Scholl för fina fötter - till slut

I måndags gjorde jag något som jag har längtat efter sedan jag var gravid i 5 månaden med Gala - jag kostade på mig ett fotvårdspaket på Scholl i Malmö.

Detta är en gammal dröm som började för flera flera år sedan då jag följde med min mamma då hon fick sina fötter fina, tänk att få mina sunkiga gamla handbollsfötter filade och insmorda av en som kan (och orkar - mot betalning). Efter min första graviditet (Junia 2005) gick jag dit och shit pommes frittes (urtöntigt uttryck jag vet, men jag tycker det är coolt i hela min utlandssvenska nördighet) man FLÖG UT, det var som att jag fått vingar och Rogge kunde för första gången pussa på mina fötter utan att jag skämdes ihjäl.

Nu var det då dags att återuppliva denna härliga känsla (för 420 SEK). Min mamma rekommenderade mig att be att få Marciela men hon hade oturligt nog gått på semester i 4 veckor (ja givetvis oturligt för mig och inte för henne) men Scholl kan väl inte ha annat än superba fotvårdare. Trodde jag.

Tjejen jag fick var trevlig och pratsam och jag tänkte som alltid då jag sitter som kund att JAG HOPPAS DU KAN GÖRA ETT GOTT JOBB SAMTIDIGT SOM DU BERÄTTAR YOUR LIFE STORY, för det händer mig faktiskt allt som oftast att jag går ut med någons livs historia som bonus., både från frisören, taxin och what so ever, i detta fall Scholl.

Resultatet blev inte bra. Inte alls. Inne på HM tog jag av mig den lilla sockan hon satt på mig och såg till min besvikelse att detta kunde jag ha gjort själv.
Bättre. Det var slipmärken där det var slipat, stora hudsprickor på hälen (sorry om du satt och åt just nu) och tårna var inte tagna alls, skröfsigt var bara förnamnet.

Alla som kom i min väg fick kolla på mina fötter, allt för att ge mig mod att ringa och klaga (vilket det egentligen inte rådde något tvivel om att jag var tvungen att göra).

Min syster Sara är världens bästa klagare, hon får alltid till det på ett elelr annat sätt så jag fick välja om hon skulle ringa och vara den arga kunden eller endast den besvikna och lite mer ödmjuka kunden. Hon fick vara den ödmjuka kunden, känns bäst så, trots allt (eftersom klagomålet om det gick igenom skulle leda till att jag var tvungen att gå tillbaka, jag ville ju inte att hon skulle ta skalpellern och skära av mig en tå hon fotvårdaren).

På Scholl var de mycket förvånade, de hade aldrig förr haft denna typen av klagomål, sade de (exit, voice and loyalty, rings a bell?). Efter att de pratat med chefen meddelade de att jag kunde komma tillbaka dagen därpå så att S kunde göra om det som inte gjorts bra. Uj, sade min syster (som var jag) , det känns ju lite väl pinsamt, man sitter på 2X1 kvadrat så det känns lite intimt och obekvämt att sitta med henne efter att man klagat. Ja men det är ju bra om hon får lära sig, tyckte chefen.

Vad kunden tyckte var tydligen mindre viktigt. Konstigt men inte förvånande, inget förvånar längre, eller?

Då jag HYPERNERVÖS (VARFÖR??!! Det var ju inte jag som gjort ett dåligt jobb! Varför är man så MESIG??) kom in till, jo just det, S again dagen efter så började hon med att lite glatt hurtfriskt säga: Jag hörde att jag gjort ett uselt jobb igår?

Tack för det bemötandet.
Men, jag tror jag hade rätt för hon filade på i 45 minuter, med både elektrisk fil och vanlig fotfil. Efter 40 minuter knackade det på dörren och henens kollega sade: S, du är medveten om att du hade en kund kvart i (jag var där halv och nu var klockan kvart över nästan)?

Så jag tror nog att det blev ganska uppenbart vem som hade haft rätt, jag eller S.

