27 feb 2009

Ra och Boquerian









Mitt gamla "hål i väggen" växer och växer, jag minns öppningsdagen för en 11 år sedan; 4 bord, en liiiiten terrass och en av socialstyrelsen icke godkänd toalett, bästa läge vid en stor parkeringsplats bakom Boquerian (marknaden mitt i Barcelona, på Ramblan). Nästan alla som besökt mig har någon gång fått med ett besök på Ra och självklart även min gamla mormor! Maten var som oftast urgod, alternativ, smarrig och ok pris (runt 11 euro för förrätt, varmrätt samt dryck och dessert).
Innan dess vandrade vi runt inne i Boquerian och beundrade de många vackra stånden, det härliga urvalet samt de underbara priserna. Minns då vi flyttade ifrån Barcelona och därmed mitt favoritveckohandlingsställe, jag lovade dyrt och heligt att åka ner med bilen en gång i veckan för att bunkra...ja det gjorde jag JÄTTEMÅNGA gånger.

Pallar inte tempot - en 84-åring i gänget





Baba (alltså min mormor) och mamma/mormor Lena är här på besök. Hade jag trott att det p.g.a. Babas ålder av 84 år skulle bli lugnt och kanske rent av lite sömnigt så misstog jag mig rejält. Vi roar oss kungligt, äter som gudar (lammsadel i ugn med små goda gyllenbruna ungsbakade nypotatisar, vegetarisk lasagne med spenat, mangold, lök, grön paprika samt päronbechamel, sjötungefileer med färsk sparris och nypotatis m.m...), dricker som (ja nä, jag höll på att skriva som små svin men det var inte alls det jag skulle skriva) de bästa sommeliers och livet kunde inte vara bättre. Solen skiner från en klarblå himmel och Baba rullar ner byxorna till knäna då hon sitter på min terrass (insynskyddad..njae. Däremot inga bilder här på bloggen av diskretionsskäl).

Hade hon stannat en vecka till hade jag haft rutorna putsade, jag lovar, hon sitter inte still en sekund och ALLT ser hon - inte en grej undgår henne. Och jag som trodde jag fått detta allseende efter ett antal år tillsammans med labila styvmödrar som man ständigt var tvungen att vara steget före för att överleva - och så visar det sig att det är ett i rakt nedstigande led arv från min mormor!

20 feb 2009

Livet är en fest









Och visst, jag har en dröm att åtminstone en av mina döttrar skall vara med i byns lokala trumslagarorkester!

Drag Noa - på tal om jämlikhet

Drag Noa - kvinnlig Drag Queen under Carnaval Gran Canaria

Ikväll klockan 23.00 börjar årets fest.

Läsning angående Drag Noas deltagande från http://grancanariavimmel.blogspot.com/2008/02/vimmelbilder-frn-drag-queen-galan-2008.html

"Drag Noa - den kvinnliga Drag-artisten! Foto: Ayuntamiento de Las PalmasJa, så här såg hon ut, tjejen som klädde ut sig till tjej på Drag-galan. Ganska kvinnlig, eller hur?Det är svårt att förstå hur Karnevalsledningen tänkte när de gick med på att ha med en kvinna... som klär ut sig till kvinna.Kanariska medier var fulla med debattinlägg dagarna innan Drag-kvällen om att Drag Queen-galan inte är kvinnor, och att det är fel att luckra upp könsrollerna ytterligare i en gala som redan går ut på att luckra upp könsrollerna genom kläderna...Men, men, kanske är det just detta man är ute efter; debatt. För all reklam är ju som bekant god reklam. Och kanske ligger det något vettigt i kontroversen... för Drag Queen tävlingen i Las Palmas handlar ju om så mycket mer än om bara killar som klär ut sig till tjejer. Dräkterna är ju ofta androgyna, nästan "osexuella", och tycks gå ut mer på att chockera och utmana än att få män att se ut som kvinnor.Så kanske var det dags att helt lägga den gamla traditionen åt sidan, och inse att "Drag" numera är något annat än vad det var tänkt från början. Och i ett modernt samhälle så är det kanske helt rätt att kvinnor får vara med... och klä ut sig till kvinnor.Det lustiga är dock att den här dräkten, som tjejen i gruppen Drag Noa bär, är ganska normal och kvinnlig. Och sexig på ett tämligen traditionellt sätt. Mycket mindre flärdfull och utmanande än Drag-killarnas dräkter. Så frågan återstår: Vad försöker Drag Noa och Karnevalsledningen åstadkomma med det här? Vad är tanken bakom?"

