Trauman för evigt eller parklek med prinsesskrona
Min mamma får ofta äta upp gamla synder; att vi eftersom vi aldrig fick godis eller O´boy etc åt buljongtärningarar i tron/hopp om att det var godis eftersom de hade guldpapper, och att vi blev tvungna att smaka ALL och då menar jag ALL mat, även stor fet kotunga som hon ställde på bordet, att Rebecca aldrig fick sina drömmars dröm uppfylld i form av ett par guldskor etc. etc. listan är oändlig (ja så är vi ju rätt många syskon också).
Men guldskorna vara eller icke vara (i vårt fall definitivt icke vara) är faktiskt det som ofta präglar min Junia-uppfostran, jag ser hellre att hon går i prinsesskrona nu, 2 bast gammal, än att hon gör det när hon är 25 (fast då kanske hon bytt ut krondrömmen mot ngt värre, God vet vad). Så jag låter henne hållas, undrar för mig själv VARIFRÅN hon fått denna otroligt glammiga, fåfänga, koketta sida och är glad att jag inte behöver vara politiskt korrekt mer än tre fyra veckor om året - på semester i Sverige.
Ja ja, det blir nog folk av henne också en dag..
5 comentarios:
Fast jag fick mina efterlängtade guldsandaletter efter många om och men, men Sara trampade sönder dem några dagar senare och jag fick aldrig några nya, men jag hämnades genom att leta efter skatter i hennes geisha, sittandes på puffkudde. Och dessutom klippte jag bort lockarna på hennes docka, som vi fått från gamla NK, under förevändning att de säkert skulle växa ut igen...
Den där kotungan kommer jag dessutom ihåg väldigt tydligt. Vilka som satt var och vem som sade vad. Bambam var den enda som fick lördagsgodis den kvällen. David hulkade och jag tror minsann han kräktes i slutändan. Jag vägrade efter första tuggan, när jag kände knottrorna mot gommen och spottade ut allt med en gång. Men som sagt, det tog ett tag innan man insåg att det faktiskt gick att köpa Start-godismûsli på egen hand, någon gång ibland, för det känns fortfarande jäkligt syndigt att proppa i sig det. Du som hade GamleBabas bäddjacka hade det lätt. Du fick gå i utklädningskläderna till förskolan, det fick inte vi.
Kolla, hon är ju RENT traumatiserad! Som hon hetsar upp sig, igen!! Och nu ska det vara jag som hade tur..ja ja...
Saras geisha ja, den kommer jag också ihåg.
Jag hade också en sån där traumatisk barndom utan O`boy och köpes "kladd" bröd. Det fanns en epok typ när jag precis hade flyttat hemifrån som jag frossade i köpes mat med socker i, men nu ett par decennier efteråt märker jag hur ruskigt lika min mamma jag är. Min dotter ska minsann inte äta socker eller köpta halvfabrikat... ja, jag lyssnar t.o.m på P1 - dagarna i ända.
Helena
Lite socker och mindre halvfabrikat - så långt är jag med, låter sunt. Men P1...är det verkligen sunt det? : )
Publicar un comentario