig och Gala för antibiotika (och nu behöver jag INGEN kommentar om att det för någon tog både 1 och 2 veckor att bli friska). Grrrr....

Sjöfartsnytt

Vill ni läsa något annorlunda, fängslande, vackert?

Sjöfartsnytt av E. Annie Proulx (originaltitel Shipping News) är boken man antingen älskar eller låter bli att läsa, framsidan kan antingen fånga ens intresse eller stöta bort en, titeln låter kanske inte jätteintressant men är det desto mer

Fick både Pulitzerpriset och National Book Award (och för att ni skall förstå kan jag säga det att en Oscar för mig oftast innebär att jag INTE bör se filmen, Strindbergpriset innebär att jag definitivt inte vill läsa boken medan i alla fall Pulitzerpriset känns lagom intressant) och jag läste följande recension på http://www.bokrecensioner.se/9176434141:

"Får aldrig ta slut
Recenserare: Heas Datum: 2005-06-12
Denna bok innehåller inga fantastiska scener eller stora, ovälvande tankar. Men det är en av de absolut mest magiska böcker jag läst. Omslaget är grått, det karga landskapet på New Foundland där det mesta av handlingen utspelar sig, är grått, Quoyle, bokens huvudperson, är grå. Men historien är färgsprakande och jag ville inte att boken någonsin skulle ta slut. Historien fortsätter långt efter det att boken faktiskt tagit slut, och jag är övertygad om att den värld som Proulx berättar om existerar någonstans utanför hennes egen fantasi. Personportträtten är mycket finkänsliga och rörande och jag förstår att Annie E. Proulx fick både Pulitzerpriset och NAtional Book Award för denna skapelse. Ska du bara läsa en bok i år - läs denna!"

Och jag håller med till hundra procent.

Haha, skulle kolla upp ngn site där man kan köpa den och ser då att Lasse Hallström gjort film av denna fantastiska bok och med Kevin Spacey i huvudrollen. Stämmer inte helt med min bild och på beskrivningen verkar de ha ändrat en del från originalmanus. Skall man våga se den? Hmmm...njae, skall nog smälta boken först.

(Under temat "Vi är alla olika" hittade jag en recension som löd: Deprimerande och tråkig. En av de tristaste böcker jag läst. Jag klarar inte filmen heller. Hehe. På http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=278)

Hooked på feedjit

Flaggorna längst ner till höger på sidan som visar vem som kommer och går - I LOVE IT!

Min nyfikenhet är TOTAL, vissa fascinerar och får mig att undra mer än andra, vem i Boulder, Colorado läser min blogg? Någon utlandssvensk med barn, förmodligen.

Det finns jobb som lapplisa där, finns att läsa på deras hemsida (http://www.ci.boulder.co.us/).

Vi saknar Maila

Ja trots hennes läbbiga Malmöbakterier så saknar vi henne; vår lilla storasyster!

Elaka gudar

Vem är det som styr de där riktigt elaka handlingarna/händelserna? Varför får Rogge plötsligt tre dagars ledighet när vi andra är i Sverige medan jag lyckas bli snorsjuk de tre dagar som Junia har ledigt från dagis (pga San Joan-firande).

Så nu är vi här, 35 graders värme, eländig Viktoria, snorig Gala och Junia som klättrar på väggarna. Jag skall absolut inte skylla på Maila men visst är detta hennes fel, svenska äckliga snorbakterier som vi glada sydlänningar fullständigt krossats av. Förstår hela grejen med indianer och snuva etc. Fy fan.

Tog mig till slut till doktorn igår då jag starkt misstänker bihåleinflammation men fick en sur dryg jävel och lite paracetamol utskrivet.

Får gå tillbaka i dag. pjuh.

Så kul tycker Maila att det är...

och så klagar Bullertina Bergis...

Familjen Turkutmein

Jag har barnsligt roligt med effekterna på min kamera (utan sömn försmäktar jag inte på någon ö men däremot blir humorn lidande). Med Mailas lilla näpna ansikte och fisheye lens-knappen fick jag fram en helt fantastiskt fin turkutfamilj (Obs!! Inte att förknippa med någon turkisk familj, Turkutfolket kommer från de nordliga delarna av Kurdishtikstan).

Let me introduce:

Östvan
Familjens äldste son, snäll, inte så smart men med ett ok jobb som hjälper familjen


Fiorentina
Familjens glada solstråle, alltid beredd att hjälpa så väl gammal som ung


Kösovan
Säljer begagnade bilar, hans ärliga blick och breda leende har skrämt mer än en kund på köpet


Muttihöjk
Trött mamma, jobbar som städerska på dagen och tvätterska på ett stort sjukhus på natten

Nähä

Där fick jag så jag teg.

