Spot AXA

Vet någon vem som sjunger?

Snyggt?

Och efter badet kammade Junia fin Hitler-frisyr på henne, precis som på sjukhuset. Sedan ändrades det till...Kurtan. Så mys med syster i sängen innan läggdags. Läggdags ja, inte fullt lika enkelt med två som med en..en vill ha tutte och en vill ha kli på ryggen och saga...

Galas första bad

Bad med storasyster, och Gala njöt i stora drag när Junia tvålade in hennes små små fötter. Fick akta så hon inte bröt nacken av henne då hon shamponerade, Junia har ju en väldig erfarenhet av detta med att massera och hennes mamma gillar ju hårda tag i hårbotten men Gala..tja, hon e ju lite skör än så länge.

Tillbaka till nutiden

Vi har ju ett liv idag också, inte bara förra veckan. För att stilla alla släktingars behov av ständigt nya bebisbilder så kör vi in lite idag-bilder i min allmänna uppdatering, vale?! Idag är det Truitans dag, dvs Omelettens dag (jo det är faktiskt så...) och det firade Junias dagis med pompa och ståt med utflykt till parken. Då vi pratade om det i morse lyckades jag INTE övertyga Junia om att det handlade om truita och inte fruita (frukt) så hon envisades med att de skulle till "palken" (jo det är inte bara ögonen som vart snea på henne, hon blandar ihop r och l också) och äta bocata de fruita..

Alla barnen klungades runt Gala och Junia puttade bort dem bäst hon kunde med ett "ES MEVA!!!" (hon är min).

Mer likheter

Hörr-du Ferdinand, varför leker inte du med de andra små tjurarna, och stångas du med?

Sparks

Gala är ju sjukt lik keybordisten!!!!! Jämför med fotot på Gala från den 29 januari under Gala-komplott!!!! Tack Sara som uppmärksammat detta!

Spain is different

Jag tror det har varit Spaniens slogan ett tag "Spain is different", but I might be wrong.

Men det finns verkligen vissa saker som är annorlunda. Hela BB-världen är ett stort sådant (annorlunda sak-sådant alltså - ursäkta mitt språk men ja, man sover ju inte helt som man skall längre...) och ett väldigt intressant tema som jämförande studie. Jag älskar att föda barn i Spanien, från första kontrollen i vecka 5 tills dess att man checkar ut med sin bebis och åker hem.

En av de saker som jag gillar mest, och som jag nämnt tidigare, är att de duttar med en. Nu märkte jag i och för sig att det inte duttas så hemskt mycket med andragångsmammor, men vad fan, sköterskorna kom in med ett leende i alla fall och de kommer för det mesta när man ringer på dem (även om mina ringningar är väldigt diskret svenska; bring! jämfört med vad jag kunde höra från andra salar, BRIIIIIIIIIIIIIIING BRING BRING BRING BRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING!!!!!!!!

Men jag vet ju att en liten lampa tänds utanför och tills den är släckt har ingen varit hos mig, så visst, de där stor-bringarna kan få förtur om de har så jäkla bråttom, vad vet jag om de kanske förblöder eller tappat bebin i golvet eller annat akut.

Det som jag gillar näst bäst (tror jag, eller vänta, låt oss skippa prioriteringar och säga: en annan sak som jag gillar) är alla besöken, fats det är ändå en kluven känsla. Det är konstant besökstid, och jag hade ett relativt stort rum med både soffa, fåtölj samt stol och pall.

Det tradiga är och ja, ursäkta nu men jag säger sanningen (min sanning), jo, det tradiga är att de man vill skall komma och stanna länge alltid sammanfaller med dem man vill skall komma 10 minuter, och de man vill snacka extra mycket mer kommer samtidigt som ngn långtbortbesläktad nästkusin som har storhetsvansinne och kör enmansshow (för att inte tala om att han inte ens tittar på bebin, the main protagonist!!!). Men hade jag inte haft alla dessa besökare så hade jag varit uttråkad till döds dag två, jag lovar. Så man både ser fram emot det och fasar. Vi satte tidsgräns, innan 14 ville vi inte ha några besökare förutom Junia och sedan var det fritt fram.

Det var inte fullt lika hysteriskt denna gång, dock, sist tror jag jag räknade det till över 70 besökare och då skall ni veta att många kom mer än en gång dessutom...

Men det reducerades kraftigt denna gång då pappan till den nyfödde fick en migränattack som slog ut honom fullständigt den första dagen (alla skrattade gott då jag förklarade att jo, för mig gick det så bra att komma upp direkt men tyvärr var pappan väldigt tagen efter förlossningen...).

Det var ju fan vad alla inlägg blir långa! För vart långt säger jag: Inte så, nästa gång så dela upp det! Men så varför gör jag inte det då? I stället sätter jag in en bild för att glädja er : )

Är man fortfarande välkommen??

Junia checkar om allt är som för, om man fortfarande är välkommen att krypa ner hos mamma även om hon är full av slangar och konstigheter...och visst var hon det, även om det senare ledde till att en av slangarna böjdes och jag var utan dropp och smärtlindring från 17-24...snacka om att jag var HUNGRIG!!! När jag beklagade mig menade Rogges pappa på att det var endast i mitt huvud, kroppen hade vad den behövde etc etc. Fast nog tyckte jag det var konstigt att det mentala kunde göra att min mage knorrade så högljutt...

Storasyster

Att bli storasyster är allvarliga ting, i synnerhet om man heter Junia och har sett fram emot denna dag med bävan, undran och förtjusning.

21 januari - fortsättning

Helena kom upp på sjukhuset tillsammans med Monika: "Oh berätta, BERÄTTA allting, hur det gick till, jag vill veta ALLA detaljer!"

