4 feb 2008

Och så kan vi såga amningen också...

Nä, inte riktigt så illa. Jag helammar och är verkligen JÄTTEGLAD att kunna och att det funkar och allt och ja, jo. Men ännu en gång förvånas jag över varför något som skall fungera som det mest essentiella SKA GÖRA SÅ ONT!
Jag vet att det inte gör ont för alla men för en hel massa kvinnor är det faktiskt fullständigt fördjävla outhärdligt.
Min CHOCK när jag fick Junia - varför hade INGEN sagt detta? Och när man påpekade detta elelr satt och svor så fick men höra: Jo det kan ju göra väldigt ont i början. Vad är "i början"? En vecka? Två?
Jag hade riktigt jäkla fetont i 2 månader med Junia, jag grät av smärtan (vilket jag i princip ALDRIG gör) och förstod verkligen varför ingen i Spanien ammar, är man inte svenskt tvångsmotiverad finns det knappast någon som står ut frivilligt med detta.
I boken jag har, som tar upp amning över flera kapitel, svårigheter, teknik etc. nämns inte med ett ord att det skulle göra ONT! Varför inte? Denna gång visste jag att det antagligen skulle göra ont men var i alla fall mentalt förberedd vilket har gjort det så himla mycket lättare och tack gode så har redan det värsta avtagit.
På BB fanns en kanal som endast visade amning och teknik och annat, jag slötittade lite en dag för att friska upp minet och se om det fanns några nya rön (10 minuter på var bröst eller sug tills du somnar bebis-metoden) men Rogge fick springa upp och stänga av efter bara några minuter, dels för att jag höll på att klökas bara jag ser dem nypa i en sårig bröstvårta för att klämma fram lite mjölk (visst, metoden är jättebra men FATTA HUR ONT DET GÖR!!!) och dels för att jag stör ihjäl mig att de aldrig kan visa en mer verklig bild; brösten är inte stora, mjölkvita och mjuka, de är lila, stora och stenhårda, de blir för fan fyrkantiga när man ligger på sidan! Och man ler inte alls i början, jag satt och stampade en fot i marken och svor och fräste tyst mellan tänderna.
Som sagt: Det finns självklart de som njuter från dag ett, men vi är VÄLDIGT många vi som INTE njuter Jack Shit utan hellre vill dö, eller sälja vår själ till äckliga Nestle.

7 comentarios:

Anónimo dijo...

AJ! USch!! Ja, det kan vara riktigt smärtsamt att komma igång!! Vilken kräm har du fått? Kommer inte ihåg namnet på min just nu, men har den hemma tror jag..Funkade superbra!
Kram/Maria

KARLAVAGNEN dijo...

Tack för att du berättar sanningen!

Viktoria Löwenthal dijo...

Kräm? För sår menar du? Nej jag har inga sår ochingen kräm, jag har ont INUTI. Försökte förklara för rogge men han höll på att spy: jo du vet, dte är som att ngn hade kört upp en taggig skruvmejsel i urinröret på dig, och sedan vridit och vridit...
Jamen det KÄNNS så.

Karlavagnen: Jo någon måste ju göra det också i denna gyllene rosamoln-värld av tiltade småbarnsföräldrar..Men så tar man en dos Carly simon till så blir det inte sååå illa.

Anónimo dijo...

Ja som sagt, jag tycker verkligen synd om dig. Hoppas att det går över eller åtminstone blir bättre snart. Har inte amningshjälpens hemsida några goda råd eller det kanske inte finns några goda råd att ge eller få...??
Helena

Anónimo dijo...

Jag förstår...det är smärta inuti...svamp kanske du inte hunnit få ännu, fast många har ju otroligt lätt för att få just svamp, både här och där, och vad jag förstått får dessa personer det ofta i brösten också. Annars verkar andra typer av bakterier vara en vanlig orsak..Inte vet jag..men något kanske du hittar: http://www.amningshjalpen.se/radgivning/smarta.htm
eller
http://www.amningshjalpen.se/radgivning/raynauds.htm
Hoppas det ger med sig snart!/Maria

Viktoria Löwenthal dijo...

Hej o tack för alla råd. tror dock att det ger med sig med tiden, det är ju bara två veckor ännu. de sade på BB att så stora bebisar har en förmåga att suga som dödar mamman (tragiskt va?!) men man vänjer sig. det är redan bättre, så förhoppningsvis blir det inte värre igen (även om jag minns rebecca v som fick mjölkstockning med andra barnet i typ 6 månaden, då trodde man ju liksom att man skulle vara expert...).

Rebecca Löwenthal dijo...

Babas amningstips var det bästa för min del, som hade ett äckligt sårigt matställe. Jag ställde mig i duschen innan amning och med varmt vatten mjölkade jag ur en aningens. Under de tre första veckorna var jag osedvanligt ren och även om det blödde, tårarna rann, så underlättade det en hel del.