Barnprogram

Junia, vår egen prima ballerina, har en ny idol: Mary Poppins. Och jag undrar som alltid: Varför är dagens barnprogram så jäkla hemska?

Mary Poppins har allt; humor, historia, dans, sång, och inte minst: förmåga att fängsla tittaren utan 25000 snabba klipp, skränig, dånande musik och meningslöst töntvåld à la Kalle Anka.

Junia är helfascinerad och har plockat fram det ratade Spidermanparaplyet som nu duger bra som dansparaply och gör avancerade dansmovements på mattan framför tv:n (uj, i synnerhet pingvindansen är hon fantastiskt bra på, ska försöka fånga det på film).

Jag är ingen "det var bättre förr" som endast kör på träleksaker till Junia, hon har massa plastic fantastic och hennes favoriter har varit hemska och gälla och brälla och fruktansvärda (vem kommer någonsin att glömma melodierna till hennes underliga "dra-och-smäll-grej", ooohhhh detta tjuuutande!!!!) och visst finns det en del bra nyare barnprogram. Men tyvärr är den allmäna trenden att tro att barn är dumma i huvudet och därför behöver våldsamt skit som "lätt" går ner (även om jag anser mkt av det extremt svårsmält).

En av mina nutidsfavoriter är annars Teletubbies, men de måste vara i originialversion då den svenska översättningen lämnar mycket att önska. Och hur många barn har inte de, sin suniga humor till trots, förtrollat med sina upprepningar, sina kramar och sin dåliga humor som får dem alla att slänga sig på marken (precis som Junia...).

How now brown cow...mmmmmm

eller Little Lamb sad, min ABSOLUTA favorit!!!