Så jag berättar:

Vi kom in vid halvnio och jag fick genast gå för att byta om till vacker vit rock, öppen över hela rumpan. Fåfäng som jag är gick jag och höll igen den sedan, trots att jag vet att jag inom 10 minuter kommer vara fråntagen all...värdighet? njae..men all intimitet åtminstone.
Upp på operationsbordet och så börjas det. Rakas lite snyggt, puls tas, värden, kanyler sticks in, någon särar på benen och stoppar in katetersonden - TJOOO!!!
Kröka rygg, lokalbedövning, epidural, vänta in effekt. Hela mellersta biten av kroppen domnar bort men jag kan fortfarande vifta på tårna, Dr Galera kommer in med sin assistent och samtidigt sjunker mitt blodtryck nåt så in i vassen och jag känner att NUUUUU kräker jag över hela denna fina totalsteriliserade salen och jag är så på gränsen till att kräkas att jag inte får fram ett ord men färgen i mitt ansikte avslöjar mig och hela bordet som jag ligger på tippas åt sidan.
Då säger plötsligt en av de som skall assistera, hon står och kollar och fyller i mina papper, och säger: "Es un nen oi?!"
Det är en pojke, right?
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ok, det har varit en hemlighet fram till nu, men visst, två sekunder innan födsel står jag inför detta: Någon försäger sig.
Hon försöker ta tillbaka, att dte var menat som en fråga...att hon hade tänkt lägga till "eller en tjej, oi?"
Yeah right.
Försöker ligga där och INTE bli besviken, ok, jag ville gärna ha en flicka, antagligen för att jag själv har så många systrar och så kan vi få en pojke sedan, nästa bebis (hoppas inte Rogge sitter och översätter detta med babelfish..svenska till engleska - engelska till spanska...) men jag förbereder mig mentalt på att OK..

Nu börjar Dr Galera att jobba, jag plastas in i ett blått skynke med hål för där snittet skall läggas och så börjar de skära. Jag ser rök..RÖK komma upp från min kropp och lukt, lukt som av bränt kött OCH HÄR bleknar Helena och: Tack tack TACK nu räcker det, du behöver INTE berätta mer.
Just när jag tyckte det var lite spännande och ville jämföra bränt-kött-teorier för VAD ÄR DET DE GÖÖÖR?
Jag visste väl i och för sig redan innan att Helena inte skulle vara den som satt och jämförde snittmetoder..

Det hela går så fort sedan, bebin kommer ut sakta men säkert (man gör ju snittet relativt litet för att det skall vara så likt en vanlig förlossning som möjligt, bebin pressas ut och det skakas och slurpas och pressas och man lyfts upp från bordet emellanåt..Barnmorskan är alldeles till sig i trasorna: Ooohhh jag ser lite huvud, ett alldeles hårigt huvud, en axel, nu kommer en axel och UUUJJJ vad spännande nu kommer snart hela bebin och vi vet fortfarande inte vad det är för kön men GUD vad spännande det var EVIGHETER sedan jag inte visste vad det var för kön bla bla bla.

Och SÅ 09.43 den 21 januari är bebin ute och DET ÄR EN FLICKA!! 50 centimeter och 4150 gram.

En liten gråvit bebis läggs upp under hakan mot mitt bröst och jag tror fan att jag börjar gråta av glädje och lättnad; över att det är en flicka, att hon inte har tre huvuden TROTS att jag krängt lite jamon serrano emellanåt, att jag överlevt so far, ja det är många känslor!
Så sys jag ihop och det tar sin lilla stund och under tiden får Gala (som i denna stund endast hette bebisen) gå och träffa pappa Rogge och bli lite tvättad och få på sig (fel) kläder, tillbaka kommer hon senare i...pyjamas! Kusin Elsas Orange och gulrandiga pyjamas som plötsligt smugit sig in istället för hennes fina svarta sammetsbyxor à la Don Quijote (från LIMO). Nåväl. Det har väl ingen dött av.
På bilden ligger vi och väntar på att få tillbaka lilla bebin, taget strax efter det att vi kommit upp på vårt rum.

Vi börjar så smått...

Den 21 januari, klockan är kvart i åtta och vi får inte tag på någon taxi!

Vi spekulerar i vad som händer om vi kommer försent till avtalad Kejsarsnittstid; få vi ha kvar bebin i magen för evigt då? Rogge passar på att ringa en patient som han skulle haft på eftermiddagen och ja, på så sätt känns allt som vanligt. Men det är ju egentligen helt kört det här, kan man fatta att man om två timmar ska ha den fjärde familjemedlemmen på plats? Andra går till sina jobb, vi går och fixar mer familj...Skumt som fan. När man hade en naturlig början på förlossning (som vart fallet med Junia) så var det annorlunda, man hann inte tänka på sådant här utan det var bara att krysta järnet och bita ihop.

Men detta...man tar en taxi, byter om till operationsofferkläder och lägger sig till rätta på ett metallbord för att några minuter senare ha en bebis i famnen.

Flummigt.

Fortsättning följer, nu skall jag gå in och lägga mig i sängen och läsa Januarinumret av Femina som jag fick av Baba, nice värre.

Taskmört

Gala ligger i sin vagga här bredvid mig och såg ut som att hon var på väg att somna, och jag tror fan inte ens jag hann tänka ut rubrik för nytt blogginlägg så hördes ett terroristknorr (vet du inte hur ett sådant låter? Jo det är ett enträget litet brummande knorrande som inte är tillräckligt för att man skall ta upp knorrhanen ifråga men ändå så pass enerverande att man inte kan koncentrera sig på annat).

På bild en fin toalettsjukhusinstallation som jag gjorde av Monikas tulpaner, den heter: "Tulpan i min katetertömmare" och är en klar indikation på att jag var redo att lämna sjukhuset långt innan jag lyckades övertala min läkare att släppa ut mig. Gala blev "dado de alta" (när man blir friskförklarad) på torsdagen och jag blev det inte förrän på lördagen, och knappt det (får läkarna betalt för att de håller en kvar? Får de kommision av sjukhuset?). Min granne fick trillingar, födde på La Maternitat (public sjukhus) i Barcelona och fick åka hem efter tre dagar - huga!

