Kub, Nupp och Triple Screening

I Birger Schlaugs blog läser jag nu om KUB-testets
ankomst till Sverige.

I Spanien har vi vad jag antar är ngt liknande, det s.k. Tripel Screening testet och det verkar som att det ingår i ”graviditets-kitet” som man blir erbjuden här i Katalonien.

Jag har aldrig varit ngn anhängare av sannolikhetslära, och Triple-test faller för mig inom sannolikhetens svajjiga ramar.
Testet görs för att mäta sannolikheten att barnet har Trisomy 21 eller Trisomy 18 (andra kromosomfel kan upptäckas men definitivt inte alla) och skulle man få ett ”dåligt” testresultat uppmanas man att göra ett fostervattensprov.

Jag hade ingen aning om att detta prov hade gjorts då jag blev meddelad att mina resultat var relativt dåliga. Jag satt ensam på läkarens mottagning och blev informerad om detta test vars existens jag aldrig hört talas om. Då jag blev arg och ifågasatte deras tillvägagångssätt (att ta ett i deras ögon så pass allvarligt test utan att informera patienten ifråga) försökte han förringa det dåliga resultatet och menade på att testet var väldigt osäkert och att resultatet kunde ändras från timme till timme etc. bladder bladder.

Jag bytte läkare, läste allt jag kunde om TS, Downs syndrom, NUPP och andra kromosomtester och var ständigt orolig, men jag VÄGRADE samtidigt att göra fostervattenstest och fick därför leva i en ovisshet (som jag INTE hade behövt leva med på samma sätt om jag inte hade gjort detta förbaskade test). När Junia var två dagar gammal kunde jag inte hålla mig längre, hon hade så sneda ögon (alla skojade om pappans nationalitet..japan? inuit?) och hon höll ständigt på att joxa med sin tunga in och ut, och jag frågade sköterskan om hon hade Downs syndrom.

Hon tittade på mig som att jag inte var klok, Rogge tittade på mig som att jag inte var klok men vad fan, jag hade levt med denna vånda sedan vecka 15!!! Det enda som räddade mig i mina riktigt eländiga ångeststunder det var att läsa alla härliga artiklar och bloggar från föräldrar till barn med Downs syndrom, fyllda av kärlek och glädje och kunskap om ämnet.

Denna graviditet blev jag tack och lov, som det sig bör, tillfrågad om jag ville göra TS. Då jag avböjde såg min läkare förvånad ut men han sade ingenting om det, bara att jag var tvungen att skriva under i hans papper att jag hade avsagt mig rätten till TS-test. Jag frågade varför han var förvånad och han menade på att sist han råkat ut för ngn som nekat till att göra det var kvinnan i fråga extremt alternativ och hade avsagt sig alla tester, alla ultraljud etc. Annars var det bara något man gjorde utan att ifrågasätta vidare – som så mycket annat.

Jag undrar hur många som gör testet och faktiskt tänker två steg längre; ponera att du har dåligt resultat, ponera att du gör fostervattensprov och det visar att ditt barn har kromosom-”fel” – har du då tänkt vad du skall göra då? Abort i 18 veckan? Eller gör man det bara för att man mentalt vill förbereda sig?

Är det ett så tjusigt test man nu marknadsför i Sverige, ett ”förberedelsetest” för blivande föräldrar till barn med Downs? Wow. Eller är det, som professor Svante Linusson menar i sin artikel i SvD, ett sätt att rensa bort icke önskvärda egenskaper?

Ja du, det enda jag kan säga mer är att här i Katalonien ser jag inte många med Downs syndrom.

Mer om detta i Aftonbladet

Gamla namn blir fina med utlänningstouch

Ett underligt fenomen när man bor utomlands: Namn som man alltid skytt, ja verkligen ogillat, blir plötsligen charmiga! Det är väl både ett allmänt fenomen, namn kommer och går och följer vissa trender, men det är definitivt också ett inslag av ”utlänningscharm”, man hör namnet på det nya språket, man hör det med det nya landets uttal, och plötsligt har det förändrats helt.
När jag gick i sexan hade jag nog knappt kunnat fråga chans på någon som heter Nils, men sedan några år tillbaka tycker jag det är så himla vackert, mjukt, fint, värdigt.
Igår blev det ännu mer uppenbart, nmanet Brita (eller Britta) på katalanska låter plötsligt som ljuv musik i mina öron, men när Rogge tidigare tjatat om Britta och Birgitta (eller Brigitta som han säger) ja då har det varit otänkbart.

Mina barn; Junia Petunia, Britta Fitta samt lille Nille Pille.

Ja ja, man upphör aldrig att förvånas.

Världens bästa kollegor

Jag må ha södra Europas tråkigaste jobb men jag kan i alla fall glädja mig åt att jag har så grymt trevliga kollegor.

Jag jobbar mycket med folk uppe i norden och har lärt mig massor om våra närmsta grannar (nordgrannar alltså, inte portugeijsher), och jag kommer aldrig upphöra att förvånas av den finska öppenheten, rakheten och den många gånger stora avsaknaden av blygsel för att i ord uttrycka känslor. Aldrig har jag fått så många glada kommentarer och fina komplimanger som från finnarna, vem hade väl trott det? Den sista utställningen jag såg på Malmö museum var ett fotoreportage från Finland som var precis så dassigt tonat som det skulle vara, bastu, ris och ett fylleleende. Men nej, efter att ha jobbat med Finland nästan två år måste jag säga: vi bedrar oss, de är fan så mkt rakare än vi svenskar.

Idag fick jag ett mail från en kollega där det stod:

Vi pratade igår med Petri att vi ska förlora(?) dig till
mammaledighet snart. Fi faan. Vi är ledsen.

Sådant värmer, i synnerhet som personen som skrev mailet då jag lärde känna honom för 7 år sedan ALDRIG talade svenska och var otroligt anti, sedan förstod han att det bara var win win att lära sig det han i bakhuvudet egentligen redan kunde och se! Nu skriver han till och med mail på svenska!

Svenskinvånare?