/Björn Ulfsson

Och på Junias skola var temat ojämlikhet...




Vet inte om denna karneval hade passerat en genusgranskning. Eller rättare sagt; jag vet att den inte hade det. Junias klass var sagan om råttan som sopade (finns den i Sverige?). En annan var Peter Pan och Tingeling. En annan Askungen och prinsen. En annan Rödluvan och vargen. Ni skall inte tro att det var blandat och att hälften typ de som ville skulle kunna vara vargar/Peter Pan/Prins/Katt...


Något att ta upp till nästa karneval. Om inte annat blir man kanske lite (ö-)känd.

Och så våra favoritfröknar



Kanske inte så representativa bilder men här har ni i våra favoritfröknar Montse (nedan) och Eva (ovan). Montse är Junias gamla fröken och Galas nuvarande och Eva är Junias nya fröken.

Och den vackraste fisken..





Karneval




Men jag tror fan jag anar en liten flamencodansörska här, kolla med vilken finess hon håller upp dräkten!!!
Bråda dagar så här i februari, två barn somskall ha karnevalskläder och Galas outfit fick var stackars stressad och utsjasad förälder att baxna.
Tänker på när Junia var liten och hur jag svenskt tvärvägrade allt vad som hade med bebisar/småbarn och karneval att göra. Ingen skulle ha fått mig att sätta på Junia ngn slags maskeradklädsel. Men, man vänjer sig och så tar man slutligen skiten dit man kommer, utan att ens reagera (eller tja..jag reagerar väl lite nu men knappast jämförbart med de jordskalv som kom som första-gångs-invandrar-mamma).
Nåja, Gala var nöjd och sprang omkring och dansade och hade sig som aldrig förr. Sitt "dåliga" rykte till trots var hon absolut en av de gladaste och mest partajande ungarna där, medan de små filbunkarna som alltid ser så nöjda ut dag ut och dag in skrek ikapp.


Ha! Vi behöver bara lite mer röjj för att vara nöjda!

18 feb 2009

Men OJ!!

Deras dansmoooves måste ni ju bara få chansen att njuta av (jo jag vet att utan mig hittar ni ingenting..). Men NU skall jag slänga mig i bingen, dte blev lite långt mellansnack där, sorry. Det är mitt nya jag med en Gala som sover, nu har jag svårt att fokusera. mer om det i morgon (om Gala och sömn och akupunktur och uppskjuten torsdagssession eftersom hon faktiskt SOVER!).


När man tycker synd om sig själv

Filmen Gregorio av Grupo Chaski.

Äntligen ÄNTLIGEN har den kommit upp på youtube, som jag har letat efter originalmusiken. Få filmer får mig att gråta som denna, allt vad den representerar, alla dessa barn som far illa i världen. Jag går in och stoppar om mina två små och tänker varje kväll: Vad vi är lyckligt lottade!

Gå med eller stöd med pengar deras arbete för en bättre värld:

Rädda Barnen

Amnesty International

Plan International

Röda Korset

Läkare utan gränser

Le premier cri

Omelett

Spanien är ju absolut mycket omelett, oftast med potatis men gärna också vanlig eller med ost, och man äter den nerstoppad i en baguette.
Men två omeletter som jag aldrig hade smakat innan jag kom hit var aubergineomelett och kronärtskockomelett.
Auberginomelett kommer jag ihåg att jag tyckte var himmelskt första gången jag åt (och ja, efter det med men just första gången blev jag så paff att det kunde vara SÅ gott) och kronärtskocks med lite vitlök och riven stark ost är riktigt gott det med.
Auberginomeletten är lätt, stek auberginskivor (ganska tunna) i olja och jag brukar sedan köra på med lite vatten så att de blir soggiga. När de är riktigt geggiga så kan man köra ner dem i de vispade äggen, lite salt och svartpeppar och så steka på hög värme.
Detta är mitt bidrag för idag, nu skall jag slänga mig i bingen och läsa klart Denise Mina (den tredje som heter Resolution (Den sista utvägen).