Fan.

Fotbolls-em

Det ENDA som tröstar mig just nu är att Grekland leder över Spanien med 1-0.

No, Catalonia is NOT Spain...

FEEDJIT Live Traffic feed

Västervik, Madrid, Stockholm, WOW!! I love it! Som bloggare vet man ju inte vem som läser och de flitigaste läsarna är definitivt inte alltid synliga i kommentarer.

Med feedjit (syns längre ner på höger sida) kan man nu i alla fall spåra var folk kommer i från och jag är nu alldeles fascinerad (tja, det var ett bättre val än att skriva obsessed) och hoppar in och kollar vilken del av världen som är inne och dessutom hur eller varifrån de kommer (om någon t.ex sökt på google på ngt som jag skrivit om och fått fram ett av mina inlägg så syns det).

Kontrollfreaket Viktoria är glad som en lärka, nästa steg vore om jag kunde se er med dold kamera, fantastiskt (jo men jag är ursäktad, vet inte hur många poäng i antropologi jag har men tillräckligt för att jag kan titulera mig Viktoria med Rätt att Snoka). Fantastiskt.

Hej och välkommen Gävle! Ursviken (gravid?)! Sollefteå!

Amning, nackdelar

Kommer ihåg för ungefär 3 år sedan, jag drog fingrarna genom håret och fick med mig en handfull med hår. Gick till frisören som dystert skakade på huvudet och försökte göra något åt eländet.

Nu är vi där igen, trots tusentals vitaminer och extra tillskott.

Igår när jag duschade var avloppet lite täppt och jag fick tag på en hårslinga och drog. Och drog och drog och drog. En viss förtjusning då jag förstod att den var RIKTIGT smarrig, ungefär samma känsla av belåtenhet som när man petar öronen (ja självklart inte med något mindre än en armbåge, som min pappa doktorn har som minimummåttstock) och man får ut en riktig liten blaffa (jo visst, belåtenhet blandat med ett "Shit, har jag gått runt och sett ut så här? Hur länge? Hur mycket? Och andra örat?).

Störtad från tronen

Har ni försökt komma fram till en dator när det finns en 12-åring i huset?

Omöjligt.

Jag har inte en chans.

Så i stället för bloggar så surfas det nu på Lunarstorm och Bilddagboken, det chattas ivrigt och jag får reda på att Frida slutar jobba klockan 14 (det står det på hennes messenger).

Men jag skall inte klaga, kanske är det detta jag behöver för att komma igång med mina olika projekt (de där som jag tidigare klagade att jag inte hade tid för, sedan bloggade bort).

Söta barn, vår "favoritstorasyster" Maila med Junia och Gala

Judenamn räddar oss!

I morse ringer det plötsligt på porttelefonen.

Rogge svarar och ropar sedan till mig att det är någon Marianne som låter som att hon är guiri (utlänning, som jag alltså) som vill prata med mig.

???

Öppnar och där står en Marianne, en äldre vithårig dam i snygg tyrolerdräkt (Rebecca V-varning) och en lika vithårig man i underlig tyroler/blandning med cirkus/kostym (NEJ det var inte min akrobat, tyvärr!!!). Marianne pratar på tyska och undrar om jag är Frau Löwenthal och det kan jag ju inte annat än hålla med om. Däremot talar jag ingen tyska och haspalar ur mig SCHWEDEN. ASCH!! SCHWEDEN kluckar de båda instämmande och sedan hittar vi ett gemensamt språk - engelska. De såg mitt namn på brevlådan och tänkte att HON måste vara tysk och jag förklarar att nej, namnet är tyskt judiskt och då tittar de på varandra, på mig, på Rogge, Gala, Junia och vår lilla besökare Maila (alla står vi i dörröppningen och glor och jag kämpar emot min inre galna "vara trevlig-uppfostran" som vill BJUDA IN DEM) och sedan vet de inte vad de skall säga men de tänkte nog att va fan, vi gör ett försök.

De var från Jehovas vittnen. MMMMmmmmmmm

Jag sade artigt att njae, det var nog ingen idé i vårt hem och de hade de nog förstått redan då jag sade att namnet var judiskt men de visste väl bara inte hur de skulle komma iväg fort nog. Så vi var nog båda rätt lättade att vi slapp varandra så snabbt! Rogge kom med på ett hörn och började babbla något om att Vi respekterar alla religioner men där högg jag av med ett glatt Bueno Bueno Bueno - ADIOS!!! och stängde dörren.

Men det allra bästa sade nog faktiskt Maila: Men vaddå, går de bara runt och knackar på hos folk utan att kunna ett smack spanska elelr katalanska och hoppas på att du skall vara utlänning och helst då tysk??!!