Läste i DN att:

"Vi blir inbjudna till ön Karti där 2 000 indianinvånare trängs på mycket liten yta utan några höjder, med ständiga översvämningar."

Indianinvånare?

Urinvånare? Indian?

Är jag en Svenskinvånare i Barcelona?

Sedan googlade jag på detta (indianinvånare) och då fann jag att de dessutom har en mycket speciell förmåga, i alla fall om de bor på en av öarna i Titicacsjön; de är flytande! "Vi lärde oss ocksá att Thor Heyerdahl tog hjälp av titikcacasjöns flytande indianinvånare vid byggandet av Ra för sin Kon-Tiki expedition, mer om dem senare."

Ja! Jag vill veta mer om dessa flytande indianinvånare, i synnerhet som jag varit på just dessa öar, men det enda som flöt då var öarna (fast detta var ju 1993, mycket kan ha hänt!).

Freestyle - Nattens Dockor

Morn!

Hårda nypor

När jag var i Peru 1993 var det en blind gammal kvinna som tog min hand och blev så förvånad att jag, som var gringa, hade sådan läderartad hy. Hon blev riktigt imponerad och pratade på om klasser och fattigdom och att det minsann inte var var dag man mötte en gringa som hade händer som en äkta arbetare.

Mina rida-häst och handbollsfingrar...föga hade de att göra med hårt arbete.

Varför jag kom att tänka på det? Jo för att jag just smorde in dem och på mina pekfingrar, på sidan som vätter mot tummen, så är huden absolut läderstenhård. Mysigt va?

Och DET fick mig att tänka på en annan liten anekdot som för mig blivit en klassiker. När jag var relativt nyanländ i Barcelona var jag tillsammans med en kille som hade väldigt klar uppfattning om vad en kvinna skulle vara, hur hon skulle vara klädd och uppföra sig och så.

En dag i bilen så frågade han mig om en Klinex.

-Va?! Har du ingen Klinex? Jamen alltså Viktoria, du är ingen riktig kvinna..

Volver

Nej, jag tycker inte Volver var ngn hit, kommer ha glömt handlingen helt inom några dygn. Det som var Almodovar är nu Anpassadovar. Lite tuttar, ngt original gärna i form av en gammal tant, lite hysteriska vändningar (men inte hälften så galet hysteriska som tidigare, då platsar det väl inte i USA för då måste man förklara VARFÖR ngn blir hysterisk och ja, det hinns inte med), och det enda som saknades i denna var en hora (eller jo, det finns en men hon har en så liten roll så det är knappt att man hinner uppmärksamma henne) eller en transvestit men Almodovar håller ju på att göra upp med sitt förflutna och har nu kommit över crazy-stadiet och är nu mer seriöst inne på sexual abuses och vad det innebär/innebar etc.

Antar att jag är tråkigt stockkonservativ, jag vill att allt skall vara som det alltid varit, blev t.ex. fullständigt skogstokig när jag fick se min älskade Svansjön i Mats Eks tolkning, ett par skalliga androgyna svanar intog scenen...huga!!! Och vem kan jämföra en scen ur Kika med en scen ur Allt om min mamma (tillrättalagd så till den milda grad att den går och vinner en Oscar..bjurk)?

Kräk och kiss

Det är definitivt bara ens barn som kan kräkas i ens ansikte utan att man tycker det är äckligt. Och endast ens barn besitter rätten att två gånger inom loppet av ngr timmar kissa ner en där man intet ont anande ligger och sover sin skönhetssömn (tja..skönhets vet jag inte längre, men åtminstone ngr timmars sömn, även om de numera är varken trevliga, bekväma eller särskilt många).

Piensa en mi

Vacker vacker och ack så sorglig. Tyvärr är denna version lite hackig i början.

Almodovar

Nu ska vi, om rogge kommer ut från duschen någon gång, kolla på Volver av Almodovar. Äntligen. Att bo i en liten by har måååånga fördelar, i synnerhet om den inte heter Åmål eller Falsterbo eller så, utan ngt mer exotisktklingande, men det finns en STOR nackdel och det är: utbudet på film i videobutikEN. Jo visst, videobutikEN, inte videobutikERNA.
Men, idag, efter över ett års suktande: BINGO! Den fanns inne!!!!! Så nu får vi se, han har varit lite tillrättalag på sistone (och gick rakt upp i topp och vann en oscar, det säger ngt om oscar-sana det också, lika mkt som pompeij och augustpriset...) men denna SER lite mer ut som gammal god almodovar-anda.

Hasta tomorrow.

Söndag, ännu en gång söndag

Sorry om jag helgförsvinner allt som oftast men jag har alltid bra ursäkter. Dels nummer ett, den att jag faktiskt har ett liv, det känns skönt och jag vet att jag sagt det för men fan, det är bra, eller hur?!
Tänk om det varit helg och jag bloggat över 20 inlägg om dagen, den dagen jag gör det är ngt fel, fruktansvärt fel, för till alla er som inte vet det och till alla er som vet men ständigt glömmer: jag träffar bara Rogge på helgerna. Så då känns tiden för dyrbar att blogga bort.
Mycket som ska göras, rogge, junia o jag ska helgmysa, man ska träffa vänner, man ska träffa rogges familj, jag vill passa på att vara själv utan ngn, rogge också, man ska städa, sova och pyssla.
Svår ekvation, men med bloggningen har jag lovat mig själv: JAG SKALL INTE BLI SÅ BESATT så att jag får dåligt samvete om jag INTE bloggar, tvärtom.

Denna helgen har jag dessutom på nytt fastnat i en bok, inte hälften så bra (nja inte ens en fjärdedel så bra) som Undantaget men fan, har jag kommit genom den första 10 sidorna är jag alltid fast. Så nu drömmer jag om juggemaffian och hells angels, breda nackar och platta näsor, stureplansslick och vita jeans, pjuh. Jo visst, läser Snabba cash av han Lapidus. Hittade en recensent, Gustaf, som gav den en stjärna och skrev:

Den sämsta bok jag läst på väldigt länge. Jens lapidus är. Oförmögen. Eller ovillig. Att skriva meningar bestående av. Fler än fem ord. Språket blir därför: Svårläst, meningslöst. Felaktigt. Och känns i allmänhet som ett försök att skriva något nytt och bajscoolt. Som fullständigt misslyckats.