Jag frågade då vi var nästan klara om hon tyckte att jag var en jobbig kund eller om hon kunde hålla med om att det kanske inte var helt ok gjort dagen innan varpå hon svarar: Jamen jag tycker att det var JÄTTEBRA att du kom in för om du inte kände att du var nöjd så bla bla bla.

Ok, så mina fötter är inte fysiskt uppenbara, som att vi snackade om ngt mer abstrakt som en massage eller psykologsession..

Nåväl, att hon trott att det skulle ta en kvart för att sedan sitta i 45 minuter räcker för mig som "bevis" och nu kan Rogge komma hit och åter igen pussa mina fötter, allt skröfs och sunk är borta (på bilden är de dock lite smutsiga men det kan man ju råda bot på)

Somliga har tur

Även om risken är stor att Gala och Junia inte kommer att komma ihåg det när de är äldre så har de faktiskt turen att ha en 97-årig gammelgammel-tieta (mormors moster), vår lilla Bombom. Junia tyckte att Bombom var lite skrämmande (hennes tänder lossnade och hon vägrade att öppna munnen så att Rebecca kunde sätta tillbaka dem, det kan ju skrämma vem som helst!) och gömde sig mest bakom min rygg men Gala fruktade ej!

Kinesiska barn har det svårt

Alla vi som såg hemska reportage från ett hårt och inhumant Kina vet att kinesiska barn lider (för er som inte kommer ihåg: det handlade om idrottande kinesiska barn och de hade det i likhet med ryska barn fördjävligt, hela Sverige förfasades och pratade om detta i veckor och sedan föll det, som allt annat, i träda, precis som det faktum att de nu skall ha OS i Peking och inte mycket gjort för demokratin trots löften om detta.

http://www.amnesty.org/en/news-and-updates/news/olympics-promises-human-rights-china-debate-20080717

Gala förstod allt detta och iklädde sig genast rollen som kinesiskt ledset barn då hon fick fina presenter från tieta Sara som jobbat i Kina under våren
(bloggen nerlagd, fanns annars tidigare på
http://saraappelquist.blogspot.com/).

Att vi höll henne upp och ner för att få fram denna effekt är lögn och endast ett resultat av min störda kamera + mozilla firefox i kombination.

Man får inte vara dum

Gala äter här sin första portion (att börja äta vid 6 månader är WHO samt Unicefs rekomendation, i Sverige börjar visst många tidigare. Jag tycker det är urskönt att slippa tänka på att ha med mig mat elelr att trixa med det så jag har med glädje helammat fram tills nu).

Helt emot reglerna (som tråkigt nog säger potatis eller morot som förstahandsval) valde Junia och jag ut en stor härligt soft mango. Vi måste ju hålla på att vi är litta sydländska ju, eller hur?

För att tillfälligt lösa fotolösheten har jag här med min mobil fotat skärmen på min kamera, inte helt dåligt resultat med tanke på det men tyvärr omöjligt att svänga den åt vänster.

Till er som inte är i Sverige (specialdedikation till Monkan & Karlavagnen)

Trubbel med Olle Adolphson

Quinny Buzz + Ståbräda = Jovisst

Så sur jag bler (jorå gott folk, nu snackar vi skånska).
Vi har en barnvagn. Till den ville jag ha en ståbräda men fick höra överallt att det fanns det inte, till alla världens vagnar finns det ståbrädor utom just till min. Junia GRÄÄÄT efter en ståbräda, det var liksom det som var att vara storasyster, en ny nivå, uppdaterad. Jag frågade mer och fick höra en massa negativt om just ståbrädor, att nä, barnen ville hellre gå, de användes inte, de bumpade etc.

Så jag sällade mig till skaran "Vi som ändå inte gillar ståbrädor", jag och alla andra dumma nötton som har köpt Quinny typ.

Nu i Sverige var jag på väg att köpa en tvillingvagn begagnat, jag gillar att gå och just Malmö är ju en extremt gåvänlig stad (jo nog vore den mer cykelvänlig om det inte var så att de snor din cykel stup i kvarten) och jag gillar att gå långt och mycket.