17 feb 2009

Mina jag

Gjorde ett personlighetstest efter att läst om det på Dinas blogg. Jag tror att de som känner mig väl kan se lite av vad detta test tagit fatsa på, de som känner mig lite grann skulle tycka att testet var helgalet och de som bara träffat mig någon gång skulle antingen hålla med helt eller inte hålla med alls, beroende på vilken Viktoria som var ute och svängde sina lurviga just den dagen då de lärde känna mig. Testresultatet löd:
viktorias personlighetstyp:
Allvarliga och lågmälda. Söker trygghet och ett lugnt liv. Ytterst noggranna, ansvarstagande och pålitliga. God koncentrationsförmåga. Ofta positiva till att upprätthålla existerande traditioner och institutioner. Arbetar hårt och är välorganiserade. Målinriktade. När de väl bestämt sig kommer de nästan alltid att framgångsrikt slutföra sina projekt.
Karriärer som skulle kunna passa viktoria:
Företagsledare, operativa chefer, administratörer, kamrerer, banktjänstemän, poliser, detektiver, domare, advokater, läkare, tandläkare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, revisorer, elektriker, matematiklärare, maskiningenjörer, stålarbetare, tekniker.
Maskiningenjör? Njae..och kanske inte heller stålarbetare (räknas det om man haft en pojkvän som var svetsare?).
Testet finns att finna på: http://se.41q.com/ (finns på flera olika språk)


Hon kom hon städade hon segrade!!


I morse tyckte jag nästan att Rogge var snygg igen, så där som jag tyckte f.G.

Nu när jag tittade mig i spegeln tyckte jag nästan att JAG var snygg också. De där blemorna som jag antog var någon slags pigmentsförändring (man hör ju så mycket om et) visade sig vara att spegeln bara var solkig och det har älskade underbara senyoreta Grecia tagit hand om nu (jo visst alla ni spansktalande, visst har hon det pampiga förnamnet Grekland!).Hon var själv otroligt stolt över vad hon åstadkommit och jag fick en lång lapp på olika medel och svampar jag skall köpa till nästa gång. Nästa gång...hon vill komma tillbaka!!



Förresten tycker jag att det är lite Beckhamvarning på den fotot. Ja Rogge skulle alltså vara Posh då för David är sällan ute och går med jätte-komma-undan-paparazzis-kliv med barnen. Posh med blicken neråt, ungen som trotsar lite och med nyfikenhet kollar in den ettrige fotografen..


16 feb 2009

Att få hjälp

Här i Spanien har väldigt många städhjälp, ibland i form av någon stackars förslavad mormor eller farmor och ibland betald. Vår granne, vet inte om jag nämnt dem tidigare, de har 4 barn: en flicka på 5 år och så trillingpojkar på snart 4.
Klockan 6.10 dyker mormor upp med tåget från Barcelona (vi brukade mötas på vägen när jag var höggravid och inte längre kunde ta bilen). Klockan 7 kommer an "röjtant" som ser till att allt det där "dagliga" blir gjort, plocket och allmänstädningen alltså. Klockan 8.30 kommer farmor och hjälper mormor att ta barnen till skolan.
Klockan 11 är mormor själv att handla och fixa kvällsmaten, putsa kristallen eller vad man nu kallar det på svenska samt pyssla och dona.
Klockan 16.45 ses mamman och mormodern på skolan och går gemensamt hem. Mamman går sedan och tränar för att komma hem lagom till att maten står på bordet. Sedan lägger de tillsammans barnen och när de alla sover åker mormor hem, cirka klockan 21.30.
När jag en dag berättade att jag var tvungen att skynda mig hem då avia skulle komma med goda canelonis sade grannmamman: Åh vad jag blir avundsjuk, du har det bra du.
Har hon hål i huvet eller vad?

Today is the first day...


Idag börjar vårt nya liv. Ja som ni såg på fotot av diskbänken såm började vårt nya liv INTE i lördags..


Idag måste jag röja som fan för imorgon kommer TA TAAAAA TA TAAAAA: En dam som skall hjälpa till med städningen!!!


Jo visst, Senyora Grecia kommer att komma tre timmar i veckan och blir betald av snäll avia Rosa som vill hjälpa till att rädda det som räddas kan. Good choice att satsa på oss! Fler som vill? Vill ni ha mitt bankkontonummer?



I morgon kommer Senyora Grecia dock att stanna längre eftersom det är första gången och ja, lägenheten kan nog behöva en första grundgenomgång som kan tänkas ta några timmar. Ser framför mig hur hon efter 20 minuter smyger ut lite diskret för att ringa efter förstärkning; visk visk "ja jo det är riktigt illa, om du kan ta med dig mamma också, och min svägerska, samt min storebror...ja nä, det skall väl räcka, eller för fan, ta med dig lillsyrran också..."



Fler punktinsatser: Måndag eftermiddag kommer avi Joan och tar barnen några timmar och på fredag eftermiddag är det avia Rosas tur. Fantastiskt! Veckan har fått luft och ter sig inte lika kompakt grågeggig som tidigare!


