Förväntansfulla..

Rogges ring är jag inte lika nervös för, helt slät i vitt guld. Men vad glad jag blir, den ser ut precis som jag ville, som jag hade tänkt mig, som jag gillar den: simpel, blå, stjärnhimmel..vacker och väldigt mycket "jag". Pjuh! För vad gör man när man står där om jag inte hade gillat den? Eller om Figue inte hade förstått rätt? Eller fått för sig att ändra på ngn liten detalj, som för mig var helt avgörande. Alltid känsligt när det är vänskap inblandat i sådana här viktiga ting. Jag hade försökt förbereda mig mentalt på hur jag skulle gå till väga om jag INTE hade gillat den och då jag inte lyckats och heller inte kommit fram till något så var det en himla tur att jag blev SÅ nöjd. Och Rogge med. Och självklart också Figue och Nuria med!!