Sommarlov

Nu åker vi till norrland!

Ghettogubbe

Min syster Rebecca provar olika bränningar till hennes judiska ghettogubbar, denna förkastade hon men själv tycker jag att han gör sig alldeles förträffligt ovanpå brasan med mammas fina rosor.

Någon som har kontakt med någon judisk församling utanför Sverige som skulle vilja ha lite gubbar på besök?

Fast jag mår definitivt bättre...

...än denna stackars getingfosil..

The very sad truth

Inget Scholl i världen kan fixa detta. Och dokumentärfotograf Junia Marcer Löwenthal var rask med att ta en bild på den förskräckliga förödelsen (resultat av ett för tungt skåp i en flytt + en vass undervattenssten i Kattvik).

Askungen!! AAASKUUUNGEN!!!!

Hela dan får vi arbeta vi får jobba vi får streta putsa tvätta diska damma etc etc.

Familjen Adams. My family.

Man kan inte tänka på allt

Att vi skulle behöva åkpåsen, den där varma sköna i dun, ja det kunde man ju inte veta. Så synd att den ligger nerpackad med VINTERGREJERNA da.

Jubilar

Den 2 september skulle jag, om jag hinner med, vilja ha fest och fira mina nu 10 år i Katalonien.

Som 25-åring kom jag dit med Erasmus, efter 2 dagar fick jag panik (satt med Time Out Guide Barcelona och stressades ihjäl av att jag inte skulle hinna med allt jag strök under på 6 månader) och ringde min handledare och fick mitt Erasmus förlängt till ett år. Lärde känna Stephanie från Belgien (som vi skall till bröllop hos i Belgien i slutet på augusti) och tillsammans hade vi panik då antopologiåret var slut så vi raggade upp en master i dokumentärfilm.

Ett år till och en förskräcklig kärlekshistoria senare fick jag jobb på The Office, allt var kaos på alla håll och kanter tills jag en dag styrde upp tillvaron lite, fick syn på Rogge (som ju inte var ny men det var nytt att bli förälskad i honom, han var en sådan som jag inte blev förälskad i, alldeles för bra, alldeles för normal ÄVEN om jag nu insett att det är han inte riktigt ändå men det är väl bara bra tröstar jag mig nu men STÄDA det kan han INTE) och började ta itu med mig själv och livet och tänk, nu ligger det två små flickor och sover här intill mig och imorgon kommer deras pappa, som var han den där rogge som förklarade skillnaden mellan att vara en människa som åt sött eller salt på morgnen (jag tillhörde kategori salt) och bla bla bla nu skall jag gå och lägga mig.

Fest? Den 2? Tapas och Mejico-hattar, mojitos och allt annat som hör Katalonien till??

Hå hå

I morgon är det definitivt sista dagen som jag går upp i ottan varje dag för då kommer rogge och då är det dags för inkassering av de två veckorna som vi lämnat honom "de rodriguez" (när man är..ööhh...vad heter DET nu då på svenska..inte sol-och-vårare..något med grönt? På grön kvist? IIIII min svenska flyter INTE längre, 10 år gör sitt till) och han har FÖRHOPPNINGSVIS om hans liv är honom kärt med sig kabeln till kameran så att jag kan ha lite färggladare inlägg.

Fast i samband med att han kommer så drar vi norrut så bloggen kommer med all sannolikhet ligga lite lågt någon vecka till.

Bowie och Brel

Två män, en sång, underbara båda versionerna av denna Amsterdam.

Egen statistisk byrå

Hemorojder, carpaltunnelsyndrom, bebisnamn och jättedildo; se där vad svensken söker på google.se. Mina flaggor visar ju inte bara vägen till era datorer utan även hur ni kom till min blogg och som den sanne snokaren jag är så älskar jag att trycka på den lilla länken och få upp allt, i realtid. Underbart.

Men jag tänkte göra det lätt för alla er stackare där ute med hemmisar och CTS etc. I show you the way:

Hemorojder: Svårknäckta små djävlar. Se till att äta mycket fibrer så att magen hålls i trimm (ammar du så drick MYCKET MYCKET vatten och lite salt så underlättar du för tarmarna) och stryk på HONUNG (jo, kan låta klibbigt men det är krämerna från apoteket också, minst lika klibbiga).

Carpaltunnelsyndrom: Gör ONT. För mig kändes det som att hela handen skulle sprängas till slut, endast voltarenkräm (jo men jag bor i Spanien, vi FÅR använda tunga droger under graviditeten, och epidural vid förlossningen) underlättade liiite, lagom för att kunna sova, för det var definitivt värst på natten då jag låg ner.
Kudde under magen hjälpte också, se till att buffa upp med många kuddar så att magen inte gör att hela kroppen sjunker ner i madrassen för då blir det ännu värre.

