Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

Jag har för mycket jobb och det är jag glad för.

...

say no more.

Krypa till korset

Nu måste MÅSTE jag skaffa mig det där besvärliga pappret. År 2006 kom en lag att vi alla skulel skattskrivas (nämen!) och ja, våra fina spanska id-kort ersättas med ett A4-papper. Proceduren runt omkring kändes oöverkomlig så även om jag rått flera att skaffa det så har jag inte skaffat det själv. Sån e jag!

Men nu måste jag ha det, om mitt företag skall kunna vara helt legalt. Pappersexersisen har börjat.

I´ll keep you informed (eller om ni ser några gråa hår på min i övrigt ganska skrala flint så vet ni vart det bärkar hän).

schmejk.

IKEA

Idag åkte jag till Ikea för att köpa det som behövdes för att kunna få ett liv, 16 stycken Antoniusbackar att förvara barnens kläder i (just nu står de i tusentals påsar längs med väggarna). På min lista hade jag:

16 Antoniusbackar

3 dörrmattor á la David & Beda

4 vita tavelramar ribba eller vad de nu heter

svenska butiken vad jag vill (alltså matbutiken som säljer lax, köttbullar, skorpor, lingonsylt etc.)

eftersom ribba utgick (de fanns inte) köpte jag två små murgrönor i stället. And that´s it. Inte ett enda jox till! Så nöjd. De försökte fresta mig med ett fantastiskt ikea family-erbjudande men jag gick inte på den enkla (eller ja, min plånbok höll stånd!).

Så skall det vara.

Och är sällan.

Kemal Atatürk

Bra att ha en lillebror som går under alias Kemal Atatürk. Inte något jag trodde att jag skulle få användning av ngn gång men i dag när jag satt och korrigerade Turkiet-delen i Atlas en klingade något plötsligt illa, Mustafa Kemal...hmm..de måste mena..jo visst. Atatürk.

Thank you bro!

Five years..

Pushing thru the market square, so many mothers sighing

News had just come over, we had five years left to cry in

News guy wept and told us, earth was really dying

Cried so much his face was wet, then I knew he was not lying

I heard telephones, opera house, favourite melodies

I saw boys, toys electric irons and T.V.'s

My brain hurt like a warehouse, it had no room to spare

I had to cram so many things to store everything in there

And all the fat-skinny people, and all the tall-short people

And all the nobody people, and all the somebody people

I never thought I'd need so many people

Vad då ni förstår inte varför jag skriver den sången här och nu. Inte jag heller. men ännu mindre förstår jag hur jag kan släppa lös Rogge med tvätten. Eller hur man kan vara 35 år och inte förstå att färgad lama-ull inte går att tvätta med andra kläder, och absolut inte på 50 grader (och vilket underligt gradval sen då; 40, 60, you name it, men 50?!). 17 cirka överlevde min fina färglada bolivianska väska med tofsar. Min älskling i gråa tider, som till och med fick gamla tanter att le i tunnelbanan för att den var så glad. VAR. Nu är den rosafärgad i olika mönster. Och vi har en hel maskin rosaskimrande tvätt.

Och jag gick in i garderobsrummet (ja svenskar gillar ju att benämna det walk in closet...) och denna fantastiska Bowie-sång ringde i mitt huvud. För att rädda rogge antar jag. Vet inte vilka makter som var inblandade.

http://www.youtube.com/watch?v=e5rjNY8dMzc&feature=related

Ibland blir det lustigt

Söker på nationalencyklopedin på Huset Romanov.

Fick ingen träff men en försynt förfrågan:

Menade du:
Skogman, Thore?

Jomen jag är nog tillbaka. Tror jag.

Har så mycket jobb så lite bloggande kan kvitta. Dessutom har jag saker att säga. Inget viktigt, men det måste ut så att det inte bloggar av sig själv inne i huvudet, det är en ful ovana man får som bloggare annars.

Är detta en "mummy blog"? Det tycker inte jag. En sak är att vara mamma, en annan sak är att blogga om dammsugare och bästa blöjsort, och det kan jag väl inte anklagas för, än i alla fall. fast man kan tydligen tjäna mycket pengar och bli inbjuden på fancy uppdrag om man bloggar lite mer fokuserat: mummy bloggers

Back in Spain

Jobbar. Jobbar mera. Springer ner på ett fik. Beställer "en halv baguette med ostomelette, en Coca Cola Zero samt en kaffe utan socker, skulle jag kunna få kaffet i ett glas tack."

