Priset man betalar

Torsdags och fredags kräktes Gala och var allmänt shittig. Lördag dag var det Junias tur, hon är ju lite mer av en "on stage-aktör" så hon kräktes ner vårt fik Farggi. På kvällen var det min tur och har så förblivit sedan dess. När jag försökte checka in igen här till eftermiddagste (låter mer pretentiöst än vad det var) så såg rogge ut som en blandning av jack jack nicholson i Gökboet och Dustin Hoffman i Kramer against Kramer. Junia skuttar glatt omkring i mörkröda tunnstrumpbyxor med glittriga hjärtan, knallrosa långärmad t-shirt samt jeansflamencoklänning storlek 6-7 år. För att inte tala om hur lägenheten såg ut. Nehej det skall vi definitivt inte tala om.

Jag gick och lade mig igen med hopp om bättre tider och hörde att det påbörjades ettmuffinsbak. Självklart utan recept, den gode kocken rogge inser sällan eller raktav aldrig sina begränsningar.

Något molokna berättar de senare att nej det blev inga muffinsar, de hade visst haft någon kemisk reaktion och var direkt hälsovådliga. Jag fick pressa dem på receptet och visst: 2 äggulor, lite socker, lite mjöl, 2 msk bakpulver (som de efter den senaste vaniljsåspulverfadäsen nu har lärt sig vilken burk det är) och lite kakao. Mmmmm..kirrar dödskönt i kistan.

Jag somnade om och har sovit till nu. Imorgon är väl förhoppningsvis en ny dag.