Mammor får inte dö

Fick låna boken På smällen: Från A till bebis och eftersom jag sedan innan skrattat högt åt Ann Söderlund då hon skrev i Amelia såg jag fram emot riktigt bra lightläsning (jag är ju inte ens gravid så jag kan ju ta det här med riktig ro!). Hinner inte ens till sidan 25 så skriver Ann ett brev till sin mamma som är död i cancer. Så får man inte göra!!! Mitt worst case scenario, det som kan få mig att bli alldeles kall ibland när jag ligger och snusar Junia i håret innan hon skall somna - att man skulle dö, att man skulle göra sina barn moderslösa - SÅDANT FÅR INTE SKE!!!

Och jag som bara ville ha rolig läsning, ja ja, det gick som när jag för ett tag sedan för första gången på evigheter ville hyra film. Hittade lite allt möjligt (utbudet för en som inte sett på tv eller bio på typ 3 år är ju enormt) det var bara att välja och vraka. Fastnade för en som hade trevligt omslag och Stellan Skarsgård i en av rollerna. Och det var ungefär så roligt som det blev, filmen var NATTSVART och gick från moll till..ja det som skulle komma efter moll på en skala. När den slutar (heltragiskt) så är jag alldeles sänkt och muttrar något om att "jamen hallå, hur tragiskt fick det bli!!" varpå Rogge som taktisk som han för en gång skull var inget sagt på hela tiden utbrister: "Jamen herre jisses viktoria, har du inte sett hans målningar? trodde du verkligen det skulle bli muntert? Och med den titeln; Goyas spöken, vet inte vad du väntade dig riktigt"..