Självklart.

Får in min beställning. Omeletten saknar ost. Vanlig röd Coca Cola som jag får svamp av. Kaffet i en mugg och två sockerpaket bredvid på fatet.

Varför säger jag något över huvudtaget?

La mano de dios..

Fantastisk. Hade inte hört/sett denna. Tack lillebror (Knut, antar jag?! För fler lillebröder har jag väl ändå inte?). Så fick jag lite leende mitt i min dystra Atlas-tid (som nu är etter värre då vi avhandlar USA som jag annars inte befattar mig med).

Ole ole ole ole die--gooo die--goooooooooooooooooooo!!!

Never look..

Vad då aldrig titta bakåt. Titta aldrig framåt, skulle jag snarare säga. På ett prov bläddrar man lite framåt, ser ngn hiskelig uppgift och blir så blockerad att man inet kan koncentrera sig. Eller som nu, då jag bläddrade fram i den hittills ganska behagliga och luftiga Atlasen som jag korrekturläser och vad finner jag..text text text...raddor med ord, text i långa banor, massivt. Var tog alla fina foton vägen? Stora härliga färgbilder som gjorde mitt jobb njutningsfullt!

Never look forward.

Ketchup var det ja...

Gala my Gala! Min älskade tråkmåns.

Who´s that little person walking overthere?

A lot of people ask me.. stupid fucking questions

A lot of people think that.. what I say on records

or what I talk about on a record, that I actually do in real life

or that I believe in it

Or if I say that, I wanna kill somebody, that..

I'm actually gonna do it

or that I believe in it

Well, shit.. if you believe that

then I'll kill you

You know why?

Cause I'm a

CRIMINAL

CRIMINAL

You god damn right

I'm a CRIMINAL

Yeah, I'm a CRIMINAL

Same same but different

Vi kör på samma färger tjejen som hänger med min lillebror och jag.

Fast mina är lite mer..bekväma?

Sjuk - hittat den skyldige?

Jag åkte till Stockholm i mitten på april och kände mig lite risig men inte mer än risig. Sedan blev jag sjukare och sjukare och nu har jag haft diarré var dag sedan dess.

Var det Daniels flin till svenska skattebetalare som gjorde det?

Eller att Arlanda kallar sig något i stil med The Love Airport.

Eller bara det faktum att Sverige accepterar monarki.

Ja, vad vet jag, sjuk är jag. Går det måhända över när de gifter sig?

Blattebarn

Gala utbrister glatt några gånger om dagen: Pippi Hora! Pippi Hora!!

Visst, hipp hipp hurra på utländskt vis kan bli så fel så fel.

Nu är våren kommen, nu är våren här...

LOST IN VINTERVIKEN

Ja det kan man nästan tro!

Flyg fran Barcelona

Jora, efter en stressig morgon (vaknade med nyheterna: Nu stängs flygplatserna igen!!) sa kom jag iväg.

Med ett halvtomt Spanair flyg flög vi ordentligt i snömoln, men inga askmoln, till Svea rike.

Och jag är sa nöjd med att vara här. Nu skall jag ut och ga i ett iskallt Vinterviken.

Har foton pa det halvfulla planet men det funkar inte att ladda upp.

Alla var nöjda, regnet höll sig lugnt och sansat och alla föräldrar hadevarit smarta nog att köpa identiska presenter till de två födelsedagsgrisarna.

När Junia dagen efter lät Gala prova Hannah Montana-glasögonen förstod jag att de måste spänna eller något annat, annars tror jag inte hon hade kommit i närheten...

Party

Lite ostadigt väder, första mamman ringde vid halvtio:

- Eh hehehe...la fiesta, blir det någon (öh typ not)

- Ja visst, vi är i full gång här med förberedelserna. Eller som man brukar säga i Sverige, det fiiiiiinns inget dåligt väder...bara dååååliga kläder.

On my way?

Tro´tt eller ej, men jag har nu mitt boardingcard i telefonen. Med tanke på alla rykten som cirkulerar angående turordningen på de passagerare som kommer från cancellerade flighter och de som är bokade så har jag nu kastat iväg min fakturera online trots att det stod att man inte kunde det för de nordiska länderna och tyskland. Kunde man visst då, hur lätt som helst.