Checkar på nätet, hör mig för på olika forum och till slut är jag så rådvill att jag vänder mig till Babyproffsen för att höra vad de tycker. -Klart ungen skall ha en ståbräda! löd deras omdöme.

Jo visst fanns det en som passade, den sitter som klippt och skuren.

Så: Alla med Quinnyvagn med böjt underrede (ja just ni och typ bara ni förstår ju vad jag menar och alla andra har säkert slutat läsa by now) - DET FINNS STÅBRÄDA SOM PASSAR. Heter Buggy Board från Lascal och nu när jag fått reda på att den finns och vad den heter ser jag att den finns i Spanien också för cirka 20 euro mindre (kostade fucking 650 kronor här, men det är ju billigare och smidigare än en tvillingvagn).

Tråkigt inlägg för alla andra men nu kanske någon som liksom jag söker på quinny + ståbräda kan få reda på ATT det finns.

Eååå

Jag har glömt sladden till kameran hemma, alltså den som för över bilderna till datorn. Så tills rogge komemr hit eller jag kommer på en lösning så får vi vara utan bilder.

Dagens bild är egentligen från i torsdags kväll då jag packade upp. På bilden ser ni min öppna resväska med bikinisar och solhatt i ett hörn. Det skall illustrera att jag inte riktigt tror på den svenska sommaren, eller snarare, inte i denna tappningen.
Så nu ligger badkläderna i resväskan under sängen. Kan kanske lika väl glömma bort koden till låset. Är det DETTA vissa utlandssvenskar längtar hem till? Inte kloka.

Blockerad

När man har för mycket att göra kan det vara svårt att organsiera sig. Har man för mycket och plussar på två barn, då blir det fan omöjligt.

Jag kommer ingen vart, har fortfarande inte packat (lade fram saker bara för att se Junia trippa iväg med VIKTIGA silverskorna som måste med då vi ska på bröllop till belgiska kusten och inte kommer komma inom här innan dess) och passade smart som jag var på att kolla en lägenhet till pappa i morse som då visade sig vara helt perfekt och jättefin så då satt jag med lite extrajobb (ringa pappa, svara på frågor, ringa tanten som hade lägenheten för att få svar på frågor jag inte visste svaret på, ringa tillbaka till pappa, skicka foton, datorn hängde sig, skicka om, han kan inte öppna) och då blev jag så stressad så jag frågar Junia om hon vill ha pannkakor, insåg mitt misstag då jag kom på att det var tidskrävande men lugnade mig då Junia inte gillar pannkakor hur mycket jag än försöker att få henne svensk men så går ungen och säger JAAA!!! PANNKAKOR!!! Varpå jag gör pannkakor som sedan jag får äta upp själv då hon KORS I TAKET inte gillar pannkakor utan i stället vill ha en omelett OCH PÅ DEN VÄGEN ÄR DET. Paus.

Sedan fick jag panik för det svenska vädret och att sommaren är över för vår del (eller i alla fall tills i september då vi kommer tillbaka hit hem) och etc. etc.

Panik.

Nu skall jag packa men då kommer säkert en eller varför inte två barn att vakna.

Jag minns...

Jag minns när man gick på stranden och låg på en ren handduk utan sand. Redan första året med Junia förstod jag att jag kunde glömma denna lyx i fortsättningen. Nu har jag inte bara sand utan även lite kycklingshawarma.

Sterling...again. And again

Jag hatar Sterling. De senaste två dagarna har de lyckats slå sig själva i fruktansvärdhet med hästlängder.

A) Lillasyster Fredrika samt pojkvän bokar biljetter till barcelona i april. För en vecka sedan ringer pojkvännen för att få reda på hur man gör för att få mer benutrymme. Han går in och gör ändringen själv on line. Får en bekräftelse att det är gjort och 5 minuter senare kommer ytterligare ett mail från Sterling, fast tomt. Han antar att det är samma som kommit dubbelt och kollar inte upp det vidare.