Gala-komplott

Hmmm..I förmidags åkte mormor Lena och ja, jag tror Gala har dragit oss vid näsan. Hon har ju varit så snäll och sovandes sedan hon föddes, och jag hade tänkt ägna mig åt att uppdatera bloggen hela kvällen (från det att Junia somnat alltså) men TJI och jag menar verkligen TJI fick jag.

För vem har jag här som värsta gnölbebisen?! Vem gnölar nåt så in i norden så det inte går att koncentrera sig? För att inte fråga sig vem som skiter stup i kvarten och därefter är sugen på mer tutte och mer tutte!!

Hon har bara varit skenbart snäll medans mormor var här för att hon visste att med mormor går ryktet om förtjusande snäll bäbis till norden, och så kan hon lugnt börka tracka mig sedan...

Men jag kommer igen!

Nu kommer Rogge snart och ska steka räkor i vitlök och får jag energi av det så kommer den utlovade uppdateringen, annars - not!

Gala Livia

Jorå, nu är vi tillbaks hemma hemma, vi mår jättebra och jag fortsätter att ha bloggledigt till i morgon kväll då mormor Lena har åkt, njuter tills dess av det vackra vädret och gulliga Gala Livia som hittills uppfört sig som en praktbebis - äter och sover och äter och sover (och sover LÄÄÄNGE!!!). Storasyster har tagit musten ur mormodern men uppför sig i övrigt även hon som en, ja inte praktbebis men som en praktstorasyster, och avslutar var kväll med att: Jag har INTE slagit bebin, och inte mormor, och inte mamma och inte pappa!

Nu ska vi gå ut och njuta en kaffe i solen, passar på medan Junia är på dagis. I morgon blir det detaljerad beskrivning från ruta 1 i Galas liv, d.v.s 21 januari 2008.

Tills dess: Tack för alla kommentarer och all uppvaktning!

Pussar pussar

Magen är kvar ännu...

Historien upprepar sig

Märker att jag knappt gör planer för söndagen, då jag känner så starkt så starkt att bebin vill komma då.
Det sista min läkare säger är: ja då ses vi på måndag, och ja, jag är här om i fall att ngt skull ehända, eller njae, inte söndag men i övrigt hela tiden..

Jamen hepps! Så var det ju sist! Och då hade han en massa timmar på sig att köra tillbaka (eftersom jag bestämt mig för vaginal födsel och höll på tills de bad mig att ge upp) och ta ut bebin, nu ska han till Vic, inte sååå långt härifrån, men vad vet jag, han kanske inte har lust att avbryta sina amorösa äventyr eller vad han nu pysslar med i Vic (köper Fuet? Vet inte varför jag tror att han har ngn affär på G, det har ändrats om bland fotona på hans kontor och ibland ser jag honom utanför mottagningen snackandes i telefon som en...ja..nyförälskad).

Nåväl, fetisen...den lär ju komma ut på ett eller annat sätt, vare sig Galera är närvarande eller inte.

Fetaste bebin

Och när jag säger så så menar jag inte fetaste bebin som i fetaste partyt eller fetaste lägenheten. Jag är skåning, och menar därför FET som i FETT fet!

Jamen kolla in de här kinderna!!! Mazarin hamnar i klart underläge (ja för er som har svårt att tyda sådana här bilder så kan jag säga att denna bild INTE hör till de enklare, för eftersom kinderna är så stora så tappar man verklighetsuppfattningen lite grann...). Fast Galera tror den kommer vara mindre än vad Junia var. Vi får väl se. Ser inte lika kinesig ut heller men det är väl för kinderna, finns väl ingen plats alls kvar.

The one and only - now on his way!

My name is William, Sir William..

Dödlighet

Ibland, och ja, tyvärr allt oftare ju äldre man blir, så slås man av sin egen dödlighet. (Tack sara! Shit, hoppas de inte hunnit läsa bloggen ännu...)

Till mitt möte med Dr Galera i morgon skall jag ha med mig ett undertecknat papper inför kejsarsnittet, ett dokument där jag talar om att jag är medveten om de risker som föreligger och alla komplikationer som kan uppstå.

Texten är inte på minsta vis förskönad utan fullständigt klar och redig och talar i korta ordalag om olika hemska scenarion.

Ibland är det bättre att inte läsa igenom utan bara skriva under, för vilka val har jag?

På tal om riktigt riktigt ful...

Så hittade jag fotot från "dan-före-dan". Håll till godo gott folk, det bjuder jag på, och den vackra morgonrocken, ja den får ni på köpet.

Som sagt, ser ni mig och jag ser ut typ så här, då är chansen/risken STOR att jag föder vilken sekund som..

Coolt

Jo, mormor Lena kommer ju på söndag. Men fram till dess är det 5 dagar. och det kunde väl vara ok. Om inte bara det att föda på en måndag verkade så jäkla tråkigt. Så mkt måndag! Och tycker bebisen som jag, så kommer den komma i så fall på söndag. För på tisdag kan den ju inte komma, för det är ju liksom deadline på måndag, då står Galera där med kniven.

Jag vet inte varför men jag tror starkt på söndagsfödsel...och det gör mig lite, inte nervös kanske, men lite fundersam och min praktiska läggning samt vurmande för att Junia skall tycka att det är fett med en systerbror och inte pest och pina, ja den signalerar obalans (shit, flummigt värre det här inlägget).

Men - till saken: Detta har min syster Sara inte bara uppfattat utan också konkret åtgärdat, så på fredag har vi henne här, som en weekend-uppbackerska!

Hur coolt känns inte det? Och tryggt!

En eloge till systrar och familj!!

Ok, inom gränserna för det normala...

