Hormonell så det skriker

Hormonell så det skriker om det samt slutkommentar om Vindens skugga

Som om det inte vore nog med att jag har lika mycket energi som en död lax, jag är dessutom för tillfället obotlig pessimist och extremt bråkig. Hå hå ja ja, vad man ska gå igenom för att dessa små mirakel skall få bli till, fy fan.

Nu har det äntligen blivit lite mulet så att jag kan njuta av att bara få vara inne (svårt att vara svensk och bo i ett soligt land, uppvuxna som vi är att "Men inte kan du väl sitta inne när soooolen skiiiiner så vackert, ut med dig nu!!!" Blurk. Jag gillar ju att sitta inne och uggla.). Lägenheten ser dessutom alltid bättre ut utan försommarens obarmhärteliga äckliga vrålspotlights, golvet ser nästan nybonat ut (Bona golv?? jo men man GÖR det i Spanien, jag har inte gjort det ännu men det säljs MASSA preparat så det måste finas många många som gör det).

Har nu läst klart Vindensk skugga och jo, jag tycker den var helt ok. Hade jag fortfarande jobbat som "lectora" (= läsare) på Zeta hade jag definitivt rekommenderat översättning. Den blir lite sämre när trådarna skall knytas ihop runt sidan 340 ngnting, författaren har brist på ork att få ihop allt på ett snyggt sätt så vi blir presenterade uppstaplade sanningar i brevform, det är alltid trist. Men sedan kommer den igång igen och slutar relativt tillfredställande.

Som sagt, helt ok sommarläsning.