Nice to be back

Jag är så glad att jag inte bor inne i Barcelona längre.

När man kommer hem igen efter semester i gröna sköna Sverige så är det faktiskt PANIK-känsla på att landa i barrio Gotic, det FUNKAR inte. Man får krupp.

Eller rättare sagt: JAG fick krupp. Vissa tycker säkert att det är helt ok. Men just när det är varmt så blir det så...ÄCKLIGT i gamla kvarteren, och i detta starka solljus ser alla så utmärglade och nattuggliga ut. En sak att vara det, ngt annat att se ut som det : )

Nämen allvarligt: Jag är glad, ack så glad, att min Bcn-tid är ett avslutat kapitel.

Nu kommer man hem och NJUTER av att det fortfarande är sommar, att man kan slafsa ner till playan efter jobbet, att det luktar underbart av olika blommor på kvällarna och att man fortfarande har några månader kvar med frukost på terrassen.

och en till..

Jag har vaknat hela sommaren till den ljuva frasen: Jemmenejs?

Ser kanske bara ut som ett ord men det innehåller hela 4 ord: Ska vi gömma oss? (Ursprung: Gömmer du dig?)

Jättebra start på dagen, Junia kryper ner under täcket, drar det över oss båda och skall man vara tyst och ligga blickstilla jättelänge. Fantastiskt bra mjukstart.

En diktator

Junia har gått och blivit fullkomligt maktgalen. Sedan hon slutade med napp har hon börjat prata i sömnen, och det med råge. Hennes fina svensk katalanska är helt underbar, mitt i natten hör man en uppmanande röst:

No BITIS!!!

(Drömmer väl om pappans glupska gap när hon generöst bjuder på glass). Sedan kommer nästa harang:

Tu no medejs, tu no medejs, y tu no medejs!!!

Svårt att förstå? Oh no, Från frasen "Ska jag följa med dig" när hon t.ex tycker att det verkar mörkt på toa så har vi nu alla blivit utkastade, INGEN får följa med.

Vid senaste familjemiddagen i Malmö skulle Junia gå på toa och ja, ingen får ju följa med så det var ett evigt tjatande och pekande med fingret - tu no medejs, tu no medejs, tu no medejs, tu no medejs, tu no medejs, tu no medejs, tu no medejs, tu no medejs,y tu no medejs!!!

Fort gick det och tur var väl det för vi är rätt många...

Me and my bodyguards

I Torekov på morgonbryggan. Som den höjdare inom näringslivet som Junia är blev hon erbjuden privata simlektioner av livräddare Steph, influgen enkom för att erbjuda sina tjänster.

Men det var ju tur

Vilken tur att jag har lite högskolepoäng i bagaget då, om jag nu löper HÖGRE risk än rökarna själva att drabbas av cancer. Ty enligt nya rön (hmm...inte första gången jag hör det) så har högutbildade större chans att överleva olika cancerformer än lågutbildade. Detta då vi anses gå oftare och i ett tidigare stadie till doktorn.

Rimmar illa med mig, när jag sökte senast för mitt diskbråck förfasade läkaren sig över att jag inte sökt tidigare, i samband med att graviditeten med Junia var över. Jag skyllde på att min pappa var läkare och att vi barns krämpor aldrig tagits på allvar, skomakarens söner ni vet. Att stortån sover konstant kändes inte så viktigt, jag hade ju precis fått tillbaka känseln i fingertopparna efter 6 månaders frånvaro (kom inte tillbaka förrän 2 månader efter förlossning, då jag faktiskt lite smått börjat tänka på att söka läkarvård. Mest då för att det var svårt att byta blöjor i mörkret på natten med alla de små knapparna som jag inte kunde känna av..).

Då såg han lite ertappad ut och sa: Jo ta mig fan om det inte är så jag behandlar min fru och mina barn också! Bot och bättring alla läkare med familj.

Gammal rökare

Som gammal rökare hoppar man ju högt av underrubriken: Rökning orsakar genförändringar i luftrörens slemhinnor. Detta kan förklara varför risken för lungcancer fortsätter vara högre hos dem som fimpat, enligt en ny studie.

Högre??

Jag trycker mig genast in på artikeln för att där se det något bättre: Det kan vara en förklaring till att risken för lungcancer är förhöjd även hos dem som slutat röka.

Förhöjd, ok, det kan jag ta, men för fan inte HÖGRE!!

Slutklämmen var dock inte så klämmig, hur ska de nu egentligen argumentera för att man skall sluta röka om man en gång börjat? De kan ju inte bara argumentera för att man aldrig ska börja.

Det är kört för mig.

Holm och bebisar i magen

Stackars bebis i min mage, undrar hur det känns att ligga där när Holm ska hoppa 2.35...
Han rev..
Och det gjorde näste man också!!
Uj uj uj

Tvångsmatad

Företagstrenden har ju under en längre tid nu varit ökad flexibilitet. Företaget där jag jobbar går HURRA tvärtemot det!