Vet inte om Shusmans bäckenmått är universella, de borde i rimlighetens namn inte vara det med tanke på att vi är rätt olika stora världen över. Hittade minimummåtten för Sverige, det är 31,5 (summan av utgångsmått). Summan av mina utgångsmått är 31,6.

Skulle inte förvåna mig om de i Spanien tycker att det är gigantmått med tanke på dvärgarna som pluppas ut här (vet inte vad medelvikt i Spanien är men många många bebisar man träffar hade som födelsevikt strax under 3 kilo.

Kuriosa (från samma site): Metoden för bäckenmätning utvecklades i Sverige.

Den här vintersolen, den är verkligen skarpare än skarpast!

Rektikt rektikt ful

Ja så här i väntans tider går man ju och inbillar sig en massa. När jag var gravid med Junia inbillade jag mig ingenting, hade massa saker att göra och fixa in i det sista och kände inte av ngn förlossning förrän vattnet gick, då hade jag efter att ha jobbat hela dagen opch kvällen satt punkt för en artikel som jag var tvungen att skriva klart och gick och lade mig sent, vid fyra gick vattnet.

Vad jag minns klart är att jag tänkte: Asch, var det därför jag var så satikens ful idag!?

För jo, alla som har en "dagen före mens-dag" vet vad jag talar om. Hur man än gör så är man riktigt jäkla ful, hormonful. Och ja, nu är jag nästan fanatiskt besatt varje morgon, en check i spegeln och och och...nej, pjuh, det blir inga barn i dag heller! Fast det kanske blir annorlunda denna gång, det kan man ju inte veta. Fast jag har ju gillat det här med logik, och i synnerhet då min egen logik som jag tycker håller i alla väder, och det ÄR ju logiskt att tro att man är alldeles störtfylld av explosiva hormoner strax innan man skall föda, eller? En total-PMS fast for real!

Namnstress

Jo det börjar bli lite stressigt nu, fortfarande inget flicknamn som vi är helt överens om.

Blir tipsad om Allt om Barns namnsite och ja, alla siter är välkomna.

Skrattar dock ihjäl mig redan på nästan första meningen: "Trampet av små barnfötter kommer snart att höras – och där sitter mamma och pappa och sliter sitt hår över vilket namn den lille eller lilla ska lystra till."

Va?! Går barnen så tidigt i Sverige? Fler än Kiriko som traskar ut ur mammans mage?

Ok att de säger att dagens barn är allt mer försigkomna men det här tog faktiskt priset, I´m amazed!

Camison = tält inför sjukhusvistelse

Eftersom jag redan gått igenom en födsel i detta land är det ju inte med gfullkomlig utlänningshäpnad som jag nu går igenom allt. Det hade säkert blivit fler kulturkrockar om jag idag hamnat på Ystad BB och behövt nöja mig med lustgas och att åka hem strax efter födseln..huga..Jag gillar tanken på att föda, sjukhuset som jag tillhör (går man som i mitt fall privat så hör man till det sjukhus som ens läkare/gynekolog samarbetar med) känns lite som att jag skall på SPA; man blir duttad med och tvättad och maten serverad efter att man valt från en meny vad man är sugen på etc. etc. Men så finns det små detaljer i hela denna föda-barn-ruljans som jag har så svårt att förstå eller ta på allvar.

En av dem är "camison-hysterin" som ingår i det större paketet "canastilla-hysterin".

Canastillan, för att ta det från rätt ände, är den väska med personliga grejer som man ska ha med sig till sjukhuset. Inget konstigt i det, utan det konstiga är just HYSTERIN som råder runt den. Noterar dock en VISS skillnad från förra gången, folk antar att jag har lite mer koll denna gång och började inte fråga mig i vecka 27 om jag hade väskan klar.

Idag har jag gått igenom den väska som jag packade häromdagen och inser tat jag måste ha varit lite rudis då jag packade den så nu håller jag på att packa om, tvätta upp lite grejer och tänka lite ordentligt. Då påminns jag om att jag fortfarande inte har ngn camison, eller snarare, ngt substitut för en s.k. camison.

Camison är VÄÄÄÄLDIGT viktigt.

Det är, för er som inte är invigda i den spanska BB-världen, någonting typ nattlinne som i just detta fall bör vara utrustat med knappar upptill så att man kan amma.

Så långt är jag med, inget konstigt med det.

Det underliga är hur OKRITISKA spanjorskorna, som i vanliga fall är så piffiga, blir då det kommer till detta plagg.

Försök att vara gravid och hitta en någorlunda snygg, normal, vettig camison. Det värsta är när man besöker små boutiquer, jesus vilka grejer de tar fram!!! Stora tält i flanell, småblommiga tält i lycra, romantiskt skira tält i rosa, men just den gemensamma faktorn: tält!

Sist tror jag att jag löste det med ngt grått bomullsnattlinne storlek mindre med axelband och lite vidd nertill, som gick till nedanför rumpan, och så hade jag mina gamla pyjamasbyxor på när jag var uppe och hoppade. Denn agången löser jag det..öhh...hittar inte den lille gråe men hittade ngt liknande på La Redoute för 9 euro, hinner de skicka hit måntro? Kan det vara DET projektet som får bebisen att stanna i magen tills den 21?

En klassisk spanjackas-camison



Den jag kanske köper

Så fint och ingen födsel

Hepp, närå, än är vi inte igång med födsel, bara röjning.

Det har röjts här ja jävlaranamma och FY FAN vad skönt det är att ha allt på plats, i lådor, uppe på hyllor, här råder fullständig ordning Ann Stevens-ordning (och det ni, gott folk, det ska ni veta att det är ordning!!!). Någon skulle kunna väcka mig tre på natten och fråga efter kabeln till det gamla Nintendot, eller varför inte efter Junias långkalsonger strl 78 och jag LOVAR - jag kan tala om exakt var de ligger! Skulle kunna köpa en GPS bara för den här lägenheten, du rattar in "morgonskor för gäster" och ZOOFSH!!! så har du en enkel liten vägbeskrivning, FANTASTISKT!

