21 januari - fortsättning
Helena kom upp på sjukhuset tillsammans med Monika: "Oh berätta, BERÄTTA allting, hur det gick till, jag vill veta ALLA detaljer!"
Så jag berättar:
Vi kom in vid halvnio och jag fick genast gå för att byta om till vacker vit rock, öppen över hela rumpan. Fåfäng som jag är gick jag och höll igen den sedan, trots att jag vet att jag inom 10 minuter kommer vara fråntagen all...värdighet? njae..men all intimitet åtminstone.
Upp på operationsbordet och så börjas det. Rakas lite snyggt, puls tas, värden, kanyler sticks in, någon särar på benen och stoppar in katetersonden - TJOOO!!!
Kröka rygg, lokalbedövning, epidural, vänta in effekt. Hela mellersta biten av kroppen domnar bort men jag kan fortfarande vifta på tårna, Dr Galera kommer in med sin assistent och samtidigt sjunker mitt blodtryck nåt så in i vassen och jag känner att NUUUUU kräker jag över hela denna fina totalsteriliserade salen och jag är så på gränsen till att kräkas att jag inte får fram ett ord men färgen i mitt ansikte avslöjar mig och hela bordet som jag ligger på tippas åt sidan.
Då säger plötsligt en av de som skall assistera, hon står och kollar och fyller i mina papper, och säger: "Es un nen oi?!"
Det är en pojke, right?
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ok, det har varit en hemlighet fram till nu, men visst, två sekunder innan födsel står jag inför detta: Någon försäger sig.
Hon försöker ta tillbaka, att dte var menat som en fråga...att hon hade tänkt lägga till "eller en tjej, oi?"
Yeah right.
Försöker ligga där och INTE bli besviken, ok, jag ville gärna ha en flicka, antagligen för att jag själv har så många systrar och så kan vi få en pojke sedan, nästa bebis (hoppas inte Rogge sitter och översätter detta med babelfish..svenska till engleska - engelska till spanska...) men jag förbereder mig mentalt på att OK..
Nu börjar Dr Galera att jobba, jag plastas in i ett blått skynke med hål för där snittet skall läggas och så börjar de skära. Jag ser rök..RÖK komma upp från min kropp och lukt, lukt som av bränt kött OCH HÄR bleknar Helena och: Tack tack TACK nu räcker det, du behöver INTE berätta mer.
Just när jag tyckte det var lite spännande och ville jämföra bränt-kött-teorier för VAD ÄR DET DE GÖÖÖR?
Jag visste väl i och för sig redan innan att Helena inte skulle vara den som satt och jämförde snittmetoder..
Det hela går så fort sedan, bebin kommer ut sakta men säkert (man gör ju snittet relativt litet för att det skall vara så likt en vanlig förlossning som möjligt, bebin pressas ut och det skakas och slurpas och pressas och man lyfts upp från bordet emellanåt..Barnmorskan är alldeles till sig i trasorna: Ooohhh jag ser lite huvud, ett alldeles hårigt huvud, en axel, nu kommer en axel och UUUJJJ vad spännande nu kommer snart hela bebin och vi vet fortfarande inte vad det är för kön men GUD vad spännande det var EVIGHETER sedan jag inte visste vad det var för kön bla bla bla.
Och SÅ 09.43 den 21 januari är bebin ute och DET ÄR EN FLICKA!! 50 centimeter och 4150 gram.
En liten gråvit bebis läggs upp under hakan mot mitt bröst och jag tror fan att jag börjar gråta av glädje och lättnad; över att det är en flicka, att hon inte har tre huvuden TROTS att jag krängt lite jamon serrano emellanåt, att jag överlevt so far, ja det är många känslor!
Så sys jag ihop och det tar sin lilla stund och under tiden får Gala (som i denna stund endast hette bebisen) gå och träffa pappa Rogge och bli lite tvättad och få på sig (fel) kläder, tillbaka kommer hon senare i...pyjamas! Kusin Elsas Orange och gulrandiga pyjamas som plötsligt smugit sig in istället för hennes fina svarta sammetsbyxor à la Don Quijote (från LIMO). Nåväl. Det har väl ingen dött av.
På bilden ligger vi och väntar på att få tillbaka lilla bebin, taget strax efter det att vi kommit upp på vårt rum.
Så jag berättar:
Vi kom in vid halvnio och jag fick genast gå för att byta om till vacker vit rock, öppen över hela rumpan. Fåfäng som jag är gick jag och höll igen den sedan, trots att jag vet att jag inom 10 minuter kommer vara fråntagen all...värdighet? njae..men all intimitet åtminstone.
Upp på operationsbordet och så börjas det. Rakas lite snyggt, puls tas, värden, kanyler sticks in, någon särar på benen och stoppar in katetersonden - TJOOO!!!
