Godnattstund

När ett barn närmar sig treårsåldern är man lätt trött på alla godnattsånger man kan. Jag sjöng i kyrkans kör som liten och gillar svenska trubadurer och ballader så vi har hämtat inspiration därifrån också, men nu börjar vi lik förbannat tröttna på det också. Så nu ligger jag ofta och bara nynnar tills Junia klagar: Med röst osså mamma, med röst! Då hittar jag på lite, lilla junia hon var en liten fli-hi-cka, som bodde med sin lillasy-hy-ster...

Men efter ett tag kommer jag inte på mer, eller snarare, det blir för flummigt helt enkelt, så då hmmar jag igen. Igår kom jag på mig själv, jag låg och hummade då jag plötsligt gled in på en melodi, som sedermera fick ord och så kom jag på att här ligger jag och sjunger chilenska kampsånger för Junia tre bast och hennes lillasyrra Gala, en månad. Snacka om hjärntvätt! Dock en positiv sådan, kunde ju vara att jag tonsatte: "Our enemy hopes to hi-hi-hide until we tire Bush sa-id-he-hed, but we're going to prove them wrong-hmm-dingelidong, we will never tire, and we will hunt them down, oh yeah, hunt´em hunt´em do-wo-wo-won"

Därav youtube-sekvensen nedan.