Blogga för ett lugnare liv

tänk va, sedan jag startade den här bloggen har min hjärna gått och blivit tyst. För första gången ngnsin. Jag som inte kan läsa tidningen utan att börja skriva massa insändare i huvudet, inte se en reklam utan att få roliga (jo faktiskt!) uppslag till nya annonser, inte avlyssna ett samtal på metron utan att påbörja en bok, hitta fyndiga meningar etc. etc. ja - jag har plötsligt ngt som påminner om tystnad i skallen.

Ingenting rör mig i ryggen.

Är det graviditeten eller är det att jag börjat blogga? Jag tror att det är bloggandet. Pressen har blivit för stort. Nu kan jag ju knappast säga att jag egentligen är rolig men att jag inte har ngt forum för att uttrycka mig. Nu har jag ju dte, det bär till och med mitt namn, mer än så mycket "mitt forum" kan det ju knappast bli!!

Nu tittar jag till och med på Gente (= Folk, ett dagligt program som är ungefär som att se ett hopkok av Aftonbladets rysligast historier tillsammans med Se & Hörs bästa smask och snask förutom att det är stor tyngdvikt på tjurfäktare och skönhåriga sjungande sydspanjorskor) för att få lite inspiration. Det vanliga, folk som gråter för att de blir vräkta ur fallfärdiga hus, för att det var 20 år sedan ngn syster blev mördad, folk gråter för att de har fått barn, blivit med barn eller bara valt att skaffa barn, och så det vanliga arga tjafset när fotografer o reportrar blir för närgångna.

Inget