Bebisnamn: Finns tusentals linkar, sök på names också så har ni fler möjligheter att hitta fram till utländska sidor som har namn från hela världen. Ta namnbetydelsen med en nypa salt och dubbelchecka gärna innan ni bestämmer er (detta i fall att ni tar ett turkiskt namn som det står betyder blomma när det egentligen visar sig betyda något annat OCKSÅ, som t.ex det vackra finska pojknamnet som jag hittade som visade sig ha sekundär betydelse...kuk. Jo visst. Och så hette finske country managern för vårt företag.

Jättedildo: Konstigt nog dyker det upp avsevärt många fler som söker på detta på helger och nätter. Är sextankar inte vardagsbundet alls? Men sorry, kan inte hjälpa er här, jag skrev om en ful byggnad i Barcelona. Eller ful och ful, väldigt mycket fallos, så mycket att det nästan stör. Fast nu har jag börjat gilla den, så är det.

Film för barnen

När vi åkte till Torekov förra veckan tyckte Junia (som alltid) att resan var för lång (för er som aldrig rest med Junia: Det är fördjävligt. I samma sekund som du öppnar bildörren skriker hon Fa pudooooor och håller sig för näsan och Fa pudor betyder då att det stinker. Efter två sekunders biltur stönar hon desperat FA MAL LA PANCHA vilket betyder att magen gör ont men hon drar ihop det till ett MALAPANCHA som man sedan hör ungefär var tredje sekund i olika röstlägen. Der man henne ingen uppmärksamhet stegras det till något outhärdligt tills hon sätter fingrarna i halsen och gör så att hon kräks. Jo det är sant. Och jag som tog körkort i 8onde månaden och såg framför mig alla roliga små utflykter vi skulle göra hon och jag..).

För att ge henne lite förströelse spelade jag in en film och ingen kunde väl ana vilken HIT det skulle komma att bli. Den spelades på repeat från Landskrona till Torekov, UTAN STOPP.

Ok att jag har en master i dokumentärfilm men hade jag anat att mina filmer skulle bli en sådan succé hade jag inte lagt filmandet på hyllan.

Här kan ni se gratis, vill ni loada ner och ha den till era barn så kostar det 2 euro som kan skickas till mig eller sättas in på mitt konto.

Scholl för fina fötter - till slut

I måndags gjorde jag något som jag har längtat efter sedan jag var gravid i 5 månaden med Gala - jag kostade på mig ett fotvårdspaket på Scholl i Malmö.

Detta är en gammal dröm som började för flera flera år sedan då jag följde med min mamma då hon fick sina fötter fina, tänk att få mina sunkiga gamla handbollsfötter filade och insmorda av en som kan (och orkar - mot betalning). Efter min första graviditet (Junia 2005) gick jag dit och shit pommes frittes (urtöntigt uttryck jag vet, men jag tycker det är coolt i hela min utlandssvenska nördighet) man FLÖG UT, det var som att jag fått vingar och Rogge kunde för första gången pussa på mina fötter utan att jag skämdes ihjäl.

Nu var det då dags att återuppliva denna härliga känsla (för 420 SEK). Min mamma rekommenderade mig att be att få Marciela men hon hade oturligt nog gått på semester i 4 veckor (ja givetvis oturligt för mig och inte för henne) men Scholl kan väl inte ha annat än superba fotvårdare. Trodde jag.

Tjejen jag fick var trevlig och pratsam och jag tänkte som alltid då jag sitter som kund att JAG HOPPAS DU KAN GÖRA ETT GOTT JOBB SAMTIDIGT SOM DU BERÄTTAR YOUR LIFE STORY, för det händer mig faktiskt allt som oftast att jag går ut med någons livs historia som bonus., både från frisören, taxin och what so ever, i detta fall Scholl.

Resultatet blev inte bra. Inte alls. Inne på HM tog jag av mig den lilla sockan hon satt på mig och såg till min besvikelse att detta kunde jag ha gjort själv.
Bättre. Det var slipmärken där det var slipat, stora hudsprickor på hälen (sorry om du satt och åt just nu) och tårna var inte tagna alls, skröfsigt var bara förnamnet.

Alla som kom i min väg fick kolla på mina fötter, allt för att ge mig mod att ringa och klaga (vilket det egentligen inte rådde något tvivel om att jag var tvungen att göra).