Jag hade tänkt gå upp från 6 timmar till 8 timmar från och med den 1 september. Eftersom jag bor utanför Barcelona och har en man som inte kan dela eftermiddagshämtningar då han jobbar då hade jag tänkt att endast ta ut 15-30 minuters lunchpaus för att inte behöva hämta Junia alltför sent på dagis.

Men icke sa nicke. Nu är det bestämt att man på detta bygget MÅSTE ta en timmes paus, varken mer eller mindre. Vilket gör att jag inte kan gå upp i tid, dels för att det inte funkar rent praktiskt dels för att jag VÄGRAR att sitta här och ruttna en halvtimme mer än vad som jag anser nödvändigt.

Störigt.

Så, nu är det än mer angeläget med ett trevligt bra extraknäck som jag kan sköta hemifrån, lite nu och mycket från och med januari då jag är hemma med barn. Anyone?

Jag är sur men tröstar mig med Holm, får vi bara ett guld så är jag något mindre störtsur. Något mindre.

Svenskarna går tillbaka i sin miljömedvetenhet

Sedan några år tillbaka har jag lagt märke till en sak: svenskarna blir allt sämre på att ta vara på miljön.

När jag flyttade till Spanien 1998 tyckte jag att Sverige var ett föredöme (som vi svenskar i och för sig alltid tycker i allt) och störde mig ständigt på den ociviliserade spanjoren.

Här sopsorterade man inte, man slängde såväl vinflaskor som burkar i soporna, PET-flaskor pantades inte, men lät vattnet rinna då man diskade och satte duschen på full sprutt för att den skulle bli varm medan man sedan passade på att raka sig och ja, allmän dekadens och barbareri.

Jag kände mig ofta som Stina i Saltkråkan med mitt: Hemma på våran gata i staaan...

Men nu har det fan vänt. Svenska besökare står och diskar under rinnande vatten och de har svårt att förstå och följa den strikta sopsortering som vi har (Vilassar har fått pris för sin sophantering, inget lämnas åt slumpen). För att inte tala om alla som lämnar bilen på tomgång i evigheters evigheter, var inte det förbjudet i Sverige??

Sverige har fått en obehagliga slit och slängkultur.

Som om det inte vore tillräckligt har de nu börjat med sina vattenflaskor istället för att dricka vatten ur kranen. Yo flipo. Vattnet i Sverige är helt ok, vissa ställen har ngt sämre smak än andra men kom igen, det är ju klart drickbart. Samtidigt som ni ylar om klimatförändringar så gör ni minsta möjliga för att dra ert strå till stacken.

Svenskarna har på sistone en massa lyxfasoner för sig, det är som att de inte har ngt bättre för sig än att hitta på later och problem, och, inte att förglömma: livsfarliga saker att våndas över..

Igår berättade en väninna om en väninna till henne som då hon hörde att folk grät blod under Arsenal/Barca matchen i Paris (Champions för 1 år sedan) sade: Att de har mage, de borde gråta över Irak istället.
Då samma vännina senare förlorade budgivning av ett hus i 1 miljon £ och förkrossad över detta beklagade sig fanns det ju inte mycket annat att säga än det nu klassiska: Att du har mage, du borde gråta över Irak istället.

Flygbolag

På vägen till Sverige åkte vi med Ryan air. På vägen hem åkte vi med Spanair.
Tidigare åkte jag alltid med Sterling. Innan de fanns till Barcelona åkte jag med SAS/Spanair.

Helt ärligt: Det var UNDERBART att åka med Spanair. Sedan Maersk och Sterling blev uppköpta av ngt isländskt bolag (FL Group?) har det gått från bra, billigt och service minded till rena rama katastrofflygningar. Sur och missnöjd personal, tjafs vid incheckning, extrema prishöjningar (barnvagn gick från gratis till jag tror det sista jag hörde var 16 eller 20 euro PER RESA!!) för att inte tala om dessa förbannade förseningar (utan minsta förklaring). Och om man ifrågasätter deras attityd menar de att detta är för att det är lowc ost. Men det är faktiskt inte så mkt low cost.

Jag betalade inte mer för våra biljetter till Sverige med Spanair än vad det hade kostat på Sterling. Och jag har garanterat en bättre resa. Trevlig och framför allt OBYRÅKRATISK personal vid incheckning som gör resans start behaglig, lugn och trygg.

