Spain is different

Jag tror det har varit Spaniens slogan ett tag "Spain is different", but I might be wrong.

Men det finns verkligen vissa saker som är annorlunda. Hela BB-världen är ett stort sådant (annorlunda sak-sådant alltså - ursäkta mitt språk men ja, man sover ju inte helt som man skall längre...) och ett väldigt intressant tema som jämförande studie. Jag älskar att föda barn i Spanien, från första kontrollen i vecka 5 tills dess att man checkar ut med sin bebis och åker hem.

En av de saker som jag gillar mest, och som jag nämnt tidigare, är att de duttar med en. Nu märkte jag i och för sig att det inte duttas så hemskt mycket med andragångsmammor, men vad fan, sköterskorna kom in med ett leende i alla fall och de kommer för det mesta när man ringer på dem (även om mina ringningar är väldigt diskret svenska; bring! jämfört med vad jag kunde höra från andra salar, BRIIIIIIIIIIIIIIING BRING BRING BRING BRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING!!!!!!!!

Men jag vet ju att en liten lampa tänds utanför och tills den är släckt har ingen varit hos mig, så visst, de där stor-bringarna kan få förtur om de har så jäkla bråttom, vad vet jag om de kanske förblöder eller tappat bebin i golvet eller annat akut.

Det som jag gillar näst bäst (tror jag, eller vänta, låt oss skippa prioriteringar och säga: en annan sak som jag gillar) är alla besöken, fats det är ändå en kluven känsla. Det är konstant besökstid, och jag hade ett relativt stort rum med både soffa, fåtölj samt stol och pall.

Det tradiga är och ja, ursäkta nu men jag säger sanningen (min sanning), jo, det tradiga är att de man vill skall komma och stanna länge alltid sammanfaller med dem man vill skall komma 10 minuter, och de man vill snacka extra mycket mer kommer samtidigt som ngn långtbortbesläktad nästkusin som har storhetsvansinne och kör enmansshow (för att inte tala om att han inte ens tittar på bebin, the main protagonist!!!). Men hade jag inte haft alla dessa besökare så hade jag varit uttråkad till döds dag två, jag lovar. Så man både ser fram emot det och fasar. Vi satte tidsgräns, innan 14 ville vi inte ha några besökare förutom Junia och sedan var det fritt fram.

Det var inte fullt lika hysteriskt denna gång, dock, sist tror jag jag räknade det till över 70 besökare och då skall ni veta att många kom mer än en gång dessutom...

Men det reducerades kraftigt denna gång då pappan till den nyfödde fick en migränattack som slog ut honom fullständigt den första dagen (alla skrattade gott då jag förklarade att jo, för mig gick det så bra att komma upp direkt men tyvärr var pappan väldigt tagen efter förlossningen...).

Det var ju fan vad alla inlägg blir långa! För vart långt säger jag: Inte så, nästa gång så dela upp det! Men så varför gör jag inte det då? I stället sätter jag in en bild för att glädja er : )