Haha, jag skulle illustrera mitt och ja, hela familjens fullständiga tillstånd av TILT efter att vi inte sovit ordentligt någon av oss sedan i söndags, torkat bajs dagarna (och i synnerhet nätterna) i ända (ja just ända passar ju bättre nu än någonsin), Rogge har börjat ett nytt jobb och därmed fått ett 20-tal nya patienter vars journaler skall gås igenom och på jobbet har vi fått härliga restriktioner som nämnts i vaga ordalag och som jag ännu inte bestämt mig för hur jag skall bemöta (tystnad kära Viktoria, med tystnad, allt annat är endast till förtret, i synnerhet för dig själv) och ja, ursäkta svamlet och världens längsta mening men det var just det här med TILT..När jag letade på google efter en bra bild för att illustrera en riktig TILT så hittade jag en så himla fin bild som säger mycket mer än en flipper-tilt, så himla nära sanningen om hur jag mår man kan komma:
Det är ju precis som jag känner mig, allt i ett, diskbråck och tilt och psykocirkus. Idag (och jo, jag erkänner, även igår) var min mamma-moral otroligt låg och ja, för tredje gången i mitt liv förstod jag fullkomligt de mammor som gör illa sina barn (skillnaden är att jag INTE gör det, bör tilläggas, tror ni mig inte så kolla här nedan på filmsnutten Junia la Loca, it´s alive you know). Man kommer till en gräns när man inte orkar mer, man ser inte klart och har man då kanske ett lugnt barn så händer inte mycket mer, man är trött och frustrerad and that´s it. Så finns det vi som har sådana som Junia & Co och ja, provocerande 2 och ett halvt åring är bara förnamnet.
Jesus Christ, jag var faktiskt till och med på väg att spela in henne så att någon kunde lyssna och sedan säga: Jo Viktoria, det är lugnt, det är faktiskt inte konstigt att du blir tokig. Idag slutade det med att jag gick in på sovrummet och grät och kände mig som en otroligt våpig mamma. Men så kom Junia in och ställde sig vid sängkanten och...tröstade mig? Not. GALLSKREK I MITT ÖRA.
TILT
Jag gick ut i köket, lagade mat, sådan mat som jag vet att hon älskar så att risken att hon ratar den elimineras (även om jag inte kan påstå att hon ratar speciellt mycket mat) och ja, väntade in att klockan skulle bli 19 så jag kunde börja förbereda henne för sängen (jorå, svenska vanor i utlandet går jättebra, och är min räddning många gånger. Jag menar, VARFÖR skall barn gå och lägga sig vid 22? Det gör ju knappt ens jag!!). Svammel svammel. ZZZZZZ zzzz
På tal om svammel, vi är ju en del som kan svenska på mitt jobb och efter Terri Erikssons krönika i Aftonbladet i fredags så förstod jag att:
1) Fler än vad jag kunde ana läser hennes krönika.
2) Fler än vad man kan ana som jobbar på The Office läser Terris krönika.
3) Jag måste tänka på vad jag skriver och inte skriver. Eller?