Kulturkrockar

Många tror att kulturkrockar handlar om stora viktiga saker. Oftast är det nog inte så, utan det ör små små saker från vardagen som får en att reagera, ibland mest med oerhörd förvåning, ibland negativt.

Två matkulturkrockar som präglat mig (ja kanske lite väl starkt ordval, det där prägla, men ok, som fick mig reagera? hoppa till? säga WHAT!?) har varit:

1. Min peruanske pojkvän (ungdomssynd som varade i 5 år för mycket) som ville ha ris till allting försökte jag leda in på lite svensk mat emellanåt. Då jag hade gjort pannkakor som vi enligt mitt svenska sätt skulle äta med lingonsylt frågade han var riset var. Var är riset? Helt lugn fråga, som att jag bara hade glömt att ta fram det (ja självklart skulle JAG ta fram det, inte han, på den tiden visste jag inte vad feminist var. Visste nog knappt vad jag själv hette).

Riset?! Till pannkakor med sylt? Jojomensann, varför inte.

2. Rogge...ja ni känner ju honom vid det här laget..

Han lägger marmelad ovanpå leverpastejen. Då jag såg detta första gången och ifrågasatte detta svarade han: Vad då då, du har ju ost ovanpå sylten.

Hmmm. That is NOT the same.

Detta inlägg blev till för att jag tidigare såg Junia göra ngt som jag nu har glömt, men det var ngt knasigt som fick mig att tänka: Ja ja, så är det att ha blattebarn.