Ja det kan man ju verkligen undra.

Vad har människan gjort??

Någon har sedan gårdagen utfört ett digert arbete här i byn. Överallt, men jag menar verkligen ÖVERALLT är det tapetserat med dessa två bilder angående Harald Kober och hans förehavanden.

Thriller-vickan vaknar: Vad har männsikan gjort? Söker lite på honom på google men får inte fram mer än vad man kan förstå utav dessa lappar, att han har vräkt 191 männsikor från sina hem (eller kommer att vräka) samt att han inte har någon skam i kroppen (ja det stod ju inte på google search!). Om det är samme Harald Kober vet jag inte men är det han sitter han som president i styrelsen på ngt företag som heter AL-KO.

Mystiken tätnar. Få se om det är fler spännande lappar uppe i morgon. Ska be Rogge att jag får lämna Junia på dagis så att vi är ute i tid för action!

Kan inte låta bli att gilla det (om han nu verkligen är en skurk förstås!!), påminner mig om när någon satte upp bilder på olika torskar i Malmö.

Wow!

Vilket gensvar! Aldrig fått så många kommentarer på så kort tid som till föregående fråga! Klart ungen ska ha ett rosa paraply, tycks det allmänna omdömet vara.

Nu tycker jag DOCK att ni är lite hårda mot den arma modern, och får det att låta som att jag försöker stå emot denna oerhört koketta varelse som jag fått in i mitt hus.

För att visa att så inte är fallet lägger jag ut några bilder utav NÅGRA FÅ av de olika underliga outfittar som junia älskar och om ni tittar ordentligt så ser ni t.ex. HUR SLITNA hennes flamencoskor är (eller skorna som gör toc toc som Junia kallar dem).

Bara så ni vet!!

Jag ger mig, eller?

Som vissa kanske kommer ihåg (uppfriska minnet http://viktorialowenthal.blogspot.com/2007/10/spiderman.html) så lyckades jag snabbt kryssa förbi alla snövit och askungeparaplyer och istället få Junia att köpa ett med Spiderman. Inte helt kul han heller men känns lite mindre "girly".

Sedan dess har livet varit en kamp. Första dagen var Spidermanparaplyet en hit, men aldrig efter det.

Var gång det regnar (inte så jätteofta men nu på sista tiden har vi ju haft en del) så får jag veta att Marina i hennes klass har ett rosa med volanger, och att det finns med Blancaneus (Snövit) och att man kan köpa det i affären.

Nu har tonen blivit mer desperat och fan, jag vill ju inte att det skall bli ett guldsko-fall som jag sedan skall få äta upp resten av vårt liv, eller hur?! Vad göra?

Thrillerandan, går den i arv?

Hörde Junia som berättade saga för Gala:

Snövit va, hon gick ut, och det var blod blod blod, mycket blod. Det droppa´ ner och så, blod. Blod blod. Och så blev hon jättejätteglad!

Ehhh..ok?!

os tribalistas - ja sei namorar

Hoppfel

Tröttheten har tagit över rodret, jag ser i kors och ser inte att orden kommer ut fel, saknar blir skanar och gud vet allt. Så vi kör väl in lite bra pausmusik tills vidare och hoppas att natten blir bättre än de...sista 190 eller så..

Tills dess: Ha de!! (skall uttalas på skånska, HAUde!)

Jättetrött

Jag är jättetrött. Man blir det när man aldrig får sova.

Har man en dotter på tre år som samtidigt som dina reserver börjar ta slut tröttnar på att ha en lillasyster och blir allmänt bångstyrig och sur och tonårig...ja då kan ni själva tänka er. Detta infaller med att Rogge jobbar dygnet runt, han går vid 8 och kommer hem vid 23-23.30 och ja, nu skanar vi honom både Junia och Gala och jag. Och Gala, ja hon har flippat ut sedan hon var i rätten, tyckte att det var för chungo (ja hur översätter man ett så bra ord som chungo? Något är chungo..då är det riktigt illa) för sådana små och har lagt in en anmälan. Hon vaknar nu STORGRÅÅÅTANDE och hon gråter så hjärtskärande så man får ont i själen av det.

Och jag, ja jag längtar efter att få sooooova och minns med fasa hur lång tid det tog innan Junia sov hela natten igenom (va? gör hon fortfarande inte det? nehej nä, det gör hon inte nä...). Och jag gör allt utom att just sova, det är mycket nu. Men jag måste nog sätta mig ner i morgon och börja med mina fantastiska listor för det hör måste styras upp nu.