Jag ser ljuset därborta i tunneln, ja, jag ser ljuset!!!

15 feb 2009

Så här hittar ni mig aldrig hemma


Det absolut bästa med att vara på semester är (förutom alla nya intryck och allt annat som hör resandet till - jag lägger till det med risk för att annars låta som en fullblodsidiot med städmani, vilket jag förvisso kanske är) att man kan strunta så fullständigt i dammråttor och kladdiga bordskanter och smutsiga fönster etc. etc. och det är SÅ skönt. Jag hade som vanligt oturen att vara av ovanligt gott virke så foten som för en vecka sedan såg ut att behöva minst 6 veckors rehab är idag fullständigt läkt. Och nej, det är INTE tur, det är fördjävligt.

För övrigt kan nämnas..




..att ett shitty år tagit ut sin rätt och vi är fullständigt slutkörda, 100% superirriterade, zero tålamod och att rejäla punktinsatser satts in för att rädda det som räddas kan. Efter långt samtal i går kväll kom Rogge och jag fram till att vi skulle göra en extra ansträngning för att inte irritera den andre partnern. Bland det som irriterar mig mest hos Rogge är att han:
1) ALLTID lämnar sin disk vid sidan av diskhon och aldrig sköljer av den. Till detta hör att veta att denna lilla bit diskbänk är den enda vi har att laga mat på/bre mackor på/ställa av saker på vägen till någon annanstans etc. vilket betyder att man blir EXTRA störd om den alltid är belamrad.
2) Har en vana att alltid klä på sig själv och flickorna i vardagsrummet och det som sedan blir över av ratade kläder och t.ex pyjamasar får ofta ligga kvar där de togs av.
Vi pratade om detta igår kväll klockan 23.15 cirka.
Korten tagna klockan 20.00 ikväll.
Suck eller snarare:
FAN JÄKLA HELVETETS MÖG JAG BLIR GAAAALEN!!!!!!!

Men det skulle vi inte ha gjort!!!




GAAAAPAAA STOOORT NU Gala...

Jo det gjorde vi allihopa då vi gick på "typisk engelsk restaurant" och käkade järnet och sedan var vi magsjuka i dagarna tre allihopa (inget allvarligt, bara otroligt spända magar och hääärliga...).

Lite skruvad



Jo men lite skruvad är man nog när man som jag och de flesta i min familj läst för många deckare och sett för många BBC productions typ Midsomer Murders. En vacker snöig park, någon som är ute och går med sin hund och jag väntar spänt på att de skall hojta att det ligger en kropp under trädet, till hälften begravd under snön...


Vår lite fula snögubbe




Med 1 helkatalan samt en liten halvis (ja och så en som inte räknas ännu för att arbeta) så är det inte lätt att få till det till en stor präktig snögubbe, i synnerhet som den engelska snön var lite däst (denna dag i alla fall). Så njae...inte blev han så stor och inte blev han kanske så vacker, även om vi som känner Rogge tycker oss ana någon likhet när man ser dem i profil...
Men tänk ändå vilken lycka att pricka in enda snöiga veckan i Birminghams historia (nja kanske inte riktigt men inte tillhör det väl vanligheterna i alla fall) i synnerhet som flygen började gå igen lagom till vår avgång.

If you think Birmingham is ugly

...så kan man alltid checka detaljerna. Nu tycker jag då inte att Birmingham över huvud lever upp till sitt rykte som asful stad utan det finns gott om fina mysiga engelska kvarter, centrum med både gammalt och nytt (och framför allt BRA REA och härliga priser, inte som Barcelonas töntoutlets där byxorna från förra säsongen - för att inte tala om byxor från förra seklet - hänger där till härligt nedsatta 35 euro i stället för 37) stora gröna sköna NATURLIGA parker (inte som parc ciutadel.la i Barcelona med sin stackars ensamma Mamut som står där och försöker hålla för näsan för att slippa hundskitlukten och där det ofta är minst lika crowded som på Ramblan). I like. Och med Ryan Airs härliga 5-10 eurosbiljetter (och med en Ryan där personalen nästan har gått och blivit trevlig!) samt ett väldigt svagt pund så kan man leva riktigt gott även om man är en fattiglapp.

En spiraltrappa i all sin enkelhet.


Den delen av fakulteten där Tieta Doktor Eli sitter och fixar och trixar för att det katalanska språket skall fortleva och spridas (Jo visst, hon utbildar engelska studenter i katalanska i Birmingham av alla ställen).