Kröka rygg, lokalbedövning, epidural, vänta in effekt. Hela mellersta biten av kroppen domnar bort men jag kan fortfarande vifta på tårna, Dr Galera kommer in med sin assistent och samtidigt sjunker mitt blodtryck nåt så in i vassen och jag känner att NUUUUU kräker jag över hela denna fina totalsteriliserade salen och jag är så på gränsen till att kräkas att jag inte får fram ett ord men färgen i mitt ansikte avslöjar mig och hela bordet som jag ligger på tippas åt sidan.
Då säger plötsligt en av de som skall assistera, hon står och kollar och fyller i mina papper, och säger: "Es un nen oi?!"
Det är en pojke, right?
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ok, det har varit en hemlighet fram till nu, men visst, två sekunder innan födsel står jag inför detta: Någon försäger sig.
Hon försöker ta tillbaka, att dte var menat som en fråga...att hon hade tänkt lägga till "eller en tjej, oi?"
Yeah right.
Försöker ligga där och INTE bli besviken, ok, jag ville gärna ha en flicka, antagligen för att jag själv har så många systrar och så kan vi få en pojke sedan, nästa bebis (hoppas inte Rogge sitter och översätter detta med babelfish..svenska till engleska - engelska till spanska...) men jag förbereder mig mentalt på att OK..
Nu börjar Dr Galera att jobba, jag plastas in i ett blått skynke med hål för där snittet skall läggas och så börjar de skära. Jag ser rök..RÖK komma upp från min kropp och lukt, lukt som av bränt kött OCH HÄR bleknar Helena och: Tack tack TACK nu räcker det, du behöver INTE berätta mer.
Just när jag tyckte det var lite spännande och ville jämföra bränt-kött-teorier för VAD ÄR DET DE GÖÖÖR?
Jag visste väl i och för sig redan innan att Helena inte skulle vara den som satt och jämförde snittmetoder..
Det hela går så fort sedan, bebin kommer ut sakta men säkert (man gör ju snittet relativt litet för att det skall vara så likt en vanlig förlossning som möjligt, bebin pressas ut och det skakas och slurpas och pressas och man lyfts upp från bordet emellanåt..Barnmorskan är alldeles till sig i trasorna: Ooohhh jag ser lite huvud, ett alldeles hårigt huvud, en axel, nu kommer en axel och UUUJJJ vad spännande nu kommer snart hela bebin och vi vet fortfarande inte vad det är för kön men GUD vad spännande det var EVIGHETER sedan jag inte visste vad det var för kön bla bla bla.
Och SÅ 09.43 den 21 januari är bebin ute och DET ÄR EN FLICKA!! 50 centimeter och 4150 gram.
En liten gråvit bebis läggs upp under hakan mot mitt bröst och jag tror fan att jag börjar gråta av glädje och lättnad; över att det är en flicka, att hon inte har tre huvuden TROTS att jag krängt lite jamon serrano emellanåt, att jag överlevt so far, ja det är många känslor!
Så sys jag ihop och det tar sin lilla stund och under tiden får Gala (som i denna stund endast hette bebisen) gå och träffa pappa Rogge och bli lite tvättad och få på sig (fel) kläder, tillbaka kommer hon senare i...pyjamas! Kusin Elsas Orange och gulrandiga pyjamas som plötsligt smugit sig in istället för hennes fina svarta sammetsbyxor à la Don Quijote (från LIMO). Nåväl. Det har väl ingen dött av.
På bilden ligger vi och väntar på att få tillbaka lilla bebin, taget strax efter det att vi kommit upp på vårt rum.
5 comentarios:
Tack för en rolig och vacker förlossningsberättelse! Nu känns det ju som piece of cake det där med att skaffa barn.
du är oförskämt snygg på den bilden med tanke på att du just fött barn!
Att skaffa barn i Spanien (om man har privat försäkring) verkar vara en piece of cake för de flesta, man hör sällan sådana hemska historier som man hör konstant i sverige
men vi kanske njuter mer här med våra fjuttiga 16 veckor föräldraledighet, vi har inte tid att må dåligt : )
Snygg..ja du, så bra att ha pappas röda färg, man ser ju sällan blek och tärd ut..fast ibland hade det varit bra, så man får lite mer medömkan
men tack båda!
Ska läsa hela fina berättelsen sen, mycket söt på bilden, lite ansträngd, och med sköldpaddshals, men vacker som alltid!
Ansträngd? Sköldpaddehals? Vad säger du människa?
haha, ja det är väl ok att ha det med tanke på att lilla Gala plockades ut 25 minuter innan bilden togs! Jag tar gärna paddhals och gäddhäng också : )
Publicar un comentario