Så nu kan bara ett nytt askmoln stoppa mig. Eller det kroppsliga fenomen som drabbat mig sedan i fredags kväll...bot och bättring, nu är jag inte tuff längre och rissoppevatten står här bredvid.

Snö?

Fast nu säger de att det skall snöa så jag tror fan ta mig att jag skiter i att åka. Nu får det väl vara nog?!

Och nu gjorde Inter mål, skit.

Stockholm.

Jag som såg fram SÅ mycket emot att få komma bort lite, få andas annan luft, tänka andra saker, ny energi. Så blir jag stoppad av ett askmoln. Kanske. Min biljett är till på torsdag klockan 11. Men det ser dystert ut.

Nu har jag i alla fall hittat mitt pass som jag inte hade riktig koll på. Jag har gjort vad jag har kunnat för att komma iväg, med andra ord.

Världens bästa granne

Det har vi. Tantalanten, som vi kallade henne då vi inte visste vad hon hette, är verkligen världens bästa.

Hon har aldrig gett oss onda ögat trots Galas fandangas och eviga vårskrik nattetid såväl som dagtid.

Idag låste Rogge ute stora delar av familjen på terrassen. Han gick ut för att säga hejdå, gick in, låste dörren och drog. Detta vid två halvtre något. Jag kom hem vid tre, stora tunga kassar som jag släpat från bilen, och upptäckte att jag glömt mina nycklar. Ingen hemma. Var tvungen att hämta en grej klockan 15.15 så jag drog dit och antog att maja skulle vara på plats då jag kom tillbaka. Nix.

Satte mig på trappen i solen (tack och lov för den) och passade på att göra en massa samtal. Efter ngn timme kommer Tantalanten ut och meddelar att min familj är utelåsta så kanske kan jag släppa in dem.

UJ!

Efter lite knep och pyssel lyckas vi få upp dörren med en röntgenplåt (thanks Spain att ni är så generösa med att plåta oss så alla har ett lager av diverse kroppsdelar på plåt).

Tantalanten har under hela eftermiddagen sett till att hålla maja och barnen vid liv, hon har kastat ut vattenflaska, riskakor, bröd, yoghurt (med socker!!! till barnens glädje) och lite annat smått och gott.

WOW!

Snille på heltid

Nu ni! Nu börjar jag mitt extraknäck nummer 47899000, som korrekturläsare för en radda böcker med knep och knåp. Jag som alltid varit heldålig på allt sådant..nu måste jag ju lösa alla uppgifter så att jag ser att de stämmer. Bad att få de spanska lösningarna så att jag har något att tjuvkika i.

Men alltså det här är ju galant, först Jepardymästare, och nu Einsteinvarning. Fantastiskt. Nu kan ni bjuda mig på fest igen, ungarna sover, jag snackar inte bara sömnbrist och Guantanamo utan kan dra upp en del intressanta kuriosa.

Livet ler!

Gala är gullig när hon är glad

Gala är absolut den mest envisa ungen jag känner. Jag hoppas att hon en dag lär sig att kanalisera sin envishet så kan det säkert blir riktigt bra. Som det är nu finns det inga gränser för hur envis hon kan vara, och inget är för litet eller för obetydligt för att inte dö för det. Shit vilka bråk man kan ha med henne redan, jag bävar för tonåren!

Ibland tittar folk undrande på en, varför GÖR vi ingenting för att lugna den gallskrikande ungen..Men det är faktiskt HELT omöjligt. Det finns i princip INGENTING som kan få in henne på ett annat spår om hon har fått något i huvudet. .

Hon kan bli ett klädmärke en dag: Radical Gala. Freaky haute couture.

Min man är en äkta culé

Vet ni hur man känner igen en tvättäkta Barca-fan?

Jorå, på hörlurarna under matchen. man måste nämligen lyssna på kommentatoren Puyal, den enda som vet hur en slipsten skall dras. Han är nästan viktigare än själva matchen.

Påskharen kom

Ni måste ju få en uppdatering angående påskharen och hans förehavanden. Serious buiness.

Junia var helt spattig hela veckan. Varje gång jag trodde hon hade somnat kom det något nytt i historien "hur skall påskharen hitta hit".

När vi läste Lotta på bråkmakaregatan och påskbiten så kom jag på att: Jo, vi kunde ju ta en fin påskduk som vi har som det står GLAD PÅSK på och då kanske haren ser den och vet att han kommit rätt!