Fem minuter innan de skall åka bestämmer de att föra över pengar till ett annat konto och på så sätt ha två konton med olika visa knutna i fall att de (surprise surprise) skulle bli rånade i Barcelona. De upptäcker att de har 4500 kronor för mycket, insatta av Sterling en vecka tidigare. Då det inte fanns täckning för köpet av extra benutrymme cancellerades, åh nej, inte bara benköpet utan HELA bokningen (draget siste april).

Normalt? De ringer hysteriska men självklart kan ingenting göras och de blir erbjudna en biljett för 10000 SEK i stället. Jo man tackar.

B) Vi köpte biljetter och har hemresa den 28 augusti. 2 dagar efter köpet får jag exakt datum till Stephanies bröllop i Belgien, den 30 augusti. Vi bestämmer nu slutligen att det blir smidigare och billigare att åka K-hamn - Bryssel och sedan Bryssel - Hem Barcelona.

Ringer Sterling och hör vad det kostar att ändra. 375 danska.

Han glömde att lägga till PER SKALLE samt RESA. Så in på mitt Sterlingkonto kommer fina 60 euro cirka, vad som var kvar av en bokning på 2197 kronor.

Jag räknar och räknar och får ändå inte till det. Jamen jaha, nähä, man får bara tillbaka för de 3 betalande (gala räknas inte som betalande trots att hon kostar cirka 50 euro tur och retur), inte får man tillbaka kostnad för kilona eller betala med VISA-avgiften. Så visst.

Men killen jag snackade med var hemskt osterlingig, jättetrevlig och uppriktigt ledsen för att behöva berätta om deras skitpolicy. Rickard. En eloge till honom.

Sterling har nu i alla fall förstått att vi lever i ett modernt samhälle och faktiskt, kors i taket, skaffat sig en MAILADRESS som man kan klaga till, och inte bara som tidigare en adress till deras huvudkontor i Danmark. Finns på:

https://public.sterling.dk/public/CustomerReports.nsf/ComplaintFormDK?Openform

Fast sedan måste man skicka originalfakturor etc. med vanlig post (verkar inte gälla med bifogade kopior till att börja med, finns ingenstans att bifoga). Men det är ju alltid en början.

Riktigt dåligt tips 2

Rogge fick ett tips om en chiringuito (tillfällig restaurang på playan) en bit bort på vår playa. Fredrika, hennes Majk, gala och jag drog HUNGRIGA dit för att testa.

Rogge glömde en liten detalj: att berätta att alla kyparna var argentinare.

Har ni aldrig ätit på en katalansk restaurang där alla kypare är argentinare och jo, jag ringar in det så kan ingen komma och säga att jag är rasist eller något annat fånigt, men jag svär över min feta kropp att argentinare inom hotell/serviceyrken i Katalonien är DÖDEN för gästerna.

Men, vi gav det en chans för stället var coolt, låg mitt på playan, lite Thailand över det och en dj som spelade soft chill musik. Skulle vi INTE ha gjort. Katastrof från början till slut. Jag orkar faktiskt inte ens dra detaljerna, väljer att lägga det låååångt bakom mig och bara rekommendera er att INTE gå dit samt att ALDRIG lyssna på ett råd från någon som ni nte känner.

Bongs omdöme lyder:
Inte ens Misstag är tillräckligt illa som omdöme, i synnerhet vad gäller servicen men även maten lämnade en hel del att önska och priserna för detta eländiga matspektakel skall vi inte ens nämna.

På bild: Fredrika och Majk, glada innan vi visste vad som väntade oss...

För alla som inte vet var Bong är eller står för: http://sydsvenskan.se/dygnetrunt/bong/

Lita aldrig på dåliga tips 1

Fick tips från en vän om boende till Fredrika (lillasyster) hennes man. Vännen som rekommenderade det är väldigt ordningsam, har en ren och fin lgh och är väl lite chic skulle man kunna säga.