Som jag skrattade. För det är just det där med de där koooorta korta meningarna som verkligen driver mig till vanvett. Och den är varken speciellt spännande eller särskilt nytänkande eller särskilt spännande och jag är SÅ glad att jag inte fick denna i min hand när jag fortfarande läste för Ediciones B och glatt hade ratat den och knappt ens brytt mig om att skriva ner en fyra rader...och så blir den en best seller. Detta hände med en bok, och jag står fortfarande för att den var skit men det var ändå skämmigt när den gled upp på plats ett på ngn läslistetopp i Frankrike...Vad den hette? Pompeij av Maja Lundgren (nominerad till August-priset, vilket säger en del om vad jag tycker om August-priset...).

Alaska Y Dinarama - A Quien Le Importa

FREDAG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Google-annonserna

Vad är det som styr vilka som annonserar på våra bloggar? Är det ngt i vår profil - jo, det är det ju uppenbart, men exakt vad? Vissa ord i beskrivningen ger visssa utslag? Jag har ju ofta reklam för språkskolor i Barcelona (styrs av att jag är utlandssvensk, ok, förståeligt), billiga resor till Sevilla (styrs av att jag är fattig, ok, men hur vet de det??), samt billiga rum i Barcelona (men hallå!! är det så uppenbart, det där med min ekonomiska situation, eh?).

Kollade in på Sneakers blogg, hon sticker inte under stol med att hon är flata och vad hittar vi där? Reklam för två olika behandlingshem..hm..

Nytt exempel (var ju tvungen att kolla lite flera nu när jag ändå var igång); Tobias Lindqvist beskriver sig som en tatuerad flyttfågel som lider av depression men som gillar bl.a mat. Uppenbarligen tycker Google att han har lite identitetskris och därmed drar till sig likasinnade; Gud älskar dig härbärgerar på förstaplats och sedan kommer en radda annonser tema singel site, matproblem samt en site för protest mot elchocker.

Interesante, la verdad.

Svenskar i Barcelona med hemlängtan

Eller tja, man kanske inte behöver ha hemlängtan direkt, vad vet jag.

Nu när man fått gay-flirt-tips - ja då ska man ut och resa!

Fattades bara det, nu ska jag bli tillfrågad om mina stackars pelargoner bara jag sticker ut näsan...Eller vänta, det där lät lite drygt, som att alla skulle stöta på mig, höggravid kärring som jag är...dream on dreamer..

Men om ni nu mot all förmodan skulle lyckas få till det efter Aftonbladets raggningstips, skriv inte om det i era bloggar eller i ngn krönika, för jag vet faktiskt inte hur Herr Westgårdh skulle reagera då, att man uppmanar till homosex när det är det mest naturliga i världen att kvinna och man parar sig och inte tar betalt för det och helst inte njuter (i kvinnans fall) och bla bla..

Nej, nu ska jag ta itu med ngt av mina projekt, bebin har hängt sig som ett litet ettrigt spöke, mellan mina två nedersta revben har han kilat in sina beniga fingrar och sitter där som en kil vilket gör det svårt att sitta ner. Sluttjafsat från min sida. För mycket tid = För mycket blaj.

La Veronica

Mitt stamhak under många herrans år var pizzerian La Veronica på Plaza del Tripi eller Plaza George Orwell som det officiellt heter (ni som kan utröna ngt från Tripi kan ju spekulera om varför det kan komma att kallas så...).

Jag har då jag varit på andra sidan av la Rambla, på "nya" (ja ni vet hur det är, det som inte fanns när man själv "fanns" det kallar man nytt, om det sedan har 20 år på nacken spelar liksom mindre roll. När jag drog runt i Raval-kvarteren var Rambla Raval en stor underlig övergiven byggarbetsplats, som man korsade för att ta sig till ständigt öppna haket Aurora) Rambla Raval sett att det öppnat en ny La Veronica där, med exakt samma utseende som "min" La Veronica. Så när jag nu hade israeliskt besök som bodde på hotellet intill hade jag ju verkligen en anledning att checka in detta place och se om pizzorna håller samma höga standard som tidigare.

Det gör det, med råge, men tyvärr så ingick tydligen den drygaste av dumdryga kypare tydligen i det nya Veronicapaketet. Han började jobba i slutet av min tid i barrio gotic och var så cool så man dröp av på mitten.

Igår frågade jag honom om inte Junia kunde få lite pasta, bara så rakt upp och ner.

-Det har vi inte.
-Jamen ni har ju pastasallad, kan man inte peta ut 4 pastisar från den?
-Nej.
-Nähä. Ok. men skulle du då kanske kunna göra en lite mindre portion, jag menar, klockan är mycket och hon har redan ätit, hon vill bara ha lite pica pica för att känna sig "med".
-Nä, vi gör som regel inte annat än det som står på menyn.
-Öh..(alltså för mig var det här helt otippat, jag är van vid fullständig flexibilitet vad gäller just barn och vad man kan hitta på till dem, dryga kypare växer på träd i Barcelona men vad fan, SÅ HÄR DRYG?!).

Hoppades in i det sista att han skulle ta sitt förnuft till fånga och komma ut med en liten portion, men ack vad jag bedrog mig.

Vi hämnades genom att ta extra underlägg i papp, en hel bunte, som Junia kunde sitta och rita på (vi satt lägligt precis bredvid deras förvaringsbord).

Så: Undvik kyparen med uppknäppt skjorta som visar hårig bringa, lite stubbigt hår och ngt längre än gängse katalan.

Beställ olika pizzor så att ni kan dela sinsemellan (det är inga vanliga juggepizzor, utan lite annorlunda) varav en MÅSTE vara pizza La Veronica själv, med äpple och gorgonzola.

Be sedan om deras aceite picante (deras hottade olja - obs! viktigt, för annars är det inte the same, och det blir så RUSKIGT gott om ni gör så. ) och svartpeppar och lyckan är fullkomlig.