Men i övrigt är jag fantastiskt nöjd och glad även om det inte riktigt gått upp för mig att jag ALDRIG (hoppas jag) skall behöva gå tillbaka till The Office igen.

Och jag är så glad att det var en del frukt-och-grönsaksgubbar och tanter som lyckades ta sig till vår byamarknad idag, med sina fina olika frukter och grönsaker som alla har olika fina storlekar som gör att de ser så mycket aptitligare ut än vanliga butikers äckelhormonfulla päron och ärtor. Och att blomstermannen kunde komma så att vi kunde få torsdagsblomster (idag var det dock inte så mycket att välja på men det blev liljor i olika färger)!

Spanska upplopp

För några år sedan var vi några stycken väg på en gratiskonsert som Manu Chao skulle hålla någonstans på Montjuic i Barcelona. Samtisigt så var det någon demonstration på gång för någonting, kommer inte ihåg nu vad det gällde den gången men demonstranterna var de vanliga "ocupasaktiga" med palestinasjalar och trasiga långkalsonger i svart och rött. Min mamma ringer och varnar oss om att det var kravaller på gång, det hade hon sett på tv och med vi pratar hamnar vi plötsligen RAKT i upproret och faktiskt, få gånger har jag känt mig så fullständigt på fel plats på feltidpunkt. Först fortsätter jag att prata med mamma, jag var faktiskt inte rädd för polisen innan detta händ eoch det var polisen som kom rusande mot där vi råkade stå (detta var alltså inte överhuvud taget i närheten av demonstrationen som var på la rambla utan vi var några gator bort. men plötsligt flippar polisen ut helt och börjar skjuta med sina gummikulor mot oss där vi står i olika portuppgångar och två sekunder senare är paniken ett faktum, jag minns att jag sade till mamma att SHIT SHIT; DU, jag måste lägga på, det här går ju helt över styr!!!!

Folk rusar till höger och vänster, sparkar in dörrar till husen längst vägen, rusar in på öppna barer och vi, kan jag minnas, hoppade ner mot den lilla vallgraven som tillhör den gamla stadsmuren.

Det man ser på tv nu i dagarna påminner om detta, fullständigt galet, ingen kontroll alls. Nu börjar vi summera rätt många skadade, en död och en svårt brännskadad.

Läs mer (hittade lite på engelska) http://www.typicallyspanish.com/news/publish/article_16864.shtml

Detta är vår verklighet i Spanien just nu

Strejken fortsätter - Hittar inget i de svenska dagstidningarna, lite underligt.

(Decenas de heridos en enfrentamientos en Sevilla y Almería)

Junia och Gala (mer för nära och kära)

Bitterfittan

Trots en bedrövlig titel så är Bitterfittan av Maria Sveland otroligt intressant, tragisk och emellanåt rolig, rasande öppen och dessutom rak och ärlig läsning. Hade hon vetat att dne skulle bli så känd och uppskattad hade hon kanske inte behövt sätta en så dråplig titel på den, den provocerar nog som den gör med sitt innehåll. Rekommenderas till alla som INTE likt mig redan var inne på just den banan, bitterfittebanan. Ena dagen säger jag att jag rymmer med en snygg cirkustjåmme och dagen efter får jag denna bok i min hand.

Skriver ett sms till hon som lånade mig den: "Men shit, den här bitterfittan, det kunde ju vart jag! Jag som senast i lördags ville rymma m akrobaten från cirkus Raluy..."

Får som svar och MÄRK VÄL att damen i fråga (alltså hon som svarar) INTE hade läst mitt inlägg och INGET hört om mitt svärmeri för trikåkillen.

Svar: "Ja visst känner man igen bitterfittan i sig?! Raluy var fantastisk! En galen mustash i glansiga trikåer..vem får inte lust att fly vardagen?!"

Men shit! We are talking about the same circus, the same guy..same bigotti, ja till och med samma fina trikåer. Han måste ha kvinnor för sina fötter vart han än kommer, kanske är han Erika Jongs knapplösa knull personifierad!

Nu måste jag lägga ner bloggandet och lääääsa mer bitterfitteri, huga och huka dig rogge, här kommer jag. Och visst, på fotot ser ni, nä, inte en bild från akrobatens husvagn utan vår egen lilla ungkarlslya, inhuserad i min vackra lägenhet..skam på torra land!

Samt ett foto på en utställning från en annan talang i familjen (ja jag vet att det finns en tidigare utställning men denna var nästan ännu finare, tomt tomt tomt är det INNE i diskstället och ut runt omkring svävar koppar och fat. De tre första tallrikarna på upperdelen är dessutom de enda, man kanske skulla kunna tänka sig att placera dem längre bak då så att det finns mer plats men näe, i sann artistisk skaparanda hamnar de längst fram).

