31 oct 2007

Pust och stånk och vardagsgnäll

Igår kom jag hem och mötes av complete kaos samt en fruktansvärd stank.

Pratade med Rogge vid 10-snåret på morgonen och han skulle då fixa lite i lägenheten, diska, para ihop strumpor (de har legat i över en månad vid det här laget och nu är alla reserver slut), vädra lite och ja, plocka ni vet (tja, ni kvinnor vet, ordet plocka verkar bara existera i vår värld).

Jag går upp halvsex och kommer tillbaka först klockan 17 då jag RUSAR och hämtar Junia och sedan är med henne - mat/bad/allmän gathering samt uppdatering på vem som bitit vem och vem som har lekat med vem - och på tal om bitmärken så skyller nu Junia spindelbettet som hon fick för över tre veckor sedan på vem som, igår hävdade hon att det var bästisen Marina som hade bitit henne; "kolla kolla mira mamma, Marina BIIITIT armen!!!" och för ngn vecka sedan var det en stackars oskyldig flicka på lekplatsen hon försökte sätta dit genom att hävda detsamma...ja ja.

Och vad möts jag av?? Alla persienner nere (spanska persienner är inte som svenska, dessa ger TOTALT MÖRKER) till och med den i vardagsrummet (hmm...här får jag onda aningar..betyder att Rogge har slaggat på soffan på dagtid) härlig stank från disken i köket (från kvällen innan då vi åt, yes you name it, gambas - räkor IIIIHHHH!!! STANK STANK STANK samt små äckliga spröt som jag inte TÅL). Kläderna är INTE ihopvikta, det ligger saker överallt och ja, USCH! Och om tre minuter skulle vi få besök.

Var sur hela kvällen och hoppades innerligt att Rogge INTE skulle komma hem innan jag hunnit gå och lägga mig, jag pallade fan inte med en diskussion on the top of it.

Efter att jag lagt Junia lade jag mig i badet och hann precis bara sänka ner min lekamen så kom han.

"Ehrp, sorry att jag inte diskade!"

Där kom det, det som fick bägaren att rinna över. DISKADE???!!! Som att DET var det viktiga i allt detta kaos!! Diskningen var EN sak, dessutom något man bara gör och inte ifrågasätter, det finns basics och så finns det extras. The basics måste man bara göra.

Jag teg som muren - eftersom rogges motto i sådana här situationer är: Anfall är bästa försvar!! så kör jag på gammal Guardian Angels (huga) taktik - FREEZE until it´s over.

Så jag gick och lade mig med en relativt dålig deckare.

Om ni skrapar här kan ni känna lukten från lägenheten igår. Nice va?

9 comentarios:

Eva dijo...

Åååå, kan inte hålla mig från skratt, känns igen för väl! Å du som är gravid också, extra luktkänslig. Tyvärr får jag inte fram lukten, har skrapat på skärmen ett tag nu...

Viktoria Löwenthal dijo...

Luktkäönslig är bara FÖRNAMNET!! Lukten fastnade i näsan och sedan blev jag inte av med den, låg i sängen och sniffade och tyckte allt luktade SKIT.
Och det där med o plocka, igår funderade jag på att robba en sådan där som de har som städar gatorna, en stång med en tång längst ner, jag pallar inte böja mig ner för att få upp allt skit som ligger lverallt, strumpor och dockkläder och en bil och en klämma och en liten boll och någon liten bok AAARRGGGHHH

Men du Eva, vad har hänt med din blogg? Jag får bara upp gamla inlägg.

Anónimo dijo...

Känner igen det där... Åh, jag skulle blivit skogstokig!
Hoppas du har en bra dag idag iaf. ;)

Anónimo dijo...

Jaa vad s�ger man? Kan bara tr�sta med att jag, med flera, vet precis vad du just g�tt igenom :-), dessv�rre..b�r man v�l till�gga...Kanske dags att f� Rogge lika Vilaur-galen som min man s� de kan flytta dit p� heltid och l�mna oss ifred!? F�r visst k�nns det som om man klarar sig r�tt mycket b�ttre SJ�LV i s�na l�gen?

Rebecca Löwenthal dijo...

Särbolivet är fantastiskt!!! Jag kan skita i att plastspåsar ligger precis framför dörren, tomma för säkerhets skull, kläder som ligger och dräller,halvdruckna kaffekoppar som står på de mest omöjliga ställen och luktar sur mjölk. Och det var ju just precis det där, plockandet, som sker ständigt, i förbifarten, hela tiden, för att organisationen inte skall rasa samman på ett dygn eller två, som många bråk handlade om(inte alla,men många). Allt det slipper jag. För jag kliver numera över plastpåsen och går förbi kaffekopparna och tänker: Ja, det är inte min stia det handlar om. Skönt. (fast av någon underlig anledning är det bättre nu, fast bara hos honom, för när han kommer hit då tar han semester och lämnar kaffekoppen på nå't ställe i förbifarten) Men det blir att vi är hos honom istället, för jag jobbar inte på semesterort och driver inte hotell heller. Att omtanken, alla mysiga stunder, matlagningen,ja, kort och gott kärleken, har fått större utrymme nu är kanske inte så konstigt. Det finns både tid och energi över till annat.

Eva dijo...
Este comentario ha sido eliminado por el autor.
Viktoria Löwenthal dijo...

Haha, här blev så mycket kommentarer så det känns nästan som att man ska starta en blogg som BARA handlar om Rogge!! Vilket respons jag hade fått!

Rebecca Löwenthal dijo...

Ja eller om alla "Roggar" som faktiskt lever tillsammans med kvinnor som fixar, trixar och ordnar och tvingas ner till dammråtternas nivå för att sambolivet skall bli uthärdligt. Istället för att dammråtterna borde hitta sin givna plats i dammsugaren.

Anónimo dijo...

guuud vad jag kanner igen mig.... Frustrerad ar vad man blir!!