Kärt återseende

I våras splittrades Junias dagisklass för att delas upp på de 5 public schools samt en nunnedito (bara en gick dit, och verkligen den man minst anade, då, men sedan gick det upp ett ljus och dp var det helt gjutet...öhh...är jag trött? uttrycker jag mig flummigt? not.).

Vi håller inte kontakten med många av de ursprungliga, vissa stöter man på då och då men annars är det mest trillingarna och Marina som Juina tjatar om. Sedan skolan började har det dock varit svårt att få till det, dagarna är långa och Junia är trött och vill mest gosa på sitt rum med mig och Gala framför att tjoa och tjimma med kompisar (fullständig lögn, det är MAMMAN som vill gosa med sin lilla när hon ÄNTLIGEN får tillbaka henne!!!).

Men ibland faller jag till föga...