Pampigare delen av universitetet, typ den delen där det bara är karlar på alla målningar på väggarna.

Mossgröna stenar har vi inte heller så mycket av i Barcelona så det ter sig ju nästan lite exotiskt.


9 feb 2009

Var favorit nar vi ar pa semester



Helt men jag menar HELT galet. Sorgligt. Big Brother och att vilja bli beromd ar ju en sak, men dessa...sanslost!!

I vantan pa uppdatering

Sa jakla smaskig!!!

White Chocolate & Ginger Cheesecake


CRUST
13 ounces gingersnap cookies (about 50 cookies)
2 tablespoons sugar
1 teaspoon ground ginger
6 1/2 tablespoons unsalted butter, melted, cooled

FILLING
1 pound good-quality white chocolate (such as Lindt or Baker's), finely
chopped
4 8-ounce packages cream cheese, room temperature
1/4 cup sugar
4 large eggs, room temperature
1 tablespoon vanilla extract
1 teaspoon ground ginger

2/3 cup minced crystallized ginger

White chocolate curls

FOR CRUST: Butter a 9-inch-diameter springform pan with 2 3/4-inch-high sides. Wrap outside of pan with 2 layers of heavy-duty foil. Finely grind cookies, sugar and ginger in processor. Add butter; blend until moist clumps form. Press onto bottom and up sides of pan. Chill while preparing filling.

FOR FILLING: Position rack in center of oven and preheat to 300. Stir white chocolate in top of double boiler set over hot water until chocolate melts. Cool to lukewarm, stirring occasionally.

Using electric mixer, beat cream cheese and sugar in large bowl until fluffy, about 3 minutes. Add eggs and yolk 1 at a time, beating just until combined after each addition. Beat in vanilla and ground ginger. Gradually beat in melted white chocolate. Stir in crystallized ginger.

Transfer filling to prepared crust. Place springform pan in large roasting pan. Pour enough hot water into roasting pan to come halfway up sides of springform pan. Bake until cheesecake puffs and edges crack slightly, about 1 1/2 hours.

Transfer cake to rack. Run small knife around sides of cake to loosen. Cool completely. Remove foil from pan sides. Chill cake overnight. (Can be prepared 3 days ahead. Cover and keep chilled.)

Release pan sides. Transfer cake to platter. Top with chocolate curls.

5 feb 2009

A bad sign?

Jag brukar inte använda för mycket diskmedel. Idag blev slutresultatet efter diskningen detta:



Ser lite ut som snö...Is it a sign? Checkat med flygbolag samt flygplatser och hittills inget inställt.

Flygrädd & Snöstorm = Dålig kombination

Men inte vill man ju att flyget skall bli inställt fär den saken skull??!!!
Håll tummarna, vår resa är i fara!

3 feb 2009

GALET arg mamma skriver ang. Cantajuego

Så illa är det ju inte och dessutom är ju enkelheten charmen med denna skiva.
Att hon orkar...
Mammans mail (dra in det i googleöversättaren om ni pallar):

