Gayflirta...?

Aftonbladet har en artikel om gayflirtande, tips på hur man som tjej kan ragga upp en annan tjej.

Jag undrar, seriöst, om författaren:

A) Vill vara ensam på marknaden och därför ger helt usla tips

B) Aldrig fått till det

C) Okänt (här kan du få fylla i vad du tror)

Första tipset är att man ska ha en jeekla massa tålamod, man spanar in någon, man spanar in denna bågon vid ett annat tillfälle, man närmar sig hennes vänner, kollar upp hennes intressen via ngn gaysite (pelargoner? Kunde hon inte kommit på ngt bättre elelr var det tänkt att vara roligt? Eller tar jag åt mig eftersom jag HAR en eländig pelargonsamling med afrikanska larver i som jag kämpar med??!). Suck. Vi som är suckers på action och snabba affärer har ju dött vid det här laget.

Annars ska man, enligt författaren, klassiskt raggarlikt bjuda på en drink (om någon bjuder mig på en drink utan att jag känner personen så kan den faktiskt likabra fråga: Ska vi gå hem och dra över varandra?)

Eller (jo det blir bara värre) fråga om bruden i fråga vill följa med hem och lyssna på ens Eva Dahlgren-samling (som man självklart har eftersom man ju är GAY!!!). Du-u-u-uuu jag vill att vi tror på varann..ahhhhaahhaaahhhaaa.... (året var 2002 och platsen för mötet var KOI i Malmö, vi kom inte på hur låten med Eva Dahlgren & Uno Svenningsson gick, kvällen var sen och DÅ, när vi håller på att bli knäppa av att inte hitta melodin, så kommer ett gäng brudar in varpå en av oss utbrister: Jamen kolla, DE är flator, DE kan garanterat den. Och jo då, efter lite uppfriskning och check via mobiler med sovande flator så satt den där).

För de som orkar läsa artikeln till slutet kan man få en del klyschig (och politiskt inkorrekt info): kvinnor är finkänsliga och gillar inte att ngn rumlar fram o tar dem på rumpan och vi vill gärna få komplimanger..Vad då inte ta oss på rumpan? Hellre en brud som tar mig i häcken än en som frågar om min pelargonsamling. Hellre en back i hallen än ett jack i ballen, eller var det tvärtom?

Året var...2007

Kollade runt lite på jobbannonser (näää, inte skulle väl jag söka efter annat jobb, detta är i rent studiesyfte, som alltid antropologen i mig som letar efter nya kulturella upplevelser och kickar) och HÄPNADE då jag såg följande:

We're looking for a midget for this saturday night. We are a new company and this will be for our launch party. We'll need you to be there, party, chat and mingle with people and promote our company. If you're interested please send me a pic of yourself and what you would like to be paid for these few hours work saturday night. Thanks so much
Id#: B6299456 [?] Envía un email al anunciante:
suitelife.es@hotmail.com

När jag jobbade på Moog lärde jag känna en kille som väl var en tvärhand hög och jag kommer aldrig glömma när han berättade att han jobbade som Chucky i spökhuset på Barcelonas tivoli uppe i Tibidabo. No comments.

Lisa Wixell - av intresse för alla Barcelona-bor (eller besökare)

Här satt jag precis och tänkte att jag MÅSTE ringa till Lisa för VART har hon & familj tagit VÄGEN och så SMACK rakt upp i fejan fick jag en inbjudan till the big opening av hennes boutique! Och då föll ju allt på plats! Tänk vad vissa hinner med, skulle jag öppna en affär hade bara tanken ATT öppna tagit ett år eller två, och att sedan få igång verksamheten, ja du, pensionsvarning innan dess. Men, TUR att inte alla är som jag.

C/Flassaders 27-29 i Borne (löper mellan princesa och passeig del born, next to calle rec)

Stanna hemma

Så har det då ännu en gång bekräftats: Sverige är bäst.

Denna gång är det barnsäkerheten som står i centrum och ja, vad kan man annat säga än att Sverige är fantastiskt?

Själv är jag en slarver till mor som utsätter mitt barn (och kommande) för det ruskigt osäkra Spanien, som hamnat i princip längst ner på listan. Att det skulle kvävas fler barn i Spanien, ja det är ju väldigt tragiskt och jag vet verkligen inte varför det skulle vara så (Paella-kvävningsdöd? Flamencoflås? Matadorkrupp? Låter det bekant?) och att barn förgiftas förvånar mig inte alls efter att ha sett Junia hantera diverse flasklock sedan ringa ålder (även de s.k. barnsäkra) men att det drunknar fler här, ja det kanske har sin naturliga förklaring (ja för er som inte ser logiken så kan jag ge en hint: sol och xxx....). Att det dör fler barn i trafiken i ett land med brutalt mycket mer trafik är väl också lika tragiskt som logiskt, och har mig veterligen lite att göra med barnstolarna. Att sedan självaste blivande kungaparet stauterar dåligt exempel och åker omkring med sina små nyfödda i famnen och vinkar till folket, ja det kanske någon hade kunnat slå ett slag för, kanske kunde de få skickat till sig lite information.

Men, jag tycker det är bra att denna rapport kommit nu, precis efter det dråpliga mötet Sverige // Spanien i lördags..nu kan vi gå med huvudet högt igen! Tack! Tack.

The other side of Burka

Igår såg jag något av det värsta jag har sett på länge. Man trodde man sett det mesta, att man var härdad, men detta tog fan priset för ett tag framöver.

Dokumentären "The Other Side of Burka" (Az Pase Borghe) av Mehrdad Oskouei handlar om ett folk boende på ön Qeshm, Iran. Kvinnorna bär en sorts mask över ansiktet som gör att de ser ut som någon iransk version av Dr Hannibal Lecter, och det är rakt av fördjäkla beklämmande att se. Jag kan inte släppa bilden. Vill ni ha en dyster kväll kan ni alltid kolla på den, härligt munter.

Man ser det man vill se, eller?

Nu börjar jag ju undra, läste i Aftonbladet om Aktuellts nya utseende och läste fel så till den milda grad;

Aktuellt får nytt utseende
Färre nyheter – mer fördjupning (min länkgrejsa funkar fortfarande inte, så jag länkar: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1286189.ab)

fick jag till:

Aktuellt får nytt utseende
Färre nyheter – mer urringning

Har bott för länge i Spain, tits and arses my dear, tits and arses.

