Svenska traditioner ja..

Jag har i år, för första gången seedan jag var typ 4 år, bakat pepparkakor. jag har haft ett enormt motstånd, det har verkligen legat som en hemsk ja jag vet inte vad. Men nu fyller Junia snart fem år, Monkan lyser med sin frånvaro (hehe, jag har väntat och väntat på att hon som tidigare år skall förbarma sig över Junia, men nu när hennes dotter är helt, eller i alla fall relativt, vuxen och utflugen så har kanske även hon slagit av på jultakten, hon - min klippa!!) och jag har försökt bearbeta min pepparkaksångest.

Det var inte såååå jobbigt. Stressen ligger i att inte glömma plåtarna. Självklart gjorde jag det, med den sista, för då hade jag och Anna, Marina och Martas mamma, gått över till glögg och gaggel.