En lycklig kvinna

av Hanne-Vibeke Holst, ja jag tog titeln på allvar och såg fram emot lite loj smörläsning på tåget till jobbet.Och jag gråter. Och jag gråter. Och nu har jag börjat bråka med Rogge också. Jag måste ju kanalisera denna boken på ngt sätt. Hon skriver riktigt bra, hon Holst. Jag försökte mig på "min mosters migrän" men läste om kapitel ett typ 14 ggr, så sen la jag ner den. Men den här, ja hu ja, den når mig, rädslor, våndor, passion, kyla.Har fortfarande en hel kvar men jag kan i alla fall rekommendera den fram till sidan 204 (uj uj uj, nu har det kört ihop sig på alla fronter).ÅH NO!! Nu skulle jag hitta en bra länk att klistra in (med ngn slags kort recension eller så) och ser att detta är DEL TRE!!! I och för sig fristående men ÄNDÅ!! Om man går tillbaka och läser de andra nu så vet man ju för mkt. Hmm, ibland avundas jag sådana "pasotas" som min syster Rebecca som glatt läser bok 7 och sedan bok 2 av Patricia Cornwell. Fast jag är övertygad om att min läsupplevelse är större.