Och så har jag passat på att fixa lite extra vuxen-poäng på vägen, har numera ett "vika-tvätt-bord" ute i galerian (grovköket fast spansk variant = utomhus under tak), känns otroligt vuxet måste jag säga, bara en mangel som saknas!

Men, för säkerhets skull bör man kanske spara något projekt typ "svabba-golven" så att bebin inte får för sig att den kan komma ut nu, de har ju en viss förmåga att uppfatta sådana vibbar. Den kan gott vänta ominte till den 21 så åtminstone till den 20 så att mormor Lena hinner hit.

Sova sova

Idag har jag sovit hela dagen. Och i natt sov jag riktigt bra. Och som det är nu skulle jag kunna fortsätta att sova.

Så ni får ta mig som jag är just nu, sömnig och utan något att säga. Tänker inte ens på ngt intressant.

Vi orkade inte göra frukost i morse (mycket pga att ingen orkade ta itu med disken i går kväll) så vi gick på fik istället. Och njöt av sista tiden i tresamhet.

Och ute var det iskallt och vinden ven (ja ja, spanjackaskallt, inte malmöpissigt).

Och nej, nu finns det ingen återvändo, nu MÅSTE vi ta itu med städning och omorgansiering, annars kommer jag få riktig panik.

Om du möter en mars-människa...

Så bli inte rädd! Det kan vara en vänlig liten jäkel...

Amnesty Catalunya - info (Amnistia Internacional)

RUHAL AHMED va passar dos anys i mig a Guantánamo, juntament amb els seus amics Asif Iqbal i Shafiq Rasul, tots tres de nacionalitat britànica. Avui en dia, més de dos anys després de ser alliberats sense càrrecs, ningú els ha dit per què els van detenir ni tampoc per què van decidir posar-los en llibertat. La seva història va ser recollida per Michael Winterbottom a la pel·lícula “Camino a Guantánamo”.
Per oferir el seu testimoni directe, Ruhal Ahmed estarà a l'estat espanyol, des de l'11 fins al 20 de gener, passant per València, Madrid, Andalusia i Catalunya.

Mes info:

Diumenge 13 de gener: El Grup de Barcelona organitza un acte al carrer per denunciar el que està succeint a Guantanamo i recollir signatures demanant el tancament del centre de detenció. Una performance il·lustrarà a les 13:00 hores el que està succeint i les denuncies d'Amnistia Internacional.
On: Plaça de la Virreina de Barcelona (Gràcia). Quan: diumenge 13 de gener de 12:00 a 14:00 hores Hi seríem (amb diferents materials de l´acció) des de les 12´00 a les 14´00 hores

Dilluns 14 de gener: El Grup de Tarragona organitza una xerrada i una roda d'entrevistes del Ruhal Ahmed amb mitjans de comunicació catalans per tal de donar a conèixer el seu cas.
On: Cambra Oficial de Comerç de Tarragona Quan: dilluns 14 de gener a les 19,30h

Dimarts 15 de gener: El Grup de Cerdanyola i Sant Cugat, amb la col·laboració de la Fundació Autònoma Solidària, organitza un acte amb Ruhal Ahmed a la Facultat de Ciències de la Comunicació de la UAB.
On: Sala de Graus de la Facultat de Ciències de la Comunicació de la Universitat Autònoma de Barcelona Quan: dimarts 15 de gener de 2008, a les 17:00 hores

Amnistia Internacional Catalunya (AIC) també oferirà una xerrada a la ciutat de Barcelona amb Ruhal Ahmed. Abans, el Pep Parés, president d'AIC, presentarà la "Campanya contra el terror" i el treball que Amnistia Internacional ha desenvolupat sobre Guantánamo. Els grups de Cerdanyola i Sant Cugat, de Granollers i de Barcelona presentaran els casos particulars de presos a Guantànamo que han defenut i en els que, alguns, continuaran treballant fins que siguin alliberats o jutjats justament.
On: al Centre Cívic Convent Sant Agustí de Barcelona

Quan: a les 20:00 hores del dimarts 15 de gener de 2008

Det finns ett nytt inlägg på den 7 januari. Inte så att det är jätteintressant men ja, nu hamnade det där så jag tänkte upplysa om det.

Äckliga bebiskläder

Och ja, det kanske var just den sparken i röven jag behövde för att komma loss. Förlossning, i vilken form det än månde vara, närmar sig.

Junia och jag har nu gått på apoteket och köpt lite grejs till bebin och mig (bröstinlägg etc.) och så tänkte jag att stackarn, han/hon kan ju faktiskt få ETT nytt plagg åtminstone och inte bara ligga där i Junias kläder, lite romantik för fan!

Men det var lättare sagt än gjort. Spanien - Spain - Mediteranean - Hetta - Latin - Fuego - öhhhh...nej...bebisblått, äckelrosa samt beigevitt. Vidrigt. Det är färgerna som finns för nyfödda. Och ni vill inte ens tänka er modellerna, nä, fy. Äckliga, riktigt riktigt äckliga.

Visst, om jag åker in till Barcelona är ju utbudet ett annat, finns en och annan butik som t.ex LIMO som har saker som man blir sugen på, men annars är det faktiskt inte heller mycket att hurra för. Orkar jag tar jag kanske en tur till Badalona i morgon, om inte annat så finns det ett H&M där.

Bebisnytt

I morse hade jag bebisdoktor och ja, nu avancerar det hela..there´s no return man (öh, var det det innan?).

Efter allmän check pratade vi lite om läget och min läkare började dilla om att vi skall göra en ny ekografi nästa torsdag för att se storlek på bebisen och därifrån bedöma chanser (njae, risker skulle jag nog vilja säga i mitt fall) till vaginal förlossning etc. bla bla.