Rambla de Raval, 2-4

Metro: L3 Liceu, L2 Sant Antoni

Junebug

Ibland ser man en film, och så har ingen annan sett den, aldrig hört om den. menb så fastnar den, och man vill dela detta ngt med ngn, inget stort, inget speciellt, men ändå. Bara ett: Jo, jag tyckte också om den, den var...speciell? Eller? Njae, jo, bra.
Ok?

Gayflirta...?

Aftonbladet har en artikel om gayflirtande, tips på hur man som tjej kan ragga upp en annan tjej.

Jag undrar, seriöst, om författaren:

A) Vill vara ensam på marknaden och därför ger helt usla tips

B) Aldrig fått till det

C) Okänt (här kan du få fylla i vad du tror)

Första tipset är att man ska ha en jeekla massa tålamod, man spanar in någon, man spanar in denna bågon vid ett annat tillfälle, man närmar sig hennes vänner, kollar upp hennes intressen via ngn gaysite (pelargoner? Kunde hon inte kommit på ngt bättre elelr var det tänkt att vara roligt? Eller tar jag åt mig eftersom jag HAR en eländig pelargonsamling med afrikanska larver i som jag kämpar med??!). Suck. Vi som är suckers på action och snabba affärer har ju dött vid det här laget.

Annars ska man, enligt författaren, klassiskt raggarlikt bjuda på en drink (om någon bjuder mig på en drink utan att jag känner personen så kan den faktiskt likabra fråga: Ska vi gå hem och dra över varandra?)

Eller (jo det blir bara värre) fråga om bruden i fråga vill följa med hem och lyssna på ens Eva Dahlgren-samling (som man självklart har eftersom man ju är GAY!!!). Du-u-u-uuu jag vill att vi tror på varann..ahhhhaahhaaahhhaaa.... (året var 2002 och platsen för mötet var KOI i Malmö, vi kom inte på hur låten med Eva Dahlgren & Uno Svenningsson gick, kvällen var sen och DÅ, när vi håller på att bli knäppa av att inte hitta melodin, så kommer ett gäng brudar in varpå en av oss utbrister: Jamen kolla, DE är flator, DE kan garanterat den. Och jo då, efter lite uppfriskning och check via mobiler med sovande flator så satt den där).

För de som orkar läsa artikeln till slutet kan man få en del klyschig (och politiskt inkorrekt info): kvinnor är finkänsliga och gillar inte att ngn rumlar fram o tar dem på rumpan och vi vill gärna få komplimanger..Vad då inte ta oss på rumpan? Hellre en brud som tar mig i häcken än en som frågar om min pelargonsamling. Hellre en back i hallen än ett jack i ballen, eller var det tvärtom?

Året var...2007

Kollade runt lite på jobbannonser (näää, inte skulle väl jag söka efter annat jobb, detta är i rent studiesyfte, som alltid antropologen i mig som letar efter nya kulturella upplevelser och kickar) och HÄPNADE då jag såg följande:

We're looking for a midget for this saturday night. We are a new company and this will be for our launch party. We'll need you to be there, party, chat and mingle with people and promote our company. If you're interested please send me a pic of yourself and what you would like to be paid for these few hours work saturday night. Thanks so much
Id#: B6299456 [?] Envía un email al anunciante:
suitelife.es@hotmail.com

När jag jobbade på Moog lärde jag känna en kille som väl var en tvärhand hög och jag kommer aldrig glömma när han berättade att han jobbade som Chucky i spökhuset på Barcelonas tivoli uppe i Tibidabo. No comments.

Lisa Wixell - av intresse för alla Barcelona-bor (eller besökare)

Här satt jag precis och tänkte att jag MÅSTE ringa till Lisa för VART har hon & familj tagit VÄGEN och så SMACK rakt upp i fejan fick jag en inbjudan till the big opening av hennes boutique! Och då föll ju allt på plats! Tänk vad vissa hinner med, skulle jag öppna en affär hade bara tanken ATT öppna tagit ett år eller två, och att sedan få igång verksamheten, ja du, pensionsvarning innan dess. Men, TUR att inte alla är som jag.

C/Flassaders 27-29 i Borne (löper mellan princesa och passeig del born, next to calle rec)

Stanna hemma

Så har det då ännu en gång bekräftats: Sverige är bäst.

Denna gång är det barnsäkerheten som står i centrum och ja, vad kan man annat säga än att Sverige är fantastiskt?

Själv är jag en slarver till mor som utsätter mitt barn (och kommande) för det ruskigt osäkra Spanien, som hamnat i princip längst ner på listan. Att det skulle kvävas fler barn i Spanien, ja det är ju väldigt tragiskt och jag vet verkligen inte varför det skulle vara så (Paella-kvävningsdöd? Flamencoflås? Matadorkrupp? Låter det bekant?) och att barn förgiftas förvånar mig inte alls efter att ha sett Junia hantera diverse flasklock sedan ringa ålder (även de s.k. barnsäkra) men att det drunknar fler här, ja det kanske har sin naturliga förklaring (ja för er som inte ser logiken så kan jag ge en hint: sol och xxx....). Att det dör fler barn i trafiken i ett land med brutalt mycket mer trafik är väl också lika tragiskt som logiskt, och har mig veterligen lite att göra med barnstolarna. Att sedan självaste blivande kungaparet stauterar dåligt exempel och åker omkring med sina små nyfödda i famnen och vinkar till folket, ja det kanske någon hade kunnat slå ett slag för, kanske kunde de få skickat till sig lite information.

Men, jag tycker det är bra att denna rapport kommit nu, precis efter det dråpliga mötet Sverige // Spanien i lördags..nu kan vi gå med huvudet högt igen! Tack! Tack.

The other side of Burka

Igår såg jag något av det värsta jag har sett på länge. Man trodde man sett det mesta, att man var härdad, men detta tog fan priset för ett tag framöver.

Dokumentären "The Other Side of Burka" (Az Pase Borghe) av Mehrdad Oskouei handlar om ett folk boende på ön Qeshm, Iran. Kvinnorna bär en sorts mask över ansiktet som gör att de ser ut som någon iransk version av Dr Hannibal Lecter, och det är rakt av fördjäkla beklämmande att se. Jag kan inte släppa bilden. Vill ni ha en dyster kväll kan ni alltid kolla på den, härligt munter.