Falete - SOS (Ratones Colorados)

Vem ville gråta mer? Hjälp på traven? Bara man slipper se knasten som sitter mitt emot Falete, gjiiii, jag tål honom inte!!

Billigt att vara hacker i Sverige

180 000 i skadestånd blev domen till den 19-åring (min länkare funkar inte så här är adressen: http://www.aftonbladet.se/uppsala/article1281782.ab) som hackat sevrar på ett antal svenska universitet och högskolor. Han kom ju rätt lindrigt undan om man jämför med kvinnan som delat ett 20-tal filer på Kaaza (http://www.metro.se/se/article/2007/10/05/07/4957-48/index.xml) och för det blev dömd att betala 1,4 miljoner SEK...

Fönstertvätt - förlossning

Om ingen kommer hit och hjälper mig med min fönstertvätt typ NU så kommer bebisen garanterat att bli en 2007:a och inte en 2008:a och The Office kommer ännu en gång undra vad det är för underliga lagar vi kvinnor följer som inte är deras då de ännu en gång tvingas inse att de 9 månader de hade på sig att finna en ersättare inte har utnyttjats som de borde och de fortfarande inte har fått igenom alla "approvals" som de måste ha till innan de ens får börja tänka på vem som skall ta över mitt jobb. And here we go again.

Nej men allvarligt, shit vilka sammandragningar man får av dessa svepande fönsterputsarrörelser. Men snyggt blir det, nu ser det ut som att man kan vandra rakt ut på terrassen (grannarna där vi bodde innan hade alltid skinande rena fönster, en sådan där härlig familj där mormor eller farmor kom varje morgon och tog över skiten, nåväl, de hade löst problemet att ngn skulle gå rakt in i rutan genom att sätta upp stora röda rundningar på alla fönstrena. Praktiskt. Snyggt? Nej.).

Städning och tid

Varför går städning och mycket tid inte ihop? Varför hinner man mer när man ingen tid har än när man har massor av tid?

Jag har varit ledig att göra allt det där som jag har velat göra i över ett år (sedan vi flyttade in i denna lägenheten i oktober 2006), Junia är på dagis, Rogge på jubb, och jag, vad gör jag?

Min lista över to do´s är låååång men tyvärr blir den bara längre. Nu måste jag INNAN jag kan börja med den ursprungliga listan ta itu med det som blivit MER av då jag varit hemma och slappat i en vecka, allt det som jag lämnat åt sidan då jag HAR så mycket tid.

Och nu börjar jag få härlig måndagspanik över att inte hinna med allt jag vill tills jag börjar jobba igen nästa vecka.

Ett axplock från listan:

- Putsa den fina mässingskronan som jag 1998 hittade på Escudellers Blancs (varpå David, som jag bodde hos, förbjöd mig att gå ut på tisdagar som var dagen då man fick ställa ut möbler och bråte. Och här MÅSTE jag berätta historien om min madrass men den får få ett eget kapitel, se längre upp så småningom).

- Åka och tvätta bilen både utvändigt och invändigt - fa fastic (åhhhh det ligger så skönt i munnen, det katalanska Fa fastic - Äcklar mig/äcklar i allmänhet). Hur många gånger har Junia kräkts i baksätet utan att vi skrubbat ORDENTLIGT (inte bara rogge-skrubb=pjuff pjuff pjuff BORTA!)? Och hur många fina löv har tagits in för att sedan torka, smulas sönder och gnölas in i baksätet. Det är jag som har kärkort, det är jag som kör, rogge o junia sitter därbak. Framsätet är rent och fint och inget skräp, inga vattenflaskor, inga snorpapper, kräktrasor, trasiga leksaker, sönderlästa barnböcker. Guess where they are?

Wanna go for a ride???

Mer to do´s? Ja jag bor ju inte i Sverige så vi har ju tack och lov ingen renoveringstrend att slava under, så vårt ungerska kök förblir ett ungerskt kök och det är helt ok, har nu förstått (efter att ha läst ett nummer av Mama) att vi går under shabby chic eller vad det nu kallades, känns ju bra.

Men vi kunde väl för fan se till att få bort de underliga lamporna från väggarna i hallen???!! Underliga båtlampor, lampetter, frostat glas med ingraverade vinrankor etc. Det var ju en va de STORA planerna jag hade för denna semester, har till och med fixat handyman att komma och hjälpa mig med elektriciteten.

I eftermiddag river jag helt sonika ner dem, så MÅSTE vi fixa nya för annars ser vi inget.

Men vänta!!!

Var det fler som gifte sig??? Eller varför är de annars så glada?

Mer från The Wedding 2

Vi, våra två vittnen (vi övergav ju vår ursprungliga idé om att eliminera vittnena så då kan de lika bra få figurera på bild..) samt Junia med en uppdaterad Libro de Familia (världens mest omoderna och omöjligaste påfund, en bok som inte tjänar NÅGOT syfte och som man bara tappar bort men som är LIVSVIKTIG att ha, ni fattar?).

Mer från The Wedding...

Lite fler foton kom med posten, här gifte vi oss men det ser mer ut som att vi ska få spö med rottingen...

Cómo quieres que te Quiera? - Rosario Flores

Fredagsmys - nu nästan ett måste, eller hur?

Lilla spöket Laban - Spökdags

Igår var det förhandsvisning på nya Laban-avsnitt i Malmö och hela familjen (ja feller åtminstone riktigt stora delar av min stora tjocka Taikon-family) var på plats, det är ju bror David som är med och ritar!

Vi vill SE!!! NU!!!

Så julklappen till Junia är väl rätt gjuten, eller hur?!

Bajs, skit, caca - you name it!

Men ärligt, det blir lite tjatigt efter ett tag, alla bloggar och skriver om bajs och toalettbesök just nu.

Vad jag vet har vi inte ngt som heter Vinter-kräksjukan här i Spanien, och även om vi hade haft så tror jag inte att spanjorer/katalaner hade varit lika generösa som de väldigt reserverade och blyga svenskarna med att prata om deras olika äventyr innan, på väg till och inne på toaletten. Katalanerna har annars väldigt mycket på G med sina magar jämt, och jo visst, vi har en hel del skit-virus som går.