Opinión completa
En maldita la hora le compré yo los Cantajuegos a mi hija. OS ODIO. Que lo sepáis. Pepebarros, Raguquita: me caéis mal. MUY MAL. Sí, vosotras, no miréis para otro lado. Una con que está muy bien, la otra con que los va a llevar a la kdd y que me voy a sentir muy discriminada si no me sé el tallarín y claro, encima voy el otro día a casa de una amiga y los veo ahí ¿Y qué hice? Ponérselos ¿Y qué pasó? Que le gustaron ¿Y qué pasó después? Que esta usuaria de ciao como una canela fue a la Fnac y se los compró. Sí, no hice el pirata patapalo, y no por amor a Ramoncín y su banda, que los piratas me parecen ellos, sino porque soy una negada para estas cosas y los compré. ¿Y qué pasó más tarde? QUE OS ODIO. Con todas las letras. O-D-I-O. Sueño por una parte con los puñeteros cantajuegos y por otra parte con las madres que me los recomendaron porque YA NO TENGO HIJA: Ahora mi hija pertenece por completo a la secta de los nenes como los llama ella. Que lo sepáis. Habéis creado un monstruo. Y habéis conseguido lo imposible. Han destronado de su trono a Pocoyó. Ni se acuerda de él. Sacrilegio.
Escribo estas líneas desde la ira porque los puñeteros Cantajuegos son el producto más infame que se ha visto en las tiendas. Cutre en la producción es poco para definirlos. Para que os hagáis a la idea, este producto lo ha perpetrado un grupo que yo creo que es de animación infantil. Desde que Tamara Seisdedos se decidió lanzarse al mundo de la música yo creo que no me había topado con nadie con tan nula capacidad vocal como este grupo que cantan mal no, peor. Dios mío. ¡Qué horror! Tengo otitis y no sé si me duelen los oídos porque mi hija me ha pasado la infección o si se me ha producido a fuerza de oírlo. El caso es que coincide en el tiempo, así que todo puede ser. Un espanto. Lo prometo. Visualmente es … indescriptible. El proyecto de la Bruja de Blair de los vídeos infantiles. Se mezclan imágenes en un gimnasio de lo que parece una guardería (con sus espalderas y todo, no os creáis) con las imágenes de los cantantes que están metidos en una televisión de las antiguas sobre un croma bastante cutrelux. Es tan mala la producción que hay un rato que una de las chicas lleva un vestido a rayas y en la verde se ve la imagen del fondo. Para que os imaginéis el nivelazo. Todo esto se ve aderezado con unos dibujos curradísimos, también, en el mismo tono. Como pintados con plastidecores, vamos. Cuando lo vio mi hermana por primera vez me dijo "Oye ¿esto es muy cutre no?". Y yo sólo pude que de suspirar y suspirar.
Por supuesto, si el pack costase barato no me escandalizaría tanto, pero es que cuesta 13 euros del ala. Es decir, 2 euros menos que un pack de Pocoyó. ¡¡¡Ay qué dolor!!! Que manda huevos que una cosa de tan bajo presupuesto porque canta por bulerías que lo es sea tan carísimo. Y más cuando es de Sony, leñe. Pero es evidente que yo no lo veo con los mismos ojos que mi hija. Y por supuesto estoy exagerando.
Desde que compramos el pack, ya he perdido la cuenta de las veces que lo habremos visto. ¿Mil? Ni lo sé. Y eso que me hice con él el sábado. Desde el descubrimiento del chocolate nada había entusiasmado a Aldara tanto y de esa manera. Así que aunque me ponga dramática y aunque me fastidie, aunque me duela a la vista cada vez que vea cada uno de los fallos de producción (mira que son cutres), aunque me duelan los oídos con las ¿aterciopeladas? voces de los cantantes, aunque me duelan los 13 euros que me costó, lo cierto es que mi hija está completamente fascinada. Nunca la había visto así. Se levanta de la siesta y aún no ha terminado de frotarse los ojos que ya está ¿nenes?, sale de la guarde y se pega todo el camino dándole por saco a mi madre preguntando por el vídeo y casi ni quiere comer (y eso que tiene buen saque) por verlo. ¡¡¡Si ni me deja ver Fama!!! ¡¡¡Eso no se lo perdono!!!Aldara tiene la suerte de ser de esta generación y no de la de los 90. Cuando la mía era pequeña a los críos nos hacían bastante caso. Teníamos series y programas para nosotros, grupos musicales, canciones propias. Pero todo esto desapareció de un plumazo en los 90. Los niños de esa generación estuvieron bastante desatendidos en ese sentido. Las series fueron prestadas de las nuestras o las horribles y poco educativas que llegaban de Japón, las canciones, prestadas de los adultos. Gracias a Dios, parece que ahora se están volviendo a hacer esfuerzos por hacer cosas específicas para los niños. Ahora los críos tienen el Baby Einstein, Pocoyó, los Lunis, y están empezando a hacer música para ellos otra vez. Menos mal. No es que esté mal que escuchen a Shakira, también, pero es música que no está pensada para ellos y cuyas letras no comprenden.