Man ser det man vill se, eller?

Nu börjar jag ju undra, läste i Aftonbladet om Aktuellts nya utseende och läste fel så till den milda grad;

Aktuellt får nytt utseende
Färre nyheter – mer fördjupning (min länkgrejsa funkar fortfarande inte, så jag länkar: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1286189.ab)

fick jag till:

Aktuellt får nytt utseende
Färre nyheter – mer urringning

Har bott för länge i Spain, tits and arses my dear, tits and arses.

Falete - SOS (Ratones Colorados)

Vem ville gråta mer? Hjälp på traven? Bara man slipper se knasten som sitter mitt emot Falete, gjiiii, jag tål honom inte!!

Billigt att vara hacker i Sverige

180 000 i skadestånd blev domen till den 19-åring (min länkare funkar inte så här är adressen: http://www.aftonbladet.se/uppsala/article1281782.ab) som hackat sevrar på ett antal svenska universitet och högskolor. Han kom ju rätt lindrigt undan om man jämför med kvinnan som delat ett 20-tal filer på Kaaza (http://www.metro.se/se/article/2007/10/05/07/4957-48/index.xml) och för det blev dömd att betala 1,4 miljoner SEK...

Fönstertvätt - förlossning

Om ingen kommer hit och hjälper mig med min fönstertvätt typ NU så kommer bebisen garanterat att bli en 2007:a och inte en 2008:a och The Office kommer ännu en gång undra vad det är för underliga lagar vi kvinnor följer som inte är deras då de ännu en gång tvingas inse att de 9 månader de hade på sig att finna en ersättare inte har utnyttjats som de borde och de fortfarande inte har fått igenom alla "approvals" som de måste ha till innan de ens får börja tänka på vem som skall ta över mitt jobb. And here we go again.

Nej men allvarligt, shit vilka sammandragningar man får av dessa svepande fönsterputsarrörelser. Men snyggt blir det, nu ser det ut som att man kan vandra rakt ut på terrassen (grannarna där vi bodde innan hade alltid skinande rena fönster, en sådan där härlig familj där mormor eller farmor kom varje morgon och tog över skiten, nåväl, de hade löst problemet att ngn skulle gå rakt in i rutan genom att sätta upp stora röda rundningar på alla fönstrena. Praktiskt. Snyggt? Nej.).

Städning och tid

Varför går städning och mycket tid inte ihop? Varför hinner man mer när man ingen tid har än när man har massor av tid?

Jag har varit ledig att göra allt det där som jag har velat göra i över ett år (sedan vi flyttade in i denna lägenheten i oktober 2006), Junia är på dagis, Rogge på jubb, och jag, vad gör jag?

Min lista över to do´s är låååång men tyvärr blir den bara längre. Nu måste jag INNAN jag kan börja med den ursprungliga listan ta itu med det som blivit MER av då jag varit hemma och slappat i en vecka, allt det som jag lämnat åt sidan då jag HAR så mycket tid.

Och nu börjar jag få härlig måndagspanik över att inte hinna med allt jag vill tills jag börjar jobba igen nästa vecka.

Ett axplock från listan:

- Putsa den fina mässingskronan som jag 1998 hittade på Escudellers Blancs (varpå David, som jag bodde hos, förbjöd mig att gå ut på tisdagar som var dagen då man fick ställa ut möbler och bråte. Och här MÅSTE jag berätta historien om min madrass men den får få ett eget kapitel, se längre upp så småningom).

- Åka och tvätta bilen både utvändigt och invändigt - fa fastic (åhhhh det ligger så skönt i munnen, det katalanska Fa fastic - Äcklar mig/äcklar i allmänhet). Hur många gånger har Junia kräkts i baksätet utan att vi skrubbat ORDENTLIGT (inte bara rogge-skrubb=pjuff pjuff pjuff BORTA!)? Och hur många fina löv har tagits in för att sedan torka, smulas sönder och gnölas in i baksätet. Det är jag som har kärkort, det är jag som kör, rogge o junia sitter därbak. Framsätet är rent och fint och inget skräp, inga vattenflaskor, inga snorpapper, kräktrasor, trasiga leksaker, sönderlästa barnböcker. Guess where they are?

Wanna go for a ride???

Mer to do´s? Ja jag bor ju inte i Sverige så vi har ju tack och lov ingen renoveringstrend att slava under, så vårt ungerska kök förblir ett ungerskt kök och det är helt ok, har nu förstått (efter att ha läst ett nummer av Mama) att vi går under shabby chic eller vad det nu kallades, känns ju bra.

Men vi kunde väl för fan se till att få bort de underliga lamporna från väggarna i hallen???!! Underliga båtlampor, lampetter, frostat glas med ingraverade vinrankor etc. Det var ju en va de STORA planerna jag hade för denna semester, har till och med fixat handyman att komma och hjälpa mig med elektriciteten.

I eftermiddag river jag helt sonika ner dem, så MÅSTE vi fixa nya för annars ser vi inget.

Men vänta!!!

Var det fler som gifte sig??? Eller varför är de annars så glada?

Mer från The Wedding 2

Vi, våra två vittnen (vi övergav ju vår ursprungliga idé om att eliminera vittnena så då kan de lika bra få figurera på bild..) samt Junia med en uppdaterad Libro de Familia (världens mest omoderna och omöjligaste påfund, en bok som inte tjänar NÅGOT syfte och som man bara tappar bort men som är LIVSVIKTIG att ha, ni fattar?).

Mer från The Wedding...

Lite fler foton kom med posten, här gifte vi oss men det ser mer ut som att vi ska få spö med rottingen...

Cómo quieres que te Quiera? - Rosario Flores

Fredagsmys - nu nästan ett måste, eller hur?

Lilla spöket Laban - Spökdags

Igår var det förhandsvisning på nya Laban-avsnitt i Malmö och hela familjen (ja feller åtminstone riktigt stora delar av min stora tjocka Taikon-family) var på plats, det är ju bror David som är med och ritar!