Apoyo 100%

Jag stödjer till 100% de spanska transport-whatsoeverdenukanheta på svenska (alltså sådana som transporterar alla saker, typ frukt och bensin) som strejkar och håller ut strejken dag efter dag. Men det börjar faktiskt bli kusligt tomt på hyllorna i butikerna, inte en grönsak i sikte, inget kött, ingen fisk, inget bröd..Nu är det frysvaror som gäller. Fram tills nu har jag varit relativt lugn, vi har nästan full tank i bilen (60% av bensinmackarna är helt utan bensin) så vi tar oss till Frankrike om inte annat, men som sagt, det börjar kännas nu.

Amningsafasi

Jag, som lider av amningsafasi så det står härliga till, jag har fått extraknäck som simultantolk i rätten. Jo ni läste rätt.

Här i Spanien kallas det "enchufe", dvs när man har kontakter som fixar saker åt en. Min kontakt Emily enchuffade in mig i den här härliga branchen och ja, vet inte om jag eller någon annan kommer vara henne evigt tacksam men blir det bra så är det en bra extrapeng.

Idag klockan 9.50 infann jag mig för att i rättegång tolka svenska till spanska och vice versa, min "man" var en svensk som tydligen hamnat i klammeri med rättvisan, på andra sidan stängslet eller hur man nu kan uttrycka sig, stod 2 hamnpoliser. Man kan ju bli nervös för mindre så jag ammade Gala och tog en kvarts betablockerare.

Nu dök inte min man upp så jag fick normalpuls helt i onödan men i detta galanta tillstånd gick jag med bestämda steg och köpte en klänning som jag sett hos Lisa (Lisa Wixell) förra veckan men som jag då tyckte var för dyr för vår ekonomi.

Väl hemma jag sitter här och kontemplerar mitt vackra köp, bara väskan som klänningen kom i är ju ett smycke i sig. Jag lovar att det inte skall bli någon modeblogg av detta men eftersom det är så sällan jag handlar vackra kläder och det denna gång dessutom kan tjäna till att promota Lisas nyöppnade affär (i Born) så slänger jag upp en bild (och en på väskan, visst, så riktigt så riktigt). Hon har så mycket vackra klänningar så jag fick lust (jo, cirkusen lever ju klart kvar i mig!) att bli en ruskigt chic mamma, smattra omkring här hemma i högklackat, Lisa Wixell-design samt ständigt en Martini i handen.

Nu är jag varken modebloggare eller modefotograf så bilden gör ju inte riktigt klänningen rättvisa, ni som bor i Barcelona får springa dit och se med egna ögon.

Angående kommentarer

Jag ser era kommentarer. Jag läser dem, nickar instämmande, skrattar, flinar eller svarar med en lång harang. Fast tiden räcker för tillfället inte till,och faktiskt inte orken heller. Så om jag emellanåt är kass på att kommentera tillbaka så ta det inte personligt, men ta det! Det kommer säkert att bli bättre så småningom, bara VÄLDIGT mycket nu (ja förutom av bristvarorna sömn och bensin).

Romantiskt värre

Vi var på cirkus igår. Jag har inte varit på cirkus sedan jag var MYCKET liten och var glatt överraskad. Det gick rakt in i hjärtat på mig. Det var inte en stor cirkus och inga stackars djur (jo en häst, men det var ett litet nummer och den behövde inte göra bort sig alls), clownerna var oerhört sympatiska och jag var inte längre rädd att de skulle komma fram och hålla på och larva sig (skakade till och med hand med en efteråt!!!). Det var däremot Junia, kan man verkligen ärva sådant som aversion mot clowner och skräck att sitta på främsta raden etc.?

Nåväl, efter första pausen slappnade hon av, jag lovade att inte låta ngn clown komma närmare än 4 meter och det kunde hon nog faktiskt fatta och ta till sig och klappade i takt och tjoade som de andra barnen efter det.

Själv måste jag vara tröttare och slitnare än vad jag befarade, fick en otrolig lust att sälla mig till sällskapet, dra iväg med akrobaten i de snygga slimade himmelsblå tightsen och den otroligt snygga tvinnade mustachen. HAn hade puffärmar med glittriga stenar på och det var oerhört sexigt. Själv skulle jag gå omkring i något fint livstycke och tillhörande kort svajjig kjol, gärna djupblå med silverstänk.

Ja men på riktigt alltså, jag satt där och drömde mig bort till ett liv i en fin husvagn, små pelargoner på trappen och hundra spännande cirkusintriger att delta i! Fast akrobaten hade visst redan någon, åtminstone kånkade han omkring på en unge i pausen. Rogge hade nog rymt med den (vad de sade) 14-åriga hoppa-på-cykel-med-bara-ett-hjul-flickan, han tyckte i alla fall att hon var väldigt söt.

