Att sova - Ett inlägg endast för oss som har barn med extrema sömnsvårigheter

Just nu har jag dels en fantastiskt långsam dator dels en bok som jag måste läsa till imorgon men jag såg kommentar som började med snälla snälla snälla och jag kände så med den personen så jag nästan började gråta och när jag skulle berätta det för rogge så började jag gråta på riktigt (inte mycket men lite halvhackigt kom det allt ut). För GUD att jag vet hur det känns att vara på väg att dö av brist på sömn. Fortfarande känner jag sviterna av det och minns med OBEHAG den gråa geggiga massan som varit mitt liv sedan nästan två år tillbaka.

Men om jag i korta drag skall berätta hur vi till slut gick till väga så bör två stora milstolpar nämnas och det var:

1. Akupunktur av Gala då hon fyllde ett år. Samma dag som hon fick sina första nålar (mitt uppe på hjässan, i handleder samt i fotlederna) sov hon för första gången någorlunda sammanhängande. Med någorlunda sammanhängande menar jag att hon gick från att vakna var tredje till tionde minut till att sova 20.00 till kanske 02.00 och därefter vakna lite sporadiskt 3-4 gånger.
2. Rogges fantastiska insats efter sommaren, från 1 september till cirka mitten av oktober.

Gala har av uppenbara skäl alltid fått sova inne hos oss. Uppenbara på det sätt att man inte orkar springa så mycket som man behövde med henne eftersom hon från sekund ett som hon vaknade GALLSKREK, varje gång. Hon lät alltid som att hon varit övergiven i TIMMAR. Jag kunde stå och titta på henne för att försöka förstå vad det var som hände och hon skrek alltså innan hon ens öppnat ögonen (som i nattskräck, samma känsla, hon har dessutom haft nattskräck efter det). Rogge bestämde i somras att eftersom hon ändå inte sov när hon var med oss i sängen så kunde hon lika gärna sova i sin egen säng och så kanske vi skulle sova liiite bättre den tiden hon inte var vaken (vi sov vid det här laget i olika sängar sedan lååång tid tillbaka, annars hade vi inte levt nu). Han bestämde alltså att även om han skulle behöva springa in och byta napp/blöja/whatsoever tusen gånger så skulle hon ALDRIG få komma upp. Det verkar som att hon alltid vaknade i samband med att hon kissade så han bytte blöja var gång hon hade kissat varpå hon somnade nästan omedelbart (och vårt blöjkonto gick upp i taket). Sedan märkte han ganska snart att hon vissa av gångerna nöjde sig med att han från sitt sovrum ropade SOV GALA, shhhchhhhshhhshshhs.
Och så har han hållt på. Jag och Junia har sovit i andra änden av lägenheten men man hör exakt allting och JÄKLAR i det att han har haft tålamod. Men - det har varit MYCKET lättare för honom än vad det skulle ha varit för mig för Galas bindning till mig är sjukligt mycket starkare. Hon är besatt av att vara nära mig, kontrollera att jag är där etc etc. Därför tror jag att detta var det enda rätta, med mig hade det antagligen gått men kanske tagit dubbelt så lång eller trippel så lång tid.

Konsekvent antar jag att ordet är..det magiska ordet. Fast med lite akupunktur som extra magi i vårt fall.

Snälla snälla snälla - behöver du mer konkreta råd eller har fler frågor, skriv till mig: viktoria_lowenthal@yahoo.es