El grupo Encanto, los "perpetradores" del dvd, hacen una cosa muy buena, que es hacer música por y para niños. Así que aunque a mí me chirríe el oído, realmente que suene mejor o peor es lo de menos. Y es que no va dirigida a mí. A mi hija eso le importa un pito. Y es a ella a quien se dirige. Ellos cantan, y sobre todo, bailan. Todas las canciones, que se supone que son clásicos (aunque yo la mayoría no las conocía) tienen un bailecito asociado. Son cosas muy sencillitas y que los niños pueden seguir con cierta facilidad. El hacerlo les estimula un montón de cosas: el oído y la coordinación sobre todo, pero básicamente es que se lo pasan muy bien. Aldara todavía no se lanza mucho con las canciones pero sí que la he pillado siguiendo el ritmo con el pie. Y me ha sorprendido porque lo lleva mejor que su padre, que es un completo negado para estas cosas. ¡Así que todavía hay esperanza! A ella lo que más le gusta sobre todo es que hay niños de verdad y no dibujos. La parte de los dibujos es lo que menos le gusta. A ella le gusta cuando enfocan (que es casi todo el rato, por otro lado) a los enanos bailando como pueden. Eso de ver a los niños con la música le fascina. De hecho, el dvd dura 40 minutos y es capaz de verlo de tirón. Es más. ¡De verlo sentada y sin moverse! Hasta ahora no habíamos conseguido que se estuviera sentada tanto tiempo nunca. Y sin pestañear menos. Le vamos a tener que dar colirio. Eso no puede ser bueno para su salud. ¡Pestañea, hija! De vez en cuando nos mira, como para decirnos "mira, qué guay" pero básicamente se queda embobada, alucinando de que eso pase.
Lo que sí que me he dado cuenta es de que le da un poco de vergüenza que la veamos bailar. Hay un par de canciones que le gustan mucho. Una es "para dormir a un elefante" que nos confunde mucho porque nos dice ahora muchas veces "dormir" y no sabemos si es que quiere irse a dormir o que le cantemos la canción, y la otra es el Aramsamsán. Esta canción la cantaba yo en un grupo de tiempo libre y es muy buena para la coordinación porque sólo se dicen tres palabras, cada una con un movimiento asociado: Aramsamsán, guliguli y arami. Creo que casi todo el mundo el guliguli lo acaba convirtiendo en "culiculi" que es mucho más chulo. A mi hija le han bastado dos segundos. Pues sólo hace culiculiculiculi cuando no estamos. La hemos pescado más de una vez en el salón haciendo este sonido y moviendo el culo pero se para en seco cuando entramos. Y claro nos ves a toda la familia partiéndonos de risa en silencio en el pasillo observándola a hurtadillas porque está realmente graciosa moviendo el trasero cuando cree que nadie la ve. En el pack (sangrante por su precio ¿ya os lo he dicho?) viene un dvd y un cd con las canciones para que si además de torturaros en casa queréis oírlas en el coche tengáis la muerte asegurada. Esto no se lo hemos hecho saber a Aldara. Lo que faltaba, darle ideas. ¡¡¡Ni hablar!!! Ya tenemos suficiente con darle esquinazo para que no esté todo el día viéndolo en casa como para encima tener que oírlo ¡¡¡no hija no!!!¡¡¡Ni de coña!!!
Las canciones que vienen incluidas son:Popurri del tallarínPopurri de las manosPara dormir a un elefanteEl pollito LitoEl arca de NoéEl burrito PepeSalta la perdizLa forma de caminarUna hormiguitaEste puente se va a caerAramsamsanEl zapateroA mi mono le gusta la lechugaLa canción del click
Nos gusta mucho la de las manos, además de las que ya he dicho y el Arca de Noé (Estaba el cocodrilo y el orangután…). La que más nos aburre con diferencia es la del Burrito Pepe, que siempre que puedo me la salto. Además de estas canciones viene incluído el cuento del zapatero, pero de momento mi hija pasa bastante de él.
En fin. Yo lo odio, mi hija lo ama. Yo os diría NO OS LO COMPRÉEEEEEEEEEEEIS y mi hija os diría NENEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE NEEEEEEEEEENEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE, así que en recomendaciones creo que voy a poner la de mi hija, que al fin y al cabo son los interesados.Eso sí, me NIEGO a darle 5 estrellas. El día que hagan una producción menos cutre, que canten bien y que tenga un precio acorde con la calidad de la producción se las daré. Las cuatro restantes son porque pedagógicamente es una maravilla y es de lo que se trata. Pero cinco no se merece. Lo siento.
P.D. En la página web www.cantajuego.com podéis ver algunos trocitos de las canciones y cómo es la estética del dvd. Se ve algo menos cutre de lo que es en realidad, no os creáis...P.D. 2. Son muy fáciles de encontrar. Los he visto en la FNAC, Carrefour, Corte Inglés... así que si estáis interesados no tienen mucha pérdida.

