Nya familjen Schulman
Var inte oroliga gott folk: det finns en ny Schulman-family, ett nytt blogg/forum-on-line-imperium: The split splat family!
Vi är dock så mycket trevligare, framtidsinriktade, intresserade och positivare än Schulmans.
Min halvlillasyster Olga bloggar. Min pappas guddotter Hanna kommer säkert snart börja blogga, gravid utomlands som hon är, behovet väcks för eller senare att dela med sig av kulturkrockar och annat som kommer i bebins kölvatten.
Min syster Sara bloggar, fast i hemlighet på hemliga domäner. Hon kommer bli hiskeligt rolig att läsa när hon släpper fram sitt fullständiga ocensurerade jag. Kommer säkert snart, hon måste bara gro lite till. Annan lillasyster, Fredrika, skriver ruskisgt bra men jag vet inte om bloggande är ngt för henne, blir nog mer noveller och sådant i framtiden, men vi andra kan ju publicera henne här tills vidare. Storasyster Rebecca har jag hittills mest sett i brevform, men attans bra är de alltid, långa, fram tills för lite sedan handskrivna (vacker vacker handstil), kärleksfulla och innehållsrika.
Ja som ni ser, ett helt eget imperium och då finns det fortfarande fler syskon att ta av (lillebror knut och lillasyster Julia). Och mamma har lovat att hon skall kommentera mera, precis som the Schulman mother. Och ibland lyckas pappa placera kommentarerna rätt han med. Styvfar Gustaf kommenterar mest ingenting nuförtiden.
Jo vi är rätt många, födda under 4 decennier som vi är (vi sträcker oss från tidigt 60-tal till tidigt 90-tal) och även vi med allsköns bråte inblandad (jorå, här finns också både valloner, baroner och tennisproffs, indian-svart-ryss-jude samt Sovalki-polskijudar - vi går inte av för hackor).
Så, keep an eye...
5 comentarios:
Åh tack!! Fina komplimanger! Känner att steget ut ur garderoben kommer närmare och närmare. Anonimo måste framför allt säga upp sig och sluta på sitt jobb först, mycket lagrad ilska och spännande iakttagelser från multinationella jättar kommer sippra fram på min blogg...
Det var jag som skrev inlägget ovan alltså. Ville bara vara lite *extra* hemlig!
jamen jo, kolla, vi kan blogga jämförelser och finurliga sätt att överleva på ett MNF (se, bara det, nya finurliga bokstavskombinationer!!). Så säg inte upp dig för guds skull, lider man skriver man bättre, det är vetenskapligt bevisat.
Men jag mer än lider för tillfället, jag exploderar av frustration och inleder alla internbeställningar med "Team xxx (mitt team, som består av en tjej som ska sluta och mig. Jag, alltså.) will go berserk from lack of (utbytbart:) network accessibility/functional operational processes (FOP! Nytt ord igen!, work overload back-up/decently flavoured tea (gissa vilken sort som är den enda som alltid finns kvar?? Yellow L och jordgubbsblåbär) etc, and hence would like to order a (utbytbart:) hub and four network cables/internal processes'evaluation/a minimum of three new colleagues/a package of English Breakfast/" etc etc etc.
Att jobba på ett stort jäkla tungrott MNF och ständigt konfronteras med detta fantastiska slöseri med tid, resurser och, vilket plågar mig mest, insikt, håller inte i längden. Så många kloka insikter som görs men aldrig når fram till dem som kan göra något åt det, så många dyrköpta lessons learned som glöms med en gång, så många prognoser man själv ställt med lilltån men inte förmått föra fram till någon som har mandat att ändra. Insikts-slöseriet är det som föder mest frustration för närvarande - "Jag vet, vi kör huvudet i väggen! Igen!!!". Och det enda som går vidare är åsikterna... Hade mitt MNF varit Världen hade vi aldrig nått ens stenåldern. Som Goffe säger; en massa förvirrade människor som mest rusar omkring hit och dit. Tack och lov för tisdagsfikan, denna ljusglimt i dunklet och yrseln: bestämd tid, bestämt "vem ska ta med sig idag?"-schema, efter ett tag vet man vem som är allergisk mot vad och vad som inte gillas. Insikter. Muntlig tradition i lycklig kombination med organization charts: fikalistan. Struktur.
Stannar jag mycket längre till kommer jag bli en gammal bitter räv. Det som för närvarande ligger närmast till hands att göra istället är att bli polis. För att skipa rättvisa? Hjälpa nödställda? Nä, för att köra efter och sätta dit alla tönna mindervärdeskomplexfyllda projektledare som MÅSTE köra BMW, och DEFINITIVT inte långsammare än 140 km/h (för att "följa trafikens egen rytm". Fnys! Har nån kollat in olycksstatistiken för E22 mellan Malmö och Lund? Ska hitta siffror). Imorgon skall jag göra en pros and cons lista, och det ska jag säga dig Snoret, att det får finnas gränser även på lidandet, även om det sker i konstens namn!!!
Uy uy uy!!
Och ja, till er andra: Now you´ve met my sister Sara!
det blev dessutom mer schvung i denna kmmentar än vanligt för mig då min dator idag (och vissa andra dagar) beslutat sig för attha alla settings poå tyska. Sååå; Sara hat gesagt bl abla bla.
Also sprach Zarathustra, typ
Publicar un comentario