Jag har Rogge hemma lite tidigare i kväll, han hade migrän, oexotiskt så det förslår. Jag städade snabbt toan åt honom om i fall att han skulle behöva kräkas (han gör det ibland när det är riktigt illa, och idag var det riktigt illa...), hällde lite luktegott-Ajax både i och runtom och snabbsvabbade golvet. Det är en sak att kräkas för att man måste, det är något helt annat när det går över till att man kräker för att man inhalerat toa.

Jaha, se, så föll även jag i "blogga-om-vårt-eländiga-tillstånd"-fällan. Det var ju skit också. (Så jag får till det!)

Sverige // Spanien

Nu tjatar jag om Zlatan men det börjar bli roligt det här. I flera år har jag suttit här och pratat om Zlatans storhet, något som ingen tagit på allvar dels för att de inte följer annat än spanska ligan här (och Champions, självklart) och därför inte har koll, dels för att jag är kvinna och alltså inte har något att komma med i fotbollssammanhang (om jag skulle utbrista: Amen det där var väl ändå off side eller dylikt så vänder sig folk till Rogge med ett leende "Nämen hon är ju riktigt insatt!!").

Men nu är det EM-kval och plötsligt är de LIVRÄDDA för Zlatan. Reportage efter reportage görs om denne Ibrahimovic som är DYRKAD i sin hemstad Malmö och som, om han själv bara hade velat, hade kunnat vara världens bäste anfallsspelare. Haha, bättre förekomma än att förekomma som jag brukar säga, och DET hade jag gärna velat ha en schysst, idiomatisk men lika fyndig som originalet, översättning på (Monica?)!

Kyrkan ger frid

Vi går förbi gamla kyrkan varje dag på väg från dagis. Tidigare har Junia mest uppmärksammat den om den slog några slag, då var det Labolina som var i farten. Men häromdagen var det helt plötsligt en massa frågor om huruvida det var ett slott och om det fanns spöken där (Labolina räknas inte in i kategori "spöke", spöken är Junia nämligen rädd för, och hon är INTE rädd för Labolina). Jag försökte förklara att "Nej, det är inget slott, det är en kyrka, därinne kan man...öh...man kan...", ja vad fan ska jag säga om detta? Jag ville inte gärna ge mig in på en utläggning om kyrkan och kyrkans makt, katolisism vs protestantism, inkvisition, falskhet, hyckleri etc.

Så jag förkortade ner min svarsversion till: "Ja alltså man kan få lugn och ro där inne" (och lade till lite för mig själv; om man är troende det vill säga, och troende på "rätt" sak, i "rätt" land, "rätt" tid...annars kan man, om det vill sig illa, gå riktigt illa!).

Idag när vi gick förbi ropade Junia: "Mamma, kolla kolla, där får man lugn och ro!!!!".

Tryggt att veta att det inte bor så många svenskar i Vilassar, de hade lätt kunnat få en felaktig bild av mitt förhållande till kyrkan.

Grattis María Amelia!

En 95-årig dam från A Coruña, María Amelia, har i dag korats till vinnare i kategorin Årets bästa spanska blogg, kan man läsa i tidningen ADN. María Amelia fick en blogg i present av sitt barnbarn efter att ha tjatat om att hon också ville ha tillgång till internet och hon har visat att internet inte bara är till för de yngre moderna generationerna. Det var en ren fröjd att se henne i ett reportage de gjorde på tv, hon satt emellanåt med näsan inne i datorn för att kunna se, gamla kraken!

Baba, du ska inte med dina dryga 80 haka på? På så vis skulle du ju kunna vara närmare Junia och hon skulle kanske kunna starta en egen blogg och vinna kategorin Årets MishMash Svensk/Katalansk blogger!!

Seems so long ago, nancy

Mysterium löses med hjälp av internet

I flera år var jag helt besatt av att förstå sången "Seems So Long Ago, Nancy" med Leonard Cohen. Jag frågade alla som verkade ha ngt att säga, jag bad om hjälp med om översättning av dubbla budskap, hjälp att höra det jag missade - ingen ledde mig närmare gåtan.

Så idag, förkyld och eländig, slösurfar jag på intrenet, på youtube, jag letar efter något och jag vet inte riktigt vad, jag vill ha svar på ngt eller hitta ngt som väcker mig till liv. Och så söker jag på denna sång och ser att det jag saknade för 20 år sedan nu är verklighet: internet, med alla dessa människor som gör att man förstår att man inte är ett dugg originell, alla mina tankar har tänkts av ngn annan, man har trampat i samma banor, vissa har kommit längre, andra har som jag kört fast. Nu har jag inte bara svaret på gåtan, jag har även fått se ett foto på Nancy. Om det nu är sant. Känns sorgligt och underligt och lite overkligt, vi känner ju varandra sedan länge, Nancy och jag, och hon har upptagit mina tankar så många gånger.

Vad har jag mer för gamla olösta mysterier jag nu äntligen kan få svaret på?

Danskjävlar!

Vart jag tog vägen?

Jamen det var ju just det, Undantaget av den där dansken Cristian Jungersen.

Kolla kolla

Gammal dedikation samt ny. Lasse och jag, va.

Ibland tycker jag synd om turister som går omkring i Barcelona och känner den ljumma medelhavsluften fylla deras sinnen och så kommer jag med bilstereon på högsta och så är Lasse där mitt i allt..hallå?! Hon förstör ju för fan semestern! Säg åt henne någon! Ha lite hyfs och sätt på flamenco, det är ju så väldigt intimt förknippat med katalansk kultur.

Sjukt nice

Nu fick jag (nåja, vi, rogge står med på "till") paket IGEN!!

Stort och grönt och bulligt och nice, och det första jag ser när jag öppnar det är de välkända Marabou Mintkrokantfärgerna grönt, gult och rött..

Inte nog med det, här finns ngt för var smak, senaste Lasse Winnerbäck-skivan MED DEDIKATION!! She did it again, den där Helen..helt fantastiskt. Lasse och jag är ju typ supertighta nu, två skivor med dedikation (jo Lasse, du får gääärna komma förbi på en drink på terrassen eller två om du, mot all förmodan, skulle ta dig längre söderut än till Linköping) till Vicke i Barcelona (fast Barcelona trillat av på denna då jag skrapar vuxenpoäng och flyttat till lugn och stillsam by..).