Då tror man ju att boendet skall vara på ett visst sätt. Jag är glad att det inte var min mamma jag skickade, eller ännu värre, någon annans vännina eller syster (inte personligt Fredrika, men det är ju lättare när det är min lillasyster som får boendet).

Ett stort fint sekelskifteshus i en liten by vid havet, det började bra. Precis innanför dörren låg en blond grönsak och sov ruset av sig, eller något liknande. Vi blev visade till deras rum en trappa upp, vackert rum, gamla trämöbler, balkonger mot havet och ja...fullt med pryttlar ÖVERALLT.

En stor garderob med böcker i mängder staplade ovanpå (så långt kan man ju tycka att det är ok, till och med lite praktiskt med lektyr till resan). Men så i ett hörn låg det en himla massa skor slängda, olika storlekar och modeller. jag börjar öppna olika dörrar och lådor och allt är fullkomligt smockfyllt; foton, papper, tuggumin, en laptop, kondomer, en minibibel, skräp, sladdar, YOU NAME IT, allt! Och jag som tycker att vi har oordning och ibland drar mig för att släppa in folk som VI KÄNNER!!!!

Vem är fet egentligen

Ok, alla upp till kamp: Gala är inte fet!!

Det är hennes mamma som är fet, hennes mamma har en mage full av kanelbullar och urgoda kex med skogens frukter och yoghurt, getost och grönmögelost och alla tusen sorters ostar du vill, ok!

Datum för invägning närmar sig (ja ni kommer kanske ihåg det, det där som då kändes så lätt och så avlägset, att vi, Mutel och mamma och jag, skulle nå vår idealvikt till nästa gång vi sågs) och tja, för några veckor sedan närmade jag mig lite..jag menar då tyvärr väldigt lite, men så åkte vi till IKEA...och ja, på den vägen är det (kanske mest utlandssvenskar som fattar vad jag menar).

Så om jag skriver att Gala är fet så är det en ren projicering. Vale?!

Feta lilla näkterGala

Gala är så fet. Idag var det något som luktade illa (ni vet som sådant där örongojs som sitter i hålet om man inte haft örhängen på länge) men det tog lååång tid innan jag kunde lokalisera det.

Nytt litet oupptäckt veck i Galas armhåla, fullt med gojs och alldeles illrött och stinkande. Faktiskt inte lätt att hålla reda på alla hennes olika gömmor.

Feber

Vaknade i natt av att något kokhett värmde upp hela sängen, klimatförändring skulle någon mer paranoid ha trott men trygga lugna jag förstod ganska snart att det var Junia med cirka 40 graders feber som låg där och ångade mig och Gala. På morgonen hade de gått ner något men några timmar senare var vi uppe i 39,4.

Fullständigt otroligt lugnt, jag har aldrig haft en sådan här Junia! Kul att se hur det är för andra småbarnsföräldrar, en inblick i en familj där inte 3-åringen är hyper utan lojt ligger och leker med sin lillasyster, bläddrar lite i en bok och tittar på nästan en hel film SITTANDES ner (Junia brukar annars hjula, göra kullerbyttor, springa och hämta olika frukter som hon vill äta samt be om hundra olika grejer samtidigt som hon tittar på film med ett halvt öga).

Riktigt skönt. Hade hon haft feber i helgen i stället hade vi fått riktigt mycket gjort.

Bara ett rykte?

Jag har på sistone hört från olika håll att SPANSKA 18-åringar skulle vara de längsta i Europa (ja ni kan ju gissa nationalitet på ryktesspridarna). Tror ni på det?

Jag kan ju bara döma av det jag ser och...njae..I can hardly believe it.

Jag försöker på sistone att låta bli att argumentera bergsäkert om jag inte har ordentliga grunder (ja man blir ju äldre) men hittar ingenting som säger något om detta fenomen (i Washington Post talar de om det faktum att amerikanerna inte längre är längst och sedan skyller det på invandringen..hm...är inte US en invandrad kontinent helt och hållet, efter att de tog dör på indianerna?) men jag känner starkt att DET KAN INTE STÄMMA!

