Årligt pepparkaksbak med Monkan

Årligt blir ju allt som man gör i alla fall en gång mer än bara ett år.

Att jag svurit heligt att aldrig baka pepparkakor skall ju inte gå ut över Junia (som i och för sig redan fått ett pepparkaksbak med tieta Sara, men det blev ju så äventyrligt så det räknas ju knappt!) så vi får hyra in oss hos någon traditionsglad svensk. Monika är det perfekta offret; utlandssvensk med lust att fira men halvt utflugna barn som känns allt mer catalan för var dag som går (eller njae...kanske inte katalanska..internationella passar nog bättre) och därmed har alltr mindre lust att engagera sig i underliga fornnordiska företeelser (det skrev jag endast för den exotiska touchen).