Judenamn räddar oss!

I morse ringer det plötsligt på porttelefonen.

Rogge svarar och ropar sedan till mig att det är någon Marianne som låter som att hon är guiri (utlänning, som jag alltså) som vill prata med mig.

???

Öppnar och där står en Marianne, en äldre vithårig dam i snygg tyrolerdräkt (Rebecca V-varning) och en lika vithårig man i underlig tyroler/blandning med cirkus/kostym (NEJ det var inte min akrobat, tyvärr!!!). Marianne pratar på tyska och undrar om jag är Frau Löwenthal och det kan jag ju inte annat än hålla med om. Däremot talar jag ingen tyska och haspalar ur mig SCHWEDEN. ASCH!! SCHWEDEN kluckar de båda instämmande och sedan hittar vi ett gemensamt språk - engelska. De såg mitt namn på brevlådan och tänkte att HON måste vara tysk och jag förklarar att nej, namnet är tyskt judiskt och då tittar de på varandra, på mig, på Rogge, Gala, Junia och vår lilla besökare Maila (alla står vi i dörröppningen och glor och jag kämpar emot min inre galna "vara trevlig-uppfostran" som vill BJUDA IN DEM) och sedan vet de inte vad de skall säga men de tänkte nog att va fan, vi gör ett försök.

De var från Jehovas vittnen. MMMMmmmmmmm

Jag sade artigt att njae, det var nog ingen idé i vårt hem och de hade de nog förstått redan då jag sade att namnet var judiskt men de visste väl bara inte hur de skulle komma iväg fort nog. Så vi var nog båda rätt lättade att vi slapp varandra så snabbt! Rogge kom med på ett hörn och började babbla något om att Vi respekterar alla religioner men där högg jag av med ett glatt Bueno Bueno Bueno - ADIOS!!! och stängde dörren.

Men det allra bästa sade nog faktiskt Maila: Men vaddå, går de bara runt och knackar på hos folk utan att kunna ett smack spanska elelr katalanska och hoppas på att du skall vara utlänning och helst då tysk??!!

Ja det kan man ju verkligen undra.