Bitterfittan

Trots en bedrövlig titel så är Bitterfittan av Maria Sveland otroligt intressant, tragisk och emellanåt rolig, rasande öppen och dessutom rak och ärlig läsning. Hade hon vetat att dne skulle bli så känd och uppskattad hade hon kanske inte behövt sätta en så dråplig titel på den, den provocerar nog som den gör med sitt innehåll. Rekommenderas till alla som INTE likt mig redan var inne på just den banan, bitterfittebanan. Ena dagen säger jag att jag rymmer med en snygg cirkustjåmme och dagen efter får jag denna bok i min hand.

Skriver ett sms till hon som lånade mig den: "Men shit, den här bitterfittan, det kunde ju vart jag! Jag som senast i lördags ville rymma m akrobaten från cirkus Raluy..."

Får som svar och MÄRK VÄL att damen i fråga (alltså hon som svarar) INTE hade läst mitt inlägg och INGET hört om mitt svärmeri för trikåkillen.

Svar: "Ja visst känner man igen bitterfittan i sig?! Raluy var fantastisk! En galen mustash i glansiga trikåer..vem får inte lust att fly vardagen?!"

Men shit! We are talking about the same circus, the same guy..same bigotti, ja till och med samma fina trikåer. Han måste ha kvinnor för sina fötter vart han än kommer, kanske är han Erika Jongs knapplösa knull personifierad!

Nu måste jag lägga ner bloggandet och lääääsa mer bitterfitteri, huga och huka dig rogge, här kommer jag. Och visst, på fotot ser ni, nä, inte en bild från akrobatens husvagn utan vår egen lilla ungkarlslya, inhuserad i min vackra lägenhet..skam på torra land!

Samt ett foto på en utställning från en annan talang i familjen (ja jag vet att det finns en tidigare utställning men denna var nästan ännu finare, tomt tomt tomt är det INNE i diskstället och ut runt omkring svävar koppar och fat. De tre första tallrikarna på upperdelen är dessutom de enda, man kanske skulla kunna tänka sig att placera dem längre bak då så att det finns mer plats men näe, i sann artistisk skaparanda hamnar de längst fram).