14 sept. 2010

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.
Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

...

say no more.

Krypa till korset

Nu måste MÅSTE jag skaffa mig det där besvärliga pappret. År 2006 kom en lag att vi alla skulel skattskrivas (nämen!) och ja, våra fina spanska id-kort ersättas med ett A4-papper. Proceduren runt omkring kändes oöverkomlig så även om jag rått flera att skaffa det så har jag inte skaffat det själv. Sån e jag!
Men nu måste jag ha det, om mitt företag skall kunna vara helt legalt. Pappersexersisen har börjat.
I´ll keep you informed (eller om ni ser några gråa hår på min i övrigt ganska skrala flint så vet ni vart det bärkar hän).

schmejk.

IKEA

Idag åkte jag till Ikea för att köpa det som behövdes för att kunna få ett liv, 16 stycken Antoniusbackar att förvara barnens kläder i (just nu står de i tusentals påsar längs med väggarna). På min lista hade jag:

16 Antoniusbackar
3 dörrmattor á la David & Beda
4 vita tavelramar ribba eller vad de nu heter
svenska butiken vad jag vill (alltså matbutiken som säljer lax, köttbullar, skorpor, lingonsylt etc.)

eftersom ribba utgick (de fanns inte) köpte jag två små murgrönor i stället. And that´s it. Inte ett enda jox till! Så nöjd. De försökte fresta mig med ett fantastiskt ikea family-erbjudande men jag gick inte på den enkla (eller ja, min plånbok höll stånd!).

Så skall det vara.
Och är sällan.

13 sept. 2010

Kemal Atatürk

Bra att ha en lillebror som går under alias Kemal Atatürk. Inte något jag trodde att jag skulle få användning av ngn gång men i dag när jag satt och korrigerade Turkiet-delen i Atlas en klingade något plötsligt illa, Mustafa Kemal...hmm..de måste mena..jo visst. Atatürk.

Thank you bro!

11 sept. 2010

Five years..

Pushing thru the market square, so many mothers sighing
News had just come over, we had five years left to cry in
News guy wept and told us, earth was really dying
Cried so much his face was wet, then I knew he was not lying
I heard telephones, opera house, favourite melodies
I saw boys, toys electric irons and T.V.'s
My brain hurt like a warehouse, it had no room to spare
I had to cram so many things to store everything in there
And all the fat-skinny people, and all the tall-short people
And all the nobody people, and all the somebody people
I never thought I'd need so many people

Vad då ni förstår inte varför jag skriver den sången här och nu. Inte jag heller. men ännu mindre förstår jag hur jag kan släppa lös Rogge med tvätten. Eller hur man kan vara 35 år och inte förstå att färgad lama-ull inte går att tvätta med andra kläder, och absolut inte på 50 grader (och vilket underligt gradval sen då; 40, 60, you name it, men 50?!). 17 cirka överlevde min fina färglada bolivianska väska med tofsar. Min älskling i gråa tider, som till och med fick gamla tanter att le i tunnelbanan för att den var så glad. VAR. Nu är den rosafärgad i olika mönster. Och vi har en hel maskin rosaskimrande tvätt.

Och jag gick in i garderobsrummet (ja svenskar gillar ju att benämna det walk in closet...) och denna fantastiska Bowie-sång ringde i mitt huvud. För att rädda rogge antar jag. Vet inte vilka makter som var inblandade.

9 sept. 2010

Ibland blir det lustigt

Söker på nationalencyklopedin på Huset Romanov.

Fick ingen träff men en försynt förfrågan:

Menade du:
Skogman, Thore?

7 sept. 2010

Jomen jag är nog tillbaka. Tror jag.

Har så mycket jobb så lite bloggande kan kvitta. Dessutom har jag saker att säga. Inget viktigt, men det måste ut så att det inte bloggar av sig själv inne i huvudet, det är en ful ovana man får som bloggare annars.

Är detta en "mummy blog"? Det tycker inte jag. En sak är att vara mamma, en annan sak är att blogga om dammsugare och bästa blöjsort, och det kan jag väl inte anklagas för, än i alla fall. fast man kan tydligen tjäna mycket pengar och bli inbjuden på fancy uppdrag om man bloggar lite mer fokuserat: mummy bloggers


Back in Spain

Jobbar. Jobbar mera. Springer ner på ett fik. Beställer "en halv baguette med ostomelette, en Coca Cola Zero samt en kaffe utan socker, skulle jag kunna få kaffet i ett glas tack."

Självklart.

Får in min beställning. Omeletten saknar ost. Vanlig röd Coca Cola som jag får svamp av. Kaffet i en mugg och två sockerpaket bredvid på fatet.

Varför säger jag något över huvudtaget?

14 jun. 2010

La mano de dios..





Fantastisk. Hade inte hört/sett denna. Tack lillebror (Knut, antar jag?! För fler lillebröder har jag väl ändå inte?). Så fick jag lite leende mitt i min dystra Atlas-tid (som nu är etter värre då vi avhandlar USA som jag annars inte befattar mig med).

Ole ole ole ole die--gooo die--goooooooooooooooooooo!!!

13 jun. 2010

Never look..

Vad då aldrig titta bakåt. Titta aldrig framåt, skulle jag snarare säga. På ett prov bläddrar man lite framåt, ser ngn hiskelig uppgift och blir så blockerad att man inet kan koncentrera sig. Eller som nu, då jag bläddrade fram i den hittills ganska behagliga och luftiga Atlasen som jag korrekturläser och vad finner jag..text text text...raddor med ord, text i långa banor, massivt. Var tog alla fina foton vägen? Stora härliga färgbilder som gjorde mitt jobb njutningsfullt!