Holländarna MÅSTE vara längst, det räcker med att man sätter sig på Rambla i Barcelona en dag och checkar längd på turisterna så har man måtten ganska klart för sig.

Man kan läsa mer om längd på http://www.wisegeek.com/which-country-has-the-tallest-people.htm men låt bli att läsa diskussionen under, den ballar ur fullständigt (feminismbråk//balkantjafs etc.).

Here we go again, oh yes!

Helgens nöje? Jo men visst.

Men nu är vi så professionella så vi behöver inga töntiga plasthuvor, vi väljer bland icapåsarna, "vilken färg vill du ha Junia, gul eller vit?"

Hot om skilsmässa

Efter hot om skilsmässa har jag nu en skinande ren och superplockad lägenhet (ja inte plockad som i plockad höna utan plockad så som bara kvinnor oftast vet vad vi menar)! Hot lönar sig, jag skall klart köpa en pistol inom snarast och se till att ändra på lite grejs här hemma (så jag slipper hota med skilsmässa menar jag, för det känns så otroligt oromantiskt.

Vi gick på kalas och kom hem till detta mirakel. Ja ja, tro nu inte att rogge lidit av att inte få gå på kalas. Det är jättetrevligt och allt men man har verkligen så himla mycket annat man skall hinna med så vi brukar dela upp det lite;

Mina vänners barn: då går jag. Dagiskids: Då går socialt mycket mer kompetente rogge (ingen hit att springa på barnkalas till folk man knappt känner när man har social fobi).

Rogges vänners barn: Då går vi båda (fast de är inte så många ännu, de är ju lite sena på det här i Spain).

BINGO!

Med nya riktiga batterier fungerar telefonen finemang! Alltså, för alla som är lika ovetandes som jag: Trådlösa telefoner kräver SPECIALBATTERIER, recharge-iga, vale?

LAS SUPREMAS DE MÓSTOLES

Telefonproblem samt konsten att tanka

Jag har förbrukat trådlösa telefoner som på löpande band de senaste åren och INGEN, och jag menar INGEN har upplyst mig om att man i trådlösa telefoner skall ha speciella batterier, som ser exakt likadana ut som vanliga bara lite plastigare. Nej, jag är INTE blond!!!

Så nu har jag, om detta stämmer, i alla fall 3 trådlösa att skifta mellan! Och jag behöver inte längre tro att någon "prata inte så mycket skit"-förbannelse har drabbat mig.

Och då kommer jag på en annan sak som jag lärde mig rätt nyligen av Helen (hon världens gulligaste Helen) som försynt sade till mig när jag stod och svor medan jag tankade att: "Du Vicke, jag vet inte, men så där som det händer för dig, att pumpen licksom hoppar och stängs av hela tiden, det hände mig också tidigare, tills jag kom på, att om jag inte satte in pumpen så långt in så går det bättre, vet inte om det stämmer eller varför men det verkar funka.."

Och vet ni, det funkar HUR BRA SOM HELST! Nu rasslar siffrorna på min maskin lika fort som alla andras, och när vi var i Malaga såg jag en snygg brud med en jättejagga som hade samma problem som jag, så jag gck ut och sade precis som Helen sagt till mig och först såg hon helt störd ut men så såg hon min ärliga rättframma blick (!) och provade och hon blev lika glad som jag! Nu blir det ju snart så dyrt att tanka så vi inte kommer att göra det men ändå...

Jag vill ha!!!

Just nu är livet fullt av en massa: Jag vill OCKSÅÅÅÅ ha en what so ever!!!!

Tittade på Askungen och Junia kastar sig förtvivlat på golvet i slutet av filmen och skriker:

"Jag vill också ha en princep (prins) här hemma a casa!!!"

Yeah right, jag med!!! (Jo jag vet att någon kommer att skriva att det har jag ju men en äkta prins är faktiskt JÄTTEDUKTIG på att städa och hålla i ordning!).