Och så en fin giraff till Junia som egentligen skulle vara en t-shirt med Turning Torso, ja så kan det bli i denna förvirringens tid.

Vad mer vad mer, joru, inte fy skam att få skickat till sig: Möllebladet - programtidning för Skanör-Falsterbo Idrottsförening, full av idel gamla kändisar, tjohooo!

Och sist men inte mist, senaste best-sellern i svea, snabba cash, man vill ju hänga med i turerna kring Stureplan. Jasså inte..nehe, jo men JAG vill nog det. Kox, latinos och krim, och självklart lite juggefasoner, jammy! Om den slår den jag läser nu, Undantaget av Christian Jungersen, ja det vete fan. Fängslande och spännande från sida ett.

Men alltså, vilken fantastisk dag, paket igen, det ni!

Tack Sötaste sööötaste Helen, som vet att Catalunya stavas just så!

Klagade precis till Rogge att jag har andningsproblem och att det måste vara bebin som ligger och trycker, men det KAN också vara ett 200 grams choklad (minus en rad som ligger kvar och skämms i påsen), vem vet. Han var ädel nog att inte nämna det.

Vad göra när man har så satans tråkigt?

Jo, man kan ju alltid måla om badrummet. Och sätta lite färg på en tradig bebis..

Zlatan x 2

Guldbollen 2005 och Guldbollen 2007. Mmmmmmmmmmmmmmmmm.

Påminner mig om VM 2002 i matchen Sverige mot Senegal. Vi stod i en irländsk bar på calle Ferran, tror matchen börjat runt 8 eller så (på morgonen) och det var väl mest svenskar i baren men även en del engelska och irländska fotbollsentusiaster.

När Zlatan ÄNTLIGEN i 76 minuten får komma in på plan skriker alla svenskar som galningar, det brölas och ölas och skålas och skriks och mitt i detta hör jag en förbryllad överklassengelsk accent som försynt frågar: But who is this Zlaaatan???

Ja du, vad svarade man väl på det om inte: One of the best!

Stort tack - Gran Gracias

Till alla som varit med och firat oss precis sådär lagom som vi ville!

När som fjärran, härifrån såväl som därifrån - det kunde inte bli bättre! Tack!


A todos que nos han celebrado así de "lagom" (en wikipedia descrito como: Lagom es una palabra sueca, que no tiene traducción directa al español. Su significado es relativo a: "termino medio", "suficiente", "moderado", "promedio" , "equilibrado", "justo medio". La palabra proviene de "lag" (ley) y el antiguo sufijo dativo "-om", con el sentido "según la ley".
Es una actitud o forma de vida equilibrada que evita los excesos, "sólo la cantidad y tamaño correcto, nunca demasiado ni poco", una forma de vivir la vida simple.
El lujo, la ostentación, ser el mejor o el primero, tener lo más grande, son extremos que no van con el Lagom sueco.) tal como queríamos!


Mejor imposible! Gracias!

Och dag 3

hälsade vi på en massa galna får som bor i närheten av Selma & Co, byggde båt av gamla pinnar, låg på takterrassen och lät bebisen få lite eftermiddagssol (den 11 november) och ja, livet är bara skönt och jag är ledig och ska nu gå och lägga mig för en förmiddagssiesta. Bebisen har fått som vana att vid läggdags kila in sina små fingrar mellan mina revben (jo, den gör det, ifrågasätt inte logiken, ifrågasätt inte mig, ifrågasätt inte något av allt som sker, vissa saker bara ÄR) vilket gör fruktansvärt ont och gör att jag sover...sådär.

Men efter en skön tupplur i solen på playan

..var vi människor igen och blev bjudna på underbar lunch (jo men jag har sett i andra bloggar att man ska uttrycka sig så nu för tiden, det är mycket FANTASTISKT och UNDERBART i Sverige, och jag vill ju inte vara sämre! Jag menar, man måste ju VISA att man har ett UNDERBART liv, eller hur?!).

Vi åkte till en liten by med Maria och Dome och Selma där de hade bokat bord på en restaurand där maten var urgod men det som vi alla nog mest kommer att minnas var deras efterrätt, jag skall göra ett försök att återge receptet (rätta mig om jag har fel Maria!):

Gammalt bröd (typ baguette) skärs i 2 cm skivor. Det skall vara hårt då det läggs i mjölk, och där skall det ligga i 24 timmar. Sedan skall det friteras i rikligt med frityrolja (jag brukar inte äta friterat men detta är ngt utäver det vanliga, jag lovar) så att ytan blir knaprig men det inne i fortfarande mjukt. Pensla på med karameliserat socker (almibár?) och strö lite kanel över, serverades med marängglass/sorbé. PJOH!!! Vad gott!!

Dagen efter

Så var vi riktigt dagen efter för Junia somnade lugnt och nöjd efter dagens olika strapaster för att vakna 2 timmar senare och ställa till ett helsike SÄLLAN skådat!! Jag har ALDRIG hört henne gallskrika så. Hon hade ont i magen men VÄGRADE gå på toaletten, och ja, allt vi gjorde var fel, allt vi sade var fel och jag har inte varit så nära en cigg på länge.

Hon skrek så att man till slut hörde grannarna komma ut i korridoren (pero pero qué pasa???!!!) och det var inte förrän jag till slut fick fullständigt nog och väste mellan tänderna då jag hörde någon som kom i korridoren att: "hör du, nu kommer polisen för att hämta dig!!!!!" (Jag vet, fel fel fel, jag är en vidrig förälder..) som hon blev spak, tyst, kröp upp i sängen och somnade. Som om inget hänt. Fast så här i efterhand - hennes "loca-ansikte" innan hon somnade kanske gav en viss aning om vad som komma skulle, vi var bara inte tillräckligt uppmärksamma..

Och där satt vi och var så glada..

..medan vågorna dånade utanför. Kunde det blir bättre? Ett hotell på en strand 10 meter från havet (även om det var lite blandat The Shining//Funny Games-känsla att köra dit i mörkret) med underbart god mat, trevliga kypare, brasa och det bästa sällskapet man kan önska sig (alltså vi tre då). Och inte en Mariachii så lång ögat kunde nå (åjo, jag lade faktiskt märke till några som försökte smyga upp för slänten men mina lejda mördare gjorde sitt och vi fick vara i fred).

