Söndag, ännu en gång söndag
Sorry om jag helgförsvinner allt som oftast men jag har alltid bra ursäkter. Dels nummer ett, den att jag faktiskt har ett liv, det känns skönt och jag vet att jag sagt det för men fan, det är bra, eller hur?!
Tänk om det varit helg och jag bloggat över 20 inlägg om dagen, den dagen jag gör det är ngt fel, fruktansvärt fel, för till alla er som inte vet det och till alla er som vet men ständigt glömmer: jag träffar bara Rogge på helgerna. Så då känns tiden för dyrbar att blogga bort.
Mycket som ska göras, rogge, junia o jag ska helgmysa, man ska träffa vänner, man ska träffa rogges familj, jag vill passa på att vara själv utan ngn, rogge också, man ska städa, sova och pyssla.
Svår ekvation, men med bloggningen har jag lovat mig själv: JAG SKALL INTE BLI SÅ BESATT så att jag får dåligt samvete om jag INTE bloggar, tvärtom.
Denna helgen har jag dessutom på nytt fastnat i en bok, inte hälften så bra (nja inte ens en fjärdedel så bra) som Undantaget men fan, har jag kommit genom den första 10 sidorna är jag alltid fast. Så nu drömmer jag om juggemaffian och hells angels, breda nackar och platta näsor, stureplansslick och vita jeans, pjuh. Jo visst, läser Snabba cash av han Lapidus. Hittade en recensent, Gustaf, som gav den en stjärna och skrev:
Den sämsta bok jag läst på väldigt länge. Jens lapidus är. Oförmögen. Eller ovillig. Att skriva meningar bestående av. Fler än fem ord. Språket blir därför: Svårläst, meningslöst. Felaktigt. Och känns i allmänhet som ett försök att skriva något nytt och bajscoolt. Som fullständigt misslyckats.
Som jag skrattade. För det är just det där med de där koooorta korta meningarna som verkligen driver mig till vanvett. Och den är varken speciellt spännande eller särskilt nytänkande eller särskilt spännande och jag är SÅ glad att jag inte fick denna i min hand när jag fortfarande läste för Ediciones B och glatt hade ratat den och knappt ens brytt mig om att skriva ner en fyra rader...och så blir den en best seller. Detta hände med en bok, och jag står fortfarande för att den var skit men det var ändå skämmigt när den gled upp på plats ett på ngn läslistetopp i Frankrike...Vad den hette? Pompeij av Maja Lundgren (nominerad till August-priset, vilket säger en del om vad jag tycker om August-priset...).
Tänk om det varit helg och jag bloggat över 20 inlägg om dagen, den dagen jag gör det är ngt fel, fruktansvärt fel, för till alla er som inte vet det och till alla er som vet men ständigt glömmer: jag träffar bara Rogge på helgerna. Så då känns tiden för dyrbar att blogga bort.
Mycket som ska göras, rogge, junia o jag ska helgmysa, man ska träffa vänner, man ska träffa rogges familj, jag vill passa på att vara själv utan ngn, rogge också, man ska städa, sova och pyssla.
Svår ekvation, men med bloggningen har jag lovat mig själv: JAG SKALL INTE BLI SÅ BESATT så att jag får dåligt samvete om jag INTE bloggar, tvärtom.
Denna helgen har jag dessutom på nytt fastnat i en bok, inte hälften så bra (nja inte ens en fjärdedel så bra) som Undantaget men fan, har jag kommit genom den första 10 sidorna är jag alltid fast. Så nu drömmer jag om juggemaffian och hells angels, breda nackar och platta näsor, stureplansslick och vita jeans, pjuh. Jo visst, läser Snabba cash av han Lapidus. Hittade en recensent, Gustaf, som gav den en stjärna och skrev:
Den sämsta bok jag läst på väldigt länge. Jens lapidus är. Oförmögen. Eller ovillig. Att skriva meningar bestående av. Fler än fem ord. Språket blir därför: Svårläst, meningslöst. Felaktigt. Och känns i allmänhet som ett försök att skriva något nytt och bajscoolt. Som fullständigt misslyckats.
Som jag skrattade. För det är just det där med de där koooorta korta meningarna som verkligen driver mig till vanvett. Och den är varken speciellt spännande eller särskilt nytänkande eller särskilt spännande och jag är SÅ glad att jag inte fick denna i min hand när jag fortfarande läste för Ediciones B och glatt hade ratat den och knappt ens brytt mig om att skriva ner en fyra rader...och så blir den en best seller. Detta hände med en bok, och jag står fortfarande för att den var skit men det var ändå skämmigt när den gled upp på plats ett på ngn läslistetopp i Frankrike...Vad den hette? Pompeij av Maja Lundgren (nominerad till August-priset, vilket säger en del om vad jag tycker om August-priset...).
No hay comentarios:
Publicar un comentario