Vi vill SE!!! NU!!!

Så julklappen till Junia är väl rätt gjuten, eller hur?!

Bajs, skit, caca - you name it!

Men ärligt, det blir lite tjatigt efter ett tag, alla bloggar och skriver om bajs och toalettbesök just nu.

Vad jag vet har vi inte ngt som heter Vinter-kräksjukan här i Spanien, och även om vi hade haft så tror jag inte att spanjorer/katalaner hade varit lika generösa som de väldigt reserverade och blyga svenskarna med att prata om deras olika äventyr innan, på väg till och inne på toaletten. Katalanerna har annars väldigt mycket på G med sina magar jämt, och jo visst, vi har en hel del skit-virus som går.

Jag har Rogge hemma lite tidigare i kväll, han hade migrän, oexotiskt så det förslår. Jag städade snabbt toan åt honom om i fall att han skulle behöva kräkas (han gör det ibland när det är riktigt illa, och idag var det riktigt illa...), hällde lite luktegott-Ajax både i och runtom och snabbsvabbade golvet. Det är en sak att kräkas för att man måste, det är något helt annat när det går över till att man kräker för att man inhalerat toa.

Jaha, se, så föll även jag i "blogga-om-vårt-eländiga-tillstånd"-fällan. Det var ju skit också. (Så jag får till det!)

Sverige // Spanien

Nu tjatar jag om Zlatan men det börjar bli roligt det här. I flera år har jag suttit här och pratat om Zlatans storhet, något som ingen tagit på allvar dels för att de inte följer annat än spanska ligan här (och Champions, självklart) och därför inte har koll, dels för att jag är kvinna och alltså inte har något att komma med i fotbollssammanhang (om jag skulle utbrista: Amen det där var väl ändå off side eller dylikt så vänder sig folk till Rogge med ett leende "Nämen hon är ju riktigt insatt!!").

Men nu är det EM-kval och plötsligt är de LIVRÄDDA för Zlatan. Reportage efter reportage görs om denne Ibrahimovic som är DYRKAD i sin hemstad Malmö och som, om han själv bara hade velat, hade kunnat vara världens bäste anfallsspelare. Haha, bättre förekomma än att förekomma som jag brukar säga, och DET hade jag gärna velat ha en schysst, idiomatisk men lika fyndig som originalet, översättning på (Monica?)!

Kyrkan ger frid

Vi går förbi gamla kyrkan varje dag på väg från dagis. Tidigare har Junia mest uppmärksammat den om den slog några slag, då var det Labolina som var i farten. Men häromdagen var det helt plötsligt en massa frågor om huruvida det var ett slott och om det fanns spöken där (Labolina räknas inte in i kategori "spöke", spöken är Junia nämligen rädd för, och hon är INTE rädd för Labolina). Jag försökte förklara att "Nej, det är inget slott, det är en kyrka, därinne kan man...öh...man kan...", ja vad fan ska jag säga om detta? Jag ville inte gärna ge mig in på en utläggning om kyrkan och kyrkans makt, katolisism vs protestantism, inkvisition, falskhet, hyckleri etc.

Så jag förkortade ner min svarsversion till: "Ja alltså man kan få lugn och ro där inne" (och lade till lite för mig själv; om man är troende det vill säga, och troende på "rätt" sak, i "rätt" land, "rätt" tid...annars kan man, om det vill sig illa, gå riktigt illa!).

Idag när vi gick förbi ropade Junia: "Mamma, kolla kolla, där får man lugn och ro!!!!".

Tryggt att veta att det inte bor så många svenskar i Vilassar, de hade lätt kunnat få en felaktig bild av mitt förhållande till kyrkan.

Grattis María Amelia!

En 95-årig dam från A Coruña, María Amelia, har i dag korats till vinnare i kategorin Årets bästa spanska blogg, kan man läsa i tidningen ADN. María Amelia fick en blogg i present av sitt barnbarn efter att ha tjatat om att hon också ville ha tillgång till internet och hon har visat att internet inte bara är till för de yngre moderna generationerna. Det var en ren fröjd att se henne i ett reportage de gjorde på tv, hon satt emellanåt med näsan inne i datorn för att kunna se, gamla kraken!

Baba, du ska inte med dina dryga 80 haka på? På så vis skulle du ju kunna vara närmare Junia och hon skulle kanske kunna starta en egen blogg och vinna kategorin Årets MishMash Svensk/Katalansk blogger!!

Seems so long ago, nancy

Mysterium löses med hjälp av internet

I flera år var jag helt besatt av att förstå sången "Seems So Long Ago, Nancy" med Leonard Cohen. Jag frågade alla som verkade ha ngt att säga, jag bad om hjälp med om översättning av dubbla budskap, hjälp att höra det jag missade - ingen ledde mig närmare gåtan.

Så idag, förkyld och eländig, slösurfar jag på intrenet, på youtube, jag letar efter något och jag vet inte riktigt vad, jag vill ha svar på ngt eller hitta ngt som väcker mig till liv. Och så söker jag på denna sång och ser att det jag saknade för 20 år sedan nu är verklighet: internet, med alla dessa människor som gör att man förstår att man inte är ett dugg originell, alla mina tankar har tänkts av ngn annan, man har trampat i samma banor, vissa har kommit längre, andra har som jag kört fast. Nu har jag inte bara svaret på gåtan, jag har även fått se ett foto på Nancy. Om det nu är sant. Känns sorgligt och underligt och lite overkligt, vi känner ju varandra sedan länge, Nancy och jag, och hon har upptagit mina tankar så många gånger.

Vad har jag mer för gamla olösta mysterier jag nu äntligen kan få svaret på?

Danskjävlar!

Vart jag tog vägen?

Jamen det var ju just det, Undantaget av den där dansken Cristian Jungersen.

Kolla kolla

Gammal dedikation samt ny. Lasse och jag, va.

Ibland tycker jag synd om turister som går omkring i Barcelona och känner den ljumma medelhavsluften fylla deras sinnen och så kommer jag med bilstereon på högsta och så är Lasse där mitt i allt..hallå?! Hon förstör ju för fan semestern! Säg åt henne någon! Ha lite hyfs och sätt på flamenco, det är ju så väldigt intimt förknippat med katalansk kultur.