Suddiga..ja inte så konstigt..

För på rummet på vårt Hostal Empuries fann vi present från Maria, Domenec och Selma; Cava, Röd Kärlekschokladask samt mina storfavoriter Neublas (Hmm..heter det så? Wafer sticks?) med Xijonaturrón-fyllning!

GUAPOS!! Tusen tack!!

Medan vi befann oss på betryggande avstånd!

Suddiga men till synes glada!

Så resten är ett fotomontage - how it could have been

Och ute på gatan så var de plötsligt bara där...

Jag vände i dörren, det blir ingen vigsel.

Down bitch...

Rogge knäpper mina skor.

Dagen började lugnt...

..även om jag blev helstressad av ett telefonsamtal från någon som bara ville konfirmera att vi var hemma...

Fast det var urvackra höstblommor från Emily och Alfredo som kom med bud.

Tack söta ni!

Morfar Sture och avi Joan tränar

Vi vill ju inte att dansstegen ska bli fel imorgon, så idag har alla legat i hårdträning..

A nice proposal to a...nice girl...

Love is in the air!!!

En av mina bästa väninnor Stephanie (Plasma Fatal) befann sig i Venedig med sin pojkvän den 24 oktober. De hittade en mysig kvarterskrog där de avnjöt stekta sardiner. På vägen hem fick Stefka problem med sardinrapar av kategori riktigt horribla och det gav inte med sig.

Väl hemma på hotellrummet fortsatte plågan och då hennes pojkvän inte förstod situationens allvar utan via allmänna buffande försökte få med henne på noterna sade hon varnande: Sluta eller så släpper jag en sardinrap upp i fejan på dig! Gör du det, svarade han lugnt, vem vet; antingen kanske jag lämnar dig på studs eller så är det väl vi för resten av livet...

Efter en del bök och stök rapade Stephanie (hehe) honom rakt upp i fejan. Han slängde sig bakåt, kräkande, ulkande..och upp kommer han med..TA TAA (eller Cha chaaannn!! som Junia hade sagt) - en ring!! So I guess that means forever, or what??

Big BIG congrat to both of you! I am soooo happy!! We are so happy!

(and why do I think of the I scream for Ice cream-sceene now?! I´m happy, you´re happy, we´re all happy and happy happy, can it be that??)

Före

Efter

Rosa ber om ordet

Fick mail från Rosa, hon ville gärna på ngt sätt gästblogga för att på så sätt uttrycka sin tacksamhet och glädje över de som kommenterat hennes begynnande bättre tillstånd, och vem vore väl jag att neka henne det?



Hennes egna ord :



"Gràcies per la vostra proximitat, això em dona forces per superar la propera fase de la teràpia i compartir amb totes vosaltres aquest fantàstic pastís que la Viktoria ha fet per cel·lebrar la bona marcha de la meva salut."

Översättning, behövs det? Typ: Tack tack ni som brytt er vilket gett mig mer styrka att även komma över nästa fas i terapin och tillsammans med er alla äta den goooda tårtan som Vikktoria bakat för att fira att min hälsa är på uppåtgående (ja ja, jag har faktiskt ALDRIG tänkt tanken att bli översättare, tycker det är vidrigt svårt.).

INTI ILLIMANI e Isabel Parra- El amor

Brrrrrrrr (text se nedan)

El amor - (Violeta Parra - Luis Advis)

Mas, van pasando los años
las cosas son muy distintaslo
que fue vino hoy es tinta
lo que fue piel hoy es pañolo
que fue cierto hoy engaño.
Todo es penuria y quebranto
de las leyes yo me espantolo
paso muy confundida
y es grande torpeza mía
buscar alivio en mi canto.

Los tiempos se van volando
y van cambiando las cosas.
Crecí en el trigo melosa
la siembra fue castigando
fue la cosecha mermando
la esperanza quedó trunca.
La gente no sabe nunca
lo que mañana la espera...
lo que mañana la espera
la gente no sabe nunca.

Entré al clavel del amor.
Cegada por sus colores
me ataron los resplandores
de tan preferida flor.
Ufano de mi pasión
dejó sangrando una herida
que lloro muy conmovida
en el huerto del olvido.
Clavel no ha correspondido.
¡Qué lágrimas tan perdidas!

La vida me da recelo
me espanta la indiferencia
la mano de la inclemencia
me ha echado este nudo ciego.

La fuerza me ha consumido
y me ha atormentado el alma
pa'mí lo que llaman calma
es vocablo sin sentido.

El sol reseca el barbecho
lo deja como la espina
me clava con negra inquina
si piso este duro lecho.

Camino por un momento
las calles a la sin rumbo
veo que estoy en el mundo
sin más que el alma en el cuerpo.

Miserias y alevosías
anudan mis pensamientos
entre las aguas y el viento
me pierdo en la lejanía.

No lloro yo por llorar
sino por hallar sosiego.
Mi llorar es como un ruego
que nadie quiere escuchar.

Tack alla!

Jag har nu nyss kommit hem från "salongen" där jag har fått pedikyr, manikyr samt olje-choklad-mynta-värmehårinpackning.

Mina fötter har alltså filats till oigenkänlighet (bäst så) och blivit smorda och polerade och putsade samt fått fint genomskinligt nagellack.

Mina naglar samt händer likaså (även om de inte var lika illa däran som de nedre regionerna som liksom går under epitet "under magen är gråzon") och också detta var FANTASTISKT OTROLIGT skönt, de har till och med pillat bort sådana där små flikar och grejer som man liksom till slut tror är en del av handen...
Och så var det gojsan i håret och så lyckades de pracka på mig "gör-det-hemma"-varianten som garanterar UNDER mot torrt hår och säkert är fantastiskt bra och allt och MÅTTE DEN FAN VARA DET FÖR HAR NI HÖRT PRISET???? Nej jag säger det inte. Men vad säger man, en gång ingen gång och det var ju mina söta kollegor som betalade så till er säger jag:

STORT TACK!!!

Sedan vet jag inte vad som hände, antagligen har Silvia som klipper mig provision för sedan blev jag fönad och plattångad och fick skruvkorkslockar och sen så blev jag sminkad och ja, blyg svensk säger inte ifrån men tänker stilla att shit, jag som skulle gå till banken...det gör jag nog i morgon - för jag är inte VAN vid att se ut som en prinsessa!!!!

