Junia & The Chapman Brothers

Jag är, som de som känner mig väl vet, inte så bra på det här med konst. Inte heller så väldans intresserad. Ofta tycker jag att det som anses banbrytande är rakt av larv (de som har snackat moderna museet i London med mig kan nicka instämmande här, pjuh!).

Däremot gillar jag det mesta som är genomarbetat, och gärna mycket pillerill eller lite perverst. Klara favoriter är Jake and Dinos Chapman (går under Pillerill) och Andres Serrano (går då under Lite Perverst och när jag tänker efter får Jake and Dinos Chapman nog faktiskt också få den titeln, och att skriva LITE innan kanske egentligen är helt fel) och det bästa i museiväg som någon visat mig är The Saatchi Gallery i London (hela äran går till Mutel, som dock mister en del då han även tog mig till The Tate Modern...).

Jag har efter att ha sett Junias väldigt abstrakta målningar (och självklart jämfört med andra 3-åringars huvudfotingar) undrat lite över hur det står till med det konstnärliga. I dag lugnade hon mig för ett tag framöver; en vacker huvudfoting som skulle föreställa Arg Selma och fina kycklingar som tejpades fast. Lite Chapman över henne, tar alltså bara lite mer tid att få resultat om man skall börja direkt med fulländning.