Min syster Sara är världens bästa klagare, hon får alltid till det på ett elelr annat sätt så jag fick välja om hon skulle ringa och vara den arga kunden eller endast den besvikna och lite mer ödmjuka kunden. Hon fick vara den ödmjuka kunden, känns bäst så, trots allt (eftersom klagomålet om det gick igenom skulle leda till att jag var tvungen att gå tillbaka, jag ville ju inte att hon skulle ta skalpellern och skära av mig en tå hon fotvårdaren).

På Scholl var de mycket förvånade, de hade aldrig förr haft denna typen av klagomål, sade de (exit, voice and loyalty, rings a bell?). Efter att de pratat med chefen meddelade de att jag kunde komma tillbaka dagen därpå så att S kunde göra om det som inte gjorts bra. Uj, sade min syster (som var jag) , det känns ju lite väl pinsamt, man sitter på 2X1 kvadrat så det känns lite intimt och obekvämt att sitta med henne efter att man klagat. Ja men det är ju bra om hon får lära sig, tyckte chefen.

Vad kunden tyckte var tydligen mindre viktigt. Konstigt men inte förvånande, inget förvånar längre, eller?

Då jag HYPERNERVÖS (VARFÖR??!! Det var ju inte jag som gjort ett dåligt jobb! Varför är man så MESIG??) kom in till, jo just det, S again dagen efter så började hon med att lite glatt hurtfriskt säga: Jag hörde att jag gjort ett uselt jobb igår?

Tack för det bemötandet.
Men, jag tror jag hade rätt för hon filade på i 45 minuter, med både elektrisk fil och vanlig fotfil. Efter 40 minuter knackade det på dörren och henens kollega sade: S, du är medveten om att du hade en kund kvart i (jag var där halv och nu var klockan kvart över nästan)?

Så jag tror nog att det blev ganska uppenbart vem som hade haft rätt, jag eller S.

Jag frågade då vi var nästan klara om hon tyckte att jag var en jobbig kund eller om hon kunde hålla med om att det kanske inte var helt ok gjort dagen innan varpå hon svarar: Jamen jag tycker att det var JÄTTEBRA att du kom in för om du inte kände att du var nöjd så bla bla bla.

Ok, så mina fötter är inte fysiskt uppenbara, som att vi snackade om ngt mer abstrakt som en massage eller psykologsession..

Nåväl, att hon trott att det skulle ta en kvart för att sedan sitta i 45 minuter räcker för mig som "bevis" och nu kan Rogge komma hit och åter igen pussa mina fötter, allt skröfs och sunk är borta (på bilden är de dock lite smutsiga men det kan man ju råda bot på)

Somliga har tur

Även om risken är stor att Gala och Junia inte kommer att komma ihåg det när de är äldre så har de faktiskt turen att ha en 97-årig gammelgammel-tieta (mormors moster), vår lilla Bombom. Junia tyckte att Bombom var lite skrämmande (hennes tänder lossnade och hon vägrade att öppna munnen så att Rebecca kunde sätta tillbaka dem, det kan ju skrämma vem som helst!) och gömde sig mest bakom min rygg men Gala fruktade ej!

Kinesiska barn har det svårt

Alla vi som såg hemska reportage från ett hårt och inhumant Kina vet att kinesiska barn lider (för er som inte kommer ihåg: det handlade om idrottande kinesiska barn och de hade det i likhet med ryska barn fördjävligt, hela Sverige förfasades och pratade om detta i veckor och sedan föll det, som allt annat, i träda, precis som det faktum att de nu skall ha OS i Peking och inte mycket gjort för demokratin trots löften om detta.

http://www.amnesty.org/en/news-and-updates/news/olympics-promises-human-rights-china-debate-20080717

Gala förstod allt detta och iklädde sig genast rollen som kinesiskt ledset barn då hon fick fina presenter från tieta Sara som jobbat i Kina under våren
(bloggen nerlagd, fanns annars tidigare på
http://saraappelquist.blogspot.com/).

Att vi höll henne upp och ner för att få fram denna effekt är lögn och endast ett resultat av min störda kamera + mozilla firefox i kombination.

Man får inte vara dum

Gala äter här sin första portion (att börja äta vid 6 månader är WHO samt Unicefs rekomendation, i Sverige börjar visst många tidigare. Jag tycker det är urskönt att slippa tänka på att ha med mig mat elelr att trixa med det så jag har med glädje helammat fram tills nu).

Helt emot reglerna (som tråkigt nog säger potatis eller morot som förstahandsval) valde Junia och jag ut en stor härligt soft mango. Vi måste ju hålla på att vi är litta sydländska ju, eller hur?