Det har tagit mig många långa år att ta mig så här långt, i detta land där ALLA tycker det är helt NORMALT samt inte obekvämt alls att vaxa bikinilinjen på salong (vet ni vilka ställningar de ber en göra??) samt VET att man använder en hårtork för att göra frisyrer VARJE morgon och INTE, som i Sverige, för att torka håret när det är blött.
Men nu är det gjort, jag vet inte om det är vuxenpoäng men definitivt har min svenskhet minskat radikalt efter dagens besök.

Så nu känner jag mig redo att konfrontera alla mariachis och blött kokt kallt ris och allt skit som jag fasat för denna sista vecka...Ni som sett mig våndas vet vad jag pratar om. Till er andra kan jag säga; när vigseln som skall äga runt mellan rogge och mig började få OANAT stora proportiner (ja, inte vigseln i sig, utan de där tillbehören som jag försökt ignorera och i synnerhet MINIMERA) och det plötsligt började likna ett kungabröllop med gäster från när och fjärran, ja när detta hände då fick jag ett psykbryt som ledde till uppslitande familjegräl mitt i Gol-a-Gol (fotbollsprogram som går igenom var spark, vart mål, var passning och som Rogge får se i utbyte mot fotmassage).

Men nu är vi glada, lugna och ja, det känns inte så illa. Nu ska jag ut och kolla om jag kan hitta geléhjärtan för jag har en romantisk plan för frukosten i morgon..

Mindre missupfattning

Igår var morfar Sture och pappa Rogge och spelade tennis med Ronaldinho.

Enligt Junia.

Jag skrattade nästan lika mycket som när någon "förstod" att AHHH, din pappa dansar klassisk balett (efter att jag sagt att vi ofta var och såg Svansjön och annat klassiskt på Malmö Stadsteater när jag var liten då pappa hade ngn slags connection där som läkare åt dansensemblen, fast ordet läkare måste ha fallit bort. Min far ser inte ut som en balettdansare. Inte alls faktiskt. Mer som en klassisk gottätande och lite för mycket drickande läkare i medelålder, så som de ofta ser ut. Got it?).

Genus i Spanien

Igår köpte Junia och jag nya tanborstar till hela familjen. Till Junia en lila (surprise..) och så en knallgrön och en knallrosa.

Jag satte dem i tandborstgrejen och slängde de gamla och tyckte det skulle bli intressant att se vilken Rogge skulle välja. Nä, faktiskt så tyckte jag inte det, det var så uppenbart vilken han skulle ta. I morse kände jag på borsten, den gröna var blöt.

Undrar hur det hade gått i Sverige. Mannen hade fått psykbryt, han FÅR inte göra fel nu, detta kan fan leda till skilsmässa, arga debattartiklar, bajs i brevlådan från arga feministiska män..

Debatten har inte nått hit än, här tror folk fortfarande att vi är ganska jämställda och det som inte är jämställt är inte det av naturliga skäl (små barn behöver sin mami, kvinnor städar bättre och gillar att ha det fint hemma, killar gillar fotboll och behöver mer frihet, mer tid med kompisar).

Byte?

Nån som vill ha-a-a
En ful No-ki-a-a-a

Nämen ärligt, någon som vill byta en sprillans ny Nokia N70 mot en Sony Ericsson, innan jag slänger Nokian i väggen? Håll er till gummi, well that´s all she said, now I´m angry and I think to my self why why..18 månader livegen med Vodafon för detta..Nä för sjutsingen gubbar.

Ett paket!

Det finns en sak som är trevligare än det mesta och det är att få paket, riktiga paket, i brevlådan. Sedan jag flyttade till Spanien har jag fått fler paket än i hela mitt liv sammantaget, fantastiskt fantastiskt!

Innehållet har varierat kraftigt men Marabou choklad är en klassiker, för att inte tala om när mamma & Co;s julpaket skickades tillbaka hela vägen till Sverige (lyckades dock ta sig till tullen som ligger precis bredvid mitt jobb på WTC) då det innehöll brandfarligt/explosivt innehåll i form av tomtebloss.

Nu var det dags igen, och varför det tagit så lång tid att plita ner det till bloggen beror på att jag alltid har för höga pretentioner och att det numera är oföreneligt med mitt sömniga tillstånd och läggning klockan 20...Denna gång sket det sig på att jag ville fota det fina paketet och lägga upp en bild på det här, men så har jag en ny rutten kamera (Nokia N70 med vodafones egna jäkla skit-software) som jag ännu inte synkat med min dator och bla bla bla så blev det för mastigt och jag föll på mållinjen var kväll.

Idag är jag också döende, och jag ligger redan i sängen, men med tre veckors semester i sikte (ja inte bara i sikte - DE HAR FÖR FAN BÖRJAT NUUUU!!!!) så har jag orkat ladda hem skiten och fått in fotona i datorn. Då upptäcker jag att

A) Kvalitén på fotona i allmänhet är mkt sämre än med min sony ericsson från nittonhundrafrösihjäl

samt att

B) Av det lilla man ser så ser man faktiskt min adress rätt tydligt och ja, vi är ju du med varandra vid det här laget men det finns faktiskt gränser för intimiteten (oh, på tal om intimitet och närhet så påminn mig om att jag ska skriva om idioten den stora konstnären Falkman och hans sinne för intimitet, det kommer det kommer).

Så, i paketet ligger i alla fall senaste cd:n med Coolaste Heidi Nosnetboy Mortenson samt en t-shirt från densamme och ett handskrivet brev!! En trippel!! T-shirten får jag spara till ett senare mindre bebismagetillfälle men skivan går på högvarv i bilen.

Tusen tack SÖTA söta Heidi !!

Mer om Hedid: http://www.wiredrecords.biz/artists.html // http://www.nosnetrom.net/

Ladda hem senaste: http://wired.ithinkmusic.com/my-store/detail.php?page=LR&r=562

Sverige och att vara främst

Ofta läser jag i svenska tidningar, såväl de som anses seriösa som de som anses mindre seriösa, om NYA upptäckter, ny teknik, nya rön etc. Sällan läggs det till att det endast är nytt för svenskarna. Alldeles nyss läste jag i Aftonbladet om NYA möjligheter att se bebisen i magen med 4-dimensionellt ultraljud. Nya möjligheter? Kanske för att sjukvården är så fattig i Sverige så att denna teknik inte hittat dit förrän nu men NY är den knappast.