Sjukt nice

Nu fick jag (nåja, vi, rogge står med på "till") paket IGEN!!

Stort och grönt och bulligt och nice, och det första jag ser när jag öppnar det är de välkända Marabou Mintkrokantfärgerna grönt, gult och rött..

Inte nog med det, här finns ngt för var smak, senaste Lasse Winnerbäck-skivan MED DEDIKATION!! She did it again, den där Helen..helt fantastiskt. Lasse och jag är ju typ supertighta nu, två skivor med dedikation (jo Lasse, du får gääärna komma förbi på en drink på terrassen eller två om du, mot all förmodan, skulle ta dig längre söderut än till Linköping) till Vicke i Barcelona (fast Barcelona trillat av på denna då jag skrapar vuxenpoäng och flyttat till lugn och stillsam by..).

Och så en fin giraff till Junia som egentligen skulle vara en t-shirt med Turning Torso, ja så kan det bli i denna förvirringens tid.

Vad mer vad mer, joru, inte fy skam att få skickat till sig: Möllebladet - programtidning för Skanör-Falsterbo Idrottsförening, full av idel gamla kändisar, tjohooo!

Och sist men inte mist, senaste best-sellern i svea, snabba cash, man vill ju hänga med i turerna kring Stureplan. Jasså inte..nehe, jo men JAG vill nog det. Kox, latinos och krim, och självklart lite juggefasoner, jammy! Om den slår den jag läser nu, Undantaget av Christian Jungersen, ja det vete fan. Fängslande och spännande från sida ett.

Men alltså, vilken fantastisk dag, paket igen, det ni!

Tack Sötaste sööötaste Helen, som vet att Catalunya stavas just så!

Klagade precis till Rogge att jag har andningsproblem och att det måste vara bebin som ligger och trycker, men det KAN också vara ett 200 grams choklad (minus en rad som ligger kvar och skämms i påsen), vem vet. Han var ädel nog att inte nämna det.

Vad göra när man har så satans tråkigt?

Jo, man kan ju alltid måla om badrummet. Och sätta lite färg på en tradig bebis..

Zlatan x 2

Guldbollen 2005 och Guldbollen 2007. Mmmmmmmmmmmmmmmmm.

Påminner mig om VM 2002 i matchen Sverige mot Senegal. Vi stod i en irländsk bar på calle Ferran, tror matchen börjat runt 8 eller så (på morgonen) och det var väl mest svenskar i baren men även en del engelska och irländska fotbollsentusiaster.

När Zlatan ÄNTLIGEN i 76 minuten får komma in på plan skriker alla svenskar som galningar, det brölas och ölas och skålas och skriks och mitt i detta hör jag en förbryllad överklassengelsk accent som försynt frågar: But who is this Zlaaatan???

Ja du, vad svarade man väl på det om inte: One of the best!

Stort tack - Gran Gracias

Till alla som varit med och firat oss precis sådär lagom som vi ville!

När som fjärran, härifrån såväl som därifrån - det kunde inte bli bättre! Tack!


A todos que nos han celebrado así de "lagom" (en wikipedia descrito como: Lagom es una palabra sueca, que no tiene traducción directa al español. Su significado es relativo a: "termino medio", "suficiente", "moderado", "promedio" , "equilibrado", "justo medio". La palabra proviene de "lag" (ley) y el antiguo sufijo dativo "-om", con el sentido "según la ley".
Es una actitud o forma de vida equilibrada que evita los excesos, "sólo la cantidad y tamaño correcto, nunca demasiado ni poco", una forma de vivir la vida simple.
El lujo, la ostentación, ser el mejor o el primero, tener lo más grande, son extremos que no van con el Lagom sueco.) tal como queríamos!


Mejor imposible! Gracias!

Och dag 3

hälsade vi på en massa galna får som bor i närheten av Selma & Co, byggde båt av gamla pinnar, låg på takterrassen och lät bebisen få lite eftermiddagssol (den 11 november) och ja, livet är bara skönt och jag är ledig och ska nu gå och lägga mig för en förmiddagssiesta. Bebisen har fått som vana att vid läggdags kila in sina små fingrar mellan mina revben (jo, den gör det, ifrågasätt inte logiken, ifrågasätt inte mig, ifrågasätt inte något av allt som sker, vissa saker bara ÄR) vilket gör fruktansvärt ont och gör att jag sover...sådär.

Men efter en skön tupplur i solen på playan

..var vi människor igen och blev bjudna på underbar lunch (jo men jag har sett i andra bloggar att man ska uttrycka sig så nu för tiden, det är mycket FANTASTISKT och UNDERBART i Sverige, och jag vill ju inte vara sämre! Jag menar, man måste ju VISA att man har ett UNDERBART liv, eller hur?!).

Vi åkte till en liten by med Maria och Dome och Selma där de hade bokat bord på en restaurand där maten var urgod men det som vi alla nog mest kommer att minnas var deras efterrätt, jag skall göra ett försök att återge receptet (rätta mig om jag har fel Maria!):

Gammalt bröd (typ baguette) skärs i 2 cm skivor. Det skall vara hårt då det läggs i mjölk, och där skall det ligga i 24 timmar. Sedan skall det friteras i rikligt med frityrolja (jag brukar inte äta friterat men detta är ngt utäver det vanliga, jag lovar) så att ytan blir knaprig men det inne i fortfarande mjukt. Pensla på med karameliserat socker (almibár?) och strö lite kanel över, serverades med marängglass/sorbé. PJOH!!! Vad gott!!

Dagen efter

Så var vi riktigt dagen efter för Junia somnade lugnt och nöjd efter dagens olika strapaster för att vakna 2 timmar senare och ställa till ett helsike SÄLLAN skådat!! Jag har ALDRIG hört henne gallskrika så. Hon hade ont i magen men VÄGRADE gå på toaletten, och ja, allt vi gjorde var fel, allt vi sade var fel och jag har inte varit så nära en cigg på länge.

