Jo...

Igår när jag låg som bäst och tänkte ut nya spännande (? jo men jag vill gärna tro att de är det!) blogginlägg i sängen då jag lade Junia så börjar hon plötsligt hosta. Jag sträcker ut mín hand där i mörkret omutifall att hon skulle vilja harkla upp lite slem och DÖM OM MIN FÖRVÅNING då jag får hela handen full med varma tunga cannelonisar! Och sedan säger det TJOFLÖJT och så kaskadkräker Junia åt absolut alla håll och kanter, det fullkomligen FLYYYGER ut ur munnen på henne, på mig, över hela vår säng, på gardinerna - jag hinner få undan den nybadade Gala och SCHWUUUM där kom nästa!!!

In i badet -INTE DUUUUSCHEEEEEEN MAMMA! Nej visst ja, vi har ju DET problemet också. MED HÄÄÄÄNDERNA MAMMA!!!!! Ja just det, lätt att få ut kletig spagettimassa ur någons hår genom att håva vatten med händerna - you right.

Junia skriker som en galning då jag ändå tar duschen men nöden har ingen lag.

Så börjar Gala skrika, jag får in Junia i sängen i havsflygeln och börjar tvätta lakan, väggar, madrass, duntäcke..

Junia hoppar upp och ner, Gala i fara för storasyster pillerill..

Så hon måste sysselsättas vilket hon gör med en flaska luktegott som man kan spruta i rummet, hallondoft.

Strax kommer nästa vrål och Junia har sprutat sig själv i ögonen och sedan med sprayade fingrar petat sig i ögonen. Skölja ögon, lägga Junia, amma Gala, och mitt i detta ringer jag Rogge för att höra om han e på väg hem. Not. Nähä. Tycker synd om alla ensamstående. Fy.