När vi nu ändå öppnar upp...
Häromdagen började jag så prata med en tjej som jag spanat in jättelänge, hon är en av de få i byn som jag skulle kunna tänka mig att ha kontakt med (3-barnsmamma, lång som en flaggstång, inte ultrasnobbiga barn utan lite lagom leksmutsiga och så skriker hon inte CACA till dem hela tiden, ja hon skriker över lag väldigt lite till dem).
Men kanske skulle jag ha valt ett annat tillfälle, dagen vi pratade var den dagen då jag på eftermiddagen skulle till akupunktur första gången och jag var NÅGOT vimsig och slutkörd.
Så i ett försök att vara rolig berättade jag den fullständiga sanningen:
- Oh ja i natt sov farmor hos oss, ja hon fattade nog att det var riktigt illa för jag sade att nä nu måste ungen sova, om jag så skall behöva sätta en kula i skallen på henne.
-Oj då (hon såg lite avvaktande ut, som att hon försökte bestämma sig för om jag var helgalen eller bara fått vääääldigt lite sömn), du måste vara jättebränd!
-Ja visst (hurtigt hurtigt), helbränd! Hehe...
Det tog säkert 4 dagar innan jag berättade för Rogge för att få hans åsikt (alltså vad tycker hon om mig nu? kommer hon någonsin vilja gå och fika med mig??) men jag vet inte om han riktigt fattade för att han trodde nog att hon tyckte att jag verkade spontan och rättfram och rolig. Hmm. Ibland har Rogge svårt att skilja på vad HAN tycker om mig och vad ANDRA tycker om mig (han tycker ofta faktiskt att jag är bäst).
