Dagens barn
Enligt en australisk studie från Queensland University of Technology är dagens barn rädda för samma saker som de alltid varit rädda för, och det skulle vara mörker och djur.
Man ville se om medias bevakning av krig och terror har haft något inflytande på barnens ”moderna” rädslor men man kom fram till att så inte var fallet. Fast å andra sidan nämns det, som hastigast, att äldre barn är rädda för att dö. Dö av mörker då, eller?
Jag var på besök hos min mammas moster Bombom när jag var dryga 7 år, 1981. Hon undrade vad jag önskade mig i present och blev högst bestört när jag svarade att jag ville ha en gasmask. Jag var ruskigt rädd för krig, även om jag inte tittade mycket på TV hade jag snappat upp oron kring kriget mellan Iran och Irak. Jag var rädd för att jag eller någon jag kände skulle dö. Jag har väldigt svårt att tro att inte dagens barn är rädda för terror, sedan kanske det är mindre framträdande när det dröjt ett tag från terrordåd till terrordåd och det fallit lite i glömska. Krig och terror blir vardag och man vänjer sig vid våld, det vet alla som levt mitt i ett helvete av ett eller annat slag men detta betyder ju inte att man inte är rädd för det, eller känner sig hotad av det i konkreta situationer.
Man ville se om medias bevakning av krig och terror har haft något inflytande på barnens ”moderna” rädslor men man kom fram till att så inte var fallet. Fast å andra sidan nämns det, som hastigast, att äldre barn är rädda för att dö. Dö av mörker då, eller?
Jag var på besök hos min mammas moster Bombom när jag var dryga 7 år, 1981. Hon undrade vad jag önskade mig i present och blev högst bestört när jag svarade att jag ville ha en gasmask. Jag var ruskigt rädd för krig, även om jag inte tittade mycket på TV hade jag snappat upp oron kring kriget mellan Iran och Irak. Jag var rädd för att jag eller någon jag kände skulle dö. Jag har väldigt svårt att tro att inte dagens barn är rädda för terror, sedan kanske det är mindre framträdande när det dröjt ett tag från terrordåd till terrordåd och det fallit lite i glömska. Krig och terror blir vardag och man vänjer sig vid våld, det vet alla som levt mitt i ett helvete av ett eller annat slag men detta betyder ju inte att man inte är rädd för det, eller känner sig hotad av det i konkreta situationer.
Skulle gärna sett mer av denna ”studie”, hur frågorna var ställda, vem som beställde den etc.
No hay comentarios:
Publicar un comentario