För att tillfälligt lösa fotolösheten har jag här med min mobil fotat skärmen på min kamera, inte helt dåligt resultat med tanke på det men tyvärr omöjligt att svänga den åt vänster.

Till er som inte är i Sverige (specialdedikation till Monkan & Karlavagnen)

Trubbel med Olle Adolphson

Quinny Buzz + Ståbräda = Jovisst

Så sur jag bler (jorå gott folk, nu snackar vi skånska).
Vi har en barnvagn. Till den ville jag ha en ståbräda men fick höra överallt att det fanns det inte, till alla världens vagnar finns det ståbrädor utom just till min. Junia GRÄÄÄT efter en ståbräda, det var liksom det som var att vara storasyster, en ny nivå, uppdaterad. Jag frågade mer och fick höra en massa negativt om just ståbrädor, att nä, barnen ville hellre gå, de användes inte, de bumpade etc.

Så jag sällade mig till skaran "Vi som ändå inte gillar ståbrädor", jag och alla andra dumma nötton som har köpt Quinny typ.

Nu i Sverige var jag på väg att köpa en tvillingvagn begagnat, jag gillar att gå och just Malmö är ju en extremt gåvänlig stad (jo nog vore den mer cykelvänlig om det inte var så att de snor din cykel stup i kvarten) och jag gillar att gå långt och mycket.

Checkar på nätet, hör mig för på olika forum och till slut är jag så rådvill att jag vänder mig till Babyproffsen för att höra vad de tycker. -Klart ungen skall ha en ståbräda! löd deras omdöme.

Jo visst fanns det en som passade, den sitter som klippt och skuren.

Så: Alla med Quinnyvagn med böjt underrede (ja just ni och typ bara ni förstår ju vad jag menar och alla andra har säkert slutat läsa by now) - DET FINNS STÅBRÄDA SOM PASSAR. Heter Buggy Board från Lascal och nu när jag fått reda på att den finns och vad den heter ser jag att den finns i Spanien också för cirka 20 euro mindre (kostade fucking 650 kronor här, men det är ju billigare och smidigare än en tvillingvagn).

Tråkigt inlägg för alla andra men nu kanske någon som liksom jag söker på quinny + ståbräda kan få reda på ATT det finns.

Eååå

Jag har glömt sladden till kameran hemma, alltså den som för över bilderna till datorn. Så tills rogge komemr hit eller jag kommer på en lösning så får vi vara utan bilder.

Dagens bild är egentligen från i torsdags kväll då jag packade upp. På bilden ser ni min öppna resväska med bikinisar och solhatt i ett hörn. Det skall illustrera att jag inte riktigt tror på den svenska sommaren, eller snarare, inte i denna tappningen.
Så nu ligger badkläderna i resväskan under sängen. Kan kanske lika väl glömma bort koden till låset. Är det DETTA vissa utlandssvenskar längtar hem till? Inte kloka.

Blockerad

När man har för mycket att göra kan det vara svårt att organsiera sig. Har man för mycket och plussar på två barn, då blir det fan omöjligt.

Jag kommer ingen vart, har fortfarande inte packat (lade fram saker bara för att se Junia trippa iväg med VIKTIGA silverskorna som måste med då vi ska på bröllop till belgiska kusten och inte kommer komma inom här innan dess) och passade smart som jag var på att kolla en lägenhet till pappa i morse som då visade sig vara helt perfekt och jättefin så då satt jag med lite extrajobb (ringa pappa, svara på frågor, ringa tanten som hade lägenheten för att få svar på frågor jag inte visste svaret på, ringa tillbaka till pappa, skicka foton, datorn hängde sig, skicka om, han kan inte öppna) och då blev jag så stressad så jag frågar Junia om hon vill ha pannkakor, insåg mitt misstag då jag kom på att det var tidskrävande men lugnade mig då Junia inte gillar pannkakor hur mycket jag än försöker att få henne svensk men så går ungen och säger JAAA!!! PANNKAKOR!!! Varpå jag gör pannkakor som sedan jag får äta upp själv då hon KORS I TAKET inte gillar pannkakor utan i stället vill ha en omelett OCH PÅ DEN VÄGEN ÄR DET. Paus.

Sedan fick jag panik för det svenska vädret och att sommaren är över för vår del (eller i alla fall tills i september då vi kommer tillbaka hit hem) och etc. etc.

Panik.

Nu skall jag packa men då kommer säkert en eller varför inte två barn att vakna.

Jag minns...

Jag minns när man gick på stranden och låg på en ren handduk utan sand. Redan första året med Junia förstod jag att jag kunde glömma denna lyx i fortsättningen. Nu har jag inte bara sand utan även lite kycklingshawarma.