Så jag dristade mig till att fråga: "När jag var gravid med Junia så slog du fast cirka 2 månader innan förlossning att det med all sannolikhet skulle bli kejsarsnitt men att jo, jag var välkommen att försöka klämma fram henne så länge jag behagade. Vad är skillnaden nu? Jag tycker det känns som att du egentligen tror att det skall bli kejsarsnitt men att du av ngn anledning kör på en "låt gå för vaginalt". Varför? Vad är oddsen? Jag menar, det kanske verkar lite krasst och jag vet att du inte kan sia framtiden, men vår situation (hur vi skall göra med Junia etc.) är lite komplicerad, så om du på ngt sätt skulle kunna vädra vad du håller inne med eller aningar du har så skulle det verkligen underlätta för jag skulle t.ex kunna kalla hit tjocka släkten från Sverige..."

Det gjorde susen.

Han var fullständigt övertygad om att det skulle bli kejsarsnitt, bebisen ligger horisontellt, med huvudet lutandes högt upp mot mitt bäckenben och ja, att den skulle fixeras och glida ner ansåg han vara ett mirakel, vad än mina bäckenmått sade.

Så nu är tid beställd, om inte bebin får för sig att sätta igång tidigare så är födelsedatum den 21 januari klockan 9 på morgonen.

Men shit, nu känns det helt plötsligt verkligt! Samtidigt som det känns helt overkligt Skum känsla det här. Och bebin tycker nog detsamma, för hela dagen har den inte stoppat sina krumbuktsprång en sekund. För att inte tala om mina förvärkar...måste rusa på toa tre gånger i kvarten (och varje gång får jag lite halvpanik: ska vattnet gå nu? har det gått? bebin fixerad? ihållande värkar?).

Andra händelser den 21 januari:

1276 - Pierre de Tarentaise blir påve med namnet Innocentius V.
1556 - Ryssarna inleder ett fyra dagar långt anfall mot Viborg.
1598 - Änkedrottning Gunilla Bielke, änka efter Johan III, begravs i Uppsala domkyrka.
1720 - Fred sluts mellan Sverige och Preussen i Stockholm. Sverige förlorar Stettin med Vorpommern söder om floden Peene, öarna Usedom och Wollin samt städerna Damm och Godonov.
1793 - Franske kungen Ludvig XVI avrättas (med giljotin).
1879 - Öppnas Sabbatsbergs sjukhus
1917 - En jordbävning drabbar Bali, Indonesien och kräver ca 15 000 dödsoffer.
1924 - Sovjetunionens ledare Vladimir Lenin dör av ett anfall av skleros.
1941 - Brittiska och australiska trupper anfaller Tobruk, som nästa dag erövras från de tyska trupperna.
1954
USS Nautilus den första ubåten framdriven med kärnkraft sjösätts i Groton, Connecticut.
Det största lotteri som dittills förekommit i Sverige anordnas för ombyggnad av Dramaten. Totala vinstsumman är tio miljoner.
1966 - Fredsforskningsutredningen föreslår i sitt betänkande upprättande av ett internationellt fredsforskningsinstitut i Stockholm.
1969 - Efter omfattande protester mot universitetsreformen UKAS presenterar utbildningsminister Olof Palme i stället PUKAS.
1976 - Första kommersiella flygningen med Concorde.
1985 - Stockholm skall åter kallas stad och inte kommun.
1987 - Bjarne Semb avsätts som chef för thoraxkliniken vid Karolinska sjukhuset.
1996 - Yassir Arafat vinner palestinska presidentvalet.
1999 - Ford köper Volvo personvagnar för 50 miljarder kronor.
2002 - Den kurdiska kvinnan Fadime Sahindal mördas av sin far, vilket utlöser en debatt om s.k. hedersmord i Sverige.
2003 - F.d. hemvårdaren Joy Rahman tilldöms 8,2 miljoner kronor i skadestånd, det högsta någonsin i Sverige, för att oskyldig ha suttit åtta år i fängelse för mord.
2006 - Prins Christian av Danmark, son till kronprins Frederik och kronprinsessan Mary, döps i Christianborgs slottskyrka.

Junia bloggar

Junia ville att vi skulle ha med en bild på hennes pannkaka också.

Hjortronsylt

Sedan vi var i Norrland i somras frågar Junia var gång sylt eller marmelad kommer fram på frukostbordet: "Har gjort e Ove?"

Ove är min fasters man, som då hennes reumatism omöjliggör i princip alla göromål fått gå från att vara den in charge of älgjakt, fiske samt andra traditionellt "manliga" sysslor till att även ha hand om bärplockning, kakbak, syltning och saftning, d.v.s. det som tidigare var Ulla-Britts bit.

Idag har vi, som få förunnade, njutit av Oves goda hjortronsylt, äkta vara, till pannkakorna.

Jag låtsas att jag är en god mor som glädjer min dotter med pannkakor då och då, men sanningen att säga så är det dikt och förbannad lögn. Junia åt en halv, jag trugade i henne den andra halvan. Och jag åt glatt upp resten.

Stolt mamma

Igår hade de ritat på dagis och hängt upp alla teckningarna på väggen. Jag frågade Junia vad det var hon hade ritat varpå hon förnärmat svarade: "Inte ritat mamma, skrivat! Här står Junia! He fet en bo-ok mamma!"

(he fet = jag har gjort).

Jag drömmer konstant om boken jag vill skriva. Junia, snart tre bast, har redan skrivit en. Wow.

Förkylt värre

Igår tyckte jag att jag kände mig risig. Sedan i fredags har jag faktiskt mått rätt kasst, tyckte jag. Tills idag.

Då förstod jag att det här med risighet, ja det är verkligen relativt.

För idag mår jag KÄSST. Riktigt jäkla skitkässt.

