Konstiga leksaker

Jul sedan Junia föddes innebär en viss stress som jag tidigare inte kände. Mitt världssamvete vaknar och svävar över rummet medan hon öppnar present efter present, oftast fyllda med grejer som jag vet att hon kommer tat leka max 2 minuter av sitt liv med. Ibland försöker jag få henne att inte slita upp förpackningen så att man kan ge bort det vidare till ngn som behöver det eller i alla fall skulle uppskatta det mer (Röda Korset har ju varje år en kampanj att de samlar in leksaker, kravet är dock att de skall vara nya).

Gissa t.ex. hur många målarböcker med tillhörande kritset som Junia har.

För att inte tala om andra saker som man skall måla; muggar (som man kan måla men där färgen inte är vare sig giftfri eller vattenfast - smart!), flygplan, golvmatta, gipsgubbar etc. you name it.

Det är inte det att vi inte blir glada för att folk vill fira Junia, men det känns som att det läggs mer pengar än tanke bakom. I år sade jag till hela katalanska släkten: böcker, cd-skivor med musik eller sagor (eftersom jag visste att hon skulle få en cd/bandspelare av avia Rosa, en av de lydigare familjemedlemmarna) och en pyjamas.

Tror ni vi fick ngt av detta? Noops.

Lyckades avstyra en gunghäst (vi har fan inte plats!) samt en sparkstötting (är hon inte för liten för det?) och istället fick Junia en underlig gul grej. Men ser man på, hon har lekt hela långa eftermiddagen med den, sedan ville hon titta på tv ätandes i den, äta middag i den, hon använde den som stol i badrummet då jag borstade hennes tänder och slutligen ville hon ha den som kudde...