Äntligen något svalare

Förtydligande:

När vi säger: "ÅHHHH, nu skall vi gå hem och slänga oss i poolen!!!"

...ja då är det den här vi menar.

KAOS hos familjen

Ja om ni undrar över min frånvaro så kan vi säga som så här:

Bilden här ovan är representativ för hela lägenheten, varenda kvadratmeter av våra cirka 110. Stökigt, oorganiserat, schabbigt och hemskt. Titta bara, det har till och med trillat en sopborste över Gala som en uppmaning till henne att sätta igång å hjälpa till!

Men som alla ni skolade vet så är det som lyder: Ur kaos ORDNING, alltså ser det ÄNNU värre ut nu för nu har jag dragit ut varenda pryl, vartenda papper skall gås igenom etc. så i morgon om vi har lite dagsljus (ja inte skall väl jordens undergång komma nu än?) så skall jag foto det ÄNNU värre kaoset som råder (och hurra vad bra det kommer bli, en dag, någon gång, helst innan torsdag för då får vi besök...).

My daughter is hyper

Den här bilden har fångat Junia så himla bra, fullständigt hyper. Hon går inte fram, hon hoppar, flyger, fånar sig, armar upp, svänger hit och dit och allt detta tills hon (äntligen) somnar. När hon skall sova får jag hålla i hennes armar annars viftar de som på autopilot vilket hindrar henne från att somna (ja hon är ju inte dum). Släpper jag så bara en sekund så är de uppe i luften igen, krussiduller, mönster, vift vift.

Helt fel på det

Bestämde mig slutligen för Janssons och googlade fram ett recept. Hmm..

"Recept på Janssons Frestelse. Mammas goda recept! 4-5 portioner. Tid: 1 ½ timme. Ett måste på julbordet!"

Julbordet. 35 graders värme, 93% luftfuktighet och strålande mördande sol. Fast katalanerna vet ju inte det..(alltså det där med julbordet, vädret lär de inte ha missat).

Svensk mat i 35 gradig värme?

I morgon skall vi ha fest på dagis, alla föräldrar, fröknar och barn. Alla skall ha med sig något (och katalanerna har inte helt förvånande skrivit upp att de skall ha med Fuet, Bröd med tomat, Korvar av olika slag, Ostar /Manchego, yes, alltid/ och varför inte, ännu mer överraskande: en potatisomelett. ALDRIG att man blir bjuden på något annat. Aldrig.) och trycket på svenska mamman är hårt. Jag har, i brist på idéer (värmebölja = trögare än någonsin) skrivit upp: Algo suec (något svenskt) på listan över vad man skall ta med.

Men vad?

Något som man orkar göra i värmen (alltså utesluts köttbullar), som inte blir kladdigt och sunkigt och som håller måttet.

Ni som bjudit spanjackas på mat, vad kan ni rekommendera? Laxsnittar av ngt slag? Vodkabål i en urgröpt melon (hehe..gillar idén!)? Surströmming?

100% hemmafru?

Förra veckan beställde jag en ny mobil av Vodafone för poäng som vi pratat ihop. Fick en notifikation att deras vanliga fraktbestämmelser inte gällde då det varit transportörstrejk. Deras vanliga normer, för er som inte vet, är att de säger 10 dagar max och att du, om du har tur och telefonen över huvud finns, får den ngn månad senare än avtalat.

Men, i går morse fick jag ett sms där det lät meddelas att SEUR, transportföretaget de anlitar, skulle leverera telefonen inom 24-48 timmar. Då kan man ju tro att de ringer för att konkretisera lite närmare..

Nähä.

Idag då jag kom hem från doktorn fanns här en lapp om att de varit här men at jag minsann inte var hemma. Hur kan ett så stort transport/leverensföretag som SEUR ha en så dålig hantering av det enda de ägnar sig åt?

Jag menar, 24-48 timmar, kom igen!

För övrigt anser jag att alla Nokia bör förgöras.