Junia helt med på noterna och så kommer hon med att: Och sedan kan vi ta Lottaboken och sätta upp den i fönstret mot terrassen på den sidan där de letar efter ägg i trädgården och då är det ju svensk text och då VET ju påskharen att han har kommit till någon som kan prata svenska!

Jeopardymästare närmast!

Korrekturjobbet jag har är minst sagt allmänbildande och jag hoppas att min Guantanamohjärna skall ta till sig lite kunskap. För varje jordlager, vulkan, subduktion eller afrikansk platta hoppas jag på att lagra dessa kunskaper djupt in i min vilande Trivial Persuit-hjärna och sedan, håll i er gott folk, skall jag gå ut och vinna!

Jordart på bilden: Morän

Visste ni inte det?

Farligt?

Jag har ju mitt läsjobb (som många felaktigt tror är ett översättningsjobb men det är det ju inte) och har jobbat för flera olika förlag.

Nu har en sak hänt som aldrig hänt förut. Jag fick ett manus, det fanns inget om vilket svenskt förlag som hade gett ut den och efter att ha läst ett tag förstod jag att det inte var så konstigt för det var uppenbarligen en debutant. Grundhistorien var ok men språket haltade betydligt och den hade en hel del svackor. Ibland blev jag rakt av skituttråkad.

Allt detta och mycket mer skrev jag i den rapport som man lämnar in då boken är färdigläst, tillsammans med två betyg (literärt och kommerisellt).

Blev uppring på studs. Blev inkallad för personlig intervju.

Det visar sig att boken tydligen är årets storsatsning från ett stort svenskt förlag och hela europa slåss om rättigheterna. Nu var jag tack och lov inte ensam om att såga den, av 4 läsare har 3 gett den dåligt betyg och en har höjt den till skyarna.

Spännande att se vad som händer. Kommer de publicera ändå? Eller någon annan, och så blir den en best seller?

Jag skvallrar mer när det är oficiellt.

Hurra, jag drunknar i jobb!

Korrekturläsning samt böcker så det står härliga till. Idag har jag varit runt på olika förlag för olika uppdrag, så underbart. Och Mare Meva kör sitt race nu, kurserna rullar på, ibland mer folk, ibland mindre, men det går absolut åt rätt håll.

Tack Stieg Larsson för att du satte Sverige på kartan, nu vill alla läsa svenskt!

Lägenhet uthyres i slutet på augusti

Någon som är intresserad av att hyra vår lägenhet i slutet på augusti? Den är ledig 21-31 och det är flexibelt där emellan.

Den ligger i en charmig (större) by 30 km norr om Barcelona med goda tågförbindelser (var 10onde minut) och har havet vid sina fötter (cirka 200 meter från vårt hus till playan), strand full med chiringuitos, dvs strandrestauranger/hak.

Vi har stor solig terrass (60 kvadrat) med matplats, vilstol och grill, 2 sovrum (dubbelsängar) plus ett barnrum (en spjälsäng och en utdragbar), litet kök, utomhustvättstuga (med diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare), badrum med bad.

Tillgång till bil finns om ni är snälla.

Bilder finns på denna blogg eller mot förfrågan.

Påskmys

Jag hade med mig bästa filmen, senaste upplagan av Spöket Laban som bror David har varit med och ritat (http://davidappelquist.se/). den är helt fantastiskt bra och alla drogs till datorn som till en magnet. Och jag som satte den i datorn för att inte störa!

Gala är annars mest impad av Boffa Nure, vet inte varför men någon gång i 2-3 årsåldern är mina barn klart impade av honom. Sedan går det över.

Påsk i Caldes

Boffa Nure (Morfar Sture) & Elena bjöd på påsklunch i Caldes. Närvarande var förutom värdparet en brokig skara av för en gång skull ihopsamlade släktingar från de nordligare delarna: Farbror Ove från Dikanäs, Kusin Göran från Stockholm med fru Anna-Lena och barnen Isabel och Amanda. Sedan var det min lillasyster Julia (yngsta dotterna i sista klanen) samt min micromicrofamilj, alltså Rogge, Gala och Junia.

Lille Virgil fick stanna hemma.

Bästisar!

Oj

Det finns nackdelar med att ha fått hit bästa vännerna från Barcelona. För de är ju också halvblattar, och har halvblattetraditioner.