Men men, vi väljer att stanna hemma, det är ju ändå EM i fotboll, kan käka chips och ha måltider från olika länder, idag lite pasta (fel val ser jag nu, skulle valt schnitzel eller vad de nu äter i Holland)!

Carrapicho Tic Tic Tac

uiiiii

inte meningen att det skall bli så liten text men nu vaknade gala och jag höll som bäst på att experimentera!

fortsättning följer.

Inte så smart

Ja att jag inte är så smart har jag ju anat länge men nu när jag är hemma lite mer, har lite mer tid (ja faktiskt, jag tillhör skaran som har MER tid när jag slipper jobba hela dagarna utan kan vara hemma och ägna mig åt mina barn, mig själv, bloggen, rogge samt nya prjekt, och ja, ganska mycket i den ordningen är det nog) så hinner jag sätta mig ner och försöka klura ut en del saker som jag gått och grunnat på under åren.

T.ex detta med hur i helsinge man får bloggrubriker att ligga så fint som de nu gör ute till höger..

Äntligen begrep jag hur man skulle bära sig åt, en eloge! Blir lite lättare för er att gå tillbaka till gamla godingar så (t.ex om ni skall baka och vill ha lite roggeinspired kaka eller så).

Negativ

Det stämmer ju så väl som det sägs, att det ena barnet inte behöver vara det andra likt. Gala känns mörkare än Junia (fast svårt att veta då Junia föddes närmare sommaren och dessutom inte såg en droppe regn sina första 2 levnadsår - sol sol sol - medan Gala föds och det ÄNTLIGEN regnar, och regnar...och regnar, ja jisses, man tycker faktiskt synd om de turister som är här på 2 veckors semester, det har ju aldrig hänt!!! Det har regnat nästan non stop sedan ja jag vet inte hur länge!) och lilla Greta är definitivt ljusare än storasyster Selma.

Och angående det här med syskonkärlek; skiter det sig helt på alla fronter kan man ju inte annat än säga att vi varit bra föräldrar som i bästa samförstånd med våra vänner skaffat barn samtidigt båda gångerna så de har kompisar att ta till i stället.

Fredagsmusik

Fito Paez La casa desaparecido

Hörde denna låt för första gången för några år sedan och älskade den. Då det var en bränd skiva (ja absolut inte jag som hade bränt den, skulle jag aldrig göra) visste jag inte hur denna Fito såg ut och såg framför mig en typisk argentinsk "chulo" (cooling), lite dryg och tro sig vara snygg. Så skönt att han inte såg ut så, en positiv överraskning. Tack Pablo för korrekt titel så att jag kunde hitta den på youtube.

Livet kan knappast vara bättre

En fantastisk soldag mellan skurarna, Selma och Greta inviger badsäsongen. Fast det där med solhatt var ju klart överskattat, bättre då att hålla sig i skuggan.

Min tårta är DEFINITIVT godare än din..

Ja jag tror ju definitivt att jag vinner i kategori Familjen Marcer Löwenthals godaste tårta

2008.. Jag gjorde en vanlig sommartårta med rysligt mycket fyllning på var botten, 4 totalt för att vara exakt (till och med spanjackade till den och smorde på lite Nutella men jag vet inte om detvar ngn hit). Sedan skall jag lära mig att inte lita på Chinosarna (kinesaffärer som säljer billigt tjafs och krafs), jag köpte födelsedagsljus där men de var groteskt stora såg jag när jag jämförde dem med några vanliga som jag hade hemma, och sedan var den lilla blomman som medföljde (den där man skall sätta ljusen i) pyttepyttepytteliten så ljusen fick inte plats.. Och sedan föll jag även för ngn liten töntig grej som det stod Happy Birthday i snedstil (mitt amerikanska jag som tittar fram) och den försvann ner i grädden och Rogge märkte den inte ens..

Men tårtan var rätt god. Och födelsedagsgrisen som nu går in i sitt 33 år dvs BORDE ha en liten Jesuskris men eftersom katalanerna buntat ihop allt som har med kristendom att göra med Franco och hans regim så har de inte en susning om ngt som heter Jesus eller lärjungar så det lär han inte ha, jag försökte plantera ett litet ångestfrö men det försvann rakt ner i dyngan.

Mer om Serrano

Mina favoriter av Serrano finns att finna på:

Body Fluids (vacker vacker, och allt detta vackra gjort av kiss och blod etc.)

The Morgue (Inte för barn. Varning utfärdas för känsliga. Och jag menar allvar.)

