Vår caga tio

Traditionen att låta en stubbe bajsa ut julklappar kan ju verka lite underlig för den ovane (läs mer om fenomenet på engelska på wikipedia, http://en.wikipedia.org/wiki/Ti%C3%B3_de_Nadal)

men vår tio tillhör nog de underligare ändå.

Att Junia över huvud taget väljer att tro på denna underlige typ visar på mycket god vilja från hennes sida. Vi förklarar att han är en ovanligt känslig typ och hon måste lova att inte bli för närgången (han är lite skör). Hon lovar och matar honom med vörtbröd. En som inget lovade var Gala..iklädd Junias balettkjol gick hon gång på gång till attack och till slut hotade Junia med att hon skulle bli utan julklappar om hon inte skärpte till sig. Hjälpte föga..

Själv tycker jag att vår Tio påminner lite om Pippi Långstrump.