Näsan är så täppt så det är som att spraya mot en vägg, det rinner ut direkt, om inte genom den drabbade näsborren så via den andra. Halsen bränner som eld varje gång jag försöker svälja.

Gick till doktorn för att se vad man kan göra åt eländet och fick veta att när man är gravid så är snoret betydligt mycket tjockare. Hade jag ingen aning om, eller jo, fast endast baserat på egen erfarenhet. Har gått upp från Rhinomer 1 till Rhinomer 3, jäklars anamma, trodde hjärnan skulle blåsas ut.

Rhinomer är saltvatten som säljs på sprutflaska med olika tryck, funkar jättebra (funkar även på bebisar).

Och ja, sedan kunde jag dricka lite mjölk med honung. Tack. Det var ju snällt. Och gurgla med bikarbonat..

Ibland är det verkligen ett bedrövligt liv vi lever vi gravida...

Det värsta när man mår så här är att det känns som att man aldrig kommer bli bra igen, att det är kört. Och jag får självklart "föda-barn-nojjor" = jag kommer att DÖ om jag skulle behöva föda barn nu, jag har NOLL energi, NOLL reserver att ta av, NOLL lust med annat än att ligga ner och blunda.

Rompe Pecho

Det finns inget sämre än reklamfilerna i sydamerika!

Grönt te

Jag har inte så jättemånga laster. Nu under graviditeten är det ju som ni vet vid det här laget några extra; bensin, starka skurmedel (Ajax multiuse spray - Mmmmmmmmmm!!!!), lacknafta och cherrytomater.

Men i vanliga fall är det nog bara Sir William, tet från Sibyllan i Stockholm.

Då jag visste att Morfar Sture hade för många kilon med sig till julen (ja nä, jag menar hans bagage) vågade jag inte ens drista mig till att fråga om han kunde ta med sig te. Detta är en av de få gånger under mina 10 år i Spanien som jag är utan och få gå till en vanlig tebutik och köpa.

Gick till en välsorterad på placa Catalunya och bad att få veta skillnaden mellan Earl grey Superior, Earl Grey Extra och Earl Grey ngt annat.

Bad att få ett kilo av Earl Grey Superior som verkade vara det starkaste.

-"Är det till er måste jag nog rekommendera er ett annat te, har ni prövat det här röda po-jong-tjong?"

Hallå! Jag skall föda om 2 veckor!! Sluta tjafsa med mig om lite te! Jättesnällt att du bryr dig men har jag inte slutat med svart te fram till nu kanske det inte spelar såååå stor roll, ei?

Men så i dag blev jag ändå lite inspirerad och tänkte att va fan, lite grönt te kan jag ju alltid prova, har en del olika sorter hemma för alla nyttiga svenskar som kommer på besök (och ja till de onyttiga så har vi helt andra grejer, ni skall inte vara oroliga!).

Helt ok, med en touch av lemon eller vad det nu var. Och Mandeltårta från IKEA.

Ska vi behöva skilja oss nu..

eller: What´s wrong with this picture?

För några veckor sedan (ja kanske rent av månader, jag har ingen aning) skrev Terri i Aftonbladet till oss som klagar på våra (värdelösa då det kommer till städning/plockning/planering/) män och menade på att: Varför är du fortfarande ihop med honom om du är så missnöjd?

Och ja, det undrar väl jag också ibland, i synnerhet nu när jag försöker bända bort magen för att komma in under sängen och plocka fram äckliga gamla nappflaskor som vid det här laget surnat rejält. Fast så finns det ju en massa annat, det vet vi ju alla, allt det andra som gör att man hänger med ett tag till, tar det easy tills nästa stora utbrott.

Vissa saker gör mig dock mer full i skratt, för det är så, ja, konstigt och oförståeligt. Lite som när man läser om ngn stam i Afrika som har ngt underligt ekonomiskt system med grisfest etc.

Ta t.ex dessa små strumpor. Vad har de gjort för att bli lämnade på tork vecka efter vecka. Sist gjorde jag ett test med en av Junias trosor men tog in den då vi skulle grilla (några veckor senare). Ska försöka hålla ut ordentöligt dock, denna gång, och se HUR MÅNGA GÅNGER KAN HAN PLOCKA IN DEN NYA TVÄTTEN OCH NONCHALERA DESSA SMÅ LIV??!!

Börja boa

Ja man kan ju läsa i olika Vänta barn-tidskrifter att man i ett visst stadie av graviditeten börjar "boa", dvs vill göra det fint hemma tills bebin kommer etc.

Det låter ju jättebra och jag minns nog att det drabbade mig med Junia också, kanske lite påtvingat i och med att vi flyttade 2 månader innan planerad födsel men ändå.

Vad de inte talar om är att om man redan har en, som dessutom är liten och pigg och glad, ja då kan det hända att man inte boar alls pga sömnbrist och allmänna krämpor och sedan panikboar 2 veckor innan födsel. Man är inte fullt lika smidig då, krockar med möbler som man flyttar (kasar) runt, stänger in sig i olika hörn då man ännu inte vant sig vid sina nya kroppsmått, flåsar som en albatross (ja herre jesus, de som ringer mig i denna stund måste tro det är födsel på G) och tappar saker i marken eftersom de nervslöa fingrarna har noll koll. Som det är nu har jag dragit ut ALLT från varenda garderob för att flytta om och få lite bättre koll. Det ni ser på bildne är tyvärr bara en femtedel av allt bråte som åkte fram, hälften har slängts ut på terrassen oi brist på andra bättre idéer. Rogge skakar på huvudet men flyttar snällt de tyngre grejerna ("Även om jag VERKLIGEN inte tycker att detta kan ha ngn högsta prioritet just nu!!!").

Kommer bebin nu så...ja...då får ni nog komma över och städa upp lite innan vi kommer tillbaks från sjukhuset.

MM

Med Mage

Att borsta tänderna med mage är inte samma som att borsta dem utan. Oftast bättre att klä på sig efter att man är klar med alla bestyren, lätt hänt att man kladdar ner sig annars.