Vet att min väninnna redan i början av 2005 var och försökte se sin bebis på detta sätt men hon ville inte vara med på bild så det blev inget (och de slapp därmed betala, DET kallar jag att vara service minded, i synnerhet i ett land där de knappt kan stava till ordet, och ja, definitivt inte på engelska...).

Sedan är det lustigt att läsa vad Aftonbladet skriver om vad man kan se: "föräldrarna kan se hur barnet blinkar, öppnar och stänger munnen och sparkar med benen."

Ja..jo...de gör ju inte så mycket mer de där små liven...

Jag reagerade på ngt annat igår, ngt annat som var NYTT i Sverige och därmed i världen men nu hittar jag det inte, säkert ngt barnrelaterat det med..jag återkommer.

The body

Vår "the body" har fått konkurrens. Samma dag som den huvudlösa kroppen flöt omkring här utanför kontoret så dök det upp en annan (styckad?) kropp i Sant Just Desvern, en förort till Barcelona. Sedan dess har den liksom tagit över och vi får inget veta om "vår kropp".

Denna ovetskap gör att "vår kropp" har blivit som adopterad (höll på att säga adapterad men nej, vi här på the office är inte inblandade i ngt sådant, i alla fall inte på hemmaplan..) och folk frågar vid morgonkaffet: "Any news about our body? Anyone heard anything?"

Hvorfor har vi ingen Zlatan?

He he, Zlatan ja Zlatan...

manu chao - me llaman calle

Sorglig, glad, nostalgi, nattliv, schabbigt barcelona, klubba, putas, peleas, escudellers, plaza real, kärlek, stolthet, vänskap, hopp, lycka, la puta vida

Tallrik eller yoghurt?

Tänk va, även i stridens hetta visar det sig vem som är den smarte, planerande och kall i alla situationer. Förrförra veckan blev jag arg på Rogge för någonting (nej, inte om städning den gången, det var nog snarare om att han inte kan löneförhandla och alltid tror att det han blir erbjuden är det han skall ha) och det var lite för sent för mig och då är det bättre att inte prata om någonting alls, endast fotmassage gäller (se me cruzan los cables är ett genialt uttryck på spanska, och precis det som händer, men hur i jessiken kan man översätta DET då? Det slås knut på mina sladdar? Öhh..Monica?).

Men, nu vädrade jag mina tankar (med rogge) om min syn på honom i arbetsvärlden (det rent praktiska, administrativa, organisationen BAKOM) och ja, det var väl inte helt nådigt men vad fan, han är en superbra psykolog men kass på att förhandla.

Och så komme vi till en punkt där det blir oundvikligt att kasta något (det är här man annars går ut och tar en cigg eller ngt) och jag hinner välja mellan en massa saker - JO!! Jag TÄNKER faktiskt innan jag kastar! På ett sidobord står en tung gammal ful grå tallrik som vi har flera av och som vi endast använder när man vill micra mat och TJONG den är så tung så jag kastar den ORDENTLIGT i golvet för att det skall bli full effekt.

Igår blev Rogge arg på mig (egentligen inte, men det gick ut över mig för att det var jag som drog upp det, tryckte på och inte gav mig) och, hur som helst, han, nöttot, kastar EN YOGHURT! En skogsbärsyoghurt (=lila). En sådan som man köper på LIDL som är i halvliters plastbytta. Jesus christ.

Sedan städade vi lägenheten till klockan 2 (gardin, sofföverdrag, rubbet).

Ser ni vad olika vi är?!

Jag har inte ärvt min fina planerande sida av mina föräldrar, om jag inte minns fel kastade de ÄGG; jag skulle hellre DÖ än att kasta ett ägg och ha ruttet-ägg-lukt på väggarna..pjuh! Fast när mamma kastade min styvpappas fina helt opåbörjade tårta i sopnedkastet på 20nde våningen på Kronprinsen var om möjligt ett ännu sämre kast. Helt i stil med rogges yoghurtkast.

Storm i ett blogglas

Varför läser man bloggar?

Det började med att man i en blogg fick lite skäll för att man inte som en av de 200 läsare som fanns hade gratulerat sonen på hans 1-årsdag.
Sedan var kommentarsstormen ett faktum.

Själv blev jag lite fundersam då jag läste inlägget; Va? var min första reaktion. Sedan tänkte jag att jaha, hon kanske tycker det är ont om kommentarer och detta lär ju väcka reaktioner (correcto!).

Jag har på denna blogg hunnit berätta att jag (i nämnd ordning) är gravid, skall gifta mig samt fått vara med som favoritbloggexemplar i Terri Erikssons krönika i Aftonbladet. Tre saker som väl kan anses rätt stora för en vanlig dödlig som jag.
Somliga har gratulerat, somliga inte. Faktiskt inget jag reflekterat över.

Igår berättade jag så att Rosa, min svärmor, verkar ha överlevt sin bröstcancer med bravur. Även där en del grattis via bloggen från somliga, via telefon från andra och från en del en kompakt tystnad.
Normalt.

Jag tror faktiskt inte att folk läser bloggar för att de bryr sig om mig och min familj. Lika lite som att folk tittar på Big Brother för att de bryr sig om de inne i huset, eller klickar in sig på senaste Britney för att se hur hon mår.

På spanska finns ett fantastiskt bra ord, ett av mina klara favoriter: MORBO. Någonting ger dig MORBO.
Jag har ännu inte hittat den fulländade översättningen till svenska.
Morbo...mmmmmm, me da morbo..

Ordets betydelse? Kittlande, lite pervers förtjusning, lite mer, lite förbjudet, lite mmmmmmmmmmmmmmmmmm. Snabbcheck på nätet så hamnar man i en förklaring av ordet via en intervju angående rivaliteten Real Betis och Sevilla (två andalusklubbar): ” Historia. Historia och brinnande, andalusisk passion. Det finns ett spanskt ord för de känslorna: Morbo. Begreppet Morbo innefattar visserligen fler rivaliteter inom spansk fotboll än de mellan de Sevillanska klubbarna, men ingenstans pulserar Morbon så starkt som i Sevilla.”

