Att snittas eller inte snittas - knappt ngn fråga

Många undrar (inklusive jag själv) om det även denna gång blir kejsarsnitt. Jag personligen röstar FÖR att bli snittad denna gång, been there done that i ren positiv bemärkelse. För någon månad sedan sade min läkare att det låg på en 50-50 vad det skulle bli (vilket redan där antyder snitt, för det vanliga är 95% vaginalt). Sist jag var där var det 95% som talar för snitt.

Som det är nu har jag VÄLDIGT svårt att tänka mig in i att föda vaginalt, jag är så inställd på att det blir snitt så det hade nog blivit en smärre chock om jag hade tvingats igenom en vanlig födsel, fast jag kanske, trots oddsen, ändå borde ställa in mig lite mer på vilket som.

Jag har nu blivit erbjuden en bäckenröntgen, mest för att vi skall få vår nyfikenhet stillad. Jag vet inte om jag ids, min läkare är inte mer knivkåt än att han skulle propsa på vaginal om han hade trott det var det bästa och att göra en röntgen bara för att bekräfta det vi i princip redan vet (att jag har ett bäcken som inte släpper igenom en bebis i första taget) känns onödigt, SÅ kul är det inte att bli röntgad.

Och med det tänkte jag avsluta med en resumé av hur det gick till sist så ni som inte är intresserade av födslar kan jag tipsa: sluta läs NU.

För drygt 2 år sedan föddes min dotter Junia. Jag är bosatt i Catalunya, Spanien och hon föddes här. Min läkare hade 2 månader innan BF (beräknad födsel) sagt att det med all sannolikhet skulle bli kejsarsnitt då jag har väldigt trång och något tillbakaskjutet bäcken, men han var villig att låta mig försöka bäst jag ville till att börja med.

På natten, vid 3-tiden, gick vattnet.Vid 8-tiden åkte vi till BB. Vid 11-tiden var jag öppen 7 centimeter och fick epidural. Här i Spanien är det väldigt vanligt med epidural, de frågar direkt när man kommer in om man vill ha eller inte, jag sade att jag inte visste men att jag ville se hur det gick innan jag bestämde mig och det var helt ok. Känner inte många spanjorskor som väljer att föda utan någonting, de förstår inte varför, lite ”varför lida när man kan ligga och läsa en bok-mentalitet”.

Frågar du däremot om lustgas skrattar de bara, ”Lust-vad??? Nehej du, det har vi inte haft sedan tidigt 60-tal....” Likadant om man nämner olika bollar att sitta på eller att överhuvudtaget göra ngt utanför deras normer. Min läkare är väldigt berest och förstår tack och lov varför jag frågar ”underliga” saker, vilket faktiskt är ett stort plus om man föder utomlands - man vill ju inte känna sig som ett ufo hela tiden (kanske viktigare första gången än nu andra, nu har jag knappt haft en enda fråga om någonting, det får bli som det blir bara det blir bra).

Tillbaka till förlossningssalen.

Klockan 12.30 cirka var jag helt öppen men Junia var fortfarande inte fixerad (ni får ursäkta om ordvalet är underligt ibland men vissa saker vet jag faktiskt inte vad det heter på svenska då jag aldrig fött i Sverige). Under hela denna tid fick jag inte dricka en droppe vatten, ifall att det skulle bli kejsarsnitt sade de. Jag fick väta läpparna med en liten trasa emellanåt men det var allt, absolut inte suga ut vattnet ur den.

Klockan 15.30 bestämde vi gemensamt att det skulle få bli kejsarsnitt, Junia var fortfarande inte alls fixerad och verkade inte ha några planer på att komma ut, när de försökte skynda på det hela fick hon hjärtklappning så det stod härliga (ohärliga snarare) till.

Klockan 16.31 föddes Junia (jag hade då fått mer epidural. Och mer. Och mer. Ge som till en elefant! tänkte jag till slut, ser ni inte att det är en vikingabrud som ligger här, vi går inte av för hackor, ok?!).

Sedan undrar jag över den berömda svenska mackan med prickig korv och lite saft, kaffe eller te.

Vart tog den vägen?

I Spanien fortsätter nämligen den fullkomliga torkan. Definitivt ingen korvsmörgås i sikte MEN FAKTISKT INTE ENS LITE VATTEN! Man får inte drick något på jag vet inte HUR många timmar. Jag hade fullständiga restriktioner fram till klockan 7 morgonen efter. Då hade jag alltså ätit liiite frukost strax innan vi åkte till BB och that´s it. Droppet fixar väl hungern men törsten??

Vid tre-tiden på natten ringer jag på en sköterska och säger att JAG MÅSTE få lite vatten. Hon nekar mig det, hävdar att tarmarna och alla inre organ måste få komma i ordning. Kommer på att jag hade en flaska med sådant där vatten som man kan spruta i ansiktet i min väska och så fort hon gått ut sprayar jag mig i munnen ett antal gånger – ljuvligt.

Sedan kommer nästa chock: Man får inte äta fast föda på två dagar, bara buljong! Jag antar att man inte får äta efteråt för att någon någon gång har fått tarmvred och det är vanliga med stämningar av sjukhus / läkare här än vad det är i Sverige.

Folk som kom och hälsade på hade med sig godsaker, choklad, donuts etc. Det kunde vi ju ha som bjudgodis. Tredje dagen var det fest, då fick jag lite lightgrejs, mat som magen lätt fixar (jag ska försöka hitta kortet som Rogge tog den dagen, min lycka var så fullständig efter all jäkla buljong så det ser ut som att ögonen skall trilla ut när jag får in en bricka med lite kiwi, ngn yoghurt och en bit bröd...).

Och sedan var restriktionerna över, jag fick äta vad jag ville och kunde njuta av att vara snyggare på bild än vad jag hade varit om jag inte hade behövt svälta tre dagar.

Och för att jag inte nu ska få en massa: "Usch för att föda i Spanien jag hade också en hemsk förlossning där" så vill jag tillägga: I övrigt så blev jag uppassad som en prinsessa, hade eget fint stort rum, fick god mat (när jag ÄNTLIGEN fick börja äta) och superservice. Jag skulle t.ex aldrig, som vissa, åka till Sverige för att föda (och behöva sitta där och invänta födelsedatum långt ifrån där jag bor och vanligtvis har mitt liv (även om jag kan förstå de som av diverse skäl väljer att göra så, alla har vi ju våra preferenser och önskemål).

Och om det blir kejsarsnitt nu igen, ja då ska jag inte vara lika lydig utan visst dricka åtminstone vatten när jag vill, med måtta men så att jag blir nöjd!

Bild från kanalen (klicka), mer info om kejsarsnitt finns där.