Lilla vicke vire
Att ha barn är ju rätt roligt, i synnerhet då de passerat den hemska 2-årsåldern och kommer in i den magiska och spännande 3-årsåldern. Jag älskar 3-åringens sätt att resonera, att hitta världslogik, ordbildning och sammanhang.
Är barnen sedan dessutom blattar (ja alltså för en själv, som i vårt fall svensk mamma och födda och uppvuxna utomlands, egentligen är det ju jag som är blatten, I know) då blir det nog faktiskt ännu roligare, ja tänk er själva, ni är helt svensktalande utan någon brytning och så pratar dina barn typ rosengårdska! Det KÄNNS FAKTISKT KONSTIGT!
Junia säger t.ex: Maaaammaaaa!!! Frukosten e GLA-AD! (Hmmm, k-ljudet, skulle det vara något underligt med det nu?! Trodde det var ng-ljudet som var så svårt för utlänningar..)
Sedan är hennes älsklingsgrönsak, ja just det: GOMAT!
Och idag då vi skulle dra igenom vad fingrarna heter så säger jag: Tummetott var på Junia glatt säger Pytteman om pekfingret. Med riktigt härlig blattedialekt, dvs betoning på MAN.
3 comentarios:
;-) snart blir hon berömd designer!
åk stjänna massa stålat...
Här hemma hos Mutel och mig äter vi numera endast gomaater, det låter så mycket godare och samtidigt tänker vi på Junia, förstås. Vilket vi ofta gör, städade lite igår och torkade då bort några stänk rödvin från väggen vid matbordet, antar att de hamnade där när hon var här senast och skulle hälla upp ett glas åt sig ...de virkade Gamle Ba-Ba-underläggen är nu tvättade med lite skiftande resultat, några är fortfarande lätt bordeauxfärgade. Puss.
har din syster olga slutat blogga eller bara flyttat sin blogg?
Publicar un comentario