Hon skrek så att man till slut hörde grannarna komma ut i korridoren (pero pero qué pasa???!!!) och det var inte förrän jag till slut fick fullständigt nog och väste mellan tänderna då jag hörde någon som kom i korridoren att: "hör du, nu kommer polisen för att hämta dig!!!!!" (Jag vet, fel fel fel, jag är en vidrig förälder..) som hon blev spak, tyst, kröp upp i sängen och somnade. Som om inget hänt. Fast så här i efterhand - hennes "loca-ansikte" innan hon somnade kanske gav en viss aning om vad som komma skulle, vi var bara inte tillräckligt uppmärksamma..

Och där satt vi och var så glada..

..medan vågorna dånade utanför. Kunde det blir bättre? Ett hotell på en strand 10 meter från havet (även om det var lite blandat The Shining//Funny Games-känsla att köra dit i mörkret) med underbart god mat, trevliga kypare, brasa och det bästa sällskapet man kan önska sig (alltså vi tre då). Och inte en Mariachii så lång ögat kunde nå (åjo, jag lade faktiskt märke till några som försökte smyga upp för slänten men mina lejda mördare gjorde sitt och vi fick vara i fred).

Suddiga..ja inte så konstigt..

För på rummet på vårt Hostal Empuries fann vi present från Maria, Domenec och Selma; Cava, Röd Kärlekschokladask samt mina storfavoriter Neublas (Hmm..heter det så? Wafer sticks?) med Xijonaturrón-fyllning!

GUAPOS!! Tusen tack!!

Medan vi befann oss på betryggande avstånd!

Suddiga men till synes glada!

Så resten är ett fotomontage - how it could have been

Och ute på gatan så var de plötsligt bara där...

Jag vände i dörren, det blir ingen vigsel.

Down bitch...

Rogge knäpper mina skor.

Dagen började lugnt...

..även om jag blev helstressad av ett telefonsamtal från någon som bara ville konfirmera att vi var hemma...

Fast det var urvackra höstblommor från Emily och Alfredo som kom med bud.

Tack söta ni!

Morfar Sture och avi Joan tränar

Vi vill ju inte att dansstegen ska bli fel imorgon, så idag har alla legat i hårdträning..

A nice proposal to a...nice girl...

Love is in the air!!!

En av mina bästa väninnor Stephanie (Plasma Fatal) befann sig i Venedig med sin pojkvän den 24 oktober. De hittade en mysig kvarterskrog där de avnjöt stekta sardiner. På vägen hem fick Stefka problem med sardinrapar av kategori riktigt horribla och det gav inte med sig.

Väl hemma på hotellrummet fortsatte plågan och då hennes pojkvän inte förstod situationens allvar utan via allmänna buffande försökte få med henne på noterna sade hon varnande: Sluta eller så släpper jag en sardinrap upp i fejan på dig! Gör du det, svarade han lugnt, vem vet; antingen kanske jag lämnar dig på studs eller så är det väl vi för resten av livet...

Efter en del bök och stök rapade Stephanie (hehe) honom rakt upp i fejan. Han slängde sig bakåt, kräkande, ulkande..och upp kommer han med..TA TAA (eller Cha chaaannn!! som Junia hade sagt) - en ring!! So I guess that means forever, or what??

Big BIG congrat to both of you! I am soooo happy!! We are so happy!

(and why do I think of the I scream for Ice cream-sceene now?! I´m happy, you´re happy, we´re all happy and happy happy, can it be that??)

Före

Efter

Rosa ber om ordet

Fick mail från Rosa, hon ville gärna på ngt sätt gästblogga för att på så sätt uttrycka sin tacksamhet och glädje över de som kommenterat hennes begynnande bättre tillstånd, och vem vore väl jag att neka henne det?



Hennes egna ord :



"Gràcies per la vostra proximitat, això em dona forces per superar la propera fase de la teràpia i compartir amb totes vosaltres aquest fantàstic pastís que la Viktoria ha fet per cel·lebrar la bona marcha de la meva salut."

Översättning, behövs det? Typ: Tack tack ni som brytt er vilket gett mig mer styrka att även komma över nästa fas i terapin och tillsammans med er alla äta den goooda tårtan som Vikktoria bakat för att fira att min hälsa är på uppåtgående (ja ja, jag har faktiskt ALDRIG tänkt tanken att bli översättare, tycker det är vidrigt svårt.).

INTI ILLIMANI e Isabel Parra- El amor

Brrrrrrrr (text se nedan)

El amor - (Violeta Parra - Luis Advis)

Mas, van pasando los años
las cosas son muy distintaslo
que fue vino hoy es tinta
lo que fue piel hoy es pañolo
que fue cierto hoy engaño.
Todo es penuria y quebranto
de las leyes yo me espantolo
paso muy confundida
y es grande torpeza mía
buscar alivio en mi canto.

Los tiempos se van volando
y van cambiando las cosas.
Crecí en el trigo melosa
la siembra fue castigando
fue la cosecha mermando
la esperanza quedó trunca.
La gente no sabe nunca
lo que mañana la espera...
lo que mañana la espera
la gente no sabe nunca.

Entré al clavel del amor.
Cegada por sus colores
me ataron los resplandores
de tan preferida flor.
Ufano de mi pasión
dejó sangrando una herida
que lloro muy conmovida
en el huerto del olvido.
Clavel no ha correspondido.
¡Qué lágrimas tan perdidas!

La vida me da recelo
me espanta la indiferencia
la mano de la inclemencia
me ha echado este nudo ciego.

La fuerza me ha consumido
y me ha atormentado el alma
pa'mí lo que llaman calma
es vocablo sin sentido.

El sol reseca el barbecho
lo deja como la espina
me clava con negra inquina
si piso este duro lecho.

Camino por un momento
las calles a la sin rumbo
veo que estoy en el mundo
sin más que el alma en el cuerpo.

Miserias y alevosías
anudan mis pensamientos
entre las aguas y el viento
me pierdo en la lejanía.

No lloro yo por llorar
sino por hallar sosiego.
Mi llorar es como un ruego
que nadie quiere escuchar.