Mördande pappersexersis

Ur led är tiden, eller snarare; shit och åter shit.
Det verkar inte som att något fungerar som det ska längre.

- Att gifta sig visade sig svårare än väntat, efter hundra omgångar kan vi nu skönja (fast äsch, jag vet inte) slutet (ja inte skilsmässa då utan giftemål, civilt sådant.

- Att få ett nytt tarjeta de residencia är omöjligt, A4-blad som certifikerar att du fortfarande är du i Spanien är det enda man kan bjudas på – lååånga köer utlovas.

- Så behöver vi nytt pass till Junia. Om vi fortsätter med spanskt pass: Var på plats på polisstationen klockan 5 till halvsex, få en nummerlapp när vi öppnar klockan 9 (om du har turen att vara en av de första 30 i kön, annars kom tillbaka dagen efter), gå hem och ät frukost och kom tillbaka på utsatt tid. Kul. Jättekul. Precis vad man vill med sitt liv.

- Om vi för att slippa detta går över till svenskt pass: Åk till Madrid alternativt Sverige (utan pass?? Jamen det hade ju gått ut!?) och väl i Madrid do as the madriljens..nä, skämt å sido, ni tror väl för fasiken inte at jag tänker åka till Madrid???

Tack USA som drog in terrorism i var mans vardagsrum, så att allt nu är smått omöjligt.