Spansk ångest

Det spanska vardagslivet beror till stor del av ångest, ett slags "aldrig får man vara riktigt glad".

Om man bor i hyreslägenhet (vilket fler och fler gör) har man ett slags 5-årskontrakt vilket gör att man från och med år 3 börjar oroa sig för dennya 5-årsperioden (skall man få bo kvar eller skall den nu ges till ngt behövande barnbarn? kommer hyran kanske höjas radikalt? i synnerhet vi som levde här under övergången pesetas till euro har sett detta ske. skall man behöva betala nya 3-6 månaders månadshyra som en slags garanti?). Sedan är det val av dagis, det finns väl en cirka 50 kommunala platser för en 300 barn, och det privata alternativet kostar från härliga 350 euro och uppåt i månaden. Sedan skall man in på skola i det som kallas P3 (frivilligt i teorin men obligatoriskt i praktiken, är du inte inne i systemet är du...ute, så enkelt är det). Här i byn har vi 5 kommunala skolor som alla anses bra och med hög nivå men vi kom inte in på vårt förstaval, trots att den ligger bredvid där vi bor. Suck.

Jag har varit där och fjäskat tre gånger vid det här laget fast jag VET att det inte spelar ngn roll (de har ingen beslutsrätt, så även om de skulle anse att jag inte bara är urtjatig och störig utlänning utan även liiite trevlig, jag har ju till och med erbjudit dem gratis stödklasser i engelsk konversation, hehe, så..), all uttagning/lotteri (jo visst, det sker via lotteri, först går man på hur många poäng man har, dvs bor man i byn/närheten av skolan så får man ett antal poäng, syskon på skolan ger poäng GLUTENALLERGI ger poäng etc. Junia var inte ens allergisk mot morot när vi gjorde pricktest så vi hade inte en chans.

Nu får vi bara hålla tummarna för att 3 par blir promotade på jobbet och flyttar, att ngt barn visar sig vara geni och skickas till ngn skola för hög-IQs-barn, ngn enstaka uppslitande skilsmässa (ja så de flyttar alltså, för att de inte orkar bo kvar och minnas) eller att de hört min förtvivlade bön samt tycker att mitt idoga kånkande med Galas vagn upp och ner för deras jäkla hundra trappor (till sekreterarna) är värt en plats bara det.

Håll tummarna