Och om Ryan air har jag inte mycket att säga, helt ok förutom att personalen var ung och lite oerfaren. De frågade mig om jag var gravid varpå jag tänkte JUPPI! De har ngn extra service att gravida får sitta i bekvämare stolar. ”Hur långt gången är du?” frågade hon var på jag tänkte att va fan, jag drar till med lite extra så att det inte är ngn minimumgräns. Nästan 5 månader svarade jag glatt. Och blev krävd på läkarintyg. Och skulle inte få följa med. Från vilken dag kräver ni läkarintyg, undrade jag. Från dag ett, var deras svar. Crazy värre.
Jag lutade mig fram lite förtroligt mot tjejen och sade: Förlåt om jag låter brutal, men om jag skulle börja föda nu så skulle knappast ngn märka det, jag går in på flygplanstoaletten och plopp ut kommer blod och that´s it, fattar du? Inte barnafödande direkt, om du tror det.

De sprang iväg och joxade och kom tillbaka och sade att ok, du kan få åka.
OK? OK?? Not ok, en ursäkt tack, mitt hjärta satt rejält i halsgropen ett tag. Packning för ett helt komani, Junia som galer om att hon vill träffa gudmödrarna Betty och Dottis (Betty och Rossy) och olika resor inplanerade i Sverige under en månad, lägenheten utlånad...yeah right.

Som sagt, att sedan åka med Spanair, ja det var paradiset.

Snart snart

Snart så ska jag börja blogga igen, jag lovar. Jag måste bara landa först, vi hade 90 kilos packning att ta reda på plus att det hade varit översvämmning ute där vi har kyl och tvättmaskin etc.

Sedan har vi ju självklart degat lite på stranden också, skönt att vara tillbaka till real sommarvärme.

Men nu laddar jag för att blogga fram alla sommarhappenings och bra-iga anekdoter, alla kusligheter och övrigt (fast det finns rätt mycket som inte platsar i denna familjära blogg, så det får lämnas åt annat håll).

Vi har i alla fall haft det jättebra hela semestern och är glada och relativt utvilade (not). Jo, glada är vi men man vilar ju knappast när man är på hembesök, man flänger hit och dit och man organiserar ihjäl sig för att få allt att gå runt med olika människor man ska träffa. Men jo, det är ju roligt att folk vill träffa en, jag säger inte annat.

Och på jobbet är det skit, trodde inte det skulle vara så skit att komma tillbaka. Men det var det. Den bistra sanningen.

Bekännelse

Ok, jag erkänner, det var aldrig min plan att blogga på semestern. Men att så HELT strunta i det var faktiskt aldrig tanken.
När jag sedermera kom till Malmö hade jag tänkt att det med all säkerhet skulle bli lite fart igen för jag menar ju - hej - Malmö är ju typ storstad och det händer saker och man har bredband etc. Men på tal om Dallas så kom en brontosaurus och tog med sig såväl sängar som router så ja, så var det med det (läs mer på min Dallasblogg senare).

Men som sagt; idag mest fotogalleri för er nära och kära hemma i Barcelona och senare mer uppdatering om alla händelser och ohändelser, oh denna underbara semesterlättja..

och en sak till: Malmö FF, jag säger bara...TJOHOO!!!

Adéu i fins un altre!

och gissa VEM som älskade lappkött och surströmming (och då menar jag RIKTIGT jäkla äckligt lappkött och inte någon rökt svensson-variant och ren och skär och riktig surströmming, no shit här inte)...

sista bilden på Junia med napp (nu ett minne blott)

och regn...

och så självklart dessa jäkla mygg..

och Norrland ÄR loppis! Varenda lada, vartenda garage, rymmer lite skrot till salu.

Junia ÄR bus

OH-OH!!!

Jo visst! Det är sant! Ett inlägg! Visst, blixten kunde jag ju skylla på ett tag, men vad hände sedan? Semester gott folk, semester!

Underbart.

Och för att inte komma av mig (i semestrandet alltså) så blir detta ett kort inlägg, mer ett litet fotogalleri, och så hörs vi om och när andan faller på nästa gång. Väl tillbaka i Bcn blir det en rejäl uppdatering - jag menar - jag går ju upp till heltid den 1 september och något måste jag ju dryga ut mina långa arbetsdagar med..hehe..Sedan har jag nya planer såhär inför hösten, som man alltid får då man är på semester och full utav energi:

Jag tänkte starta en Dallasblogg, dock en hemlig sådan och under psedonym/helt anonym. Fast för den som hittar - otroligt lätt att räkna ut vilken familj det gäller.

För faktiskt, den här familjen jag har, den gör Dallas till en piss i Missisippi i jämförelse. We´ve got it all; drugs, sex and rock´n roll. Ja inte mycket rock, faktiskt, men det passade bra att säga det.

Och så här ser jag ut, när Junia är fotografen:

Omöjligt

Sorry - omöjligt att blogga! Är i Dikanäs och samma dag som vi kom slog blixten ner så telefonjacket vid datorn hemma hos mina släktingar dog. Nu sitter jag å ett internetcafé men jag har bara 10 minuter på mig.

Så - tills Malmö den 6 augusti - Hasta la vista!