Man ska inte ropa hej

Just med småbarn skall man ju ha som gyllene regel att ENDAST glädjas åt stunden om ngt går bra ty det kan ändras i samma stund som jag nu sätter det på pränt MEN jag är VÄLDIGT glad, det måste jag säga, åt att det känns som att Gala om så bara för två dagar har en väldigt bra dygnsrytm. Jag skall inte säga att jag tror att hon nu kommer sóva så eller vara så, men OM hon vill så får hon för mig görna fortsätta så här. I går kväll somnade hon efter mat vid 23, Rogge rullade in vaggan till mig vid 01, hon vaknade inte förrän vid 3 och nästa gång hon vaknade och jag kollade på klockan var hon kvart i sju!! Jag trodde inte mina ögon! Och idag har hon varit mycket vaken, inte knorrat så mkt och nu sover hon ett kvällspass sedan klockan 20 cirka.

Kanske har min "diet" med uteslutning av lök, tomat, kaffe, choklad och bönor i samband med många goa små magmassager med bensprattel och bebisjoggning börjat ge resultat. Nej, det fick jag ju inte säga eller tro (UPPS!!! Se upp för BEBISGUDARNA, de värsta av dem alla, de ser och hör ALLT och VARNING för ofta hinner man inte ens TÄNKA en tanke så får man på huvudet - MYCKET värre än tvätta-bilen/fint-väder-gudarna).

Nåväl, om detta blev min sista lugna stund på et tag så är jag i alla fall evigt tacksam. Det skall ni veta.

Men det lustiga är att i dag till frukosten tittar Rogge medlidsamt på mig och säger: ujj...en hård natt ser jag.

Antagligen är det så att när man väl får lite sömn, ja då fattar kroppen hur jäkla slut man är egentligen, den kommer i kapp och hinner mäta upp ngt slags sömnbehov. När man inget alls sover då är man så speedad till slut så man går på ngn reservenergi (och på detta tema finns det en jätteintressant studie gjord av ett läkarteam i Sant Cugat, en forskning om "celula madre" och hur barnet ger mamman extra energi vid födsel etc...ska se om jag hittar ngt att posta här senare).