23 jul 2008

Scholl för fina fötter - till slut



I måndags gjorde jag något som jag har längtat efter sedan jag var gravid i 5 månaden med Gala - jag kostade på mig ett fotvårdspaket på Scholl i Malmö.

Detta är en gammal dröm som började för flera flera år sedan då jag följde med min mamma då hon fick sina fötter fina, tänk att få mina sunkiga gamla handbollsfötter filade och insmorda av en som kan (och orkar - mot betalning). Efter min första graviditet (Junia 2005) gick jag dit och shit pommes frittes (urtöntigt uttryck jag vet, men jag tycker det är coolt i hela min utlandssvenska nördighet) man FLÖG UT, det var som att jag fått vingar och Rogge kunde för första gången pussa på mina fötter utan att jag skämdes ihjäl.

Nu var det då dags att återuppliva denna härliga känsla (för 420 SEK). Min mamma rekommenderade mig att be att få Marciela men hon hade oturligt nog gått på semester i 4 veckor (ja givetvis oturligt för mig och inte för henne) men Scholl kan väl inte ha annat än superba fotvårdare. Trodde jag.

Tjejen jag fick var trevlig och pratsam och jag tänkte som alltid då jag sitter som kund att JAG HOPPAS DU KAN GÖRA ETT GOTT JOBB SAMTIDIGT SOM DU BERÄTTAR YOUR LIFE STORY, för det händer mig faktiskt allt som oftast att jag går ut med någons livs historia som bonus., både från frisören, taxin och what so ever, i detta fall Scholl.

Resultatet blev inte bra. Inte alls. Inne på HM tog jag av mig den lilla sockan hon satt på mig och såg till min besvikelse att detta kunde jag ha gjort själv.
Bättre. Det var slipmärken där det var slipat, stora hudsprickor på hälen (sorry om du satt och åt just nu) och tårna var inte tagna alls, skröfsigt var bara förnamnet.

Alla som kom i min väg fick kolla på mina fötter, allt för att ge mig mod att ringa och klaga (vilket det egentligen inte rådde något tvivel om att jag var tvungen att göra).

Min syster Sara är världens bästa klagare, hon får alltid till det på ett elelr annat sätt så jag fick välja om hon skulle ringa och vara den arga kunden eller endast den besvikna och lite mer ödmjuka kunden. Hon fick vara den ödmjuka kunden, känns bäst så, trots allt (eftersom klagomålet om det gick igenom skulle leda till att jag var tvungen att gå tillbaka, jag ville ju inte att hon skulle ta skalpellern och skära av mig en tå hon fotvårdaren).

På Scholl var de mycket förvånade, de hade aldrig förr haft denna typen av klagomål, sade de (exit, voice and loyalty, rings a bell?). Efter att de pratat med chefen meddelade de att jag kunde komma tillbaka dagen därpå så att S kunde göra om det som inte gjorts bra. Uj, sade min syster (som var jag) , det känns ju lite väl pinsamt, man sitter på 2X1 kvadrat så det känns lite intimt och obekvämt att sitta med henne efter att man klagat. Ja men det är ju bra om hon får lära sig, tyckte chefen.

Vad kunden tyckte var tydligen mindre viktigt. Konstigt men inte förvånande, inget förvånar längre, eller?

Då jag HYPERNERVÖS (VARFÖR??!! Det var ju inte jag som gjort ett dåligt jobb! Varför är man så MESIG??) kom in till, jo just det, S again dagen efter så började hon med att lite glatt hurtfriskt säga: Jag hörde att jag gjort ett uselt jobb igår?

Tack för det bemötandet.
Men, jag tror jag hade rätt för hon filade på i 45 minuter, med både elektrisk fil och vanlig fotfil. Efter 40 minuter knackade det på dörren och henens kollega sade: S, du är medveten om att du hade en kund kvart i (jag var där halv och nu var klockan kvart över nästan)?

Så jag tror nog att det blev ganska uppenbart vem som hade haft rätt, jag eller S.

Jag frågade då vi var nästan klara om hon tyckte att jag var en jobbig kund eller om hon kunde hålla med om att det kanske inte var helt ok gjort dagen innan varpå hon svarar: Jamen jag tycker att det var JÄTTEBRA att du kom in för om du inte kände att du var nöjd så bla bla bla.

Ok, så mina fötter är inte fysiskt uppenbara, som att vi snackade om ngt mer abstrakt som en massage eller psykologsession..

Nåväl, att hon trott att det skulle ta en kvart för att sedan sitta i 45 minuter räcker för mig som "bevis" och nu kan Rogge komma hit och åter igen pussa mina fötter, allt skröfs och sunk är borta (på bilden är de dock lite smutsiga men det kan man ju råda bot på)



6 comentarios:

KARLAVAGNEN dijo...

På go' fot med Scholl's m a o.

Anónimo dijo...

haha, rolig läsning! innan du skrev att du (syrran :) klagade så tänkte jag bara "hon måste klaga!". skönt att du gjorde det också. drt ärså lätt att gå och reta sig på det annars...och hey,för 400 pix skulle jag förvänta mig rosenfötter! det var lite roligt att inlägget handlade om scholl för jag har idag varit och köpt mig ett par rackarns fotriktiga scholltofflor att ha på jobbet kommande termin :) sådär intressant kanske, men scholl två gånger på en dag känns inte helt väntat i min värld, hehe.

Nuria dijo...

Hola Viktoria!!! Vilket sammanträffande att hitta din blogg... Tyckte om den och dessutom tyckte det var skitintressant att höra hur en svenska ser på livet i min hemstad! =) Är själv från Barcelona men bor i Sverige sedan 6 år nu. Har bott halva tiden i Jämtland och andra halvan i Luleå (det lär väl bli några år till). Vilken stad kommer du från?
"Varma" kramar från "Lule" (för en gångsskull under hela sommaren så har det varit VAAAARMT!!! I hela 4 dagar nuuu!!!!!!! WOW!!). ;-) Tur att jag trivs här ändå!
Ha det!

grancanariamamman dijo...

Prova "Gewhol" en tysk mirakel produkt för fötter - blir som barnrumpor!!! jag lovar! Jag hamstrar varje gång jag är hemma i Uppsala på Ortopediska skobutiken i Glunten! Det är verkligen tantvarning, men det är det värt! Var går eg. tantgränsen? Kanske att man passerat den för länge sedan utan att ha märkt det!?

Viktoria Löwenthal dijo...

Vera: Välkommen till verkligheten! Ja inte min då utan Scholls!

Nuria: Fin blogg du hade du med, jag skickar in alla katalaner jag känner så de får se hur en äkta katalanska trivs i LULE (av alla ställen! fast nu fick du ju sällskap av monica och hennes man, kolla efter monica i västerbottensnytt, tillbakavändande norrlänning).

GCM: Gewhol skall inhandlas NU, jag struntar i tantvarningen, det är dessutom säkert dubbla vuxenpoäng när det är tantvarning.

Viktoria Löwenthal dijo...

Nuria: Ang ditt inlägg om katalanska och språk, jag återkommer med ett helt inlägg efter norrlandsresan som vi skall på nu snart.
Hinner inte riktigt med just nu!