See to believe

Ja hade någon sagt till mig för några år sedan (ja cirka 8-9) att jag några år senare skulle sitta och ha det trevligt med mitt ex och det barn som han fick med den kvinnan som avskydde mig mest på jorden (ja alltså, inte så att jag tyckte hon var fantastiskt trevlig men jag var inte lika inne på den latinska hatagrejen och försökte mest på svenskt manér att vi skulle vara vänner eller åtminstone uppföra oss civiliserat) eftersom jag var tillsammans med knölen vi båda ville ha (tja, tillsammans och tillsammans, det var vi nog många som var, men jag innehöll titeln "officiell flickvän" dvs den man tar med på julmiddag etc.), ja då hade jag nog skrattat högt.

Men så är det, mitt ex. har nu little by little tagit på sig rollen som pappa och ja, de är ju i samma ålder våra små så varför inte leka en fredagseftermiddag som denna. Vet inte vad pojkens mamma skulle säga men jag har svårt att tro att hon uppskattar initiativet (tänk er bara om han sitter och gapar som far sin: "Jag vill ha Viktorias kyckling, den är mycket godare än din!").

Fast jag tycker nog att jag dragit vinstlotten, jag slapp undan mitt ex. med nöd och näppe (som partner alltså, som vän är det absolut inget fel på honom), trasigt hjärta men inte helt jäkla kört och nu har jag en UNDERBAR Rogge (jo han är underbar även om jag idag såg att han anmält Gala till dagis nästa år i sitt och hans mammas namn, alltså inget Löwenthal...hmmm...det skall vara en Rogge till att göra det) och två små flickor med honom.