Jag älskar inte mitt jobb
Men jag älskar stället jag jobbar på. Att jobba på WTC är faktsikt bland det bästa som finns (jag snackar bara rent arbetsmiljömässigt - inget annat).
Att vara inne före alla andra (jag börjar vid 7.30, på egen begäran - först in är först ut) och njuta lugnet före stormen, ja det var det enda jag saknade när jag var på mammaledighet. Mina frukostar med Monika, det är njutigt det. Kaffe med havsutsikt (och en och annan chokladnapoletana...) och se solen dyka upp vid horisonten som en stor röd glob, det är fantastiskt.
Ja alltså, allt detta skriver jag för att Monika gick till banken idag, så jag fick äta frukost själv, framför datorn. Inte samma sak.
1 comentario:
Ja det här måste jag ju bara kommentera. Å hur ska jag stå ut, utan våra frukostar om sådär 27-28 veckor???
Har försökt förklara för folk varför man föredrar att gå upp i ottan för att hinna fika på jobbet í soluppgången. Alltså, utsikten från vårt fikarum går inte av för hackor. Man kan också vinka till folket på kryssningsfartygen precis utanför fönstren där de njuter sin (betydligt dyrare) frukost på däck.
Man kan också se havet eller Montjuic från sin arbetsplats, men eftersom vi jobbar med en massa grottmänniskor som tycks hata ljus, så dras persiennerna ner med en duns, när de kommer på att svenskorna hissat upp dem på morgon kvisten. ja ja. en stund får vi ha arbetsljus i alla fall.
Publicar un comentario