Junia undrade lite försynt varför påskharen bara hittat till Selma och inte till oss.

OJ!

Jag har HELT glömt ALLT vad påsk heter.

Men jag fann mig snabbt, jeeekligt snabbt.

-Jomen du vet..Baba, det var ju alltid till henne som påskharen kom. Och gömde äggen i hennes trädgård. Nu finns ju inte hon mer, och påskharen visste kanske inte först var han då skulle lämna äggen. Men sedan så har han börjat skutta hitåt, så till helgen så är han säääkert här.

-Jamen varför passade han inte på när han ändå lämnade till Selma och Greta?

-Jadu, det undrar nog han också, skitstörigt, han sliter nog sitt hår, eller ja, sina öron.

Snälla hjälp mig att komma ihåg!!!

Men som ni ser fick de vara med på riktigt påskmys hemma hos familjen Selma.

Fullständigt gos på kvällskvisten

Kan inte bli så mycket bättre, gulliga gala och Junia, i himmelsblått, med Pippi Långstrump-högläsning och Lille Virgil som ny lyssnare.

Gos på kvällskvisten

Fast först var det lite drama. Junia blev svartsjuk för att Lille Virgil slickade mig om fingrarna. Jag menade på att det antagligen var för att jag hade gjort sallad och fortfarande hade lite äppelsaft kvar i skinnet. Hon tog då äppelsaft på sina fingrar, gnuggade in lite, och jag varnade henne att Lille Virgil tyckte att det var så mumsigt med äppelfingrar så han gärna tog små nafs också.

Fast mina hårda blomplanterings/handbolls/ridnings-fingrar klarade ju detta lätt jämfört med Junias små trinda knubbiga sockervaddspinnar. MUMS sade han och katastrofen var ett faktum. Blodet SPRUUUUTADE och Junia var halvt hysterisk.

Vad då att ni inte ser någonting? Fingret är ju för fan halvt av!!!!

Älskade Lille Virgil

Greta tyckte vårt sällskap var sååå boring

She´s got style

Det bästa är att hon själv tycker att hon är SKITSNYGG.

5-minutersgenerositet

Och Junia och jag pratade noga igenom hur dagen skulle bli, att Jo jag vet att kaninen är helt ny (kom igår) men Selma har ingen kanin och därför är det viktigt att hon också får hålla mycket och klappa och känna sig delaktig.

Och jo, Junia var 100% med. I 5 minuter. Sedan kom den första krisen. Och på den följde...16?18?

Idag

Idag hade vi den äran att ha våra två bonusbarn här. Jag trodde, eftersom jag är dum i huvudet, att jag skulle kunna jobba också, så att jag skulle kunna ha lite ledigt i påsk.

Jo det trodde jag. Och hela dagen höll frustrationen i sig, eftersom jag inte insåg, förrän klockan 16 typ, att det inte skulel bli något jobbande för min del.

Det hade varit bättre för alla om jag insett detta lite tidigare och istället helhjärtat ägnat mig åt barnen. Nu var jag bara en sur mamma som dessutom blev ännu surare vartefter dagen led pga interna familjeangelägenheter. (Nu måste jag säga att jag har bott utomlands så länge så ordet angelägenhet låter lite...udda?! Ange lägenhet. Hur kunde dessa två ord, sammansatta, bli angelägenhet?).

Men jag tror faktsikt att det var Gala och Greta som fick in mig på fel spår. De var så ovanligt såta så att jag..ja ni vet..trodde att det skulle bli en lugn dag...

Lille Virgil är kommen!!

Så kom han, vår nye familjemedlem. Bara en månad gammal (född den 27 februari) blev han utkastad då mamman fick nya ungar. Men vi var desto nöjdare och gör allt för att han skall trivas.

Junia är in heaven. Gala skrattar ihjäl sig. Och jag är nöjd, jag gillar kaninen. Det är liksom steget innan man tar steget..och skaffar hund.

Mmmmmmm

Gullans smaskiga chokladkaka är bara sååå god..

2 ägg

3 dl socker (i spanien tar jag bara två, sockret är sötare här)

1 och en fjärdedels dl mjöl

100 smält smör

4 msk kakao

2 tsk vaniljsocker

1 krm salt

Släng ihop allt, ner i bröad form.

In i ugnen på ca 175-200 grader i MAX 15 minuter. Ställ att svalna och servera med grädde och jordgubbar.