Never look forward.

10 jun. 2010

Ketchup var det ja...





Gala my Gala! Min älskade tråkmåns.

9 jun. 2010

Who´s that little person walking overthere?

Añadir imagen


A lot of people ask me.. stupid fucking questions
A lot of people think that.. what I say on records
or what I talk about on a record, that I actually do in real life
or that I believe in it
Or if I say that, I wanna kill somebody, that..
I'm actually gonna do it
or that I believe in it
Well, shit.. if you believe that
then I'll kill you
You know why?
Cause I'm a

CRIMINAL
CRIMINAL
You god damn right
I'm a CRIMINAL
Yeah, I'm a CRIMINAL

Same same but different


Vi kör på samma färger tjejen som hänger med min lillebror och jag.
Fast mina är lite mer..bekväma?

Sjuk - hittat den skyldige?


Jag åkte till Stockholm i mitten på april och kände mig lite risig men inte mer än risig. Sedan blev jag sjukare och sjukare och nu har jag haft diarré var dag sedan dess.
Var det Daniels flin till svenska skattebetalare som gjorde det?
Eller att Arlanda kallar sig något i stil med The Love Airport.
Eller bara det faktum att Sverige accepterar monarki.
Ja, vad vet jag, sjuk är jag. Går det måhända över när de gifter sig?

Blattebarn

Gala utbrister glatt några gånger om dagen: Pippi Hora! Pippi Hora!!

Visst, hipp hipp hurra på utländskt vis kan bli så fel så fel.

20 may. 2010

10 may. 2010

LOST IN VINTERVIKEN

Ja det kan man nästan tro!

23 abr. 2010

Flyg fran Barcelona

Jora, efter en stressig morgon (vaknade med nyheterna: Nu stängs flygplatserna igen!!) sa kom jag iväg.
Med ett halvtomt Spanair flyg flög vi ordentligt i snömoln, men inga askmoln, till Svea rike.
Och jag är sa nöjd med att vara här. Nu skall jag ut och ga i ett iskallt Vinterviken.

Har foton pa det halvfulla planet men det funkar inte att ladda upp.

21 abr. 2010




Alla var nöjda, regnet höll sig lugnt och sansat och alla föräldrar hadevarit smarta nog att köpa identiska presenter till de två födelsedagsgrisarna.
När Junia dagen efter lät Gala prova Hannah Montana-glasögonen förstod jag att de måste spänna eller något annat, annars tror jag inte hon hade kommit i närheten...

Party



Lite ostadigt väder, första mamman ringde vid halvtio:

- Eh hehehe...la fiesta, blir det någon (öh typ not)
- Ja visst, vi är i full gång här med förberedelserna. Eller som man brukar säga i Sverige, det fiiiiiinns inget dåligt väder...bara dååååliga kläder.

On my way?

Tro´tt eller ej, men jag har nu mitt boardingcard i telefonen. Med tanke på alla rykten som cirkulerar angående turordningen på de passagerare som kommer från cancellerade flighter och de som är bokade så har jag nu kastat iväg min fakturera online trots att det stod att man inte kunde det för de nordiska länderna och tyskland. Kunde man visst då, hur lätt som helst.

Så nu kan bara ett nytt askmoln stoppa mig. Eller det kroppsliga fenomen som drabbat mig sedan i fredags kväll...bot och bättring, nu är jag inte tuff längre och rissoppevatten står här bredvid.

20 abr. 2010

Snö?

Fast nu säger de att det skall snöa så jag tror fan ta mig att jag skiter i att åka. Nu får det väl vara nog?!


Och nu gjorde Inter mål, skit.

Stockholm.

Jag som såg fram SÅ mycket emot att få komma bort lite, få andas annan luft, tänka andra saker, ny energi. Så blir jag stoppad av ett askmoln. Kanske. Min biljett är till på torsdag klockan 11. Men det ser dystert ut.
Nu har jag i alla fall hittat mitt pass som jag inte hade riktig koll på. Jag har gjort vad jag har kunnat för att komma iväg, med andra ord.

16 abr. 2010

Världens bästa granne

Det har vi. Tantalanten, som vi kallade henne då vi inte visste vad hon hette, är verkligen världens bästa.
Hon har aldrig gett oss onda ögat trots Galas fandangas och eviga vårskrik nattetid såväl som dagtid.
Idag låste Rogge ute stora delar av familjen på terrassen. Han gick ut för att säga hejdå, gick in, låste dörren och drog. Detta vid två halvtre något. Jag kom hem vid tre, stora tunga kassar som jag släpat från bilen, och upptäckte att jag glömt mina nycklar. Ingen hemma. Var tvungen att hämta en grej klockan 15.15 så jag drog dit och antog att maja skulle vara på plats då jag kom tillbaka. Nix.
Satte mig på trappen i solen (tack och lov för den) och passade på att göra en massa samtal. Efter ngn timme kommer Tantalanten ut och meddelar att min familj är utelåsta så kanske kan jag släppa in dem.
UJ!
Efter lite knep och pyssel lyckas vi få upp dörren med en röntgenplåt (thanks Spain att ni är så generösa med att plåta oss så alla har ett lager av diverse kroppsdelar på plåt).

Tantalanten har under hela eftermiddagen sett till att hålla maja och barnen vid liv, hon har kastat ut vattenflaska, riskakor, bröd, yoghurt (med socker!!! till barnens glädje) och lite annat smått och gott.

WOW!