Junia & The Chapman Brothers

Jag är, som de som känner mig väl vet, inte så bra på det här med konst. Inte heller så väldans intresserad. Ofta tycker jag att det som anses banbrytande är rakt av larv (de som har snackat moderna museet i London med mig kan nicka instämmande här, pjuh!).

Däremot gillar jag det mesta som är genomarbetat, och gärna mycket pillerill eller lite perverst. Klara favoriter är Jake and Dinos Chapman (går under Pillerill) och Andres Serrano (går då under Lite Perverst och när jag tänker efter får Jake and Dinos Chapman nog faktiskt också få den titeln, och att skriva LITE innan kanske egentligen är helt fel) och det bästa i museiväg som någon visat mig är The Saatchi Gallery i London (hela äran går till Mutel, som dock mister en del då han även tog mig till The Tate Modern...).

Jag har efter att ha sett Junias väldigt abstrakta målningar (och självklart jämfört med andra 3-åringars huvudfotingar) undrat lite över hur det står till med det konstnärliga. I dag lugnade hon mig för ett tag framöver; en vacker huvudfoting som skulle föreställa Arg Selma och fina kycklingar som tejpades fast. Lite Chapman över henne, tar alltså bara lite mer tid att få resultat om man skall börja direkt med fulländning.

Kulturkrockar

Många tror att kulturkrockar handlar om stora viktiga saker. Oftast är det nog inte så, utan det ör små små saker från vardagen som får en att reagera, ibland mest med oerhörd förvåning, ibland negativt.

Två matkulturkrockar som präglat mig (ja kanske lite väl starkt ordval, det där prägla, men ok, som fick mig reagera? hoppa till? säga WHAT!?) har varit:

1. Min peruanske pojkvän (ungdomssynd som varade i 5 år för mycket) som ville ha ris till allting försökte jag leda in på lite svensk mat emellanåt. Då jag hade gjort pannkakor som vi enligt mitt svenska sätt skulle äta med lingonsylt frågade han var riset var. Var är riset? Helt lugn fråga, som att jag bara hade glömt att ta fram det (ja självklart skulle JAG ta fram det, inte han, på den tiden visste jag inte vad feminist var. Visste nog knappt vad jag själv hette).

Riset?! Till pannkakor med sylt? Jojomensann, varför inte.

2. Rogge...ja ni känner ju honom vid det här laget..

Han lägger marmelad ovanpå leverpastejen. Då jag såg detta första gången och ifrågasatte detta svarade han: Vad då då, du har ju ost ovanpå sylten.

Hmmm. That is NOT the same.

Detta inlägg blev till för att jag tidigare såg Junia göra ngt som jag nu har glömt, men det var ngt knasigt som fick mig att tänka: Ja ja, så är det att ha blattebarn.

Syskon – på gott och ont och bonus om de är så många att man kan välja och vraka!

Jag har turen att ha 7 syskon. Jo det är faktiskt tur, man kan välja och vraka bland syskonen, alltid hittar man någon som förstår en. När jag säger att vi är 8 syskon brukar Rogge lite generat lägga till att ne-hej, hennes familj är inte religiös..

Jag är som tidigare sagt yngst i första klanen och äldst i tredje klanen (vet inte om jag anses ingå i tredje klanen längre, men jag ingick där när jag var yngre). Och så finns det en egen klan i mitten, där Mutel ingår (det var Mutel som förärade mig titeln storasyster första gången, och det var verkligen en efterlängtad titel

Rogge och jag ville inte ha syskon till Junia för att de skulle bli bästa vänner i framtiden. Snarare var det ett sätt att kunna lära Junia saker som man av syskon lär sig väldigt bra, det nöts in med tiden.

Man kan (som i mitt fall) fly landet och ändå ha full uppbackning på ”gammal och gaggig”-fronten, jag behöver t.ex inte oroa mig (i första taget) för att ha ngn gammal anhörig på hem och slitas mellan att flytta till Sverige igen eller försöka reda ut det på håll (på håll sa hon och fick en glad blivande Spanienpensionär på halsen, eller hur pappa!).
Som ensamt barn har man (om man har ett hjärta) väldigt mycket ansvar, vid föräldrarnas ålderdom men också vid en evetuell skilsmässa (Dilemma för många när de var små: pappa har ny fru, mamma har varken ny fru eller ny karl, vem skall man då fira jul med? Lämna mamma helt alena varannan jul?).

Syskon fostrar, stärker, stödjer. Har man tur lär man sig att dela med sig, att vara generös, att känna empati och lycka för någon annan. Har man mindre tur lär de en också vad svartsjuka och avundsjuka är. Eller tja, det behöver ju inte alltid vara av ondo att lära sig det, även om det ofta ses negativt (tänker genast ARV och ryser – jeees vad det kan leda till!!). Läs mer om syskon och inte syskon här.

