Granatäpplen
Jag gillar inte frukt så värst mycket, tycker ofta att de är för sötsliskiga. Men nu på hösten är verkligen min tid kommen: sötsyrliga granatäpplen och sura klementiner! Första gången jag stötte på granatäpplen var i Chile men min dåvarande pojkvän tjatade så om de erotiska effekterna så jag blev lite tvär redan från start. Men nu finns det ingen som hindrar mig (rogge har väl inte hört talas om de s.k. effekterna och jag tänker verkligen inte vara den som upplyser honom) och eftersom vi kan knepet är de inet heller jobbiga att äta.
Pillerill? Icke: Rulla hårt mot diskbänken, klyv den i två, håll över en skål och slå med en träslev och SÅ så vart alla de små kulorna ute och alla de tradiga vita hinnorna är kvar i skalet. Innehåller dessutom bra verksamma antioxidanter så om man har tur slipper man i alla fall någon av de tusen miljoner cancersorter som finns.
Pillerill? Icke: Rulla hårt mot diskbänken, klyv den i två, håll över en skål och slå med en träslev och SÅ så vart alla de små kulorna ute och alla de tradiga vita hinnorna är kvar i skalet. Innehåller dessutom bra verksamma antioxidanter så om man har tur slipper man i alla fall någon av de tusen miljoner cancersorter som finns.
3 comentarios:
Är det sååå man ska göra?! Ok jag brukar massakrera granatäpplena alt köpa färdig förpackning på Supercor. Kanongott i sallad också(rekommenderas med en skvätt lingonvinäger som säljs på det fruktade stor möbelföretaget).
Tack for tipset!!!
Jaja,hàr har man suttit i evigheter och pillat ut dom smà kulorna ;-)
Jag tycker ocksà det àr supergott i sallad med lattuga,rucola,fàrska champinioner och knaperstekt bacon.Mums
Kul att du skriver igen!
Maria i Sanremo
Publicar un comentario