Intressant

Jaha, så mitt liv kommer nu bestå av dolda kameror för att se hur våldsam (eller inte) jag är..hehe. Ja men ärligt, det lustiga är ju som alltid, vad olika man kan uppfatta en människa. Jag blir lika förvånad var gång någon uttrycker sig i termer som gästbloggaren, att man över huvud taget blir FÖRVÅNAD om jag verkar lite agro.

Jag som ser mig själv som otroligt (överdrivet) stridig och alltid kämpar med att förbättra denna bild, både inför mig själv och inför andra. Men men, när jag lade Junia så låg jag och tänkte på en lång analys av det hela och så fort jag har tid (dvs när restriktionerna släpper lite på The Office, hehe, nu blir min kollega näst till höger nervös när jag uttalar mig så anarkistiskt!) så ska jag publicera den i sin helhet (shit, jag lovar alltid en massa intressant som komma skall, men har ni sett något av det? Nähä nä).

Gästbloggare från The office

Fann i dag till min förvåning ett ej publicerat inlägg. Som chefsredaktör på denna blog så publicerar jag och ger er alla rätten att fantisera fritt (fast mina syskon etc. får inte komma med allt för mycket sanningar - Chefsredaktör; med rätt att CENSURERA!!

Skräcken lyste i hans ögon

Friska luften var underbar efter dryga 6 timmar inne på The Office. Klockan var lite över 4 på eftermiddagen. Jag gick snabbt mot bussen samtidigt som jag sms:ade till en kompis när jag i ögonvrån ser en pappa med en barnvagn kommandes i motsatt riktning. Jag tittar upp och ser då att det är Rogge, iförda ett par coola solbrillor typ The Fly. ”Hej Junia, tjoar jag” till flickan i barnvagnen. Stackarn som inte känner igen mej (hon är kanske inte medveten om att hennes mamma exponerar henne i sin blog) gömmer sig snabbt bakom sina fingrar och tittar blygt på mej med ett leende på läpparna. ”Vet du vem jag är” fortsätter jag i samma tjäcka stil. ”Jag är XX och XX mamma”. Junia tittar på mej typ ”So what?” ”Du vet XX som du fått så mycket kläder av – till exempel de fina randiga strumpbyxorna, eller den blåa jackan... jag är hennes mamma...vi ska ta och komma och hälsa på dej nån gång så du kan leka med XX och XX och visa dem dina leksaker” Sen reser jag mej upp och hälsar på Rogge. ”Ska ni hämta Viktoria?” frågar jag honom. ”Si, pero llegamos tarde” svarar han stressad och innan jag ens fått en chans att säga ett ord till så klämmer han till med. ”Tenemos que ir porque se enfada mas y mas por cada minuto que llego tarde” ”Vale vale” ropar jag till Rogge som nu var en bra bit på väg. ”Que tengais un buen finde” Jag tror inte ens han hörde det. Han flög fram med barnvagnen i panik.

Där stod jag sen en sekund som ett frågetecken. Menade han verkligen Viktoria? Visst kan jag förstå att hon säkert har sina bestämda åsikter som inte ens Bamse som ätit dunderhonung kan rubba. Men vad var detta....psykolog Rogge lät super stressad och skräcken lyste i hans ögon. Vad skulle hon göra med honom? Han kom ju faktiskt flera minuter försent. Vad var straffet i sånna lägen? En sur blick? En sur kommentar? Kanske räckte det för att skrämma honom? Men något sa mej att det var mer än så. Alla har vi ju våra bra och dåliga sidor. Jag började fantisera om denna hemliga sida av Viktoria som tyrann. Jag såg framför mej Viktoria stå där med en batong i högsta hugg. ”Up yours, Rogge, you are 6 minutes late”
Eller kanske med nycklarna till huset i handen ”This was the last time you were late – I am leaving you” hmmm nej inte fullt så troligt att en höggravid kvinna skulle lämna sin man och därmed stå utan boende… Antar att hon inte hotat med “Om du kommer försent en gång till så blir det inget myspys de närmsta månaderna”...jag menar det är ju ändå förutspått med bäbis på väg... Min fantasi tog slut...jag kunde inte komma på någon trovärdig anledning till denna kommentar... svårt att tänka mej Viktoria så skräckinjagande.

Är dock dödligt nyfiken på denna sida av Viktoria som jag inte sett en gnutta av under dessa 6-7 år vi jobbat ihop...kanske kan man bugga hennes telefon för att höra hur hon låter när hon pratar med honom eller kanske sätta upp kameror hemma hos dem...

Confused

Rogge är ju, som kanske vissa uppfattat, lite förvirrad och ja, vad ska jag säga, slapp?

Och nu när jag är gravid matchar jag honom ganska bra.

Tidigare tappade jag en äggkartong i marken precis när jag skulle sätta in den i kylen.

Jag tog upp den, tänkte lite, och så satte jag in den.

Må näste man ha tur när han öppnar den, tänkte jag glatt och önskar att det inte blir jag.

Som Bush och framtiden. Det löser sig nog, och om inte, så kan ju någon annan ta hand om skiten.