Avaaz

The world food crisis is skyrocketing – steadily rising prices are squeezing billions and triggering food riots from Bangladesh to South Africa. Aid agencies say 100 million people are facing starvation. In response, the United Nations is convening an emergency summit of world leaders in Rome this week.

There is a real danger that rich country leaders will push half measures and band-aid solutions – we need a huge global outcry to demand rapid, massive, coordinated action. The head of the UN, Secretary-General Ban Ki Moon, will receive our petition at the summit at 9:30AM on Wednesday morning. This is a huge opportunity for our voice to reach our leaders directly, but we need half a million voices in the next 60 hours. Click below to sign the petition if you haven't yet, and forward this email to everyone you know:

http://www.avaaz.org/en/world_food_crisis/5.php?cl=94064273

Already over 200,000 Avaaz members have joined our call for emergency food aid and deeper solutions such as investing in food production in poor countries and fixing harmful rich country policies such as burning food as biofuels. Our campaign was launched in response to a personal video appeal to our community from the foreign minister of Sierra Leone, where 90% of the population are facing severe hunger. Click above to watch the video. The food crisis, like the climate crisis, is a planetary emergency. It's another sign of how interdependent and fragile our world is. And how we all need to work together, across all our borders and divisions, to save it.

With hope, Paul, Ricken, Graziela, Galit, Iain, Ben, Pascal, Veronique, Milena and the whole Avaaz team.

PS – here's a link to see past Avaaz campaigns:

http://www.avaaz.org/en/report_back_1

And here's some more background information on the food crisis:

The Director of the UN Human Development report warns in the Guardian that the Rome summit could just put a band-aid on this crisis:

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2008/jun/02/food.globaleconomy

The BBC analyzes the 'Silent Tsunami' of the food crisis:

http://news.bbc.co.uk/2/hi/in_depth/world/2008/costoffood/default.stm

The US will face criticism at the summit for 'burning food' as biofuels:

http://www.nytimes.com/2008/05/30/business/worldbusiness/30food.html?em&ex=1212379200&en=7893996338e2f455&ei=5087%0A

ABOUT AVAAZ

Avaaz.org is an independent, not-for-profit global campaigning organization that works to ensure that the views and values of the world's people inform global decision-making. (Avaaz means "voice" in many languages.) Avaaz receives no money from governments or corporations, and is staffed by a global team based in London, Rio de Janeiro, New York, Paris, Washington DC, and Geneva.

Prinsdans

Junia vill ju alltid att jag skall vara prins när vi dansar. Nu har vi fått riktigt fina skor att dansa i, från Marocko! Junia fick fina kläder också men dem vet jag inte om vi någonsin kommer lyckas få på henne, hon vägrar ju allt som inte är tight med kommentaren: Den är för stor mamma!

Jag har tidigare försökt förklara vitsen med baggy, att det är bekvämt etc. men det vinner inget gehör. Nu försökte jag genom att säga att detta var äkta arabiska prinsess-kläder men det gick hon shi på.

Arbetsbefriad

Älskad men obotlig slarver

Tänk va, sedan den 7 februari 2001 har jag inte varit så här arbetsbefriad. Känns UNDERBART.

Igår fick jag ett utbrott på Rogge (ovanligt) och när jag försökte förklara varför jag var arg (typ det vanliga; oreda, röra, kaos, sammanfattning i ett ord: rogge) så försökte han (psykolog som han är) försöka få det till att jag nog inte alls bara var arg på honom utan att min ångest kanske bottnade i ngt annat, luski luski, kanske kände jag lite nervigt inför denna nya situation bla bla bla. Hade det varit för ngr år sedan hade jag kanske ärligt svarat att jo, det spelar kanske in..

Men jag har lärt mig att den sluge (men högt älskade, tro inte annat) mannen psykologiserar och manövrerar in mig på ofarlig terräng där han inte längre är skurken.

Sådant går jag inte på längre utan kan utan att skämmas säga; Nej du Rogge, det är DU som är anledningen till min ångest just idag, du och din oförmåga att hålla ordning!

Men vad jag alltså vill ha sagt är att: Klart att framtiden är oviss, men det är den ju å andra sidan alltid, eller hur? Och ja, pappa har säkert rätt i sin fråga när jag kvittrande glad säger: Jaha, skall man gratulera då eller? Jag menar, är det att gratulera att man säger upp sig från en fast anställning?

Jorå, det skall man. Tra la lalaaa laaaa lal aaaaa lalalalallalaaaaaa