Drake lurar mellan bergen



Var hos akupunktören idag igen och berättade om den inte helt lyckade sista veckan. Hon beslöt att ändra en del nålar och när jag bad om förklaring på vad som händer sade hon så här:

Eftersom hon reagerade bra på nålarna första gången så var det en korrekt bedömning den jag gjorde. Sedan har kroppen hunnit mobilisera ett försvar vilket visar på att det är något djupare som försigår. Med andra ord, vi lyckades släcka elden med glöden var kvar och nu måste vi hälla på vatten för att den skall slockna ordentligt.

Fan, jag är beredd att kalla hit hela jäkla brandkåren!

Låter lite som I Ching (För er som inte känner till I Ching, läs mer på: http://sv.wikipedia.org/wiki/I_Ching) så jag ställde frågan "När kommer Gala att sova" och fick svaret:

"The present is embodied in Hexagram 58 - Tui (Joy): There will be progress and attainment, but it will be advantageous to be firm and correct.
The second line, undivided, shows the pleasure arising from inward sincerity. There will be good fortune. Occasion for repentance will disappear.
The topmost line, divided, shows the pleasure of its subject in leading and attracting others.
The situation is shifting, but neither Yin (the passive feminine force) nor Yang (the active masculine force) is gaining ground.


The future is embodied in Hexagram 25 - Wu Wang (The Unexpected): Great progress and success is indicated, while there will be advantage in being firm and correct. If he or his action be not correct, he will fall into errors, and it will not be advantageous for him to move in any direction."

2 feb 2009

Postmortem



Som gammalt Kay Scarpetta-fan kan jag ju inte låta bli att tänka på henne då jag ser min fot idag (för första gången sedan i lördags). Som alltid ser det värre ut i verkligheten, flashen tar bort en del av gröngråskalan.


Inget brutet, ett ledband av och eventuellt drogs lite benflis med i rycket.
Nu skall jag lägga mig i badet och njuta, avi Joan hämtar Junia och h ar Gala med sig, han såg dessutom fel på klockan så jag fick 40 minuter extra för mig själv! Vardagslyx!

Till röntgen

Har tagit mig två dagar att bestämma mig..röntgas eller inte röntgas. Inte för att jag skulle ha några moraliska/fysiska funderingar emot men däremot har jag väldigt svårt för ineffektivitet och är det något som jag förknippar Mataros sjukhus med så är det just det..låååånga låååånga väntetider.
Men eftersom vi skall till England på torsdag tänkte jag att det kanske kunde vara bra för TÄNK om jag sitter där och plötsligt får mer ont och skulle behöva söka upp ett engelskt sjukhus och sitta där i något gammalt väntrum..nej fy.
Jag tror faktiskt inte att det är så illa men min kropp är ju inte den som klagar i onödan så ibland kan det vara bra att checka, kan vara värre än vad jag tror.
Tar med mig nummer 2 i Garnethill-triologin av Denise Mina (http://www.denisemina.co.uk/contents/books/exile.htm) så får de gärna dröja hur länge de vill!

1 feb 2009

Mi gitana


Lilla Gala, vad skall det bli av dig??
(Man kan också fråga sig: HUR VAR DET NU MED DEN DÄR CIRKUSAKROBATEN??? TRÄFFADE JAG HONOM FÖRE ELLER UNDER GRAVIDITETEN???!!!)

Å TJO vad det var livat i holken i lördags



Eller som man skulle ha sagt på spanska (lite mindre hurtigt): Lo que faltaba.

I lördags morse tvivlade jag allvarligt på akupunkturens

helande krafter gällande grav sömnstörning. Gala hade då i två nätter haft vaka, fredag till lördag från 01.17 till 06.03 (sista gången jag minns att jag tittade på klockan). Med andra ord: KATASTROFDÅLIGT.

Åkte för att muntra upp oss till en väninna i en by i bergen, 15 minuter härifrån. Där har de ena fina höga trottoarkanter, cirka halvmetern (skall fota dem en dag så att ni vet vad jag pratar om). Jag var nog inte själv så munter men vi drack kaffe och pratade om hur eländigt allt var.

Då jag skulle hiva in vagnen i bilen trampade jag fel och trillade kataplang rakt ner, och eftersom jag har inflammationhelvetet i axeln kunde jag inte ta emot fallt med den armen varpå jag i stället trillar över foten som säger zxxrscscchhhiiiiikkkrrrrrrr och sedan kommer jag inte upp. Där sitter jag, i bergen, med två barn i bilen varav den ena gallskriker och den andra oroligt undrar var mamman tog vägen.

På akuten fick jag finfint superomslag och bandage och lindor och mer bandage och strumpbandage och pappersbandage och ovanpå allt ett klistrigt hårt bandage...jag har aldrig sett en sjuksköterska linda med så mycket frenesi, helt galet.

Ont sa kroppen.

Nu får vi se hur vi löser detta med lämning och hämtning på dagis och allt annat som kommer till...Som att vi inte hade det lite chungo innan.

MEN: I NATT SOV GALA BÄTTRE IGEN!!!