Människor läser bloggar av olika intressen, men ett fenomen är jag övertygad om och det är att det ger morbo. Och ett annat, mindre ädelt: Många läser för att störa sig, de vill veta vad knasten säger idag (jag talar nu INTE om den aktuella bloggen ifråga, utan fullkomligt generellt), se bara på Alex Schulman, jag tror inte 250 000 läsare om dagen var överens med vad han sade, men det gav många en viss pervers njutning.

Jag läser bloggar för att det mättar mitt behov av att kika in i andras liv, i synnerhet de som bloggar öppet och oprivat om allt. Jag läste tidigare till antropolog så vad fan, antropolog med rätt att glutta, icke sant? Det är min passion, och i gengäld bjuder jag tillbaks lite på mig själv, för dem som är intresserade.

I Scream, You Scream, We All Scream for Ice Cream

En favoritscen, en av de bästa..

Oh what a day

God vilken shitty dag! Vissa dagar borde skjutas redan i gryningen, aldrig få finnas till. Idag började exemplariskt med att det var helgdag i Spanien och jag fick leka King of the road, DET var länge sedan du!! 120 ända fram till rondan och hela rondan i 80 km - INTE 8 som man numera är van vid.

Rogge ska gå till Figue (vår vän guldsmeden) för att fixa med ringarna och det börjar med att vi INTE förstår varandra. Inte alls. Så ringer han tillbaka efter ett tag och ringer då från mobil trots att han fortfarande hemma. Telefonen avstängd.

Sedan i juni har jag försökt ändra så att de dra från ett annat konto. Var månad försöker de ändå dra från det gamla (som är tomt) och jag blir betalningsskyldig 6 euro. Var gång. Hade jag haft mer ork, tid och inte varit så jäkla gravidseg hade jag väl tagit itu med det, spärrat deras försök via min bank men jag har INTE ORKAT. Vet ni hur det är när man bara inte orkar??

Jag går in på Orange.es. Mitt password är spärrat. jag ringer Orange. Nej, mitt abonnemang är suspended p.g.a. 2 obetalda räkningar. No way José för sist jag pratade med dem så fick de mitt visanummer - jag frågar om tjejen som fick det har slutat och skickat ett vykort från maldiverna. De har ingen humor på Orange, han kommenterar inte ens. han menar bara att idag kan jag inte lösa ngt i och med att det är helgdag.

Jag vill gå in på mitt bankkonto för att kolla vad som dragits. Hittar inte mitt VISA. Inte ngnstans.

Utan VISA-nummer kommer jag inte in. Har det inte nerskrivet.

Rogge ringer för att fråga hur det går. Jag förklarar situationen. han säger att ja ja, ta det bara lugnt. Jag försöker förklara situationen (lön som precis kommit in, obetalda räkningar, eventuellt robbat kort, hyran etc = PANIK!!!). Och jag kan inte spärra kortet för jag har köpt Barcabiljetter som jag inte hämtat ut ännu, 155 euro, och man behöver kortet för att kunna få ut dem. Han tar det som att jag anklagar honom för att kortet är borta. Jag får nog och ber honom fara (fast jag sade faktiskt värre saker än så).

Ringer banken on line. Nej, de kan inte uppge när senaste transaction skedde - om jag inte spärrar kortet d.v.s. fär då kan de av någon anledning säga det. Har ett svagt minne av en trött måndagkväll på supern, betalde med kort, Junia galskrek och jag ville strypa någon efter att ha suttit i bilkö i ett år eller två.

Vill lägga mig ner och skrika men det går inte för magen är för stor.

Går ut i solen och äter lunch med Maria, skingrar tankarna, pratar om hur duma och dryga alla är. Hon är så härligt förstående och berättar pom egna bedrövelser och till sist är det nästan så att jag skrattar åt skiten.

Ska hämta Rogge och Junia hos rogegs mamma men det finns ingen parkering i hela området. Till slut blir jag inhemsk på riktigt och parkerar som man gör och inte som man bör. Tänker på om jag kommer dö om de bärgar bort min bil (hmm...vad kan DET heta på svenska? Säger man så? Om La grua, när de kommer, för det gör de ju aldrig i Sverige!!).

Men, det verkar vara slut på olyckor för tillfället (shit, bara för att jag skrev det kommer det en liten äcklig tanke som säger - "och så krockade hon och doooog dagen efter på väg till jobbet") för bilen står kvar, vi tar oss hem, jag ringer till mamma för att hon ska kolla min bank via hennes internet och upptäcker då att VA FAN, nu FUNKAR ju telefonhelvetet!! Och internet också då! Fattar noll, man vinner ALDRIG en fight med Orange, inte så snabbt, inte så smidigt. Ja ja, skriver jag inte mer så vet ni varför, då är vi bortkopplade igen.

Och i morn får Rogge gå till supern och se om de har mitt kort där.

Långt inlägg det här, men så var det en lång dag också. Huga.

Nu ska jag lägga mig raklång i soffan och hoppas på lite fotmassage fast jag vet inte om Rogge tycker att jag är värd det..

Fantastiskt bra nyhet

Grattis Rosa! Felicitats Rosa!

Kan ni tänka er, min svärmor har fått cellgiftsbehandling nummer 7 av 8 för sin cancer och nu i förrgår gjorde de mamografi och sedan en ecografi och ALLT ÄR BORTA!! Både i bröstet och i armhålan! Tydligen händer det, om än inte alls ofta. Läkaren menar på att om hon hade kommit in som patient idag hade de inte kunnat se att hon någonsin hade haft någonting.
På fredag ska hon träffa den läkaren som skulle ha opererat henne i november för att se om det verkligen behövs eller hur de skall gå till väga.
Jag har väl aldrig sett på maken. Fantastiskt!

And now - what?

Nu flyter det upp en huvudlös till, i Limhamn! Då är det kanske inte en profetia över The Office, utan över världen i sig! Eller är det bara helt enkelt så att det är en hård värld vi lever i..I synnerhet för min stackars kollega som var så hooked på att vara star for a day, och så hade de gladeligen klippt bort honom och hans kommentar till det hele..Män i plastkläder och masker såg intressantare ut och ja, jag kan inte annat än å hålla med men det kanske beror på att jag ser denne kollega varje dag.