Med mage är det också svårare att emellanåt beräkna avstånd, häromdagen störtade jag rakt in i taxidörren.

Att ta sig upp ur en liten barnsäng när man läst saga och barnet somnat och man tyst tyst skall smyga ut...man hinner till dörren och hör: Mama? Tillbaks igen, knöla sig ner låsas som att det regnar, inte flåsa, inte kräkas av avsträngning..

Se till att man är gynekologfin till den stora dagen är inte heller lätt, funderar på att vara RIKTIG spanjackas och ansa bikinilinjen på salong, sist gjorde jag ju det själv med kräm och fick ofrivilligt uppleva la brasileira..eller landningsbana för dem som känner bättre till det.

Idag kom jag på en ny MM-svårighet: att fylla en sådan där liten mugg med urin. Shit, man ser ju ingenting, bara att hålla handen någonstans nedanför inne i toan och hoppas på det bästa..

Fler?

(förutom de riktigt vanliga som att sätta på sig strumpor och skor, ta upp saker som åkt in under sängen etc.)

Julslöa

Sorry to say men Gud vad ni är dästa gott folk!

Inte bara på min blogg utan även på många andra är den totala avsaknaden av kommentarer ett faktum. Är det så illa som det ser ut, dvs att ni sitter på jobbet och kommenterar och att ni nu eftersom ni varit lediga inte är uppdaterade? Idag har ni respit, första dagen på jobbet för många och därmed många mail att läsa igenom och organisera men jag väntar mig verkligen en drös kommentarer i morgon, ok? Jag har ingen känsel i fingrarna, halvligger för att hitta en någorlunda skön ställning och har en unge som vrider sig sju varv i timmen (normalt?) vilket faktiskt börjar göra ont nu, bebin är för STOR för att böka runt så mycket. Och ändå gör jag ALLT för att hålla bloggen uppe.

Så det så.

Nu ska jag preppa en tallrik med apelsin och se what´s left av de tragiska nyheterna idag.

Max 2 veckor kvar

Och jag lovar er, kommer det ut en flicka blir det panik. VI HAR INGET NAMN.

Inget gjutet.

Jag vill Livia. Junia vill Maria. Rogge vill allt möjligt, en dag en sak, nästa dag förkastar han det fullständigt. Igår ville han Signe. Jag försökte säga att det inte funkar, vi kan ju inte ha ett namn som pappan inte kan uttala ordentligt. Jodå, menade Rogge, om han bara sade det tillräckligt snabbt så skulle det funka (han har problem med ng-ljudet, självklart, rätt väntat). Men nä, inte Signe, det går inte, på katalanska skulle det dessutom uttalas som S.I.G.N.A, med rakt G-ljud. Signe som i SIGN, en liten ny Prince. Ok att jag är Prince/fans sedan länge men det här är att gå för långt. Då kör jag hellre på Usama.

Idag var det nästan så att det lät som att Livia var ett alternativ. Men I know him by now, det är INGEN, men jag menar verkligen INGEN garanti för att det är så imorgon. Idag säger han: Alltså, när du säger Livia tycker jag om det, men inte när jag säger det.

Men för satan gubbar, säg det som jag då, så är saken biff!

Konstiga leksaker

Jul sedan Junia föddes innebär en viss stress som jag tidigare inte kände. Mitt världssamvete vaknar och svävar över rummet medan hon öppnar present efter present, oftast fyllda med grejer som jag vet att hon kommer tat leka max 2 minuter av sitt liv med. Ibland försöker jag få henne att inte slita upp förpackningen så att man kan ge bort det vidare till ngn som behöver det eller i alla fall skulle uppskatta det mer (Röda Korset har ju varje år en kampanj att de samlar in leksaker, kravet är dock att de skall vara nya).

Gissa t.ex. hur många målarböcker med tillhörande kritset som Junia har.

För att inte tala om andra saker som man skall måla; muggar (som man kan måla men där färgen inte är vare sig giftfri eller vattenfast - smart!), flygplan, golvmatta, gipsgubbar etc. you name it.

Det är inte det att vi inte blir glada för att folk vill fira Junia, men det känns som att det läggs mer pengar än tanke bakom. I år sade jag till hela katalanska släkten: böcker, cd-skivor med musik eller sagor (eftersom jag visste att hon skulle få en cd/bandspelare av avia Rosa, en av de lydigare familjemedlemmarna) och en pyjamas.

Tror ni vi fick ngt av detta? Noops.

Lyckades avstyra en gunghäst (vi har fan inte plats!) samt en sparkstötting (är hon inte för liten för det?) och istället fick Junia en underlig gul grej. Men ser man på, hon har lekt hela långa eftermiddagen med den, sedan ville hon titta på tv ätandes i den, äta middag i den, hon använde den som stol i badrummet då jag borstade hennes tänder och slutligen ville hon ha den som kudde...

Och idag

Så har vi firat reyes-lunch med avi Joan och Carme, med god mat och traditionsenlig "Reyeskaka" där det ligger en böna samt en kung i, den som får bönan betalar "el tortell de reis" och den som får kungen sätter på sig medföljande krona och är kung (och diskar aldrig mer säger Rogge och hoppas på kungen). Junia fick bönan, taskigt mot någon med så dålig ekonomi tycker jag...men sedan rättade det till sig för hon fick kungen också..

Har sina klara fördelar att inte ha några kusiner att behöva samsas med, det lär bli annorlunda sen, eller ja, vem vet, det kanske inte blir så mkt kusiner/sysslingar i detta oproduktiva land - Rogge och jag är de enda som kommit loss i HELA HANS stora släkt, och då ska ni veta att det finns stadgade kusiner i fertil lämplig ålder i mängder.

Men men, det är definitivt inte bara snickesnack att detta land har problem med barnafödandet.